Registerkontroller klass I – III – nej, SD genomför inte någon klass I- eller II-kontroll

1.6K

Sverigedemokraterna hävdar att de låter Säpo genomföra registerkontroller av sina anställda politiska sekreterare. Det handlar dock endast om en registerkontroll klass III, vilket innebär att man bara kollar om personen är fälld eller misstänkt för något brott. Ingen kontroll av någon misstänkt ekonomisk verksamhet görs, än mindre några intervjuer eller bredare utredningar.

Sverigedemokraterna har fått befogad kritik för att släppa in vilken säkerhetsrisk som helst i riksdagen. Partiets presschef Henrik Vinge menar att Säpo kontinuerligt kontrollerar dessa och att de aldrig sagt något. Detta grundar sig i en djup okunskap hos Vinge om vad man faktiskt kontrollerar. Han skriver i ännu ett pressmeddelande från partiet att SD förutsätter att Säpo själva fått de uppgifter Public Service avslöjat. Men så är det inte.

Den kontroll Säpo utför är en registerkontroll klass III, RK-III. Det innebär att man kontrollerar mot belastningsregistren, dvs om den kontrollerade är dömd eller misstänkt för något brott. Något annat kontrolleras inte och kontrollen är i princip en automatisk dataslagning.

Först på registerkontroll klass II görs någon bredare slagning, där man kontrollerar ekonomin och även nära anhörigas brottsbelastning och ekonomi. Detta kräver lite mer arbete och är inget som SD krävt ut från riksdagens säkerhetsavdelning och med det vidare till Säpo.

Jag har själv kontrollerats för RK-III vid diverse studiebesök och det sker tämligen omgående och automatiserat.

RK-II är nödvändig för att upptäcka ekonomiska oegentligheter som den aktuella fastighetsaffären.

Först vid RK-I genomför Säpo ett faktiskt möte med den kontrollerade, ett sk skyddssamtal. RK-I kan också vara väldigt omfattande, beroende på vad för tjänst det hela handlar om.

Det är lätt att luras att Sverigedemokraterna begär en RK-II eller rent av RK-I av sina anställda, men så är alltså inte fallet. Det kan alltså med lätthet finnas fler ekonomiska oegentligheter bland övriga anställda eller förtroendevalda,  inklusive “ryska fastighetsaffärer”.

Problemet med en RK-II är att den måste tolkas. En RK-III är enkelt binär. Antingen är man ej belastad, eller så är man det. Ett enkelt ja eller nej blir resultatet. En RK-II gör att man måste titta på varför någon har tjänat sex miljoner kronor från ingenstans. Det kräver alltså vidare utredningsarbete och därtill någon form av omdöme och tolkningsförmåga, rent av att man konfronterar anställningskandidaten för att reda ut varifrån pengarna kom. 

Om SD hade genomfört en RK-II och inte reagerat på en inkomst i sexmiljonersklassen, så hade de varit medvetna om den och struntat i den. Men så är alltså inte fallet den här gången. Man ska inte anta illvilja när det hela istället handlar om inkompetens och att SD inte förstår vad en RK-III innebär. En RK-III innebär dock inte att man som arbetsgivare slipper ansvar – hänsyn måste tas till personlig kännedom och att skriva extremt tendensiöst på en blogg på Internet duger inte för personkännedom.

Från skyddsförordningen 1996:633:

“Säkerhetsprövning 

14 § Säkerhetsprövningen skall grundas på

1. den personliga kännedom som finns om den som prövningen gäller,
2. uppgifter som framgår av betyg, intyg och referenser, samt om bestämmelserna om sådana åtgärder är tillämpliga
3. uppgifter som har kommit fram vid registerkontroll och särskild personutredning.
Identitetskontroll skall göras, om det inte är obehövligt.
En myndighet som beslutar om registerkontroll av någon som inteskall anlitas i den egna verksamheten, skall vid behov samråda medarbetsgivaren om säkerhetsprövningsåtgärderna utom såvitt avserregisterkontroll och särskild personutredning.”

Att bara göra en registerkontroll klass III duger alltså inte, då punkt 1 och 2 ovan ingår och är arbetsgivarens eget ansvar. Det är bara punkt 3 som Säpo tar hand om.

Sker missar så har arbetsgivaren, i detta fallet Sverigedemokraterna, brustit i personlig kännedom och inte begärt in tillräckliga intyg, t ex de senaste årens inkomstuppgifter. Har man ens tagit legitimation på vederbörande och utrett personens egentliga identitet?

Det är uppenbart att SD saknar gott omdöme och tror att en RK-III är allt som krävs. SD har alltså bevisligen grovt misskött sitt uppdrag när det gäller att anställa till skyddsklassade jobb. Att man dessutom slänger ur sig pressmeddelanden där man frånsäger sig ansvar och skyller på Säpo visar att man är inkompetenta och okunniga om vad som gäller.

Antagligen en lågt hängande frukt för media att ta tag i, och begära ut deklarationsuppgifter för de anställda, samt sätta sig vid allmänhetens terminal hos Lantmäteriet och kontrollera alla fastighetsaffärer specifika personer deltagit i. Kanske finns det en systematik här, då det är ett “snyggt” sätt att ge pengar till någon till synes legitimt och därtill med låg beskattning i form av 21% reavinstskatt. Gör man det dessutom med bostadsrätter syns det inte ens i fastighetsregistret. Vem vet, kanske hittar man hur SD finansieras, något de själva vägrar berätta?

SD:s dåliga omdöme visar på brister i säkerhetskontrollen av anställda i riksdagen. De bristfälliga kontrollerna är knappast vad allmänheten väntar sig. Och detta gäller inte bara för arbeten i riksdagen. Många säkerhetsklassade tjänster omfattas bara av en RK-III.