Stilvalöranalys av Stjärnklart

“Inte sedan PC Jersilds ytterligt realistiska efter-kärnvapenkrigsskildring Efter floden (1982) har ett svenskt katastrofscenario presenterats med sådan obeveklig saklighet.” – Ola Hultin, Science Fiction Bokhandeln

Studenten Kim Larsson vid Halmstads högskola har gjort en stilvalöranalys av bland annat Stjärnklart. Alltid roar det någon och resultaten visar att min stil är väldigt neutral i användandet av ord, vilket också är mitt mål – jag försöker att sakligt beskriva skeenden, som sedan får värderas av läsaren.

Det finns några grundregler som författare. En av dem är att använda liknelser eller gestaltning istället för adverb. Istället för att skriva “smällen var kraftig”, kan man skriva “smällen lät som åska en het sommardag” eller “smällen fick Perspektiv att rycka till och höja händerna till öronen”. Jag är er benägen att välja den sista varianten, dvs skildra det som händer utan värderingar. Jag kommer inte skriva det negativa ordet ordet mardröm, jag kommer beskriva drömmen och kanske att perspektivet (karaktären) vaknar upp kallsvettig. Sedan får läsaren själv dra slutsatsen huruvida det är en mardröm eller inte.

En annan är att man bör undvika formen perfekt particip, då den tydligen stör läsupplevelsen. (pfft säger jag…)

Naturligtvis är alla skrivregler till för att brytas. 

Själv försöker jag skildra händelser hyfsat neutralt och sakligt, även om det ingalunda är sakligt när olika perspektivs tankar eller åsikter skildras. Eller i konversationer. DN:s Lotta Olsson kallade språket i Stjärnklart för “sakligt”, liksom SF-bokhandelns Ola Hultin i det inledande citatet, vilket vid en stilvalöranalys av bruket av substantiv kanske bekräftas av Kim Larsson vid Halmstads högskola i uppsatsen En stilvalörsanalys: Substantiv i dystopi- och kriminalromangenren.

Larsson jämför “dystopierna” Stjärnklart av mig och Den nya människan av Boel Bermann, samt deckarna Till offer åt Molok av Åsa Larsson och Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser. Man kan här se skillnader i hur många substantiv som är neutrala  respektive värdeladdade (t ex “kvinna” i kontrast mot “kärring” osv). Kort sagt en måttstock på stilistiken hos olika författare i denna aspekt.

Man kan också se skillnader i mängden substantiv. Resultaten hittar ni enligt nedan.

Den stilistiska fördelningen av substantiven i Stjärnklart.

Den nya människan.

Till offer åt Molok

Levande och döda i Winsford

Nu kan man förvisso konstatera att neutrala substantiv är vanligare förekommande hos de två manliga författarna i detta lilla stickprov, 96.37% respektive 96.73% i kontrast mot 94.34% och 92.66% för de kvinnliga författarna. Själv har jag dock avsevärt mer substantiv, 1 681 mot ca 1 250 för de övriga, vilket visar på en annan aspekt av distinkt stilistik. Kan antagligen handla om detaljerade beskrivningar av tekniska grejer och annat orsakat av “hård research”, vilket höjer antalet substantiv rejält.

Oavsett intressant att se en stilvalöranalys av substantivbruket. Hade varit intressant att få en sådan på samtliga mina böcker, för att se hur språket utvecklats över tiden.

/Lars Wilderäng, författare av Stjärnklart