Potomac-stiftelsen har publicerat en rapport med lärdomar från det rysk-ukrainska kriget, som är väl värda att ta till sig för försvarsintresserade, och speciellt “branschfolk”.
 |
| Svenska artillerimål med låg överlevnad och bara en spade per fordon. |
Rapporten baserar sig på 16 månaders arbete och intervjuer med i princip samtliga någorlunda höga befälhavare på den ukrainska frontlinjen mot de ryska trupperna. Författaren har loggat 7 100 km resor i stridszonen.
Rapporten hittas här och jag ska försöka sammanfatta några punkter. Rapporten bör dock läsas i sin helhet om man vill få inblick i hur Kreml bedriver sitt krig mot Ukraina, inklusive styrkor och svagheter. Ett antal av de större slagen gås igenom relativt detaljerat.
När det gäller utrustning identifieras fyra huvudpunkter
- Allerstädes närvarande drönare av en lång rad olika storleksklaser för spaning och eldledning
- Ökad dödlighet för indirekt eld (“artilleri”)
- Pansarvärnsrobotar och pansarets motmedel mot dessa
- Minskade överlevnadsmöjligheter för pansarbandvagnar och stridsfordon
Ryssland använder fjorton olika drönarmodeller, där de större och mer kvalificerade ligger över ryskt luftrum och spanar in i Ukraina. Drönarna används för att identifiera mål och sedan leda omfattande och mycket effektiva insatser med indirekt eld.
Man använder flera drönare samtidigt på olika höjder mot samma mål och inom 15 minuter från första överflygning kan ett röjt mål ha massiv indirekt eld mot sig.
Små drönare uppvisar hög överlevnad på slagfältet då de är svåra att nedkämpa med kvalificerat luftvärn, även om de går att skjuta ner med eldrörsluftvärn eller kulsprutor.
De ständigt närvarande spaningsdrönarna har radikalt förändrat slagfältet, då man ständigt löper risken att bli röjd, åtminstone dagtid, även en bra bit bakom fronten.
För svensk del är detta kanske mindre relevant – Sverige har små spaningsdrönare på underrättelsebataljonen, men frånvaron av artilleri gör att vi själva inte kan agera på den informationen de samlar in. Däremot ingår massiva volymer artilleri i rysk doktrin och förband så svenska förband ska räkna med att i en konflikt mot Ryssland kraftigt få sin rörelse- och handlingsfrihet begränsad även bakom frontlinjen.
Det ryska artilleriet orsakar 85% av förlusterna för Ukraina. Man använder systematiskt bombkapslar (“klusterbomber”), dvs artillerigranater med många substridsdelar, både mot mjuka mål och målsökande pansarvärnssubstridsdelar mot de mekaniserade förbandens hårda mål.
Exempelvis utplånades två ukrainska mekaniserade bataljoner (motsvarande en tredjedel av den svenska arméns mekaniserade förband) på tre minuter genom en kombination indirekt eld med pansarvärnssubstridsdelar och termobariska bränslegranater vid Zellenopillya. (Tillägg: Några foton från Zellenopillya hos LiveLeak.)
Bägge sidor har även börjat använda artilleri för direkteld, specifikt bandkanonvagnen 2S1, som nu även används som infanterikanonvagn (eng assault gun) men även som pansarvärnskanon. T ex drar sig ukrainska trupper för att använda pansarvärnsrobot om 2S1 är närvarande, då de kan förvänta sig ganska omgående moteld med fordonets 122mm kanon, vilket kan leda till dålig stämning.
 |
| Polsk 2S1. |
Ryssland har även börjat decentralisera sitt artilleri och underställa det de mekaniserade bataljonerna, istället för att uppträda enbart i större formationer med hela artilleribataljoner eller artilleribrigader. Mer rörlighet och mer uppdragstaktik och med det mycket rappare och flexiblare indirekt eld.
I övrigt används artilleri på allt längre avstånd i linje med den tekniska utvecklingen. Avstånd på upp till åtminstone 70 km nämns. Artilleriradar är också närvarande och artilleri behöver omgruppera efter eldgivning för att inte själva nedkämpas.
Fältarbeten har blivit allt viktigare för att motverka effekterna av artilleri. Gräv fort, gräv djupt. Ett stridsfordon är inte längre ett skydd mot artilleri när man använder pansarvärnssubstridsdelar, utan ett prioriterat mål.
Svenska armén behöver alltså fokusera på fältarbeten och rutinmässigt sitta av stridsfordon och pansarterrängbilar och gräva ner sig vid varje paus i omgrupperingar. När som helst kommer en drönare upptäcka positionen och sedan kommer artilleriet som på beställning, om det så är grupperat 70 km bort.
Pansarvärnsrobotar och pansarskott har inte längre någon större verkan på grund av aktivt pansar, vilket finns på bägge sidor av konflikten. Det primära sättet att nedkämpa en stridsvagn är i direkta eldrörsbaserade stridsvagnsdueller.
Stridsvagnen är alltså återigen slagfältets kung. Dock saknar svenska stridsvagnar aktivt pansar och balansen skulle se annorlunda ut Ryssland – Sverige, men Sverige har pansarvärnsrobotar med dubbla laddningar vilket förändrar bilden.
Dock visar sig de ryska Arena-systemen fungera och ryska T-90 i Ukraina har visat sig ha en “magisk sköld” som skyddar dem mot Ukrainas pansarvärnsrobotar. Ryssland har dock bara satt in ett begränsat antal T-90 i kriget.
Ukraina har i stridsvagnsdueller på kompaninivå inte lyckats nedkämpa en enda T-90, utan tagit omfattande egna förluster. När bägge sidor har samma striddsvagnsgeneration har Ukraina generellt nedkämpat fler stridsvagnar än de egna förlusterna, men mot T-72M tar man ungefär tre egna utslagna vagnar per nedkämpad rysk vagn.
I kontrast har lättare pansarfordon, dvs stridsfordon av BMP-1, -2 och -3-modell låg överlevnad på slagfältet. Dessa kan jämföras med svenska stridsfordon 90.
Som resultat av detta föredrar man att göra anfall till fots, understödda av stridsfordonen, då överlevnadsmöjligheterna är större om man inte är inlåst i en plåtburk.
Stridsvagnsanfall blir därmed också mindre effektiva, eftersom de inte kan ske med stöd av stridsfordon och medföljande mekskytte. Därmed kan man inte uppnå snabba genombrott av frontlinjen med stridsvagn, eftersom mekskyttet inte kan hänga med och säkra upp respektive skydda stridsvagnarna.
Svensk taktik bygger fortfarande på att stridsfordon och uppsuttet mekskytte följer med stridsvagnar, rent av leder framryckningen. Med den höga dödligheten hos lättare pansarfordon är denna taktik alltså inte längre möjlig, utan kommer leda till stora egna förluster. Att med förra årets försvarspolitisksa inriktningsbeslut kraftigt öka mängden svenska stridsvagnar kan bara ses som ett korrekt drag, men samtidigt kan man inte förvänta sig hålla det tempo som görs i svenska övningar. Och samtidigt kan man inte gruppera någon längre tid på en plats, utan att hittas av drönare och sedan få artilleri i skallen.
Jag går i detta blogginlägg inte in på taktik och strategi eller beskrivningar av de enskilda slagen. Mer information finns i rapporten för de som har tillgång till den.
Ska Sverige verka på det moderna slagfältet behövs avsevärt mer artilleri än vi har idag eller har planerat att anskaffa. Vi kan egentligen aldrig ha för mycket artilleri, med tillhörande artilleriradar och drönare.
Se även tidigare inlägg baserat på en frivillig svensks erfarenheter från Azovbataljonen, som bekräftar bilden av det ryska artilleriet.
91 kommentarer
Det låter ju inte så festligt att kriga nu för tiden med luften fylld av spioninsekter surrandes som gör att det när som helst smäller smatterband runt en…
Men hur svårt är det at störa ut radiokommunikationen till en drönare? Misstänker i och för sig att de har någon automatisk åk-hem-igen-funktion i det läget.
Inte särskilt svårt att ställa in en rutt via INS/tercom och sedan landning vid startpunkten. Har man bara utmarkerade punkter och/eller beacons så kan en störd drönare fullfölja sin rutt och sedan lämna dryga 20 minuter gamla underrättelser. Överlag är det tillräckligt färsk data för att man ska kunna agera på det. (Ett grupperat kompani flyttar sig inte var 20e minut)
Flyget var inte inblandat i denna konflikt eller?
I Syrien däremot flyger ryssarna och bombar allt som rör sig- för att äntligen tvinga fram ett slut på eländet där nere.
Sen fyra dagar råder dock vapenvila.
Parallellerna är många.
Väst stöttande av regimkritiker. Som i östra Ukraina ledde till desperat inbördeskrig mer eller mindre stöttat anonymt av Ryssar.
Lyssna på denna RT beskrivning av Syrienkriget och gör sen reflexioner-egna!
https://www.rt.com/shows/crosstalk/334248-syria-ceasefire-minor-violations/
Nej, Ryssarna sköt ner de flesta Ukrainska planen ganska snabbt med avancerat luftvärn.
Ryssarna har fortfarande inte medgivit att det är de som strider i östra Ukraina. De har av den anledningen inte använt flyg.
Det blir inte en nådig kritik mot svenska försvaret. När en tredjedel av våra arme stridskrafter kan slås ut snabbt av rysk artilleri eld.
Eller våra korvetter som i stort sett saknar skydd mot ryska sjömålsmissiler.
Eller våra flygbaser som ännu inte har något som helst vettigt skydd mot ryska långdistansrobotar.
Eller vår arme som i stort sett saknar förmåga att möta ett ryskt anfall i strid och klara sig bra.
Tiotals år av utlandsförsvaret och insatsförsvaret. Även all katastrofal försvars politik har gjort situationen väldigt dålig om Sverige dras in i en konflikt.
Det kanske är dags att meddela svenska folket. Vi klarar inte av att försvara oss själva troligen. Vårt försvar skulle slås ut väldigt snabbt.
Man bör också fråga sig vilken moralisk övertygelse har en svensk soldat idag. Att kalla stridsförmågan mot ryssland god är nu en utopi.
Kanske i framtiden om ett massivt återtagande blir försvaret en kraft att räkna med.
Men varför inte hålla oss till sanningen och inse att situationen ser väldigt illa ut för svensk försvarsförmåga i en konlikt situation.
Detta är såklart Alliansens fel när de försummade försvaret och införde en extrem invandringspolitik istället.
Låt det bli allmänt känt att sveriges militära förmåga är väldigt knapp idag.
Frågan är vad kommer politikerna göra när det fattas redan nu 10-20 miljarder?
NATO är väl enda alternativet!
Ha, Svensk försvarsförmåga har varit väldigt knapp sedan Karl XII. 1809 förlorade vi Finland, under världskrigen var enda räddningen att vi stod utanför. Under kalla kriget antog vi att en invaderande stormakt inte skulle kunna komma igenom i Norrland med pansrade styrkor eller att de skulle sätta in kärnvapen, båda har i efterhand visat sig vara alldeles felaktiga utgångspunkter. Vi har hela tiden haft ett försvar anpassat efter det förra kriget inte nästa krig. Och så är det tydligen fortfarande…
Någon som minns Mogens Glistrup?
En telefon till ryssen.. "Vi ger oss!"
Det var väl tanken redan ifrån första början:
1. Avveckla försvaret med motiveringen att Sverige är ett neutralt land som inte behöver omfattande försvarsförmåga.
2. När steg 1 är klar påbörjar man sitt stora skrämselpropaganda psyops (neutraliteten faller bort från ekvationen) om att Ryssen kommer.
3. Eftersom det tar en stund att rusta upp försvaret igen så blir väl ZATO den enda snabba lösningen till försvarsproblemet.
Slutsats: Det lättlurade "sovande folket" gödslar Imperiets MIC (BAE Systems, Northrop, Boeing, Raytheon m.m.) och samtidigt volontärar till att vara kanonmat i Imperiets kommande konflikt med "skurkstaterna" i Eurasien. Det är typ som att skjuta sig i båda fötterna samtidigt.
*activate foliehatt*
@LXV.
du har helt rätt i punkt 2 och 3 men fel ang punkt 1.
Försvaret avvecklade bl.a. med motiveringen att det inte fanns någon hotbild just när man bedömde hotbilden. När sedan Nato började sin aggressiva politik mot Ryssland och Ryssland svarat med att börja bygga upp sitt försvar igen så föll Perssons och Reinfeldts korrupta och antisvenska politik samman.
Vapenvägraren och Steffe kommer att stirra ned Putin var så säkra…
Hur bekämpar man långskjutande artilleri då?
Bästa är väl att ta bort ögonen, dvs drönarna. En svärm autonoma hunter-killer drönare som skjuter ner alla fientliga drönare är vad som behövs, alternativt att man har så stark telestörning att de fientliga drönarna inte kan kommunicera vad de ser.
Det var val det intressantaste inlagget pa lange, anti-dronar-dronare.
Tar man bort dronarna tar man bort ogonen och artilleriet blir mindre effektivt.
Nu ar du val inte forst att klura ut detta sa det kanske ar nagot vi far se framover.
Eller så har man änu merlångskjutande artilleri
Intressant att taktiken är tillbaks på första världskrigs nivå.
Flygspaning/artilleriledning bekämpades snabbt med jaktflyg.
Jaktdrönare!
Något för Saab att jobba på?
Artillerilokaliseringsradar och Archer? Eller jägarförband och Excalibur? Varför inte ett gäng BK90 som säkert ligger i förråd någonstans?
Kolla terrängen!
Gruppera inte på slätten!
Skog och berg ger bättre skydd.
problemet ar val bara att dronarna sannolikt har IR/morkerkapacitet, det spelar liksom ingen roll hur dolt man grupperar sina stridsfordon.
Nar jag gjorde lumpen var det avslagen motor som gallde och ingen utanfor vagnen men det var pa 90-talet.
Vi har Ir camo för våra fordom =) Ryssen ser Volvo v70s i skogen =)
Ja, 14 st volvo v70 står och trycker i grupp ca 800 meter från närmaste väg ! Smart !
Bästa sättet att skydda sig från ryskt anfall är att ha kärnvapen.
Bästa sätter är förstås att inte hota Ryssland som inte har någon anledning eller vilja att anfalla Sverige om inte Sverige är ett fientligt land som upplåter sitt territorium till Rysslands fiende som är USA/Nato. Vi behöver förstås ett relevant försvar så att vi kan leva upp till viljan att försvara vårt land.
Hota Ryssland?
Napoleon och Adolf försökte och misslyckades kapitalt.
Sverige kan hoppas på att hålla ut i en dag.
Sen är det slut.
Hota Ryssland?
Napoleon och Adolf försökte och misslyckades kapitalt.
Sverige kan hoppas på att hålla ut i en dag.
Sen är det slut.
RB> Bästa sättet är väl att flytta bort Sveriges gränser från Rysslands närområde?
Är det inte mer troligt att ryssarna väljer att använda sig av raketartilleri TOS-1 eller SMERCH snarare än artilleri vid en sjöväga invasion? Artilleri med understödsfordon tar sådan plats på båtarna.
Förslag på truppförsök: Lvkv mot små UAV:er (som är korrekt svensk nomenklatur). Upptäcktsmöjligheter och förmåga att bekämpa. Att mäta avstånd med laser mot ett så litet mål vore intressant att testa hur det går. Om det är möjligt att göra kommer Lvkv vara mycket viktig och effektiv UAV-dödare.
Undrar lite, på Gotland och inte bara där, fanns det ett omfattande antal fasta befästningar, me mycket "grovt" artilleri, fanns säkert på andra ställen med.
Så gott som allt är bortplockat, bergrummen plomberade. Min fråga är; var dessa anläggningar helt omoderna när de lades ner, tillhör de en förgången tid>?
Vi hade ett antal ERSTA-batterier som var det mest moderna kustartilleriet i världen när dom byggdes, och fortfarande när dom skrotdes efter ganska kort tjänstgöring. Men den stora mängden KA var ganska gammalt med 15,5 och 7,5 cm pjäser som daterade till före Andra Världskriget.
Jag vet att det byggdes en massa rejäla anläggningar på Norra Gotland på 60-70talet, som sen lades ner på 90-talet.
Fransmännen satte stor tillit till Maginotlinjen -39.
Fasta befästningar var omoderna redan då.
Stig Bergling sålde dessutom alla hemligheter till Ryssen.
Lika bra att skrota skiten.
Miljoner bortkastade skattekronor.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det tog tyskarna 6-8 veckor att "rensa" ut fransmän från Maginotlinjen trots att den var omringad. Hade linjen varit från kust till kust, från engelska kanalen till medelhavet så hade det varit en annan sak.
Så misslyckad var den ju inte, den tvingade ju tyskarna att anfalla genom Belgien, vilken gav fransmännen en smalare front att försvara och drog in fler länder i konflikten. Problemet med slaget om Frankrike var väl snarare att misslyckandet i Ardennerskogen. (Möjligtvis kan man kanske argumentera att byggande av Maginotlinjet stimulerade ett defensivt tänkande som gjorde att Fransmännen satt och tryckte i sina befästningar medan Polen erövrades istället för att utsätta Tyskland för ett riktigt tvåfrontskrig)
Tack för intressant läsning Lars, ska läsa rapport lite senare (hobby). Fick lite flashbacks från en vårvinterdag i Tåme när du förespråkar samverkan avsuttet infanteri och pansar. Pansar kompanichefen tackade oss för intressanta insikter om i infanteristrid.
Jag får lite andra funderingar i riktning aktiv telekrigföring och skenmål.
Men det hade varit bra ha en uppfattning om hur terrängen ser ut där striderna utkämpats (men det kanske står i rapporten). Din analys behöver kanske inte det stödet?
odlings som är Relativt öppen mark.
"När bägge sidor har samma striddsvagnsgeneration har Ukraina generellt nedkämpat fler stridsvagnar än de egna förlusterna" Vilka stridsvagnar menar du här? T64?
I början tillfördes separatisterna T-64 ur ryska mobiliseringslager eftersom man då kunde behålla illusionen att dom hade stulits/erövrats från ukrainska armén. Att dessa bekämpades ganska lätt berodde förmodligen på att dom kördes av civila amatörer.
När rysk trupp blandade sig i med sina T-72, som Ukraina saknar, så var skon på den andra foten. En något bättre vagn (moderniserad) men betydligt bättre soldater.
Men T-64 är väl high-end vagnen av samma generation som T-72? Dessutom, det finns väl ett natal T72 i Ukrainas armé också?
Samma generation, ja. Och T-64 var mer avancerad än T-72 på den tiden. Men ryssarnas T-72 har blivit moderniserade de senaste 5 åren (nya sikten, ny elektronik, ny generation ERA, osv) medan Ukrainas T-64 stått parkerade utomhus på ett fält i 20 år och sedan hastigt gjorts körklara och skickats till fronten.
Nej, Ukraina hade inte T-72. Inte T-72M i alla fall.
Ukr har T-72:or och Morozov-byrån erbjuder tom uppgraderingar till den (bl.a. en version med 120mm-kanon). Men det är nog som du sagt, det har antagligen inte funnits pengar till att genomföra dessa uppgraderingar och/eller träna besättningar.
Det ska ha funnits ett begränsat antal T-72or i Ukraina, i princip alla i skrotfärdigt skick som bäst. Ett fåtal lyckades man få igång efter mycket om och men.
T-64 var en fiaskovagn på alla möjliga sätt. Sovjeterna skämdes så jävla mycket över den att de i princip gömde undan den efter första skrytkörningen på röda torget. T-72 är bättre i alla avseenden.
Du menar nog T-62. T-64 var på sin tid världens bästa stridsvagn och utgjorde in på 80-talet stommen i Sovjetunionens pansarchockarméer. Först T-80:n som blev bättre (utveckling av T-64, medan T-72 är en annan "familj"). Dock är de moderniserade T-72 bättre än T-64.
Globalsecurity säger ca 1000st T-72 och liknande antal T-64. (Även om antalet T-64 verkar ha varit det dubbla http://www.globalsecurity.org/military/world/ukraine/groundforces-equipment.htm).
(Undra om de stora förlusterna av BMP-fordon har gjort att de gått vidare med projektet att göraom T-64:or till APC:er, BMPV-64, den måste ju vara betydligt mer hårdskjuten http://www.military-today.com/apc/bmpv_64.htm )
T-80 har Ukr väl fortsatt att modernisera och senaste versionen (BMoplot) är väl Ok, men det har väl bara funnits pengar att köpa in 10st.
T-64 och T-80 har dock svagheten att ammunitionen förvaras stående medan den förvaras liggande på T-72.
Detta skapar en mycket större målyta som vid genomslag skapar en ammunitionsbrand vilket är O-bra!
Detta var en av lärdomarna från Tjetjenienkriget som gjorde att T-72 serien var det man valde att satsa på.
Något man inte ska glömma är hur nyttigt det är för Ryska Armén att faktiskt vara i strid. En sådan armé lär sig mycket mycket snabbare än en Armé i fred vilket redan idag skulle ge dom ett kvalitativt övertag.
Något liknande inträffade under Andra Världskriget där Tyskland och Ryssland kunde testa sina färdigheter i Polen och Finland.
Lärdomarna ledde sedan till åtgärder vilket ökade förbandens stridsvärde i dom efterkommande kampanjerna!
Nä, blandar inte ihop T-62 och 64. In short kan man säga att T-62 rushades fram för att möta upp moderna västerländska vagnar, och som ett resultat av det slutade det i fiasko. Sovjeternas lösning på det var att rusha fram ännu en vagn, fast denna gång med många revolutionerande nymodigheter i sig, ny typ av fjädring, autoladdare, ny kanon etc. Resultat? Ännu en mindre katastrof.
Motorerna började brinna, kanonerna hade usel precision, ammunitionen var dålig, banden krängdes och fjädringarna gick sönder, allt gick sönder. Det är troligtvis den sämsta "bästa" vagnen som någonsin producerat. Bra på papper, usel i verkligheten. De modernare Ukrainska varianterna har säkert rättat till mycket, men det är fortfarande att sminka en gris. Vad jag hört från Ukrainsk Strv-personal föraktar de vagnen mer än sin nästa.
Den här videon sammanfattar T-64ans historia och prestationer ganska väl.
https://www.youtube.com/watch?v=63eavSCKjco
Största problemet med T-64an var att den var dyr (2-3 gånger dyrare än T-62) och långsam att bygga. Den komplicerade konstruktionen gjorde den också svår att underhålla. Dock var den en utmärkt vagn när den väl barnsjukdomarna var borta och den tjänade i pansardivisionerna av Kategori A-klass även efter T-80n började tillverkas. Ukraina hade många T-64 eftersom en av STAVKAs stridsvagnsarméer för genombrott var baserad där.
T-72 därimot togs fram för att vara lätt att bygga snabbt så att man i krig skulle kunna massproducera ersättningsvagnar. Det billiga priset gjorde den också populär hos Soviets klientstater. I Sovjet tjänstgjorde T-72 primärt i mindre viktiga förband (mekaniserade, motoriserade) istället för de högt prioriterade Kategori-A pansardivisionerna.
Jo från de öppna källor som ginns verkar det ju som om Ukr är ganska bra på designa vapen men verkat ha problem med kvalitetskontrollen vid tillverkning.
Så där håller jag inte med rapportförfattaren som vill skeppa amerikansk material dit och istället kanske istället ge medel till ukrainsk produktion och hjälp med effektiv produktion (typ lean 6sigma osv.)
Ukraina har T-72or
http://ukrainerightnow.com/today-ukrainian-army-got-modern-t-72ua-tanks-and-new-btr-4e-apc-photos/
Är det en rimlig tanke att en drönar-kapprustning uppstår? Låt säga att man utvecklar attack-drönare för billigast möjliga peng. Fokus är att lyckas slå ut en annan drönare samtidigt som det är okej att offra sina egna, även i högre antal. Får man på det viset till ett luftherravälde för småflyg borde man få en stor taktisk fördel. Eller är det bättre att skjuta ned dem från marken? Även för markbaserad anti-drönar-system borde automatisering fungera bättre än människostyrda system. Eller varför inte bara släppa splittergranater från fjärrstyrda drönare, rakt på fienden?
Kanske ett sådant system
http://www.blighter.com/products/blighter-auds-anti-uav-defence-system.html
Eller varför inte en Bushmaster?
http://news.Discovery.com/tech/robotics/anti-drone-freeze-ray-disables-uavs-in-flight-151013.htm
Intressant, det skulle onekligen fungera på höghöjdsflygande drönare. Ett alternativ skulle vara lågflygande, har man sett drönartävlingar så vet man att de kan ta sig fram med hög hastighet i knepiga miljöer. En potentiell självmordsbombare med vingar?
Vi kommer garanterat se en kapprustning framförallt när 1:a generationens anti-drönarluftvärn förbandssätts, då är frågan hur dom minsta drönarna ska överleva eller om man ser dom som förbrukningsartiklar.
Med tanke på drönarnas snabba utveckling så kanske framtida krig mer kommer likna massiva gräshoppsinvasioner? Dvs flest drönare vinner?
Hmmm, i minst ett? avseende tänker alltså finnarna rätt. Mycket artelleri.
GalarslavHKV
Hmmm, i minst ett? avseende tänker alltså finnarna rätt. Mycket artelleri.
GalarslavHKV
Jag skulle vara lite försiktig med att lita på Karber som befinner sig någonstans i gränslandet mellan Tom Clancy och Bellingcat. Det finns en hel del intressanta Youtube-filmer med honom och även om han är ärlig så får man vara lite försiktig med hans dramatiska syn på saker. Hittade även en intressant artikel om den problematiken http://foreignpolicy.com/2015/02/19/say-it-aint-so-phil-ukraine-russia-open-source-analysis/
http://foreignpolicy.com/2015/02/19/say-it-aint-so-phil-ukraine-russia-open-source-analysis/
Ang, bildtexten, spaden på bilden är väl en snöskyffel mer som inte duger till annat än at gräva i mycket mjuka material. Men soldaterna får väl fortfarande verktyget i den personliga utrustningen för att FARBA?
Kanske läge att införa Panzerhaubitze 2000 i Mekbat som artilleri istället för granatkastare ?
Många fordon av alla det slag har ju vapenstationer till kulsprutor och liknande.
Dessa borde ju relativt enkelt kunna ändras så att dom snabbt och enkelt kan skjuta ned drönare!
De flesta Stridsfordon 90 som säljs, dock ej de svenska, har ett sikte som även tillåter att man beskjuter luftmål. Inte like effektivt som en riktig lv-akan såklart men den har tydligen en hyfsad effekt mot helikoptrar och andra långsamma mål.
Drönare kan vara mycket små och mycket snabba
Jag tänker laservapen mot drönare, MAV:s, till och med NUAS. Laservapen kommer stort nu. Eller så kan man använda små HPM-vapen som nyttjar explosiva kemikalier eller ett väldigt starkt batteri, i samverkan med en typ av spole kallad flux compression generator, för att åstadkomma en stark puls, med riktad verkan.
Alltså shit vad bra! Dessa nya krig driver ju en teknikutveckling som kommer pumpa upp BNP till skyarna!
"Svenska artillerimål med låg överlevnad och bara en spade per fordon."
Ser faktiskt inte ut som någon spade. Mer en skyffel, kanske att sanda med.
Spadarna ska vara två till antalet och sitta uppe på stridsluckorna.
Spadarna ska vara två till antalet och sitta uppe på stridsluckorna.
Men har inte den enskilda soldaten något att gräva med längre?
Samtliga soldater har dock stridsspade med sig har för mig vi la den i packningen som ligger under pansarluckorna.
Det stora Esset är Bgbv90 som faktiskt har chaktblad, man skulle även kunna byta ut kranen mot en sidoskopa för att underlätta fältarbeten bara den går att dra upp markspett med.
Det är nästan lite komiskt att slutsatsen som Ukraina, Du och många som har tur när de tänker kommer fram till är att det behövs massivt med artilleri. Och vad har då Sverige av den varan ? Har vi två Archer som är operativa ? Hela två stycken… Det kan inte vara ren oskicklighet, det måste vara någon som styr det i den riktingen. 🙂
Allt påminner om Spaninen på 30-talet. Tyskland var där med flyg, pansar och fordon och testade ny taktik och ny material…. Det ser illa ut för vår framtid.
Ska jag vara den som är den, och som artillerist så ska ska jag det, så har fyra seriepjäser levererats. Resterande ska levereras under det kommande året. Att det sedan skulle vara önskvärt att ha fler än de 24 som beställts är en annan sak. Att köpa del eller samtliga av Norge 24 pjäser vore minst sagt önskvärt, och en god affär.
Det positiva är att det ar en pjäs som tack vare sin snabbhet blir svår for fienden att bekämpa med sitt eget artilleri och lämpar sig väl for de snabba lägen som beskrivs. Dock är förmågan till kontinuerlig nedhållande eld inte lika god.
Love Alm
@DrLoveMachine
lovealm.wordpress.com
Du har rätt, jag borde ha kollat att det är 4st före jag sade något. Det ändrar hela kalkylen i grunden att ha dubbelt så många eldrör. För att få uthållighet, kapacitet att verka i många riktning och handlingsfrihet behöver nog Sverige ca 6 Brigader….och ett 100-tal enheter Archer. Med tillhörande luftvärn som skydd – ca 100 Patriot. Så har vi en kritisk massa som kan verka i fält och bidra till att uppnå avgöranden på slagfältet.
Svergie har små artilleribataljoner med 12 pjäser var, detta är en kvarleva från invasionsförsvarstiden när kvantitet gick före kvalitet i förbanden. Utomlands ligger antalet per bataljon mellan 18-24 så om vi tar emot Archerpjäserna Norge inte vill ha så kan dom gått och väl tillföras nuvarande bataljoner.
En annan sak som vi kan lära oss är att Med tillräckligt mycket Mobilt Luft värn så spelar det ingen roll om FI har större flyg vapen än en själv.
Nja flyget bryter som regel alltid igenom försvaret den stora frågan är hur stora förluster dom tar och hur många gånger dom kan göra om det innan Flygplanen är förbrukat!
Extremt intressant men i första hand skall vi klara av att slå det som Ryssland kan luftlandsätta eller transportera över sjön och framförallt vid luftlandsättning går det inte att få med sig så mycket artilleri och ammunition men man kommer att ha lärt sig ny taktik som bygger på spaning och eldledning.
Min gissning är att det behöver inköpas och kanske t.o.m. utvecklas ett flertal lätta, rörliga och skottbilliga luftvärnssystem som kan få stopp på RPV/UAV som landsatta styrkor har med sig och vid svårare strider. (I Finland?) Från vår sida behöver vi ha mer förmåga än Ryssland kan frakta hit då vi lär slå mot redan landsatta styrkor.
En intressant sak med egna RPV/UAV och artilleri med lång räckvidd är att skydd mot dem förbrukar fiendens luftvärnsammunition och vid en landsättning är logistiken svag. Om detta artilleri dessutom har multipla styrda stridsdelar går de inte att ignorera eld i hopp om att de inte träffar något vitalt och fienden måste förbruka luftvärnsammunition.
Lvkv90 är ett relativt optimalt system mot UAV speciellt om radarn moderniseras mot nån av SAABs senaste versioner.
Men vi har väl skrotat ut alla zonrörsgranater som ärvdes från Lvakan m/48 systemet !
Fanns i princip inga zonrörsgranater i luftvärnet till m/48, alla dessa gick till flottan.
Dessutom är det 5P (eller hur många P:n det nu är) ammunition till LvKv och därmed finns zonrörsammunition.
3P
Så pansar robotar har ingen effekt mot T90…
Läste nyligen någonstans av en bloggare som kissade på sig av lycka att T90 hade värdelöst skydd. Undra vem som har fel?
Du borde kolla synen du kan tydligen inte se nyanser i blogginlägg !
Kollat synen nu. optikern sa att synen min inte hade något att göra med brister att tolka blogginläggsnyanser.
Kollat synen nu. optikern sa att synen min inte hade något att göra med brister att tolka blogginläggsnyanser.
Sverige har dock Bonus till 155mm artilleri till skillnad mot Excalibur som får all PR så har denna en mer konventionell räckvidd men har två målsökande substridsdelar som kan slå ut stridsvagnar!
Artikeln "Bofors 155 Bonus" på engelska wikipedia har en exemplarisk bildgenomgång hur granaten fungerar.
Blir inte analysen något missvisande när stridsflyg inte fanns med i konflikten? Hade Ryssarna satt in flygvapnet hade väl konfliktanalysen blivit helt annorlunda.
Intressant. Bloggen Defence and Freedom publicerade för några år sedan ett inlägg i två delar där hela IFV-konceptet sågades p.g.a. för dålig överlevnadsfömåga. Det verkar som att detta nu bekräftats av praktiska erfarenheter. Mycket läsvärt, och det är även en intressant titt på utvecklingen av IFV/APC sedan Andra Världskriget:
Challenging the IFV concept – Part 1
Challenging the IFV concept – Part 2
Något man bör hålla i åtanke är att det är Flyget som är överlägset mot fasta befästningar. Gissningsvis skulle det alltså inte funka att gräva ned sig om tex ryskt eller ännu kompetentare västerländskt flyg dök upp.
Tunga bomber ersatte trots allt det svåra artilleriet en fältbefästning kan byggas att tåla artilleriträffar men knappast tunga bomber !