Den norska fungerande bostadsmarknaden

Medan vi i Sverige fortsätter haverera över en totalt dysfunktionell bostadsmarknad är kontrasten stor när man går över gränsen till Norge. Nyckelord är marknadshyror och frånvaron av stora tröga inkompetenta kommunala hyresvärdar och tusentals privata hyresvärdar utan kopplingar till byggindustrin.

Bostadshus på Akers Brygge, Olso.

I Norge är rena hyresrätter med ett företag som äger en hel byggnad relativt ovanliga. Det finns förstås, men det är tydligen betydligt vanligare med små privata hyresvärdar, som hyr ut sina ägarlägenheter. Det finns också andelslägenheter, som motsvarar svenska bostadsrätter, där man alltså äger en andel i föreningen och har nyttjanderättigheten på den egna lägenheten, precis som en svensk bostadsrättsförening. Dock innebär ju detta likt i Sverige en begränsning i möjligheten att hyra ut sin lägenhet, och ägarlägenheter är därmed mycket populärare.

Inte ens i Oslo är det svårt att över i princip en natt få tag på en lägenhet. Kanske får du visserligen betala 12 000:- kronor för 20 m2, men lägenheter finns tillgängliga direkt. Ägarlägenheternas gemensamma utrymmen, dvs trapphus, korridorer och tvättstugor kan ofta ha en sämre klass än i svenska bostadsrättsföreningar, då intresset för det gemensamma blir lägre. Särskilt som inte ägarna av lägenheterna själva bor i huset, i kontrast mot en svensk BRF.

Mer Akers Brygge.

Det är vanligt förekommande att hyfsat välbärgade norska familjer inte bara äger en egen bostad, utan flera ägarlägenheter. Intäkterna från den första betalar räntor på ytterligare en och på så vis uppnår man en kedjad belåning, där man både går plus kassaflödesmässigt och samtidigt med tung hävstång kan vara inne på en stigande bostadsmarknad.

Det har till och med gått så långt i en del fall att ungdomar lever på sina föräldrars hyresintäkter och väljer att vara navare, dvs vara arbetslösa och få pengar från supermyndigheten NAV – en sammanslagen försäkringskassa, a-kassa och socialtjänst.

Eftersom man inte i samma utsträckning som i Sverige har stora kommunala hyresvärdar eller andra stora hyresvärdar finns det inte heller något incitament att blockera stora nybyggnadsprojekt. 

Därtill gör dessa tusentals privata hyresvärdar att man saknar de korrupta kopplingar mellan byggindustrin och bostadsmarknaden som existerar i Sverige.

Frågan är dock vad som kommer hända i takt med att allt fler gästarbetare vänder hem. December månad ska vara första gången på åtminstone ett decennium som det var ett nettoutflöde av svenskar från Norge. Dock var helåret fortfarande positivt. Huruvida december var tillfälligt återstår att se.

Uppgifter till mig talar också om att ännu mer av t ex polacker vänder hem i takt med att tjänstenäringar och kringtjänster påverkas av kraschen i oljepriset. Det är möjligt att man kan få en krasch i ägarlägenhetsmarknaden om tillräckligt många gästarbetare lämnar. Med möjligheterna till hävstångsbelåning för en serie lägenheter kan det bli dålig stämning. Även i Oslo, tids nog.

Oavsett är den norska bostadsmarknaden ett exempel på en fungerande marknad. Marknadshyror, tiotusentals olika hyresvärdar i fri konkurrens med varandra utan kopplingar till byggindustrin. Det senare gör dock att marknadshyror kanske inte skulle lösa de svenska problemen, så länge man inte dödar kopplingarna mellan hyresvärdar och byggbranschen. För att inte tala de kommunala fastighetspamparnas feta fingrar i syltburken…

Det är naivt att tro att marknadshyror rakt av skulle lösa Sveriges problem. Särskilt som vi sitter fast i bostadsrättsträsket istället för ägarlägenheter.

Ovanstående är min uppfattning av läget. Naturligtvis är saken mer komplicerad än så och det kan säkert se olika ut lokalt eller regionalt.