Kammarrätten i Stockholm säger i sitt remisssvar att förslaget om amorteringskrav är lagligt. Därmed har regeringen två motsägande remisssvar från kammarrätterna, och kan därmed välja att genomföra amorteringskraven eller inte, åtminstone på juridisk grund. Därmed kommer korten synas på om man egentligen vill genomföra förslaget eller inte.
Kammarrätten i Stockholm skriver i sitt remisssvar (PDF):
“Kammarrätten, som har en del synpunkter på de enskilda förslagen, konstaterar sammanfattningsvis att bestämmelserna i regeringsformen (RF) inte utgör något hinder för den föreslagna regleringen.”
Därmed går man emot Kammarrätten i Jönköping.
Nu ställs alltså regeringen inför ett val och korten synas. Vill man bara låtsas försöka göra något åt bostadsbubblan och hushållens skuldbubbla, uselt formulerat så man kan två sina händer när förslaget sågas av tunga juridiska instanser, eller vill man faktiskt genomföra åtgärder?
Att finansmarknadsminister Bolund (mp) borde vilja genomföra åtstramningar, då han argumenterat för detta när han var i opposition, är en sak, men vad vill regeringen? Det är som bekant skillnad på att vara opposition och att faktiskt ha makten. Bolund är dock antagligen den enda ministern från Miljöpartiet värd att sitta i regeringen, dvs har en kompetens och seriositet över småbarnsstadiet. Men han tillhör en minoritet i regeringen, där han har sällskap av Hultqvist, Flücht och möjligen även Ygeman.
Att Villaägarnas riksförbund sågar amorteringskravet kan man ignorera. Allt som påverkar medlemmarnas kassaflöde och som riskerar stoppa skenande villapriser är man förstås emot, oavsett hur motståndet ska motiveras. Däremot är det intressant med de två kammarrätternas svar än så länge. Sedan finns Sundsvall och Göteborg också. Bankföreningen är positiva, men så är också förslagets omfattning utformat i samarbete mellan dem och Finansinspektionen. Oavsett om det blir någon lag, kan vi räkna med att Bankföreningens medlemmar gemensamt fortsätter att skärpa sina amorteringskrav. Det är trots allt nödvändigt för att de ska kunna fiska in nya skuldslavar utan att behöva tillföra mer eget kapital. Varje amorterad krona är en möjlighet att få en ny bolånetorsk på kroken.
11 kommentarer
Börjar bli lätt löjeväckande med fixeringen kring amorteringskravet.
Man har helt slutat leta efter andra möjligheter att dämpa lånefesten och satsar allt på ett kort.
Håller med. Amorteringskravet är ett Bamse-plåster på en bruten ryggrad. Men regeringen gillar ju snabba fixar. Huvudsaken är att det ser ut som om de gör något åt problemet.
Lagstifta om amorteringar är som att lagstifta om hur många paket bacon man får köpa på ICA. Varför ska staten lägga sig i det? Låt bankerna sköta sitt och även riskera att gå omkull. Skulle vara intressant att se en sådan verklighet.
Håller principiellt med, men det förutsätter en fri marknad vilket är allt annat än vad vi har. I en kommunistisk planekonomi måste man lappa och laga för att systemet inte skall falla ihop. I detta fall är det amorteringskrav och ränteavdrag som diskuteras. Man kunde förstås ändra fundamenta så att inte bankerna med statens hjälp kan öka tillgången på kapital så enkelt. Men det vill man ju inte för man vill styra ekonomin istället för att låta personer och företag spela på en mycket friare marknad.
Så är det. Bostadsbubblan är väl delvis just en deleffekt av den kommunistiska bostadsmarknaden. Marknadshyror och marknadsräntor reder ensamma inte ut det korrumperade systemet.. Mark är ju en i det närmaste oändlig resurs det i kombination med världsmarknadspriser på de faktorer som bestämmer byggkostnaden skulle kunna ge villamattor i det oändliga..
Jag skulle hålla med dig Oskar, om det inte vore så att staten kommer att gå in och rädda bankerna när bubblan spricker.
Låt långivare och låntagare stå sitt kast och gör det tydligt för dom.
Låt krediten hänga ihop med bostaden istället för med låntagaren. Det ökar pressen på bankerna att ta ansvar och göra mer realistiska bedömningar. Att ta bort ränteavdraget är en självklarhet.
Jag håller inläggen ovan. Att staten måste reglera amorteringar istället för att bankerna säkrar sina egna fodringar tyder på att bankerna vet att om marknaden rasar så går staten in och täcker. Därför kan man fortsätta vara ansvarslös.
Bankerna borde förenklat reglera detta själva. "Nu ser vi att marknaden verkar överhettad (vad det nu är?) och vi därför ser vi att alla låntagare måste amortera 10 % från och med nästa omläggningsdag för att sänka vår kreditrisk"
Ja idealet är naturligtvis fria marknader. En utopi för varje statsbildning är automatisk en inskränkning på friheten. Jag säger inte att det är något automatiskt dåligt. Jag tror att förutsättningen för starka marknader är en djupgående demokrati, där medborgarna har både kunskap och möjlighet att påverka mer eller mindre direkt. Marknader är ju trots allt bara ett aggregat av samtliga individers ekonomiska val. Schweiz ligger kanske närmst detta ideal, eller?
Jag orkar inte riktigt vara finkänslig ikväll, så kort sagt: era liknelser är skräp.
Först och främst så har banker fått tillstånd av samhället att få skapa krediter. Vet ni inte vad jag syftar på läs först om Fractional Reserve Banking. Genom att de får detta tillstånd att skapa krediter medföljer givetvis regler de ska förhålla sig vid. Tror ni på allvar att det vore en bra ide att ge en instans fria händer med att skapa krediter? Att man sen kräver att amortering skall vara en del av paketet när man skapar en kredit är inte att höja ögonbrynen över?
OM det vore så att bankerna faktiskt ägde de pengarna som de lånade ut, DÅ skulle det vara logiskt att de fick göra PRECIS som de ville. Den situationen beskriver närmare "bacon på ICA"-liknelsen. Nu är det inte så det fungerar i verkligheten, eller hur?
Sen är håller jag med om att insättningsgarantin borde avskaffas och att banker ska få omkull. Däremot om man håller på med kredittryckande så ska man banne mig ha både amorteringskrav och hög kapitaltäckning. Vi har ingetdera och det kommer bli en jävla stor bajpåse som träffar fläkten snart när det blir åka av. Go natt.
+1, Nyans
Det är en jäkla skillnad att spela roulette med gemensamma skattepengar och att odla Bacon.
Jag behöver inte betala för Bacon, men måste vara med och hjälpa till när bubblan spricker.
Liberaler talar sig varmt om den fria marknaden, men glöm då inte att argumentera för att ta bort både ränteavdrag och insättningsgaranti.
Den som tar risk för vinst ska stå för sin egen risk och inte snylta på samhället när det går dåligt.