Ubåtsförmågan visar försvarets generella förmåga

Så har direkt övertygande fotobevis på en främmande ubåt långt in i farleden till Stockholm offentliggjorts via Mikael Holmström (numera Bonnier-anställd hos DN). Att ingen åtgärd togs beror på att det inte finns någon förmåga, och den lilla förmåga som finns var upptagen på annat håll. Detta är representativt både för försvarsförmågan idag och även när försvaret år 2023, när det ska vara fullbemannat.

Specifikt för ubåtsjaktförmågan så är den icke existerande. Vi har endast kvar sjunkbomber på ett fåtal fartyg. Ubåtsjakttorpeder finns inte längre, ubåtsjaktgranater finns inte längre, ubåtsjakthelikopter finns inte längre – vare sig med sonar eller förmåga att ens fälls sjunkbomber, än mindre de ubåtsjaktstorpeder vi hade när förmågan var som bäst.

Annars hade det varit en smal sak att omedelbart skicka en helikopter till observationen.

Någon ubåtsjaktförmåga kommer vi inte heller ha år 2023, när försvaret ska vara upprustat. Sådan förmåga är inte planerad eller budgeterad, eftersom Sveriges försvar inte är utformat för försvar av Sverige.

Förmågan är motsvarande även på annat håll.

Om incidentberedskapen är uppbunden via en incident på ett håll, så är det fritt fram för intrång på annat håll. Hade man haft lust kunde man flyga rätt över Gotland på låg höjd, göra ett ärovarv över Visby, och lämna utan att något händer. Oavsett är inte incidentberedskapen beväpnad med annat än automatkanoner och om motståndaren skulle manövrera aggressivt skulle man med all sannolikhet inte ens kunna få skjutläge med dessa, om man nu vill säga ifrån “på skarpen”. Dessutom lär man ogärna vilja öppna eld med akan över svensk mark, då alla skott förr eller senare landar någonstans.

Man kan skicka ut landstigningsfartyg rutten Kaliningrad – St Petersburg, men gå rejält långt västerut för att stryka svenskt territorialvatten utanför Gotland.

På sin höjd kommer den flygande incidentberedskapen ut och identifierar fartygen, som sedan i full fart kan vända mot Slite hamn, landsätta trupp och fordon, låta dessa köra ett ärovarv runt Slite, lasta ombord igen och sedan lämna svenskt territorialvatten, utan att någon händer. Möjligen kanske Sverige kan skicka någon av de 1 – 2 polisbilar som finns i yttre tjänst på Gotland för att bekräfta att rysk trupp kör runt i Slite, men innan något beslut hinner tas om att mobilisera hemvärnet, som inte har vapen i hemmet, kan man lasta ombord igen och lämna.

Eller för den delen göra det samma i Helsingborg – ta en Ropucha upp för Öresund i en vanlig omgruppering till eller från Östersjön, snabbt vända in mot Helsingborgs hamn, landsätta lite trupp,  köra ärovarv i hamnen, borda och fortsätta resan.

Detta gäller idag, och det kommer även gälla 2023.

Nu finns det ingen anledning att göra något sådant, annat än som maximal förnedring av Sverige – spola Sveriges huvud i toaletten och visa vem det är som bestämmer. Däremot finns det anledningar till att skicka in ubåt i Stockholms huvudfarleder. Anledningen stavas krigsförberedelser. Betyder inte att man avser att starta krig, men om man ser risk för en eskalerad konflikt inom ens tio år, så är det klart att man rekognoserar och förbereder det man behöver.