Riksbunkern och Zonen har slutligen skrotats

Samtidigt som Rysslands krig i Ukraina rasar och retoriken blir allt hårdare öst-väst, nås vi av beskedet från FMV att man nu skrotat i princip all den teleutrustning och materiel som fanns till för att stödja den mytomspunna sk Zonen, därifrån Sverige skulle ledas från bergrum, sk riksbunkrar, i händelse av krig.

Zonens exakta placering är förstås hemlig, men det är etablerat att den ska ha legat någonstans i Bergslagen – Närke, Värmland och Västmanland. I Midsommargryning placerar jag den fiktivt i Dalarna, strax söder om Vansbro, för att inte peka ut faktiska anläggningar.

FMV har nu skrotat fem “förråd” i “Arbogatrakten” och klippt sönder exempelvis radiomaster, som tidigare lagrats för att användas till bergrummen i området, om inte annat som ersättare när de befintliga sändar- och mottagarannexens^1. master blir bortskjutna. Ett normalt förfarande tidigare varit att man i till synes civila lador i närheten av bergrumsanläggningar förvarat extra master och utrustning, alternativt utrustning som ska sättas upp när anläggningarna aktiveras.

Totalt sett anger FMV att man nu förstört utrustning som tog upp hela 70 000 m2 (sju hektar, fjorton fotbollsplaner).

Istället får man nu plats med utrustningen på fem lagerhyllor och några tågvagnar för större utrustning, och allt har flyttats till det oskyddade centrallagret i Arboga, istället för dolda utspridda lager i Bergslagen.

FMV skriver stolt:

“I och med att vi avvecklade så mycket materiel kunde vi minska lagerytan från drygt 70 000 kvadratmeter till endast fem lagerhyllor, så kallade ställage, två tågvagnar samt utomhusförvaring för skrymmande materiel. Vagnarna använder vi som lageryta för skrymmande materiel som inte går att lasta i pallar och som måste förvaras inomhus .”

Lagren har tidigare skötts av Saab.

“I juni 2013 sade FMV upp avtalet med Saab gällande FMV:s så kallade Amp-lager, det vill säga lagret som består av skrymmande telenätmateriel, så som paraboler, antenner, master, elverkscontainrar ner till kontakter, skruvar och muttrar. Materielen kan användas i till exempel berganläggningar eller i anläggningar på fartyg.”

Man kan och bör uppskatta detta som en miljövänlig åtgärd. Det lilla reservmateriel som nu finns för att ersätta det som snabbt blir bortskjutet är nu alla samlade på ett befintligt kryssningsrobotmål, och det behöver inte avfyras ytterligare CO2-utsläppande kryssningsrobotar för att slå ut även denna materiel. En stor miljövinst alltså. Dessutom har man nu varit tydliga med var man placerat utrustningen, så inga oskyldiga lador runt Bergslagen behöver bli bortskjutna.

Visserligen är det fortfarande spekulation, men gissningsvis ser vi nu en slutlig skrotning av Zonen. Man kunde önska att åtminstone några av de mest spektakulära anläggningarna kunde öppnas för allmänheten innan de slutsaneras. En del av dem fungerar dessvärre fortfarande som noder i försvarets telenät FTN, då det kan stå en växel i något rum någonstans, vilket gör att man inte har lust att lätta på förlåten. Det har dock inte hindrat att man visat upp en del andra anläggningar, som fortfarande har begränsade militära funktioner kvar, t ex Musköbasen med sin undervattensövervakningscentral. Zonen är en del av vårt kulturarv, och att åtminstone ett bergrum öppnades upp, om det så vore för SVT utan att avslöja placeringen av den där sista televäxeln, vore en välgärning. Trots allt har man nu skrotat det mesta.

Cynikern konstaterar dock att man lika gärna kunde skrota dessa sju hektar med material, eftersom det inte längre finns de 10 000-tals värnpliktiga som hade behövts för att reparera och resa nya master.

^{1. Av förklarliga anledningar placerar man inte ett ledningsbergrums kommunikationsnoder på hjässan av berget ifråga, utan upp till flera kilometer, rent av mil bort, för att på så sätt uppnå spridning och även bättre dölja ledningsanläggningens placering.}