Det föds inte fler barn på landsbygden

En tes jag har haft – att familjer på landsbygden har fler barn – kan härmed förkastas. Storstadsområdenas barnafödande per kvinna i fertil ålder är i linje med landet som helhet, och de tjugo största enskilda kommunerna har högre barnafödande än medlet.

Enligt SCB:s siffror från 2012, så födde i medel 6.10% av kvinnor i fertil ålder^1. i storstadsområdena barn. Medianen var 6.08%. För hela riket var samma siffra 6.09% och medianen 6.10%, dvs skillnaden handlade om 0.01 procentenheter och kan anses försumbar.

Tittar man på de tjugo folkrikaste kommunerna, vilket också fångar in mellanstora svenska städer, så var medlet istället 6.33% och medianen 6.36%.

Hypotesen att det föds fler barn på landsbygden, där boendet är billigt med en bråkdel av kostnaden för ett dubbelt så stort boende, och man anekdotiskt ser många familjer med både, fyra, fem, sex, sju eller rent av åtta barn från samma mamma, kan alltså förkastas. Anekdoter är som sagt inte nödvändigtvis bevis på något alls.

Landsbygden kan inte sägas sponsra storstäderna med barnafödande och barnens uppväxt, så att de utan kostnad för storstäderna sedan flyttar dit som produktiva “färdiga” vuxna. Storstäderna bär sina kostnader för att förvandla barn till vuxna, åtminstone till en stor del. 

^{1. Kvinnor i fertil ålder har här definierats godtyckligt till ålder 15 – 44 år, vilket förstås inte är exakt korrekt, men tillräckligt.}