Bankernas balansräkningar

Och krediter skapas även när man köper saker och ting på faktura. Det är inte mer "ur tomma luften" bara för att det är en bank som står för krediten.

En sak som glöms är dock att det krävs (medverkan av) två parter för att en kredit skall kunna uppstå – iaf ifall det skall ske genom ömsesidiga åtaganden (och egentligen kan man nog hävda att det krävs även om det är ett ensidigt åtagande ifall man skall hårddra det). Dvs banken kan inte bara sitta och skapa pengar – de skapas genom att kunden och banken ingår ett avtal (eller om man skall utgå från användandet som betalningsmedel så krävs en eventuell tredje part som tar emot pengarna som betalning).

@xykorr; Jag har inte ifrågasatt något av vad du skriver!

Förutom att banken kan ge dig en kredit utan att ha en räntekostnad för den. Elementärt kära du. Det är det som kallas att internalisera sina intäkter. Så fort lånekapitalet lämnar banken uppstår dock "ditt räntenetto. Precis som jag skrivit.

Givetvis är det ingen som helt ifrågasätter det Cornu skriver. Allt kapital som lämnar banken måste finansieras. Antingen via inlåning eller via extern upplåning alternativt centralbankspengar.

@xykorr; Du skriver;

"Det verkar som du menar att jag inte skulle få ränteinkomst på min fordran på banken"

Ok du missförstår mitt användande av ordet "räntenetto" ovan. Då blev det fel. Jag syftade bara på den externa räntekostnadsdelen i den. Jag borde förtydligat det till "internt räntenetto". Alla kontopengar som krediteras betalar förstås banken ränta på om än nästan ingenting alls.

Centralbanken har bara sin monetära bas(5-15%) medan bankerna skapar penningmängden. Stora internationella kapitalflöden klarar inte centalbankerna att påverka i tillräcklig omfattning(de försöker inte ens). En stor del av räntenedgångarna beror på kapitalflöden som inte kunnat lånas ut utanför banksystemet. Utbudsöverskott som sänker interbankräntorna.

Det intressanta är dock att styrande av penningmängden på ett eller annat sätt skall vara det som skall reglera inflationen till målet på 2%. Om inte riksbanken har möjlighet att reglera penningmängden så är det ju bara ett spel för gallerierna att försöka – och det är ju tur att inflationen ligger någorlunda i linje med målet (ifall nu riksbanken inte kan styra inflationen som ingår i deras uppdrag att göra).

@rttck

Med tanke på att RB skall hålla (KPI-)inflationen på 2% så får man vara glad att den är i närheten av den med tanke på att RB's ansträgningar är en piss i missisippi. Då kan riksbanken ju dutta lite med styrräntan och slå sig för bröstet att de håller inflationen runt 2% – hade de kommit i ett läge där de behöver påverka inflationen hade de ju behövt ta till andra medel – de har ju trots allt kapacitet att möta de internationella kapitalflödena åtminstonde när det gäller att tillföra pengar i systemet, det omvända har de mycket begränsade möjligheter att göra (möjligheten att dra in överskott av pengar är ganska begränsad).

Fast det är fel. Som vi ser ovan har bankerna "existerande pengar ur en pool eller liknande" och all utlåning skapar inte alls något ur inget. Världen är inte svart-vit.

@Kodexkodex; Följande kommetnar av dig är det väsentliga i det du skriver för att förstå "tomma luften" och riskerna inom bankernas rebelåningsverksamhet(ponzi).

"En kreditexpansion i banksystemet – vare sig den tar formen av utlåning till allmänheten eller av värdepappersplaceringar – skapar alltså sin egen monetära täckning genom en ökad inlåning."

Detta har de flesta svårt att förstå!

Jo att förstå skillnaden mellan penningmängdtillväxt(kreditexpansion) och hur banksystemet skapar denna tillväxt ur "tomma intet" är fundamental för att förstå missalokeringar av resurser i ekonomin. Hur många förstår innebörden i det du säger om den s.k finjusteringen(nettningen) under RIX? Inte ens experter inom centralbankssfären tycks inse konsekverna under extrema kreditexpansioner. Deras försvarsåtgärder har istället för "taking the punchbowl away", som är deras ansvar, blivit att låta kpi-inflationen komma ikapp tillgångsinflationen. Ett katastrofalt recept om kpi-inflationen först exporterats har det visat sig. Den avtagande avkastningen på varje utlånad krona riskerar att bli negativ utan sedvanlig löne/inkomst-inflation. Vi riskerar att inte bara bli fattigare pga inflationen utan pga stagflation och realskuldsökningar.

@Nyans; Det var väl länge sedan vi hade kassakrav i Sverige. Men man införde ett slags ökat likviditetskrav(kassakrav!) för ett tag sedan(har jag för mig) för att minska problemen(från krisen) med matchning av in-utlåningstider("alla" kunder lånade kort 2008 t.ex). Vi är ändå långt från USA´s 10% reservkrav….

Kapitaltäckningskraven modell Basel II är löjligt låga. Nästan så man skäms som ekonom.

@Kodexkodex; Ja bankernas inlåning tillsammans är vad de har att spela med(deras kassareserver). Jag antar att varje bank väljer den inlåningsnivå den finner lämplig mht till lånebehov och finansieringskostnader. De dagar då pengapåsen inte räcker till brukar väl mest inträffa under s.k kreditstörningar eller tillfälliga större kreditbehov. Annars är väl ev. obalanser redan utjämnade via REPO och/eller dagslån.

@ Nyans: Glöm Wikipedias talseriemodell. Skapandet går inte till så i verkligheten. Multiplikatormodellen på Wiki förklarar möjligen hur och varför FRB uppstår vid ett gammaldags utlånande av fysiska pengar, men den förklarar INTE hur skapandet av pengar sker i verkligheten, dvs genom en enkel höjning av den bokförda inlåningen samtidigt som den bokförda utlåningen.

I verkligheten existerar ingen stegvis utlåning/inlåning med avdrag för reserv, och det existerar ingen talserie. Inte ens om bankerna verkligen hade ett formellt reservkrav skulle de existera. Den så förföriskt eleganta geometriska serien är dessvärre ett rent fantasifoster…!

Bankerna har för länge sedan rationaliserat skapandeprocessen. Banken behöver inte invänta ny inlåning innan den kan ställa ut en kredit. Skapandet är en ren bokföringsprocedur, hela kreditbeloppet skapas på en gång, och skapandet resulterar i nya kontopengar i bankens egna valuta. Eventuella reservkrav och kapitaltäckning blir en senare fråga, de har inget som helst med själva skapandet att göra.

@kodexkodex

Intradag så utgår heller ingen ränta på krediter väl? Alla räntor beräknas väl över natten – och lånen behöver finansieras även över natten. Eftersom normal bokföring endast har en upplösning på en dag så kommer intradags krediter alldrig förekomma i balansräkningen.

@Anonym: Ja, men det var väl det jag skrev. Intradagskrediter är räntefria lån i SEK som Riksbanken erbjuder bankerna i RIX under dagen. Allmänhetens betalningsströmmar mellan banker tar normalt ut varandra väl under en dag, så någon stor skuld till Riksbanken byggs aldrig upp. Det finns därför ingen möjlighet att redovisa hela omfattningen av den räntefria lånefinansieringen (500 mdr SEK per dag) i just balansräkningen.

Endast en liten resterande "nettodel" av samtliga överföringar mellan banker uppbär räntekostnad över natten. Nästa dag kan dessutom betalningsströmmarna gå åt motsatt håll, så frågan är om bankerna verkligen i långa loppet behöver betala varandra något öht i interbankmarknaden, speciellt om de kreditexpanderar i ungeför samma takt.

Helhetsbilden av systemet är hur som helst att vi inom Sverige använder de svenska bankernas privata valutor praktiskt taget rakt av som allmänna betalningsmedel till en mycket ringa likviditetskostnad för bankerna.

@Kodexkodex

Möjligheten att låna billigt intradag har ju inte betydelse. Om jag lånar pengar av banken i ett år så måste ju banken ha finansiering av detta både dag och natt – speciellt måste de betala för sin finansiering över 365 nätter (precis som jag får betala ränta för 365 nätter). Att de slipper betala ränta mellan 9 och 17 spelar ingen roll om de behöver betala en heldags ränta över natten.

@Anonym
Förstår inte riktigt hur du menar. När det gäller clearingvalutan SEK behöver banken enbart finansiera betalningarna ut från banken. Det behövs inga SEK för att finansiera förvaring på konto i ett år, eller för transaktioner inom samma bank.
Och bankerna behöver SEK för alla utbetalningar, inte bara för nya krediter. Men poängen är att över 99% av alla Riksbankslån normalt "nettas bort" under dagen, vilket innebär noll likviditetskostnad för 99% av allmänhetens överföringar för de inblandade bankerna. Vid dagens slut kan det t o m ha gått jämnt upp, men oftast återstår en liten nettosumma som en bank behöver låna mot ränta över natten. Nästa dag börjar det hela om igen, och betalströmmarna kan då mycket väl gå åt motsatt håll varvid banken naturligtvis betalar sin skuld.

För den enskilda krediten kan man resonera på ett liknande sätt. Krediten kommer att ingå i de stora dagliga flödena mellan bankerna, men åtminstone 99%, och i teorin t o m 100% av den teoretiska likviditetskostnaden i SEK för krediten nettas bort i RIX, förutsatt att banken ökar sin kreditgivning i samma takt som de andra bankerna.

Sedan behövs iofs säkerheter för intradagslånen i form av exv statsobligationer och säkerställda bostadsobligationer. Villkoret för att delta i RIX-LOM (likviditetsoptimering) är att banken vid dagens början deponerat säkerheter i RB till ett värde av minst 1% av den genomsnittliga omsättningen i RIX under en dag.

Ja, men bankerna har ett begrepp de kallar "verkligt betald inlåningsränta", vilket jag tolkar som utbetalning i SEK när någon tömmer sitt konto helt. Den övriga inlåningsräntan skapas sannolikt genom en expansion av balansräkningen, dvs på liknande sätt som skapandet av krediter ur intet, dock med en annan tillgångspost än bokförd utlåning.

Vad gäller intradagskrediter i SEK och ett ettårigt lån tror jag att du tänkt fram ett motsatsförhållande som inte existerar. Det spelar ingen roll om ränta räknas över natten eller dagen, det är riktigt, men poängen är att 99% eller mer av överföringarna inte HAR någon räntekostnad överhuvudtaget. De är inte ens lån någon längre stund. Lånen amorteras ju bort sekunden eller minuten efter de tagits (typ), pga att betalningsströmmarna tar ut varandra väl.

Kontentan av det hela är att bankerna i realiteten inte alls har den höga kostnad för in- och upplåning som vissa hävdar och som man kanske kan tro vid en ytlig betraktelse.

Detta gäller alltså i Sverige. Utomlands blir upplåningskostnaderna högre eftersom betalningsströmmarna i utländsk centralbanksvaluta inte tar ut varandra lika bra för en svensk bank som vill slå sig in på marknaden.

Men hur stor är den verkliga kostnaden för inlåningsränta? Fundera på det.

Beträffande likviditetskostnader så är jag ute efter att slå hål på en vanlig missuppfattning. Den går ungefär så här: Visst, banker kan säkert skapa krediter ur intet, men så fort låntagaren använder sin kredit till köp måste banken finansiera krediten med inlånade eller upplånade likvida medel till en kostnad av ränta.
Detta är alltså bara sant till mindre än 1 procent.

Skoja? Nu får du väl ge dig! Det är definitivt inget skämt att Riksbanken ger räntefria snabblån för betalningar över RIX varvid mer än 99% av de så upphaussade s k upplåningskostnaderna i SEK helt enkelt faller bort.

Trist att notera att du visar upp din dryga och trögfattade sida, jag trodde ett tag att du hade ett öppet och rörligt intellekt.

Lånar du 1 milj skriver banken in ökad bokförd inlåning på 1 milj på skuldsidan och 1 milj i ökad bokförd utlåning på tillgångssidan i balansräkningen.

Dina nyskapade kontopengar bokförs alltså som bankens skuld. Motsvarande tillgång är inte "kassa", motsvarande tillgång är "utlåning till allmänheten".

Okej?

Var det detta du hakat upp dig på?

Men återigen, är all inlåningsränta verkligen en kostnad för banken??

Inlåningsränta innebär ju att den existerande bokförda inlåningen växer. Men samtidigt är ju inlåningen bankens skuld till kontoinnehavarna. Hur kan en bokförd skuld vara betald? Om banken verkligen betalar inlåningsränta till en kund kan väl räntan knappast fortsätta bokföras som skuld, skulden är ju betald?

Detta går inte riktigt ihop, eller hur. Den enda lösningen som jag kan se är att en bank faktiskt inte betalar sina inlåningsräntor. Åtminstone inte primärt. De skapar istället inlåningsräntorna genom att expandera sin balansräkning, på liknande sätt som vid kreditgivning. Bankerna har som sagt något de kallar "verkligt betald inlåningsränta". En verklig kostnad för inlåningsränta borde logiskt sett uppstå endast när någon tömmer/avslutar sitt konto och banken tvingas betala ut SEK.

Är detta en helt ointressant problematik tycker du?

@Kodexkodex

Det märks på dina kommentarer att du inte kan det här med bokföring iaf.

Ta ränta på en skuld t.ex: det är klockrent en kostnad för gäldenären, även om räntan inte betalas utan bara läggs till skulden. Titta på vad som händer med balansräkningen när räntan påförs. Det påverkar knappast några tillgångar hos gäldenären så räntan leder alltså inte till att balansräkningen expanderar, det innebär alltså att skulder+eget kapital är konstant, men eftersom skulderna ökar så minskar egna kapitalet (vilket alltså är samma sak som en kostnad).

Samma sak när du tar ut dina pengar från kontot: det påverkar ju inte bankens tillgångar för banken har ju fortfarande en fordring på banken (annars hade det ju varit lite för enkelt att bli skuldfri). Däremot påverkas ju sammansättningen av bankens skulder+eget kapital, i och med att en av posterna minskar så måste de övriga sammanlagt öka motsvarande, men det viktiga här är att skulder+eget kapital är konstant och i princip alla poster på skulder+eget kapital har en motpart som förväntar sig avkastning på satsat kapital – endel mer och andra mindre, endel kanske nöjer sig med 0% i ränta (på årsbasis NB, det räcker inte med intradagslån för att få ihop balansräkningen), men det bortser jag som sagt ifrån (fortfarande så betalar väl banken ränta på lönekontot?).

Anledningen till att jag valde 3.65% var för att det skulle bli enklare att räkna på exemplet, men detsamma gäller aldeles oavsett sålänge räntan är högre än vad banken betalar för kontotillgodohavanden.

@Kodexkodex

Förvisso har jag inte någon aning om dina kunskaper – jag menade att av att döma av ditt svar så…

Det finns egentligen inte så mycket i grunden som skiljer en bank från ett vanligt företag när det gäller bokföring. Det gör inte någon skillnad att en skuld inte är avsedd att regleras – det är inte banken ensam om, även andra företag och till och med privatpersoner har sådan ekonomi (hört talas om amorteringsfria lån?).

Kan man bokföring dock så vet man att ränta är en kostnad direkt, det spelar bokföringsmässigt ingen roll om räntan betalas kontant, på annat sätt eller om man har anstånd med att betala räntan. Kom i håg att kostnader alltså inte är samma sak som utbetalningar.

Sen att banken givetvis har intäkter som täcker kostnaderna är ju faktiskt en ganska naturlig konsekvens av att bankerna är vinstdrivande företag. Hade de inte haft vinster som är större än kostnaderna så hade det ju inte fungerat – de hade förr eller senare gått i konkurs (om de nu inte kan hitta ägare som är villiga att fylla på med nytt kapital hela tiden). Att banken ökar sina tillgångar i takt med förräntning av insatta medel är alltså en nödvändighet, men det är inte en konsekvens av räntan på kundernas insatta medel.

Kontantuttag: Jo om banken har en kassa på 1mkr så har man ju en tillgång som man kan minska på istället för att behöva reglera det hela med omfördelning av skuldsidan. Men ifall nu banken har kontanter som täcker ditt lån så behöver de ju faktiskt på något sätt finansiera kassan också. I fallet har man alltså isf kassa på 1mkr och eftersom skulder och fordringar tar ut varandra så måste man ha eget kapital på 1mkr – och i så fall är ju finansieringskostnaden den att aktieägarna förväntar sig avkastning på satsat kapital.

Balansräkningen minskar vid uttag endast om banken har en tillgång som man kan avyttra för att fullgöra sitt åtagande. Frågan är ifall banken har några sådana tillgångar som de vill avyttra med tanke på att kundfordringarna ju är det som skall generera bankens vinst (att avstå från den tillgången innebär alltso om inte en kostnad så innebär det att man avstår från framtida intäkter genom att göra så). Kassa har väl bankerna ganska begränsat av?

Och glöm de räntefria krediterna under dagen, hela skuldsidan skall ju finansieras varaktigt – att kunna klara sig några timmar räntefritt hjälper liksom inte. Och NB den balansräkning som finns i årsredovisningen eller kvartalsrapporterna är natten mellan räkenskapsåren/kvartalen – så skulderna som står där har banken noll och ingen nytta av att de skulle varit räntefria mellan 9 och 17.

@Kodexkodex

Bokföring 101: summan av på tillgångssidan i en balansräkning måste vara samma som summan av skulder och eget kapital – alltid, efter varje bokförd affärshändelse, när man stänger på kvällen och över natten. Summan av alla tillgångar måste alltså finansieras genom lån eller eget kapital (eller liknande som hamnar på skuldsidan).

Frågan är då vilka poster du tänker dig på skuldsidan i balansräkningen som inte utgår någon ränta på? Formellt sett så utgår iofs inte någon ränta på eget kapital, men det är nog inte det du är ute efter.

Ditt sätt att resonera kring bankens bokföring tyder på att du inte kan speciellt mycket om bokföring – även om du vill göra detta gällande.

Det är själva kontosystemet som åstadkommer FRB. Din insättning på kontot i fall 1 skapade en fordran på banken, och det är just sådana fordringar på sig själv som banken skapar ur intet även i fall 2 genom att rationalisera processen.
Är fordringar på bank pengar? Mitt svar är ja. Det är givetvis inte SEK, men det är pengar i bankens egna unika valuta, denominerad i SEK i förhållandet 1/1.

Läs på wiki om FRB: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fractional-reserve_banking
Speciellt under "Pengamultiplikator". Där förklaras på väldigt enkelt sätt hur 100 kronor blir 500 kronor.

För att göra en lång historia kort:
Fall 1. Vi använder talet 45KSEK istället för 50KSEK för att det blir snyggare tal.

Vi säger att kapitaltäckningskravet är 10%. Dvs nån annan måste ha satt in minst 50KSEK på banken innan den får långa ut 45KSEK till dig.
Efter att du får ut ditt lån i cash så har banken alltså 5KSEK på kontot och du har 45KSEK i handen.
Sen sätter du in 45KSEK på banken.

1. Det är sant att du är skyldig banken 45KSEK.
2. Det är sant att banken är skyldig dig 45KSEK.
3. Men banken har gått från att ha 50KSEK som insatta likvider till 50KSEK+45KSEK likvider för att beräkna sitt nya kapitaltäckningskrav. Banken får nu låna ut 95KSEK-9.5KSEK = 85.5KSEK istället för tidigare 45KSEK. Dvs banken får låna ut 40.5KSEK utöver de 45KSEK den redan har lånat ut till dig.

Som du ser har penningmängden i systemet ökat från 50KSEK (som sattes in a john doe i början) till 85.5KSEK.

Detta urholkar värdet av valutan.

Detta motverkas av reporäntan. Den sätts efter KPI. KPI går upp om penningmängden ökar, eftersom värdet på pengar sjunker, vilket ger prisuppgång på varor.

Problemet är dock när pengarna försvinner i saker som ej påverkar KPI: Värde i bostäder. Bubbla. Pang Boom Bang.

Du har just skapat en penningmängdsökning på 50 KSEK. Oavsett hur du använder pengarna. Men pengarna brukar användas till att köpa något som gått upp i pris :). Så ser verkligheten ut. Vem lånar utan att använda dem?

Penningmängden är som bekant bl.a inlåningen i banker M1. MO(ingår i monetär bas) ökade dock inte om inte Rb skickat ut nya sedlar till din bank som inte bytts mot gamla. Ökningen av M1 är skapad ur tomma luften! Tillgångar och skulder måste alltid balansera, Så ock mellan bankerna. Italiensk bokföring och balansomslutningen ökar. Om penningmängden ökar så har nya pengar skapats. Kreditexpansion. För du över samma belopp till en annan bank så debiteras den långivande banken i RIX medan den andra krediteras. Långivande bank måste då täcka sitt negativa RIX-saldo vilket normalt sker via overnight-lån/netting.

Försök tala om i vilket steg banken skulle ha skapa pengar. (I fall 1).

a) När jag lånar 100 femhundringar?
b) När jag gör en deposit av 100 femhundringar?

En del kommer att känna sig tvingade att välja b). Det blir ju lite absurt. Skulle banken skapa pengar ur tomma intet när en kund gör en deposit av kontanter?

Nu kommer någon att häva att det blir det eftersom det är samma bank. Det behöver det inte vara. Vi kan göra det lite mer komplicerat genom att jag gör en deposit i en annan bank. (Och andra banken lånar ut kontanterna till första banken).

Klarar ni inte av att ge vettiga rationella svar på min fråga så bör ni inse att ni har problem.

Men du formulerade ju frågan så dåligt. Varifrån kom pengarna i fall 1? Du kan inte låna kontanter direkt i en bank. Du måste ha ett konto i banken. Och i så fall skapas först ny bokförd inlåning på ditt konto. Först därefter kan du gå till bankomaten och hämta ut kontanter.

> "Cornu svamlar sedan om bostadsobligationer. Men ett hus”lån” börjar alltid med att en bank skapar de två skulderna (se ovan) ur tomma intet och "husköpet" sker. Först därefter säljer banken “låne”kontraktet till bankens bolåneinstitut, som i sin tur ger ut bostadsobligationer."

Vem köper dessa bostadsobligationer då? Trollar bankerna fram dessa pengar på egen hand också, eller… är det så att de i slutändan måste säljas till penningmarknadsfonder, livförsäkringsbolag, icke-finansiella företag som vill ha likvida papper, m.fl.?

Greenbackers och räntemarknaden…. 😀

Per
"Vem köper dessa bostadsobligationer då? Trollar bankerna fram dessa pengar på egen hand också,"
Ingen annan bank kan trolla fram dom pengarna, men dom kan gå till riksbanken med bostadsobligationerna och låna pengarna med obligationerna som säkerhet.
Då skapas nya pengar.

" eller… är det så att de i slutändan måste säljas till penningmarknadsfonder, livförsäkringsbolag, icke-finansiella företag som vill ha likvida papper, m.fl.?"
Då skapas inga nya pengar då flyttas bara befintliga pengar runt.

Varför kan inte riksbanken beskriva hur pengar skapas?
Om M3 ökar med 5% så har någon tillverkat ca 125 miljarder kr.

När ett bankinstitut emitterar en obligation omvandlas avista till tidsbunden fordran.

Dvs mängden avista minskar i samhället. Eller för att använda det språkbruk folk i kommentarerna här verkar gilla: "Bankerna förstör pengar".

Fast att bankerna förstör pengar när de emitterar obligationer brukar konspiratörerna tala tyst om.

Den som eventuellt menar att en obligation är pengar kan få hur man betalar med en obligation när man köper sin lunch eller betalar sina räkningar. Här kommer det att bli som tonåringarna skulle säga "epic fail". Obligationer är inte betalmedel. Det går inte att handla för dom.

" "Vad är poängen? Motsäger du att bankerna blåser upp sina balansräkningar genom att hitta på två skulder samtidigt varvid bankens skuld till kontokunderna räknas in i den sk "penningmängden" (som mer rätt borde kallas bankskuldmängden då 97% av den består av bankens skulder till kontoinnehavare)?""

Banken har inte sådana skulder till oss, kontoinnehavare är riksbanken.

När banken lånar av någon annan än riksbanken så ökar inte penningmängden.
Det är bara om banken lånar av riksbankens sedelpress som penningmängden ökar.

> "men troligen avser du bankernas skulder på svenska kronor (kontopåhitt) när du skriver "pengar"

Förlåt, jag glömde för tillfället bort att du har en alldeles egen terminologi. Med pengar menar jag den allmänt vedertagna definitionen: http://en.wikipedia.org/wiki/Money
"The money supply of a country consists of currency (banknotes and coins) and bank money (the balance held in checking accounts and savings accounts)."

> "Vad är sakligt fel i meningen: ett hus"lån" börjar alltid med att en bank skapar de två skulderna (se ovan) ur tomma intet och "husköpet" sker. Först därefter säljer banken "låne"kontraktet till bankens bolåneinstitut, som i sin tur ger ut bostadsobligationer.

Problemet är att ditt prat om "skulder ur tomma intet" är ovidkommande för debatten. När ett icke-finansiellt företag emitterar ut obligationer skapas också "skuld" ur tomma intet. Men inte _pengar_ (enligt den allmänt vedertagna definitionen).

> "Av ovan följer även att bankerna "finansierar" sin påhittade utlång genom att hitta på inlåningen"

Nej. Det logiska hoppet följer ej av ovanstående premisser. Inlåningen "hittas inte på". Den kommer ytterst av de som köper bostadsobligationerna. Varför skulle ledet i mitten på bolåneinstitutet ändra på det?