Samhällen är självorganiserande och självreparerande konstruktion som är, eller bör vara, till för alla samhällets medlemmar. Åtminstone så är alternativet att inte vara en medlem i samhället värre. Även kollapsande samhällen likt Sverige eller västvärlden är självorganiserande, vilket innebär att nuvarande sönderfall inte kommer sluta som Mad Max, utan med att befintliga samhälleliga institutioner helt eller delvis ersätts av nya. Med eller utan överhetens försorg. Detta sker redan.
Låt oss ta tre exempel. En spaning kräver förstås just tre exempel.
Media
Eftersom det sk gammelmedia allt mindre fyller en funktion av korrekt och balanserad nyhetsrapportering, alternativt utelämnar hela segment av nyheter och vinklar andra väldigt hårt, så har samhället åtminstone delvis korrigerat dessa fel. I dagens Internetvärld, så kan man prata om nya medier, sociala medier eller oberoende medier. Den här bloggen är ett exempel. Naturligtvis når man inte ut till lika många som gammelmedia, men bloggar inom diverse ämnen och inriktningar är en konsekvens av den allmänna kollapsen inom gammelmedia.
Naturligtvis är inte detta ett nytt fenomen, utan bara en konsekvens av tillgängligheten till enkel publicering på Internet. Sedan tidigare har det funnits smala nyhetsmagasin och nyhetsbrev för ett fåtal intresserade, men med Internet får alla, på gott och ont, möjligheten att enkelt publicera.
Samtidigt kämpar förstås samhället emot och vill reglera, övervaka och styra så mycket som möjligt över oberoende media. Men det hindrar inte utvecklingen. När det gamla samhället inte svarar upp går inte utvecklingen att stoppa, utan bristerna korrigeras.
Rättsväsendet
Som bekant är det svenska rättsväsendet i fritt fall. Organiserad brottslighet tar över allt mer av Sverige, även utanför storstäderna. Polisen agerar enbart reaktivt, men den vanliga vardagsbrottsligheten står man även fortsatt helt handfallen inför. Det finns dock något som man skulle ta i med hårdhandskarna direkt mot, och det är medborgargarden.
Men istället har samhället frivilligt börjat organisera för att täcka upp en del civilare brister inom polisen, t ex sökandet efter försvunna. Här har både polisen och tidigare försvaret betydligt sämre resurser än tidigare. Istället har det civila samhället självt organiserat frivilligorganisationer som Missing People Sweden för att fylla en upplevde brist hos staten. Och man har även nått resultat.
Omställningsrörelsen
En annan upplevd och reell brist är problemet med peak oil, där svenska myndigheter och landets ledning har stoppat huvudet djupt ner i sanden och rent av aktivt försöker avfärda problemet med beställningsrapporter. Trots att det kommer få allt större konsekvenser, konsekvenser som vi redan ser.
Men istället har bl a omställningsrörelsen uppstått och driver en anpassning och omställning till ett samhälle med energibrist, oljebrist och utebliven tillväxt på gräsrotsnivå. Man organiserar sig själva och tar tag i problemen själva. Samtidigt dyker det upp fler och fler kommuner som tar tag i frågan och det handlar ofta om kommuner med en redan stark privat omställningsrörelse. Gräströtternas verksamhet påverkar upp i kommunledningarna, även om staten aktivt förnekar problemet.
Diskussion
Tyvärr är det ju så att när folket och samhället själva tar tag i problem och samhällets brist på önskad funktion, så får man inte dra av detta på skatten. Tvärt om ska man fortsätta ha världens näst högsta skattetryck, men få allt sämre leverans på skattepengarna. Det är så här kollapsen ser ut. Vi fortsätter sugas ut av staten, men får allt sämre samhällsservice tillbaka. Lagen om minskande avkastning fortsätter.
Naturligtvis hävdar politikerna att man tar till diverse åtgärder. Höjer en budgetpost här, lägger en lag där. Men i verkligheten blir inget bättre. Inte ens ett regimskifte kommer förbättra ett dugg.
Det är därför upp till oss själva att ta hand om problemen.
Jag hyser stort hopp till de yngre 80-talisterna och 90-talisterna. De har vuxit upp under det kollapsande samhället och lärt sig att vill man få något gjort så får man göra det själva. De är inte likt oss 60- eller 70-talister bortskämda från födseln och få dras skrikandes in i framtiden, där samhällstjänsterna blir allt sämre. Istället har man från början lärt sig att samhället skiter i dig, så skit i samhället, kavla upp ärmarna och ta tag i det hela själv.
Det är vi, du och jag, som är samhället. Det är upp till oss att lösa problem som existerar. För staten kommer inte göra det. Staten är idag en del av problemet, inte lösningen.
50 kommentarer
Att hoppas på oss 80/90talister är nog en skönmålning. Maken till curlade idioter har nog aldrig tidigare skådats och varenda en skall ju "uppfylla sig själv". Liknar ett jävla luciatåg utan vare sig pepparkaksgubbar tomtar eller stjärngossar. Dock räckte inte lucialjuskronorna så hälften står å grinar på fröken för att hon skall fixa fram en åt dom också och får dom inte nån så tänker dom gå om lågstadiet tills dom får en luciakrona. Fast ett flertal inser ju hopplösheten i detta så de springer hem till mamma och pappa och får sin luciakrona där (och naturligtvis ett 3mkr bostadslån som plåster). Nä en bunt gapande fågelungar är vad det blev.
Vilken skön liknelse! Som 70-talist blev jag tvingad att vara stjärngosse men lärde mig kanske att människor har olika funktioner som tillsammans skapar ett samhälle, och att inte alla kan spela förstafiol.
Skulle 90-talisterna "kavla upp ärmarna och ta tag i det hela själv."? Sämre generation på arbetsmarknaden har förmodligen aldrig skådats.
Skrev "hopp", inte att det är så.
Tydligen har föräldrarna tagit över för 80- och 90-talisterna, som därmed är mer bortskämda än oss 60- och 70-talister. Får väl backa på den punkten. Men jag har också träffat 80- och 90-talister som är väldigt ambitiösa och brinner för sina saker. Dra inte alla över en kant.
Det finns hopp. Jag är 80-talist och har även mycket ambitiösa 90-talister som anställda. De som "curlats" hemma rensas snart ut på arbetsmarknaden om de inte inser vad ett arbete går ut på. De som inser detta eller redan från början vill göra ett bra jobb är mycket skickliga och villiga att slita samt får betalt för det. Två tydliga läger i båda generationer. Vi vill inte heller längre ta på oss miljonlånen – inte ens studielån. Vi väljer gärna friheten än att jobba dygnet runt? Kanske skiljer detta sig från Stockholm o de mindre städerna? Vi i småstäder är vana med kneg som gamla industristäder – inställningen och stoltheten att göra ett bra jobb sitter i våra föräldrars gener?
När Cornu skriver "Staten är i dag en del av problemet" antar jag att han menar konstitutionen/riksdagsmännen. De senare är svårare att bli av med än svartmyror.
Jag förmodar han menar staten eftersom den vuxit över alla breddar i vårt land och dessutom mal ner vårt sedan generationer uppbyggda välstånd i en inkompetent soppa.
Är du säker på att polisen skulle ta till med hårdhandskar mot medborgargarden?
Här och där finns ju skyltar med "grannsamverkan mot brott i samarbete med försäkringsbolag och polisen". Bysamverkan mot brott torde väl också toleraras.
Men det kanske inte är att räkna som ett garde.
Vore kanske ett kul experiment att sätta försöka sätta upp ett amatörväkteri i byn och se vad reaktionerna blir.
Privat säkerhet har allaredan blivit vardag sedan något decennium, då tänker jag mest på Securitas och andra firmor som tillhandahåller väktare och andra tjänster som polisen tillhandahållit tidigare.
Precis, spelar det egentligen någon roll om Securitas är ett aktiebolag eller en förening?
80 och 90talister är uppvuxna med en ständigt stigande bostadsmarknad och en god tillgång på jobb (för de som kan jobba). Den bubbla vi har haft hittils har varat längre och har uppnått mycket större magnitud än den som imploderade 91-94. De har aldrig varit med om annat än mer, mer och mer. Det är inte utan anledning de är som små 40-talister.
Jag tycker att det var ett väldigt bra inlägg!
En god frukost och ett Cornucopia inlägg som är riktigt vasst, det kallar jag en god start på dagen. Dessutom skiner solen…
Hatt av för den! Eftersom jag råkar vara åttiotalist kan jag bara instämma i tidigare resonemang att det varierar ganska ordentligt i både 80- och 90-tals generationerna. Lägeruppdelningen är dock tydlig – den ena halvan är drönare som "flyter med", köper varenda ny iPhone, slaskar på krogen, antar att det "ordnar sig" och överlag har ungefär 0 framtidsplaner. Samma människor tänker inte en sekund innan de belånar sig upp över öronen.
Anledningen till ett visst hopp för framtiden är att när den stora, feta, samhälleliga käftsmällen kommer så är det drönarna som kommer få ta den hårdaste smällen, medan den grupp som försökt vara lite förutseende, jobbar hårt om så krävs, kräks på politiker och media, ogillar att behöva överbelåna sig, drar sig för överkonsumtion etc., de kommer klara sig bättre. Följaktligen kommer det bli tydligt för alla vilken livsstil det är som fungerar.
Det är väl lite så positiv kultur odlas. Det sorgligaste med dagens samhälle är hur länge vi har haft råd med kultur- och samhällsdegenerering. Men det är över snart. Sedan blir det var man/hushåll/by/samhälle för sig självt. Och illusionen om en statliga "välfärden" rasar till slut.
Solen kommer dock fortsätta gå upp. Faktiskt.
Ännu bättre beskrivning – tack!
Skulle vilja dra en parallell till min erfarenhet från grundskolan. En i allra högsta grad ovetenskaplig men ändå tydlig iakttagelse är att årskullarna delas upp mer och mer i ett a och b lag. När alla klagar så förbenat på unga och skolan kan jag säga att andelen fantastiska ungar ökar också, barn som är intresserade, ambitiösa, generösa och socialt kompetenta. Tyvärr ökar andelen barn som i princip sitter och skriker rätt ut under lektionerna också. Sker en tydligare och tydligare uppdelning.
Frågan är hur många som stannar och hjälper till att försörja dessa skrikande ungar i detta välfärdsstatens sjunkande skepp eller som ställer upp och blir utsatta för deras kriminalitet när polisen står handfallen och i många fall ointresserad.
Tycker att du är väl skönmålande vad gäller 'nya medier'. Ja, dessa är någon mening oberoende (dock ofta med starka personliga intressen), men har knappast en mer balanserad och korrekt nyhetsrapportering. Definitivt inte var för sig, då vinklingen generellt sett är mycket hårdare än i gammelmedia. Fördelen är att många röster släpps fram vilket leder till mångfald, men detta hjälper föga om mediekonsumenterna inte besöker hela denna mångfald. Om de inte gör det (vilket jag definitivt tror är fallet) så kan de 'nya medierna' leda till att alla mediekonsumenter stryker sig själva medhårs och främst besöker kanaler som bekräftar deras egna uppfattningar. Detta leder då till en ökad polarisering och till att "medelvinklingen" en mediekonsument utsätts för är betydligt större än om de besöker 'gammelmedia'. Tro nu inte att jag är negativ till nya medierkanaler. Jag vill bara problematisera lite, och lunde önska lite mer kritisk inställning till den hallelujahstämning som nya/sociala medier själva sprider.
Helt korrekt.
Samtidigt finns det inte bara bloggar, utan även seriösare nya medier. Inklusive skrivna av "riktiga journalister".
Men det visar fortfarande på hur folk tar tag i brister själva, även om det ofta som du skriver är hårt vinklat.
Dessutom kan det ibland skapas strukturer på nätet som vaskar fram guldkornen ur den kopiösa mängd information som produceras. Tex var twitterflödet den bästa nyhetskällan efter Utöja-massakern.
Tre andra exempel:
Sjukvård: Komplement till att gå till sjukhus är att få en diagnos på symptom online. Kanske inte alltid är det bästa men kan vara bättre än inget alls eller några mils bilkörning och timmars väntan.
Utbildning: Kommer fler och fler alternativa utbildningskanaler online. Dessa kan vara både fria och bättre än traditionell utbildning i skola.
Valuta: Har inte kommit så långt ännu men flera försök finns med olika lokala valutor eller alternativa betalmedel. Exempelvis BitCoins, Brixton Pound osv. Dock så måste skatter fortfarande betalas med den statliga valutan vilket gör att man inte helt lätt kan komma ifrån behovet av denna valuta ännu.
Fler exempel – föräldrakooperativa dagis där kommunen inte kunnat svara upp. Fiberföreningar där telebolagen inte vill dra in modern telekommunikation.
Gammelmedia har en tendens att driva egna frågor och därmed negligera andra sidor av samma sak. Jag är också orolig över sammanhållningen i samhället när detta ser allt mer olika ut. Det blir inte samma fokus på här och nu.
Vi får en splittring som är olycklig , i alla fall om vi vill hålla samman samhället. Nu är det världen som knackar på!
Jag tror splittringen i samhället är en del av tiden vi lever i. Tillräcklig splittring kommer dock till slut leda till en ny form av sammanhållning. Den typ som politiker och media fruktar mest, nämligen när man bryr sig om de små, lokala gemenskaperna och fnyser åt skit som pågår i riksmedia, på TV och i "samhället" i stort.
Det finns ganska tydliga tecken på att en centraliserings-våg som pågått i 50-60 år har nått sin kulmen, och oundvikligen kommer följas av sönderfall. Detta skall man vara glad för (tror jag i alla fall). Ett slut på de massmediala illusionerna om att befolkningen är ett kollektiv som skall drivas likt en skock får i "rätt"riktning. Samtidigt kommer det naturligtvis vara skrämmande för "the sheeple" ("fårket"?) som är vana att bli vallade och inte behöva tänka själva.
Det kan nog vara vist att börja odla kontakter och nätverk med likasinnade, och fundera på hur man vill att den privata framtiden skall se ut. Throw away your television. Göra något meningsfullt med livet istället. Fundera lite på de eviga frågorna och hur man tänker förhålla sig till att jordelivet dessvärre är förgängligt, och att man kanske bara får en chans att göra det bästa av det.
Hmm, nu blev det filosofiskt runt lunchtid.
Filosofiskt kan vara bra. Denna gång blev det inte helt fel. 🙂
Håller med du, bra inlägg!
ot: har du skrivit något om aquaponics? hittade inget när jag sökte på sidan. Och det verkar som något du borde ha koll på 🙂
Problemet är att samhället inte är så självorganiserande. Problemet är att vi skulle behöva ledarskap också. Samhället fungerar inte utan politiker som gör vad som behöver göras. Dagens politiker är dock just ingenting värda. De klarar inget annat än att leda oss in i fördärvet.
Det finns goda tecken på att samhället är just självorganiserande. I den mån ledarskap behövs finns det också tillgängligt. Det är liksom inte någon slump att det finns organisation på alla möjliga nivåer runtom i världen.
Jag ser inga tecken på ledarskap. Jag ser bara en helt utflippad mänsklighet. Vi är på väg in i en kollaps och våra politiker lever i fablernas värld.
Jag vet inte vilken värld du lever i?
Har du inte jobb? Isf hade du t.ex. kanske haft en chef – inte nödvändigtvis som utövar ett lysande ledarjobb, men han gör tillräckligt bra för att behålla sin plats.
Medlem i någon förening? Då har man en styrelse, även där är det inte nödvändigtvis så bra som man kan önska, men det är tillräckligt bra för att medlemmarna inte skall hitta något bättre alternativ.
Och även politikerna utövar ledarskap – bra eller dåligt ändrar inte detta faktum.
Överallt där folk organiserar sig på ett eller annat sätt tenderar det att bli att någon/några tar ledarställningen om det behövs, men du kanske lever ett ensamt liv utan interaktion med andra.
Som Cornu påpekar ger de höga skatterna allt mindre tillbaka. De sista 5 åren har real BNP per capita i den rika världen stått still. Skulle den verkliga inflationen inräknas har siffran sjunkit. En ökande komplexitet gör att mer resurser går till infrastruktur, utbildning, kontroller, brottslighet, sjukdomar, sociala problem med mera. Makthavarna vänder detta till något positivt för att få folket med sig i det heliga politiska systemet och kallar det satsningar.
Att välståndets minskar beror främst på mer resurser till utvinning av naturresurser. Denna andel av BNP är sedan ett tiotal år ökande och och med cirka 5 procent om året. Än så länge är det bara småpengar. Kostnadsökningen kommer få samhället att kollapsa till en restkultur. För det här landet kanske 2050 och det kan sägas av enkel mattematik. Med tiden när naturresurserna inte längre kan brytas ekonomiskt så lämnas de. Det åtgår helt enkelt för mycket energi, material, arbete och kapital per utvunnet ton och de blir värdelösa.
Det blir i princip inte brist på olja, järn, fosfat, uran, metall eller något annan annat. Naturresurserna har en stor utbytbarhet, vilket gör att utvinningen av det mesta nog upphör ungefär samtidigt. Allt kommer i princip att kunna köpas till ett visst pris fram till den lokala kollapsen. Än så längre kostar exempelvis järnet i en personbil mindre än en dagslön i den rika världen och det är som att plocka fram något utan ansträngning i ett skafferi. Därför ökar också järnet användning mer än det mesta. De fossila bränslena och speciellt oljan kan inte öka så mycket mer eftersom de redan tar en så stor andel av BNP. Kanske uppstår jämviktspriser enligt utbytbarheten och sedan faller dessa tills naturrresurserna blir värdelösa och det går nog ganska snabbt, om man bara tittar på ett visst land, som i processen isoleras från omvärlden typ Sverige. Oavsett så blir det ett liv rester och det är utifrån detta som samhället måste planera, eller i varje fall borde planera.
Många har en naiv syn på framtiden och förstår inte det minsta vad restkulturen innebär. Svenskarna gallras på riktigt med ombäranden som i det värsta krig. De med sämst förutsättningar försvinner först i svält och sjukdomar och många måste bort. Arbetad mängd måste därför öka av mer incitament till arbete. Pensionerna och de äldres levnadsvillkor systemet måste falla extra mycket och här fås nog hjälp av en stor inflation från skuldberget. De unga som saknar kompetens och är felutbildade måste få mycket lägre löner. Kanske de måste acceptera att bli slavar åt förmögna personer och matas med bara potatis. Många luras av detaljerna. De ser det statiskt, politiskt och förstår inte. Den moderna människan och dess organism förbrukar allt mer i en slags inre friktion och går mot en säker död.
När makthavarna attackeras öppet och lever farligt, inte får in skatter och deras monopol på makt faller slår de tillbaka med en låg prioritering av mänskliga rättigheter och personlig integritet, vilket redan har börjat så smått. Samhället i Mad Max var ändå ganska väl organiserat med olika gäng som slogs om oljan. När resterna sinar hundratals år senare så blir det nog något liknande stenåldern. Sedan börjar håret växa ut på kroppen och käken förstärks. Men detta är senare och mycket svårare att förutsäga än restkulturen.
Som 90-talist berättar jag gärna vad som hänt med det (semi)statliga delarna jag varit i kontakt med.
Sjukvården.
Varit på sjukhus mycke få gånger, ena gången p.g.a eksem som dom klurade på länge men aldrig kom fram till vad det var. ( kanske man inte vet eller kass läkare, men kan inte riktigt klaga utan all fakta. )
Haft läkare som inte kunnde svenska som jag verkligen inte förstog.
Jag har familjemedlemmar och vänner som gått runt och har smartor p.g.a av den restriktiv utskrivningen av läkemedel.
Skola.
Kommunal grundskola där det alltid fattades pennor, böcker och salar. Större delen av min skoltid låg våra klassrum i baracker.
Gått på både fri och kommunalt gymnasium som båda hade dåliga lärare, mat och saknade material.
Arbetsförmedlingen
Like många andra 90-talister har jag varit arbetslös vilket innebar att jag fick åka in till arbetsförmedlingen med jämna mellanrum för att sitta av tiden då dom är totalt värdelösa och aldrig hjälpt någon jag känner skaffa sig ett jobb. Haft jobbcoacher som inte har någon som helst koll om vad dom pratar om.
Arbetslöshetskassan och CSN har också en vana att klaga på allting hit och dit. Saknas saker och inget är simpelt.
Jag har jobbar inom kärnkraften vilket är något av det mest skrämmande jag någonsin gjort och gick från hardcore för kärnkraft till anti-kärnkraft. Sökt bidrag så som bostadsbidrag men alltid möts av massa smådetaljer som alltid krånglar. Och jag har aldrig träffat någon som tycker att polisen gör ett bra jobb ( aldrig haft med polisen att göra ).
Och sedan så undrar folk varför vi inte alla ungdomar är sossar. Helt ärligt kan jag inte komma på en enda gång jag haft en positiv upplevelse när jag varit i kontakt med något (semi)statligt.
Jo en sak min högskola jag går på gillar jag. o/
Jag är sextiotalist och har samma erfarenhet. Detta är en följd av högskattesamhället som infördes på 60-70 talet. En stor del av 40-talisterna anställdes i den explosionsartat växande offentliga sektorn. Facket löpte amok och politikerna försökte räddas vad som räddas kunde av industrin genom devalveringar. Faktum är att mellan 75-95 hade vi löneökningar på närmare 400% men realt blev det 0% resten var inflation. Om du lägger märke till fackets retorik så är de tillbaka på 70-talet i många fall.
Det är oerhört dyrt med socialism.
Samt, har riksdagsmännen, över blockgränserna, bakat en princesstårta för 20 personer men bjudit in 200.
Ordet solidaritet har återigen dykt upp i det allmänna samtalet. Ett tecken så gott som något om att vi är inne i en omvälvande tid. Nuvarande paradigmskifte är så stort och omfattande och griper in i alla delar av samhällskroppen, vilket många av ovanstående kommentarer vittnar om. Problemet är att vi inte förstår vad som händer och varför när skiftet pågår, utan blir varse först när vi är igenom. Och jag håller med Cornu att samhället är är "självorganiserande, vilket innebär att nuvarande sönderfall inte kommer sluta som Mad Max, utan med att befintliga samhälleliga institutioner helt eller delvis ersätts av nya. Med eller utan överhetens försorg.Dock till priset av en jävla massa lidande och elände som fler kommentarer handlar om. Hoppet står till en omfattande relokalisering som pågår i det tysta. I mindre samhällen och kommuner har det alltid funnits och kommer att bli allt viktigare i takt med att funktionerna i samhället framför allt stat och landsting nedmoteras. Omställningsrörelsen är en ny företeelse som förstärker det asom alltid har funnits i mindre samhällen där medborgarnas väl och ve alltid varit synliga. Det stora moraset kommer vi att finna i de större städerna där var och en är sin egen lyckas smed.
Statens betydelse är en smula överskattat, och medborgarnas en smula underskattat. Det här är ett arv från tiden då den härskande gruppen hade ett kulturellt och utbildningsmässigt övertag. De var upplysta, och visste bättre. Nu är de varken smartare eller kunnigare än en genomsnittlig kontorsråtta. Och detta är givetvis ett paradigmskifte, som vi kanske inte insett vidden av ännu.
En mycket inspirerande artikel såvida pass att jag väljer att förnedra mig till ett media fenomenet Gert fylking genom att säga äntligen! Kan det vara så att efter 30+ år ska man få uppleva att (vi) Svenskar återtar det som rätterligen är vårat utan att be om ursäkt för det.
Till skillnad från våra "folkvalda" delar jag Herr Cs tro på medborgarnas förmåga att organisera ett försvar av det som ej kan beskrivas annat en stöld av en nation.
Vi har levt här i 1000 år och kommer så att fortsätta göra i 1000 år till om inget exeptionellt väder fenomen ändrar prognosen för det.
Jag känner mig personligen manad att engagera mig som i Missing People Sweden vilket härligt initiativ tack för länken Mr C att äntligen se utsikter för bidra till något positivt med hjälp av erfarenheter som inte nödvändigtvis är hämtade från någon solskens historia utan att det är härifrån och framåt som gäller.
För handen på hjärtat så har inte ett litet land som vårat råd att kasta bort mänskligt kapital pga ego baserade dum dryga sociala konstruktioner som social status,politisk läggning,populär drivna agendor som framförs av mediernas bakåtsrävande Stasi-oligarki vad ska vi med dem till igentligen de är ju bara i vägen.
Någonstans känner iaf jag mig lättare till sinnet mitt i allt elände då det känns som att äntligen ska vi göra slag i saken och göra rätt för vårt eminenta arv utan att sätta käppar i hjulen och kasta epitet fram och tillbaka för att stimulera vår perversa rädsla att vara utanför gruppen som likt lämlar vill kasta sig utför stupet för att bevisa vår individuella intelligens genom att sluta tänka själv.
Alla kan inte göra allt men alla kan göra något och iaf jag har en grunmurad tilltro till Svenska folkets styrka,uthållighet,kärlek till varandra och jorden vi härstammar ifrån till skillnad från regimens krimminella benägenhet att spela ut oss mot varandra. Detta gäller i allra högsta grad nu då förekomsten av nyanlända har ökat dramatiskt vilket ställer ännu högre krav och vilja från samhället i alla former.
Visst är det så att detta inte kan dras av på skatten men det är definitivt så att det säger mycket om dig som människa.
Man får inte betalt för allting att man skulle få det är inget annat en en slö,slapp och likgiltig inställning till livet, och var det inte så att det var den inställningen som gjorde att vi hamnade i den här situationen från början? Ett samhälle fritt från förtryck,utsugning,krimminalitet och giriga politiska agendor kommer inte gratis det får du slåss för arbeta riktigt riktigt hårt och kanske även utan ekonomisk eller social vinning. Men ska man för den sakens skull inte göra någonting? Nej sådana här situationer bygger karaktär och deffinerar oss som människor på ett sätt som är svår att mäta.
Tack Mr C för ditt bidrag till ett bättre Sverige du är ett hopp i en svår tid som rimligen kommer att bli mycket värre innan det vänder men ingen har heller sagt att det ska vara lätt,Min erfarenhet av livet är så att Är det lätt då är något garanterat fel.
Sverige ska styras på vårat sätt politiker står på våran lönelista inte vi på deras.
Stort ämne som kanske är lite svårt att få grepp om.
Min egen erfarenhet från ett samhälle i kollaps gäller mest balkan, men där har jag en tanke som går dåligt ihop med de flesta läsarnas erfarenheter. Om man kan generalisera mellan stad och landsbygd så måste jag säga att framtidsoptimismen, det konstruktiva tänkandet och viljan att göra något fanns nästan endast i städerna. På den balkanska landsbygden fanns, i stort sett, alla de negativa faktorerna representerade – benägenheten till våld, hatet, den dåliga typen av konservatism, småaktigheten etc etc.
Så, tror ni i detta fall att lösningarna verkligen kommer att komma från landsbygden? För i post-Jugoslavien upplevde jag på nära håll hur alla goda initiativ kom från städerna och de dåliga från landsbygden, om man nu kan generalisera.
Internet kan göra mycket stor skillnad. I Jugoslaven för 15-20 år sedan var man säkert väldigt dåligt informerad om saker och ting om man satt på landsbygden. Idag kan man sitta på landsbygden och vara extremt välinformerad. Men man kan kanske behöva ha läst några år på något universitet för att inte vara för okunnig. I den mån ljuset kommer från landsbygden så är det säkert från universitetsstuderade som flyttat ut på landet, snarare än från folk som bara sett landet.
Länder är olika. Jag har hört liknande rapporter från Balkan angående landsbygden, men där har det handlat om den rena landsbygden. Mindre orter, byar och småstäder har klarat sig marknad mycket bättre än bönderna på landet. Det är alltså inte storstad vs resten, utan tätort vs obygden.
Jag är dåligt insatt i hur folk bor på Balkan, jag gissar att de flesta till skillnad mot i Sverige bor i byar. I Sverige bor de felsta förvisso i tätorter, men pga formen för avstyckningar i Sverige är vår landsbygd faktiskt väldigt tätbebyggd. DEt går nog inte rakt av att dra några slutsatser, men städer och tätorter är alltid och kommer alltid vara knutpunkter där handel och utbyte kommer ske.
"På landet kan ingen höra dig skrika" kan man sammanfatta det hela med. I staden bryr sig ingen om du skriker enligt schablonbilden, men vid kris förändras folks värderingar.
Åh, en internet-evangelist! Såna har jag inte sett sen 1999 då flyttlassen till Ronneby högskola duggade tätt… För övrigt vill jag helt gå emot inlägget och föra fram Zorkindoktrinen här dvs om inte staten gör sig relevant genom att leda förändringen, så kommer det att bli laglöst.
# belii
Jag hoppas att kommentaren om internet-evangelist inte är din normala argumentationsnivå. Det är så lågt att jag inte ens tänker kommentera det ytterligare.
Däremot tror jag som du att det inte fungerar med en stat som försöker ignorera problemen. Men vad är det för Zorkin du pratar om?
Det var kanske ett cheap shot men jag tycker internetgrejen påminner om andra saker i historien som skulle stoppat krig – industrialismen, atombomben, förenta nationerna. I början på 1900-talet trodde väl många att med industrialismen skulle ett krig bli så fasansfullt att ingen vågade starta ett. I Rwanda fanns inget internet, men väl radio. Denna användes istället för att elda på massorna och sprida hatet. Och i Kina, Syrien m fl ställen stänger man ner internet… Internet är bara ytterligare ett verktyg som kan användas på endera hållet. En möjlighet som endera sidan kan utnyttja för sina egna syften.
Valery Zorkin var med om att skriva om Rysslands konstitution när den kollapsade. Zorkindoktrinen innebär i korthet att i ett land som genomgår en kris eller stor omvälvning, kan det hända två saker med staten: Antingen tar den befälet och leder förändringen, vilket kan leda till en fredlig omvälvning och kanske en stärkt eller förbättrad stat. Om staten inte leder förändringen, utan kanske t o m försöker stoppa den, då kommer den att uppfattas som irrelevant eller t o m fientlig. Då sjunker respekten för staten och dess lagar, och det kan leda till laglöshet, våldsamheter etc. Se även begreppen "Rule of law" och "Rechtsstaat".
Tillämpar man detta på Peak Oil kan man alltså tänka sig att om staten inte erkänner problemet etc etc så kommer folket säkert att hitta sina egna lösningar, men det kommer inte att bli en självstabiliserande/självorganiserande lösning utan det blir stor friktion mellan stat och medborgare och även mellan medborgare och medborgare. Måhända självorganiseringen som Cornucopia skriver om är nödvändig i vissa fall, men den kan ändå leda till djupa konflikter.
och när vårdapparaten inte längre räcker till kommer antagligen familjen att komma till heders igen
frågan är om det kommer att vara för sent att återgå till en social struktur som i så hög grad har krossats av decennier av nedmontering
Jag tror att grekerna klarar en nedmontering av välfärden mycket bättre än vad vi svenskar kommer att göra.
I Grekland litar man i första hand till familj och vänner, i Sverige litar man på STATEN.
Stackars oss!!!
http://adoptahydrant.org/ måste ju vara ett lysande exempel på detta. Tycker mig minnas att jag sett många web-projekt med liknande anda.
Jag kan tipsa om Aftonbladets blogg-serie om förfallet i Detroit som en gång var den stad i USA med störst andel villahem.
Flykten från Detroit
Länken går till sista delen i serien med de tidigare delarna är lika läsvärda.
Håller med vad gäller 80/90-talisterna. Många verkar, trots att ha blivit curlade, ha ett helt annat driv och tar själva initiativ. Vet inte någon som gått till arbetsförmedlingen, utan besöker istället potentiella arbetsgivare och lämnar cv och säljer in sig. Alla har jobb, ofta samtidigt som de studerar. Dessutom sparar de pengar. Fast urvalet som jag kommer i kontakt med kanske inte är helt representativt för alla.
Såg nyligen någonstans att många är håglösa och inte vet vad de vill. "Alla har jobb" låter inte helt representativt… Ännu mindre om man ser utanför Sveriges gränser.
Om man väljer att granska ett samhälles uppbyggnad, dess funktioner resp lagar och bestämmelser, men tabubelägger ett område, så gör man samma misstag som de svenska riksdagsmännen gör på detta område, dock att de senare
konsekvent också gör allvarliga misstag på många andra områden, vilket orsakar ett onödigt lidande för befolkningen i samhället.
Sokrates, Voltaire, Strindberg och Orwell hade a l d r i g tabubelagt ett ämne – oavsett hur smärtsamt det varit.