Det diskuteras allt mer i media om vad för åtgärder som ska tas mot den svenska skuldbubblan, orsakad av bostadsbubblan. Dit räknas högre räntor, amorteringskrav, slopade ränteavdrag, bolånetak mm. Men vad är viktigast.
Svaret är ganska enkelt – det stora problemet med bostadspriserna är de medföljande stora svenska privata skulderna, dvs skuldbubblan. Hushållens skulder har som bekant dubblats i förhållande till BNP det senaste decenniet. Och dessa skulder måste minskas.
Så det är rätt enkelt – högre räntor eller slopade ränteavdrag ökar de svenska hushållens utgifter.
Därmed minskas det ekonomiska utrymmet för att amortera på skulderna.
Visserligen skulle högre räntor eller minskade eller slopade ränteavdrag sänka bostadspriserna och därmed minska ökad skuldsättning hos yngre, men grundproblemet med befintliga skulder löser man inte.
Bolånetaket minskar skuldökningstakten och är en del av lösningen, men det enda som kan lösa problemet är minskade skulder. För det krävs amorteringar. Eller att skulderna under flera decennier inte ökar längre, så att skulderna kan halveras i förhållande till BNP. Om man förutsätter evigt stigande BNP, vilket vi inte kommer få så här allt närmare tillväxtens gränser.
Vi behöver alltså amorteringskrav. Det är den enskilt viktigaste åtgärden mot skuldbubblan.
Politikerna bör alltså ta lite ansvar och införa lagstadgade amorteringskrav. Detta bryter inte några privat ingångna avtal, då amorteringskrav står med i bostadslånens villkor. Det är bara det att bankerna inte alltid tillämpar amorteringskraven. Men de finns i avtalen.
Naturligtvis kommer amorteringskrav även sänka bostadspriserna, vilket är positivt för alla utom de som köpt på toppen de senaste åren. Lägre bostadspriser innebär mindre latenta skatteskulder, lägre fastighetsskatt när den återinförs och som sagt lägre skulder för de som ännu inte klivit in på bostadsmarknaden.
Men det mest positiva med lägre bostadspriser är att det kan lösa problemen på bostadsmarknaden – vi har redan prövat att höja priserna, men det har inte ökat möjligheten för unga att få billiga bostäder. Tvärt om kan en avkyld bostadsmarknad innebära att det kan bli mer attraktivt att bygga billiga bostäder för unga eller låginkomsttagare, istället för lyxlägenheter för människor utan koll på ekonomi, men med för goda kreditmöjligheter. Det är faktiskt inte fler lägenheter i prisklassen 4 – 5 MSEK och 10 000 i månadsavgift som är vad som efterfrågas, utan billiga, små lägenheter för yngre. Helst hyreslägenheter. Men som det är nu lägger NCC/PEAB/whatever beslag på marken och bygger bostäder för de som redan har bostad – ytterligare fyror löser inte några problem på bostadsmarknaden.
Lägre bostadspriser är lösningen här, så det blir slut på lyxbostadsexploateringen av tillgänglig mark.
Men först amorteringskrav.
Nu har jag argumenterat för amorteringskrav ovan, men lägger en undersökning ute till höger där ni själva kan välja vad som är viktigast.
138 kommentarer
Fast nu tror inte jag att vi hinner amortera så mycket innan bubblan spricker?
Amorteringskrav på t.ex. 50 år och 3 millioner i skuld innebär 60,000 om året. Där ryker Thailandsresan.
50 år låter länge, 30 år har man som mest i exempelvis Finland men den genomsnittlige amorteringstiden är 20 år. I Sverige ligger snittet på 125 år (71 år för villaägare).
Kanske man skulle tänkt på innan man tar ett lån på 3 miljoner…
Men det sägs ju att inget kommer våga röra något i systemet för det är för känsligt? Även om amorteringskrav (tex) vore bäst här och nu så lär det väl inte hända ändå?
Ju högre man bygger sitt korthus, ju bättre är det att inte göra något åt det utan fortsätta bygga… hmm…
Idealet vore stillastående bostadspriser under 5-7 år (vilket i realiteten är en sänkning m h t inflationen). En nominell sänkning är absolut inte bra för nyproduktionen, vem vågar bygga/köpa i en nedåtgående marknad?
Hyresvärdar bygger även i en fallande marknad, för de är inte beroende av att blåsa folk på miljonbelopp, utan vill ha en trygg och stabil avkastning på sin investering. När BRF-klipparna drar sig ur marknaden pga fallande priser så lämnas mer utrymme till de hyresrätter som folk vill ha på den mark som ska exploateras – och hyresrätter för vanligt folk…
Byggherrarna och komunernas mark och byggnadsnämder kanske får lov att anpassa sina avgifter och vinstpåslag till det rådande löneläget hor sina kunder i stället för vad köparna kan förväntas betala per månad efter ränteavdrag, Huuuu vilken hemsk framtid vi går till mötes.
Problemet är att inflationen är under 1 % nu, medan svenska folket fortsätter att låna 4,5 % mer varje år. Hur man än vrider och vänder på det så är det en växande bubbla och det kommer inte hålla.
Givetvis ska vi alla med bolån amortera, förstår inte att man lånar utan att ens amortera av en krona. Tror det enda sättet att sakta pysa ur denna bubbla och få lite rätsida på lånecirkusen är att vi alla med bolån betalar tillbaka så mycket som möjligt inom dom närmsta åren, men tror tyvärr att många inte vill, då en del tycker att en snygg fasad är bättre än ett rent inre.
Självklart om man är akademiker i början på löneutvecklingen och med barn på gång att man struntar i att amortera. Det vore vansinne att bygga förmögenhet genom att amortera när det är nu man behöver pengarna. Förmögenhetsbyggandet sköter sig självt via inflations-amortering, dvs att inflationsdelen av räntan är en real amortering.
När barnen sen flyttar ut motsvarar det en löneförhöjning på ett par tusen per barn, och då ligger du på topp i löneläge, inflationsamorteringen har tagit ner ditt bolån till under 60%, ditt studielån är lagom borta och du får snart ett arv från dina föräldrar. Då är du rik som ett troll. Kommer någon då att tacka dig för att du amorterat ner ditt bolån till 30% medan din familj levt mer knapert under hela dina barns uppväxt? Nej, det är bara dumsnålt.
En till som tror att inflation automatiskt ökar värdet av huset. News flash: inflation och husprisers utveckling är två olika saker.
Vad gör du när värdet på kåken sjunker 5% per år och du inte amorterar? Kommer banken att tacka dig då? Nej, banken tar ditt hus. Fast du kanske spekulerar i att bygga en negativ förmögenhet?
Det kan vara rimligt att på lång sikt räkna med inflation (dock kan läget nu vara annorlunda)
Vad jeppen dock inte tänker på är att räkna med värdeminskningen pga slitage och ålder. Den kan nog vara ungefär lika med inflationen.
Alltså har du då inte amorterat ett smack vare sig realt eller nominellt sett.
//Håkan
Den långsiktiga trenden på bostäder ligger långt under dagens prisnivåer, och den är ju i princip kopplad till kpi, så siktar man på den långsiktiga prisökningen bör man hyra ett bra tag framöver. Bostäder kommer att vara extremt dyrt att äga om det sker en "mean reversion" av priserna.
När det sker. För det kommer ske.
I större städer betalat man för läget(tomten), på en tomt sker inget slitage pga. ålder. Så de årliga underhållskostnaderna är lägre än ökningen som kommer av infltation – dock så är problemet här att priserna knappast stigit jämnt o fint i takt med inflationen de senaste åren och vi befinner oss troligen i en bubbla, därmed måste man satsa på att antingen amortera eller att ha köpa bostaden med en stor kontantinsats.
@Jeppen: Om man som nybliven akademiker med barn på gång behöver pengar, varför ska man då lägga alla dessa och en ännu större del av bankens i en villa eller dyr Brf och sedan betala pengar till banken varje månad? Det är ju bara dumt. Har man idag med den låga räntan som vi har nu inte råd att amortera så har man egentligen inte heller råd att ta lånet och skall då undvika det. Hus man bor i är inget man kan se som en kassakista utan en utgift och det spelar ingen roll på hur bra läge tomten är, det är fortfarande en utgift med kostnader.
Att tro att inflation kommer rädda en och att amorteringskrav, höjda räntor eller större reparationer aldrig kommer att behövas är bara naivt.
Även ifall inflationen ligger på 10% och det även blir det på hus (vilket det inte behöver) så skulle inte detta rädda dig om inte din lön sticker upp med 10% eller mer, tvärt om. Innan du tvingas sälja så kommer räntorna rusa i höjden så du tvingas betala mer och mer varje månad. När du säljer så kommer du behöva skatta för reavinst (om huset gått upp så att du gör en vinst) till farbror staten och sedan har andra hus också stuckit upp så du gör egentligen ingen riktig vinst om du inte flyttar till hyresrätt vilket du borde gjort i första läget.
@Jeppen tänker inte på att inflationen är positivt korrelerad med den ränta han har på det bolån han inte vill amortera på. Sticker inflationen iväg, då kommer räntorna på lånet att sticka iväg, och därmed även kostnaden för att att ett stort lån.
Likväl så innebär inflationen att värdet på de surt förvärvade urholkas snabbare än löneökningen. Allt annat blir helt enkelt dyrt.
@Idisslaren: Jo, inflation ökar automatiskt det nominella värdet på huset. Sen kan de reala husvärdena falla samtidigt. Det är användbart att se det som två oberoende komponenter som tillsammans resulterar i en total prisförändring. Banken tar inte mitt hus så länge jag sköter mina betalningar.
@Håkan: Slitage och ålder – de flesta renoverar och håller standarden på minst samma nivå. Jag räknar med att så sker.
@Idisslaren/Cornu: Man kan räkna med att huspriserna fått sig en ny trendlinje nu när ekonomin växlat till pålitligt låg inflation.
@Axel: Det handlar inte om att "ha råd" att amortera eller inte. Jag har alltid haft "råd" att amortera men gör det inte. Det handlar om vad man vill lägga pengar på och när. Lån är till för att skifta levnadsstandard mellan olika skeden i livet. Det många här i realiteten propagerar för är att leva "fattigt" som familj och svinrikt när barnen är utflugna. Inflationen urholkar lånets reala värde – detta är en närmast matematisk sanning. Om vi får en ränta på 10% så är det ännu större skäl att inte amortera, eftersom inflationsamorteringen i det läget är enorm.
@Jordnära: Jodå, jag tänker visst på att inflationen och räntan hänger ihop. Det är exakt det jag säger – att en del av räntan egentligen är att betrakta som en amortering! Hög inflation beror dessutom till största delen på motsvarande höga nominella löneökningar. Det hänger också ihop.
Inflation på 10% är inte det samma som att huspriset stiger 10% eftersom det som vi brukar mäta inflation i, KPI, inte bara innehåller huspriset. Värdet på huset påverkas inte alls av inflation, priset kan dock ändras. Vid hög inflation så kommer räntorna sticka upp och har man då höga lån så kommer man tillslut inte ha råd att betala räntorna om inte ens lön stiger med samma eller mer vilket inte alls är en självklarhet. Att bo i hyreslägenhet betyder det inte att man är fattig. Inser man att man inte har pengar idag till minst 15% av varan och ytterligare ca 2% om året och då undviker köp till man har det så är detta smart. Räkna med amorteringskrav (bankkrav eller lagkrav) samt höjda räntor i framtiden. Vi har ingen pålitlig låg inflation nu, långt ifrån då det verkar vara extra svårt att sia om vi kommer att få hög inflation eller deflation.
@Axel: Jo, hyreslägenheter är rätt fattigt, och dessutom betalar man inte till sig själv när man bor i en hyresrätt.
"Inser man att man inte har pengar idag till minst 15% av varan och ytterligare ca 2% om året"
Det är JUST precis det som dagens förhållanden garanterar genom 85% bolånetak och genom att inflationen är cirka 2%.
"Räkna med amorteringskrav (bankkrav eller lagkrav) samt höjda räntor i framtiden."
Ja, banken brukar räkna med att man ska klara av åtminstone ett par procent högre räntor. Amorteringskrav kan du glömma.
"Vi har ingen pålitlig låg inflation nu, långt ifrån då det verkar vara extra svårt att sia om vi kommer att få hög inflation eller deflation."
Det där har riksbanken skapligt goda möjligheter att styra, så jag anser att du har fel. Visst kan det slå litegrann från år till år, men över tid så är det rätt lugnt.
Inget fel i hyreslägenhet. Att bo i en villa som banken äger kan dock vara rätt fattigt. Det är inte till dig själv som du betalar utan mest till banken om du har stora lån. Du lurar dig själv om du tror att det är till dig själv du betalar räntan. Du står också för alla risker och alla renoveringskostnader när du äger själv.
Är KPI på 2% per år så betalar du inte detta. När väl lånet förfaller så skall hela kvarvarande lånet betalas tillbaka. Har du bara satt in 15% vid köp så skall resterande 85% betalas på samma år. Finns inte så många som klarar av detta om de från början bara kunde sätta in 15%. Har du amorterat varje år så har tagit ner lånet.
Amorteringskrav finns redan i flera lånevillkor (t.ex. ICA-banken och Länsförsäkringar). Läs gärna dina egna lånevillkor så ser du att det står att lånet skall amorteras. Att banken sedan inte kräver det idag är inte det samma som att de inte kommer att kräva det i framtiden.
Riksbanken har försökt hålla målet på inflation men ändå så har den varierat mellan över 4% och -2% bara de senaste åren. Rätt så långt ifrån din tro om "pålitligt låg inflation"…
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____284157.aspx
Riksbankens prognos om inflation ligger på mellan -0,75% och +4,5% om ett år. Inte så särskilt "pålitligt låg inflation"…
http://www.riksbank.se/sv/Penningpolitik/Prognoser-och-rantebeslut/Aktuell-prognos-for-reporanta-inflation-och-BNP/
@jeppen:
Där kom det slutgiltiga argumentet: vi har en ny ekonomi i Sverige. Våra huspriser kommer inte att sjunka.
@Axel: Såvitt jag kan se är boendekostnaderna i hyresrätt och villa likartade, men har man en villa så går en del av betalningen till min förmögenhetsuppbyggnad.
Jo, ökar KPI 2% per år så betalar jag detta via räntan, långsiktigt, eftersom räntan är inflation + lite realränta. Enskilda år kan bopriserna avvika, men på lång sikt lär de följa skapligt väl.
Banken är inte korkad. Sålänge jag sköter mina betalningar har den ingen anledning att kicka ut mig.
Tvärtom, 4% till -2% inflation, det kallar jag pålitligt låg inflation. Allt under 3% är lågt, och avvikelsen över det är ok i ett kortare förlopp.
@Idisslaren: En låginflationsekonomi ger folk de facto möjligheten att sänka sitt reala bolån långsammare än vid en höginflationsekonomi. Folk utnyttjar den möjligheten, mestadels med rätta och rationellt, och detta ger ett nytt förhållande mellan bopriser och disponibel inkomst. Det finns all anledning att tro att detta nya förhållande kan stå sig långsiktigt.
Våra huspriser kommer givetvis gå både upp och ner i framtiden, men då fluktuera kring den nya jämvikten. Vi kan givetvis ha en (måttlig) bubbla just nu, i sådan mening att vi ligger lite över jämvikten. Det får framtiden utvisa. Men jag tror man gör sig själv en otjänst om man sitter och väntar på en stor sättning till någon slags hedenhös-nivåer.
Sättningen landar bara 10 år bakåt i tiden, så det är nutid vi talar om. Räknar du på trender så är 10 år inte mycket värt jämfört med 500 år exempelvis. Om du inte tror att vi i Sverige har en ny ekonomi. Det är många som trott på nya ekonomier tidigare. Ingen har haft rätt.
Dock tror jag inte på en sättning 50% under 2012 direkt. Tror på -5%, -5%, -20%, -5%, -5% år efter år tills dess att vi fått till en skuldavskrivning i västvärlden. Dvs en lugn början, snabb större dipp när omsättningen de facto kommer igång följd av långsiktigt surt klimat pga tyngre och tyngre ekonomi i världen. Vi kör i Japans fotspår när vi försöker fördröja skuldavskrivningen medelst tryckpressen.
Det finns väl massor som haft rätt om nya ekonomier? Ta matkostnader som andel av disponibel inkomst exempelvis. Har väl sjunkit stadigt i 100 år eller så? Vill du gardera dig genom att se till att alltid kunna lägga 50% av din inkomst på mat?
Ja, du får väl tro på en sådan sättning om du vill. Jag tror låginflationsekonomin är här för att stanna, och med den ett förändrat förhållande mellan disponibel inkomst och bopriser. En 50%-ig sättning ser jag som en extrem högoddsare.
50% ned är dina ord. Jag tror på en gradvis nedgång enligt tidigare inlägg tills kreditproblemet hanteras. Då kan det hända vad som helst, exempelvis under en period kan det blir kontantpriser på hus. Efteråt tror jag på en period då vi kan hoppas på en stabil ekonomi utan spekulation tills finansbranschen åter avregleras.
Sen har vi ju det där med att ungdomar som flyttar hemifrån ska ha någonstans att bo. Föräldrar blir med nödvändighet medfinansiärer, köper eller blir medlåntagare, av lägenhet, åtminstone i storstadsregionerna.
Varför kan det inte produceras hyresrätter efter behov till rimliga hyror?
Och då talar jag inte om lägenheter i innerstan. Även två mil utanför Stockholm ligger en nyproducerad 2-a på 7-8 tusen i hyra. Alternativet, att skuldsätta sig, med låg månadsavgift på nyproducerad BR, är "billigare" i månadskostnad än att hyra. Och föräldrarna blir med nödvändighet i mån av ekonomi medrisktagare. Övriga ungdomar med föräldrar utan tillräcklig ekonomi hamnar…ja, vart då?
Verkar som att bostadsmarknaden är inställd på att maximera skuldsättningen för befolkningen.
Det produceras förstås inte hyresrätter eftersom vi har reglerade priser på hyresmarknaden. Kommunism leder alltid till antingen brist eller överskott.
Sen ska det förstås produceras stora, fina bostäder så att boendestandarden långsamt höjs. Betalningssvaga ska inte ha nytt boende utan ta det som blir över på andrahandsmarknaden. Rätt självklart, allt annat är fåniga utopier.
Det där med att föräldragenerationen ska vara medfinansiärer säger väl en hel del om hur bortklemade dagens 25 åringar blivit, Nästa fråga blir då vilka ska vara medfinansiärer när dagens 25 åringars barn i sin tur ska flytta hemmifrån, det kan bli tungt att höja ett oamorterat bostadslån där kanske till och med säkerheten för lånet sjunkit i värde sedan det togs.
Jeppen: Reglerade hyror är kanske planekonomi men det är inte kommunism.
Det är ett problem ifall det inte finns lämpligt boende för ungdomar som flyttar hemmifrån. I vissa städer kräver alla alternativ att föräldrarna på ett eller annat sätt förberett sig för detta – skall ungdomen ha en bostadsrätt så krävs ju att man har 15% kontantinsats vilket de flesta kanske inte har så tidigt i livet eller om man väljer hyresrätt vilket kräver att föräldrarna ställt ungen i kö (i den mån ungens ålder är tillräcklig för ha stått tillräckligt länge i kö).
Ett potentiellt problem med bland annat ränteavdragen är att dessa påverkar vad olika köpare är beredda att betala för samma byggnad. Detta påverkas vad som byggs eftersom man säljer till högstbjudande om BR per automatik har utrymme att bjuda x% högre än hyresvärdar så blir det inga hyreshus. Det är inte de reglerade priserna som sätter stopp utan att kommunala hyresvärden har svårt att få lönsamhet i nya lägenheter (privata värdar får ta ut samma hyra som kommunala och kommunala måste ta ut hyra som ger skälig vinst).
Andreas: Sant, men jag säger ändå så för att det låter roligare – en barnslighet jag tillåter mig. Dessutom är den allt annat överskuggande faktorn i ett kommunistiskt system just den allomfattande planekonomin.
Lite högre inflation skulle inte skada det heller. Kanske 3-4% i stället för 2%. Det skulle dessutom sätta lite nedåtpress på den allt starkare kronan, som snart kan börja bli ett problem för exportindustrin. En högre inflation öppnar också för lägre realräntor, eftersom realränta är lika med nominell ränta minus inflation. En lägre realränta kan komma väl till pass för att hjälpa ekonomin EFTER att fastighetsbubblan spricker (om det införs innan riskerar bubblan i stället att blåsas upp ytterligare).
Inte så troligt att nominella räntan ligger kvar på dagens extremt låga nivå. Stiger inflationen så stiger räntorna, troligtvis även realräntan. Just i skrivande stund är visserligen KPI 0,7% ( http://www.riksbank.se/sv/Penningpolitik/Prisstabilitet-/Inflationen-just-nu/ ) men det var inte så länge sedan den var över 3% (http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____284157.aspx) med ungefär samma räntor som idag.
Amorteringskrav lär göra att bostadsbubblan spricker förr istället för senare. Dock så skulle amorteringskrav både hindra nya lån från banker/till låntagare som har otur när de räknar och göra att fler börjar inse att man måste betala av lån.
Nominella räntan kan hållas nere av riksbanken, inga problem. Det är just det som är problemet i många västländer (dock ej Sverige för närvarande): man har nominell nollränta men trots det är realräntan för hög för att man ska få en återhämtning. Antag att nominella räntan är noll procent och inflationen är två procent. Då blir realräntan minus två procent. Om inflationen i stället är fyra procent blir realräntan minus fyra procent vilket underlättar återhämtningen.
Inflationen på tre procent var bara en tillfällig prisspik som berodde på tillfälligt höga råvarupriser. Kärninflationen är bättre att kolla på om man vill bevaka det inflationstryck vi har i ekonomin som kan påverkas av styrräntan (eftersom globala råvarupriser knappast sjunker om Sverige höjer räntan).
Nominella räntan kan hållas nere av riksbanken, inga problem. Det är just det som är problemet i många västländer (dock ej Sverige för närvarande): man har nominell nollränta men trots det är realräntan för hög för att man ska få en återhämtning. Antag att nominella räntan är noll procent och inflationen är två procent. Då blir realräntan minus två procent. Om inflationen i stället är fyra procent blir realräntan minus fyra procent vilket underlättar återhämtningen.
Inflationen på tre procent var bara en tillfällig prisspik som berodde på tillfälligt höga råvarupriser. Kärninflationen är bättre att kolla på om man vill bevaka det inflationstryck vi har i ekonomin som kan påverkas av styrräntan (eftersom globala råvarupriser knappast sjunker om Sverige höjer räntan).
Banker lär aldrig låna ut pengar till negativ realränta så har vi inflation på 2% och om riksbanken vill försöka rädda BLK så måste det vara negativ utlåningsränta till bankerna på -2% om BLK skall få låna pengar gratis. Lär inte hända.
Högre och högre globala råvarupriser lär vi få räkna med om vi vill ha tillväxt.
Arvid, det blir inga negativa realräntor. Bankerna måste göra vinst! Endast under extremt korta perioder kan realräntan vara negativ, då under en aggressiv prispress aktörer emellan och utökning av lånestocken. Det såg vi för drygt ett år sedan. Denna tid är förbi och åtstramningen har börjat. Ingen bank kommer att gå in i det spelet igen.
Det handlar givetvis inte om negativa realräntor på bolån!
Utan om att styrräntan kan bli riktigt låg i reala termer. Detta fortplantar sig sedan vidare ut i samhällsekonomin och driver ner andra räntor, om man är i en djup lågkonjunktur.
Den viktigaste effekten blir på investeringar. Det är mer lönsamt att investera i ett projekt med avkastning på 10% om den reala riskfria räntan är -4% än om den är säg -1%. Att inte ha dina pengar investerade i produktiv verksamhet som kan kompensera för inflationen utan istället ha pengarna på banken urholkar ditt kapital. Du har inte råd att INTE investera, så att säga. Vilket är själva tanken: att riksbanken ska kunna stimulera ekonomin med penningpolitik utan att staten behöver gå in med finanspolitik. Och med ett ett högre inflationsmål blir penningpolitiken effektivare vid depressioner.
De studier som gjorts där man undersökt de negativa effekterna av ett inflationsmål på 3-4% istället för 2% visar att det knappt finns några negativa effekter, eftersom resten av samhällsekonomin snabbt anpassar sig med högre räntor, löner, aktiekurser etc, allt annat lika, så den reala effekten blir noll. Det är givetvis förknippat med stora problem att ha en inflation om säg 20% om året, för att inte tala om hyperinflation, men det finns egentligen inga objektiva skäll till varför det är bättre med ett inflationsmål om 2% jämfört med 4%. Att vi har 2% är bara tradition och gammal vana.
Det är en utopi att det går att bygga billiga bostäder med låga hyror för ungdomar se forskningen från KTH mfl på området. Byggnormer och höga skatter i varje led gör bygget dyrt. Chansen är att bygga för de som har råd och genom flyttkedjan så friställs då äldre och billigare lägenheter till gagn för dem med mindre köpkraft. För att få ner byggkostnaderna behövs rationellare byggprocesser, mycket mer prefabricerade element och fabriksmontage och där är nog Japan långt före oss.
Uppenbarligen fungerar det inte med högre bostadspriser – det byggs inte billiga bostäder då heller.
Nej för att vi har för höga skatter och andra pålagor. På samma sätt som att ungdomar inte kan köpa billiga nya bilar då det inte produceras några under 100 tkr. De är hänvisade till begagnatmarknaden.
Med alla överklaganden så blir det automatiskt dyrt. Om man bestämt sig för att bygga, då är det väl mer eller mindre standard med 2-3 års överklaganden?
Dessutom verkar det finnas någon form av allergi hos en del att bygga på höjden.
En lag om amortering är ju i princip en lag om tvångsparande.
Ska även de som inte äger sin bostad tvingas att spara?
Jag vill helst se MINDRE involvering från staten då amorteringstakt är en sak som jag och min bank bäst kommer överens om.
Vissa banker verkar vilja ha en lagstiftning om amortering, det tolkar jag som att de har dåliga lån och istället för att ta hand om det kräver att alla ska amortera.
Vad blir nästa sak? Lagstiftad minimiränta respektive maxränta? Lagstiftad maximal belopp för utrustning av kök?
Cornu, du är en lite äldre 70-talist än mig men jag förstår ännu inte din stora övertro till staten som ska komma och lösa allt.
Fungerar i de flesta andra länder.
PAssar inte "tvångssparandet" så får du väl undvika att låna pengar då.
Vill-ha-allt-nu-och-inte-betala-tillbaka.
Det var ju ett ungefär ungefär lika genomtänkt svar som "Passar det inte så kan du flytta utomlands".
Tror du att staten är bättre än dig, mig och banken att komma överrens om amorteringen?
Jag är iaf övertygad om att jag är bättre än staten på att bestämma hur och när jag löser mina lån.
Att amorteringskrav fungerar bättre i andra länder kan ha och göra med att deras bostadsmarknader är mycket rörligare (mindre regler) än den Svenska. Det går i princip alltid att få bostad till skillnad mot den Svenska där det kan vara rätt kört. De som har bostad kan göra lite som de vill (hyra ut).
Om du verkligen är bättre än staten och bankerna på att bestämma hur och när du ska amortera dina låna, vad oroar du dig då för?
Är du så duktig på att amortera så lär några amorteringskrav inte beröra dig så varför känner du dig så tryckt?
Odärkomdenja!
🙂
Varför utgår du från att jag har en högt belånad bostad eller ens bostadslån överhuvudtaget? Jag utgår inte från att alla som är för tvångsamortering är hyresmuppar på perrongen i Märsta.
Jag kan berätta att räntekostnaden för mitt bostadslån låg på ofattbara 230 kr förra månaden (före ränteavdraget). Gör det min åsikt mer eller mindre värd?
Som systemet ser ut idag står staten mer eller mindre som garant för att bankerna inte går omkull. Visst aktieägarna kommer att förlora sina pengar men de aktörer som banken lånat pengar av har en betydligt lägre risk när staten står som garant. Detta avspeglar sig i räntorna som bankerna och även bolånetagarna betalar. Skulle staten gå ut och meddela att den inte kommer att ta över insolventa banker kommer upplåningskostnaderna öka vid minsta turbulens på marknaden, givet de utlånade belopp bankerna har idag.
Detta innebär alltså lägre räntekostnader, vilket samhällsekonomiskt är bra då mindre pengar går åt till räntor. Delar av dessa pengar flyter ut ur landet då långivarna även är utländska. Tyvärr har staten varit dålig på att ställa krav på bankerna för att de erbjuder denna hjälp, och det är därför vi är där vi är idag. Det går inte skylla på bankerna, då de är vinstmaximerande företag. Att förvänta sig att befolkningen själva skulle ta ansvar är naivt.
Även om det är alldeles för sent, så ser jag inget konstigt med att staten kan kräva amortering. Hade det inte varit för statens inblanding i spelet skulle bankerna själv kräva detta.
Nu heter det ju fortfarande lån wolfser, det du efterlyser vore en form av hyrespengar som inte finns
Håller med dig i princip, men principen om frihet fungerar bara när kollektivet inte hittar på något som hotar statens finanser.
Tyvärr innebär vår icke-amorteringskultur som spridit sig att Sverige har fått ett problem på halsen, och då får den personliga friheten stå tillbaka ett tag.
Wofser @ Så länge staten tillhandahåller ett ordnat och säkert lånesystem och så länge staten tillåter dig att dra av låneräntorna så får du nog finna dig i att staten vill ha ett ord med i laget också!
@Arne: Med de där argumenten kan man motivera godtycklig mängd kommunism: "Du fick gratis utbildning som liten – du får nog finna dig i att staten äger dig och allt du tjänar."
Wofser har rätt – staten ska inte kräva tvångssparande.
Om du inte märkt det så har staten rätt att ta ut skatt på allt du tjänar.
Sålänge staten tar ett ansvar för något så är det högst rimligt att staten sätter regler för att minska att folk utsätter sig för onödiga risker. Alternativet vore att låta folk ta fullt ansvar för sin ekonomi – låta folk skylla sig själva ifall de har det illa ställt ekonomiskt osv…
Det alternativet vore förstås det allra bästa. Men jag håller inte med om att statens förment goda insatser ger staten grönt kort att begränsa vår frihet hursomhelst.
Varför ska statligt förtryck motivera mer statligt förtryck? Vi kan väl vända på det: Om det inte passar staten att folk "utsätter sig för onödiga risker" så får väl staten ta mindre "ansvar", då!
Staten begränsar inte vår frihet "hursomhelst" utan via demokratiska beslut.
Det råkade vara ett syftningsfel i min kommentar "sig" skall avse staten. De flesta har bestämt att staten skall träda in och ge bistånd till de som har råkat få det illa ställt ekonomiskt (jag antar att de flesta håller med) – då är det rimligt att staten ställer krav på att man inte gör onödigt riskabla ekonomiska beslut.
Jag kan mycket väl tänka mig att det kommer att förekomma en och annan BLT som förväntar sig att staten skall ställa upp när de har torskat dit på sin bostadskarriär.
Vi röstar vart fjärde år på vilka partiers ränksmidare som ska få bestämma över oss nästa fyraårsperiod. Är du nöjd med vad som helst som kommer ur detta så kan jag inte hjälpa dig.
Vad sägs om att staten förbjuder korpfotboll och lagstiftar om hjälm och handledsskydd vid promenad på vinterväglag? Staten tar trots allt ansvar för våra sjukvårdskostnader.
Jag behöver inte vara nöjd, men det är det man får förvänta sig åtminstonde…
Du överdriver lite, men vi har ju hjälmtvång för motorcyklister, bältestvång för bilister och andra lagar för att vi skall undvika att skada oss.
Ja, och jag anser att även tvångssparande i form av amorteringskrav vore överdrivet.
Nä det gör du inte jeppen, du är bara panikslagen och livrädd över att din oberättiga livsstil på kredit ska naggas i kanten om du måste lämna tillbaka det du lånat, du har bara inte fattat att du lever flott en tid på lånta fjädrar och att det är den som äger fjädrarna som bestämmer om och när han vill ha tillbaka dom, sådana som du tydliggör bara brådskan och nödvändigheten med att införa Eu direktivet om amortering på 20-30 år och slopat ränte avdrag
Visst, visst, det blir nog bra ska du se.
Dock så är det troligen branchen som tar och fixar amorteringskraven. Det står ju redan i avtalet att det skall amorteras – det är "bara" för banken att kräva att kunden fullföljer sin del av avtalet. Man behöver då inte ha lagar om "tvånssparande" eftersom sparandet redan är frivilligt (då låntagaren frivilligt ingått ett sådant avtal).
Ränteavdragen borde bort pga att de subentionerar bankerna, och är ett skjut i @#?'!; på oss som hyr 🙂
Banker tjänar pengar på att låna ut, hur kan man få banker att låta bli att tjäna pengar. Det går om man inför regler som gör att bostadspriserna sjunker men jag tror det kan bli svårt med att endast införa amorteringskrav eftersom det är så många som tjänar på det motsatta och därmed försöker gå runt. Tror det behövs något mer
Banker lägger sig på den nivån de tycker är rimlig och anser att kreditförlusterna minimeras i förhållande till vinst. Tror det är orsaken att 15% kontantinsats anammats.
Man måste nog öka priset på pengar om det skall bli någon förändring
Svarade Annat: Vad är då detta andra. Alla nämnda och ingen av dem 😀 Tänkte ge en kort kommentar om de olika alternativen och varför jag inte valde något av dem.
Högre ränta: Ja visst skulle högra ränta hjälpa, men det skulle också kunna utlösa en kollaps. Folk som får gå ifrån hus och hem. Det kommer ingen regering gå med på då ett sådant scenario = ny regering efter nästa val. Så även om högre räntor kan vara önskvärt så handlar det ju om många saker som samverkar där bostadsmarknaden bara är en.
Ränteavdrag: Att vi har ränteavdrag är en mycket märklig subvention av banksektorn. Bort med den. Men likt ovan kan den utlösa en negativ spiral. Så, gå ut och meddela, alla partier ihop att från 1 jan 2014 så kommer ränteavdraget försvinna. Det ger människor en viss tid att ställa om till att ha högre räntekostnader.
Amorteringskrav tycker jag är bra, men det borde inte behöva lagstiftas, man borde vilja amortera sina lån! Jag är generellt emot att pappa staten ska gå in och lägga sig i vad du och jag gör med våra liv och pengar. Vad ska de sätta för gräns, 40, 50, 60, eller 80 år? Det måste ändå vara det personliga ansvaret att inte lämna skulder efter sig.
Bolånetak: Är inte insatt i det över huvud taget, skulle vara intressant med en post om hur det skulle fungera.
Så vad är då mitt alternativ, detta annat: Eget jävla ansvar. De val vi gör har konsekvenser. Om jag väljer att belåna mig upp över öronen på toppen av en bostadsbubbla, där räntorna är låga och amorteringen = noll. Så är det mitt ansvar.
Problemet är, tror jag, att väldigt många dels inte kan räkna (faktiskt, hur många gör en värdekalkyl för sin villa eller sitt föreningsmedlemskap? Där de räknar med kalkylränta, alternativkostnad, cash-flow, scenarioanalyser, total räntekostnad etc. 10%, 15%, 20%?), dels inte har kunskap om bostadsmarknaden, vad det är som händer, och om hur stor risk de löper att bli BLT. Våra "kära" journalister har ju helt misslyckats med att informera om bubblan, våra kära politiker har helt misslyckats med att ta ett ansvar att varna befolkningen/fatta sunda beslut (beroende på hur man ser politikernas roll) och våra banker har även de misslyckats med att upplysa folk om vad det är det går med på eller ha sund kreditgivning. Ganska lite skugga ska falla över bankerna här dock, snarare även detta på politiker som tydligt signalerat att "vi tar smällen". KBK!
Så vad handlar det om? Information, kunskapslyft och framförallt en mental förändring hos det svenska folket.
Vad har vi DDR-TV till om inte att göra en informationsserie om att köpa bostad? 😀 😀 😀
Så folk har inte varit tillräckligt upplysta om risk så då skall vi informera för att skydda de okunniga? Personligen anser jag att den nu förda debatten är ett slag i ansiktet på alla som inte lånat upp till nock och använt villabankomaten. Ingen hjälper entrepenörer som gjort en felkalkyl, hobbytradern som satsat fel o.s.v. Men folk som redan subventionerats och curlats till max med våra gemensamma skattemedel behöver tydligen brandsegel censur, åldersgränser och upplysning för sanningen är för hård? Det finns inget evigt upp, Upp, UPP och det är tyvärr bara genom att de tvingas sälja daycruisern, en bil, åka finlandsfärja istället för air Thai som folk i gemen kommer fundera över nästa kreditbrev som undertecknas. Som Cornu sa så har folk redan signat amorteringskrav och det är bara att sätta 50 (eller hellre 30) års amortering direkt så kommer bostadsmarknaden reglera sig själv med paretoeffektivitet i symbiosen jobb- bostad.
Jag vet inte om du läst det jag skrev.
Innebörden är just att man faktiskt har ett eget personligt ansvar och att staten inte ska gå in och "rädda" folk som gjort vansinniga beslut.
Men att det även är på sin plats att se till att fler människor inte begår samma misstag. Att se till att folk förstår vad det är de gör är bättre än något amorteringskrav.
Dagens lattedrickande räkmackeglidande kreditmissbrukare kommer att fungera alldeles utmärkt som varnande exempel för många framtida generationer främst på grund av att alla kommer att ha minst en torsk i sin närmaste familj eller vänkrets.
Det som är extra festligt är att det här kommer att drabba en hel generation högljudda "världsmästare" som inbillat sig att det är dom själva som har upptäckt och skapat ett aldrig sinande ymnighetshorn (bostadsbankomat) som dom sedan i sin genialitet givetvis har styrt och kontrollerat fullständig, Ett ymnighetshorn som naturligtvis även varit helt oberoende av vad som än händer i omvärlden och resten av det bidragsberoende landet.
Som en ren bonus så har dom även tack vare sin unika korttänkthet även sett till att deras egna barn inte längre kommer att ha råd med en bostad På grund av att dom i sin otroliga genialitet redan töjt ut alla tänkbara ekonomiska variabler till bristningsgränsen till sin egen fördel
Är verkligen ränteavdragen så jäkla konstiga och subventionerande? Banken måste ju betala vinstskatt på räntan, och vi får dra av räntan med 30%. Ungefär samma och tämligen neutralt för staten.
Om staten skulle ta bort avdraget men behålla vinstskatten så skulle staten börja mjölka bolånesystemet på helt enorma mängder pengar.
Det resonemanget köper jag inte jeppen. Att banken betalar vinstskatt är ett dåligt argument till varför man skall subventionera deras varor/tjänster, skulle man resonera likadant borde man ju subventionera (ge skatteavdrag för) alla andra varor/tjänster som tillhandahålls av kommersiella bolag eftersom alla dessa betalar vinstskatt.
Avskaffandet av ränteavdrag skulle innebära att staten (eller kommunen) skulle börja mjölka folk på massa inkomstskatt (vilket de redan gör iofs).
Det är väl ingen subvention så länge man tar skatt i ena änden och kvittar i andra änden?
Räntan är en kapitalförlust som man kan kvitta mot kapitalvinster. Staten har tagit hänsyn till att de flesta inte har kapitalvinster att kvitta mot. Föreslår du att bara rika personer med kapitalvinster ska kunna kvitta bolån, eller att ingen ska kunna göra det?
I vilket fall, att beskatta kapitalvinst men inte möjliggöra bred kvittning mot förluster, skulle i praktiken fungera som en sorts (ganska extrem) transaktionsskatt på bolån – som mjölkar ur cirka 30 mdr per år ur bolånemarknaden.
Allt annat du konsumerar hade varit skattepliktigt ifall du producerat det. Hade du haft inkomster av livsmedelsproduktion hade du fått skatta och då borde i konsekvensens namn underskott pga livsmedelskonsumtion vara avdragsgillt. Det hade inte blivit mycket över att beskatta ifall man fick skattereduktion för allt.
Det är inget direkt principiellt fel att skatte-mjölka slutkunden i transaktioner, man gör det vid moms, så varför inte vid bolån. Men man ska veta att det är det man gör och inte kalla frånvaron av det för subvention.
Konsekvensen är att krediter blir billigare än vad de annars hade varit – sen att de blir det till följd av att man slipper betala lika mycket i skatt eller inte tycker jag är av underordnad betydelse.
Förtydligande: vad de annars hade varit syftar jag på enbart jämförelse med fallet då ränteavdragen inte funnits. Även i jämförelse med fall där räntan betalas indirekt (t.ex. via hyresvärd) så blir räntekostnaden lägre när man har lån själv.
Dessutom: alla räntekostnader hänför sig inte (direkt eller indirekt) till vinster i skattepliktiga verksamheter. Bland annat så betalar riksbanken mig veterligen inte skatt på sin vinst.
Visst, inga invändningar.
Men jag kan ju ta ett lån av farsan. Gör jag det "vitt" så får han betala kapitalvinstskatt på räntan, och enligt förslaget här så får inte jag göra motsvarande avdrag. Då mjölkar staten ut pengar ur vår familje-långivning. I dagens läge gör den inte det, utan den är fiskalt neutral för staten. Det är ett val man gjort.
Ändrar man sig kommer man väl få se en del krumbukter för att slippa mjölkningen, exempelvis "räntefria" lån inom familjer där räntan går under bordet, eller försök att lägga boendet i ägandeformer som medger kvittningsrätt mot vinster. Men så är det iofs alltid när man beskattar något.
Som sagt, det är ett val man gör. Men det är fortfarande inte "subvention" att inte mjölka något, om inte frånvaron av mjölkning verkligen sticker ut som ett specialfall.
Jahadu Jeppen! Sedan när vore det en nyhet att staten skattar medborgarna på pengar, Det lustiga är bara att du i din naivitet verkar tro att bostäder och fast egendom inte ska drabbas.
har du hört talas om ordet historielöshet och vad det kan tänkas betyda.
Läs om, läs rätt.
Inför amorteringskrav motsvarande ränteavdraget. Dvs, man betalar lika mycket som ett slopat ränteavdrag skulle kosta.
I second that.
Bra att börja i en ända, sedan kan man slopa den subventionen också, men systemet måste stabilisera sig på en lägre nivå först.
Haha det är ju stor humor att ränteavdrag och amorteringar inte är aktuellt för att det riskerar drabba så många bolånekunder. Moment 22 för det är så synd om Kalle och Britta som är vana att åka till Thailand över jul och byta bil vartannat år och kök vart tredje, båt vart fjärde, allt inom ramen för prisuppgången som återspeglas av pantbreven.
Kalle och Britta får nu inrikta sig på att försöka behålla jobben, kanske dags att spara semesterdagarna över jul för att blidka chefen? Vem vet vilken tidigare toppsäljare från båt/ bilbranchen eller charmknutte/a från resebranchen som snart aspirerar på att ta över anställningskontraktet? Tur det finns LAS…
En prioriterad åtgärd som den tillväxtfanatiska Alliansregeringen kommer att göra, för att upprätthålla trycket i eller åtminstone förhindra en plötslig implosion av bostadsbubblan, är att bedriva en urskillningslös och mycket omfattande import av humanmaterial av skiftande kvalitet. Detta humanmaterial efterfrågar boende (främst i hyresrätter) när de kommer till Sverige, vilket resulterar i att det blir en brist på hyresrätter med måttliga hyror i storstadsregionerna. Därigenom blir det också en ökad efterfrågan på bostadsrätter och villar.
Det som det kvalitetsmedvetna Kanada ratar, glufsar det Alliansstyrda Sverige villigt i sig.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=10974&artikel=5229459
Slopat/nedtrappat ränteavdrag och tillika slopad/nedtrappad kapitalskatt tror jag är bäst på lång sikt.
Fastighetsskatt är värdelöst då den ökar konsumtion av slitosläng på bekostnad av långsiktiga investeringar i fastigheter. Investeringar kommande generationer också får nytta av. På kort sikt är det bästa att bubblan brister med några svåra år som följd. Därefter stor, lång och sund uppgång om inte staten som vanligt går in och stimulerar just när det vänder upp. Med en politiskt korrupt demokrati finns lite hopp om att den gör det som gynnar svenska folket.
C
Jag håller med om att vi borde införa amorteringskrav
Men vem tror du kommer att göra det?
Alliansen som nu är livrädda för att förlora nästa val?
(S) som nu ser sin chans att vinna nästa val? Tror du (S) kommer att gå till val med amorteringskrav som vallöfte?
Så vad spelar det för roll om alla är överens om att det bästa vore att införa amorteringskrav om ingen är beredd att göra det?
Det spelar roll därför att vi på marginalen kan påverka opinion och kanske åtminstone rädda några individer genom att få dem att amortera frivilligt, om de inser att det är det rätta.
Plus "vad-var-det-jag-sade"-faktorn.
Gruppen som är förlorare i bostadsbubblan växer sig hela tiden starkare så det kan säkert vara så att politiker snart kan ändra strategi och till och med vinna på att gynna "den andra sidan".
Dessutom är det många vinnare med barn som ser hur extremt svårt de har att skapa sig ett liv
Sen skall bankernas tidigare incitiment att undvika krav på amortering lyftas fram. Nu när säkerheterna skakar höjs bankernas röster för amortering vilket ju är lika logiskt som patetiskt (som de flesta samhällsutspel från den sfären)
Men det faktum att det sägs innebär såklart att bubblan är enorm och riskerar explodera. Banken är alltid rädd om sitt eget skinn och nu är det slut på festen.
Det finns nånting som heter blocköverskridande politiska överenskommelser. S och Alliansen kan göra en gemensam överenskommelse om amorteringstvång. Ingen blir politiskt lidande inför valet!
Slopa ränteavdraget och inför amorteringskrav på 30 år.
30 års amorteringskrav är inte bra eftersom det kommer återinföra tidigare århundrades fokusering på Arvet.
Det vill säga – det är inte du som bestämmer var du ska bo utan det är vilket boende dina föräldrar lämnar efter sig som bestämmer.
Enda skillnaden är att nu är du 60 år när du får ut ditt arv, inte 25-30…
Bättre som det är nu när man är själv ansvarig för att jämna ut sin skuldsättning över sin livstid. Och det inte är ett krav att man måste lämna efter sig en förmögenhet i form av en obelånad villa när man dör.
Tidgare århundradens fokusering….jojo fråga hur många förskott på arv som utgör toppen på isberget vad gäller ungas bolån. Vi kommer få lämna efter oss betydligt mer än våra anfäder med dagens dopade bostadsmarknad för att våra avkommor skall ha ett vettigt boende. 40 talisten har amorterat av sitt hus, 70 talisten kanske håller för 5-6% ränta i avvaktan på arvet och 00 talisterna får hoppas slippa dela ev. arv vid äventyr att få bo i trailer.
Just inflytandet av föräldrarnas pengar (eller pengar i form av egendom) är ju det jag vill slippa!
Vi kommer alltid att tacka/lida av vad vilka våra föräldrar är.
Men jag menar ett modernt samhälle åtminstone ge det ekonomiska arvet mindre inflytande över vem du är eller var du bor.
Därför är jag egentligen tveksam till högt kontantinsatskrav för förstagångsköpare eftersom dessa pengar ofta kommer från arv/förskott. Även om jag förstår att det även innebär risker som man måste mota på annat sätt.
(Jag röstar f.ö. på minskat ränteavdrag eftersom det är det mest naturliga styrmedlet. Behöver inte vara så chockartat om man bara aviserar noga och gör förändringen gradvis)
Har man inte pengar så kan man i alla fall inte flytta till hus på Lidingö. Alla kan inte få allt idag. Den som har något sparat från igår kan använda det idag. Den som inte har något sparat får ta den långa vägen. Så är det och kommer det alltid att vara, oavsett något perverst ränteavdrag eller låga räntor.
Arvet har betydelse redan idag – skillnaden är att det är en minoritet av befolkningen som samlar på sig en förmögenhet under sitt liv.
Dessutom så kan man ju också se det så att om man amorterar på 30år så kommer nästa generation vid noll-växt att kunna köpa motsvarande hus med 100% eget kapital. Att inte amortera innebär att man betalar till banken för bostaden generation efter generation, amorterar man så byggs förmögenheten upp och kommande generationer kan glädjas åt ett skuldfritt boende.
Förstår inte vad det är för fel med att lämna något att ärva till sina barn.
Att man ska förverkliga sig själv och skita i barnen och barnbarnen visar ju bara hur himla bortskämda dagens potentiella BLT är.
Det är ju en intressant diskussion. Och jag är inte helt säker på att jag kan försvara det min magkänsla säger mig.
(och jag har inte tid att fundera just nu eftersom jag löneslavar)
Men allt beror ju vilket perspektiv man tar – förälderns som vill bygga upp något, eller den förfördelade klasskompisen till adelssnorungen som bor på herrgården.
Skatteslavar menar du. De flesta betalar mer i skatt än i räntor, än så länge.
Ok. "Drar mitt strå till stacken"
@Cornu: "Att man ska förverkliga sig själv och skita i barnen och barnbarnen visar ju bara hur himla bortskämda dagens potentiella BLT är."
Men du rekommenderar ju just precis att skita i barnen och istället förverkliga sig själv när de är utflugna! Detta genom att amortera onödigt mycket och tidigt.
Att inte vara slav under banken betyder inte att man skiter i barnen, tvärt om. Har man haft möjligheter att amortera på lånen så lär man ju ha ännu större möjligheter att hjälpa barnen när väl lånet är borta. Att vara helt beroende av banken är dock att riskera barnens och barnbarnens ekonomiska framtid. Har man inte pengar att amortera på lånet som sedan förfaller när man blir pensionär så står man kanske utan pengar och bostad vilket inte är så roligt för barnen och barnbarnen om farfar _tvingas_ bo hemma hos dom.
@Axel: Hur många gånger ska jag behöva påpeka att det faktum att man VÄLJER BORT att amortera inte betyder att man inte KAN amortera? Det jag säger är att man struntar i att amortera och ökar sitt vardagliga konsumtionsutrymme istället. Sen om skiten träffar fläkten och räntorna sticker iväg, då konsumerar man mindre DÅ (inte tidigare) för att kunna ta hand om de högre räntorna.
Jag kan inte se hur det kan gynna barnen att leva på mindre yta, i sämre bostadsområden med sämre skolor, att ha ett mindre rikt fritidsliv (det som föraktfullt kallas "köra barnen till fotbollen"), mindre tillgång till föräldrar (genom att båda jobbar fulltid) och en sämre världsvana ("thailandsresor"), för att man ska kunna stötta dem ekonomiskt när de är i 40-årsåldern och ens egna lån är borta. Tänker du ge dina 40-åriga barn en cabriolet i födelsedagspresent som tröst, eller vad?
Har du inte pengar att betala för en sak och köper detta på lånade pengar, spenderar ditt överskott på konsumtion, betalar mer i räntor under lånetiden än om du amorterat under tiden så lär du inte ha bättre ekonomi när lånet förfaller.
Du verkar tro att man måste leva som en fattiglapp för att man amortera men det är ju motsatsen som gäller. Genom att inte ta mer lån än man hanterar inklusive amortering som gör att man kommer ha mer medel genom hela livet till både en själv, barnen och barnbarnen. Själv sitter jag utan lån i egen villa, åker årligen till Thailand (medan det är möjligt) och ger barnen det som de behöver nu men någon cab lär det inte bli. Nu spelar det dock mindre roll vad du eller jag gör. Världen kretsar inte kring oss. Du verkar dock tro att du kan leva på bankens pengar och skicka vidare lånet till dina barn så att de får betala skulden.
@Axel: "så lär du inte ha bättre ekonomi när lånet förfaller."
Nä, men det är inte målet heller! (Fast jag lär ha mycket bättre ekonomi när lånet förfaller. Högre lön, studielånet borta, barnen utflugna, lånet lägre realt sett…)
"Du verkar tro att man måste leva som en fattiglapp för att man amortera men det är ju motsatsen som gäller."
Det är ett faktum att en amortering idag tar 30-40 år att återfås kassaflödesmässigt genom sänkta räntekostnader. Så det råder ingen som helst tvekan om att amorteringar sänker din disponibla pengahög under dina viktigaste (närmaste) år.
"Du verkar dock tro att du kan leva på bankens pengar och skicka vidare lånet till dina barn så att de får betala skulden."
Vad är det du yrar om? Skulder ärvs inte. Jag omfördelar inkomsterna i mitt liv så jag har mer nu medan barnen är hos mig, medan det "naturliga" är att bli rik som ett troll ungefär när barnen flyttar ut. Den här omfördelningen av livsinkomst är en modern finansiell innovation som du tycks ha svårt att ta till dig. Använder du stolar eller sitter du på stampat jordgolv, förresten?
Jeppen beskriver i kommentaren ovan exakt det jag är ute efter. Möjligheten att själv jämna ut sin inkomst under sin livstid istället för att förlita sig på vad ens föräldrar lämnar efter sig.
Individsamhäller istället för generationssamhälle.
Jag är också intresserad av den samhälleliga aspekten på att återgå till ett generationssamhälle. Det kommer ju knappast bli fler invandrare/"arbetarbarn" (i brist på bättre beteckning) på Lidingö eller på ett lantbruk i Småland.
(Nu är det barnlek istället så fortfarande lite brist på koncentration i frågan)
Jag svarade amorteringskrav men ändrade igen. Jag är så sjukt trött på att staten ska in och peta och detaljreglera mitt liv. Ta bort lånetaket och låt folk bestämma själva. De som är så korkade att de lever utan marginaler får skylla sig själva när det smäller.
När det smäller går banker under. Då går staten in och räddar banker. Konsekvenserna detta får är mycket svåröverskådliga men det kommer att påverka oss alla. Jag vill inte straffas för att folk är korkade och därför håller jag inte med dig i ditt resonemang.
Det tror jag inte, de svenska bostadslånen är inte en kreditrisk utan en likviditetsrisk för bankern dvs när bubblan spricker och värdena sjunker så kommer bankerna få det svårt att refinansiera sig. Det löste sig med statsgarantier förra gången, garantier staten tar bra betalt för. Om inte stat och banker lärt sig läxan och har planen klar så förtjänar vi att drabbas!
Tyvärr är det nog inte så enkelt att lösa detta med någon av nämnda metoder. Dels är det, som påpekats, politiskt omöjligt att göra drastiska ändringar. Dels så innebär det en systemrisk att gå alltför hårt fram – effekterna på konsumtionen och lånegivarna blir alltför stor.
Räntevapnet kan vi glömma – det får för stora effekter för företagen, och dessutom lite tveksamt om det bör sättas in mot en "isolerad" bubbla (ska användas för att jämna ut konjunkturer i stort).
Amorteringskrav – jättebra i teorin, men hur ska det implementeras? Man kan inte över en natt gå från 125 till 50 års amortering. Och var ska vi i så fall lägga gränsen? Hur skall en ev "nedtrappningsplan" se ut och kunna formuleras i lagtext? Man kan förstås tänka sig att nya lån bara får skrivas med kortare amorteringstid – men det lär utlösa massiva prisfall. Och blir därmed politiskt omöjligt (möjligen systemrisker med detta också).
Slopa ränteavdraget? Av nämnda alternativ så är detta det enda som kan genomföras hyfsat kontrollerat och stegvis. Visserligen även detta politiskt omöjligt.
Klart det GÅR att gå från 125 till 50 med dagens ränta. Och vem har sagt att det är en mänsklig rättighet för medellöne, medelålders Svenssons att bo på 100 m2 / pers med havsutsikt medan ungdomar skall skuldsätta sig för livstid för en etta?
Bara byt ned till kostym som passar eller tjäna egna pengar som räcker till strandtomten utan subventioner från övriga skattebetalare.
Nä, eftersom vi samtidigt lär få kraftiga prissänkningar eller helt avstannad marknad(då folk försöker att undvika förlustaffärer) så kommer det inte vara möjligt för flertalet att "byta ner sig" utan förluster. Det vore en humanitär och samhällelig katastrof med så drastiska åtgärder. Så återigen, hur skall amorteringskrav kunna införas på ett vettigt sätt?
Men alltså, "humanitär katastrof" för att ta en förlust? Förmodligen blir det inte är några realförluster i de flesta fall för de som kommer behöva siza ned. De får nog tillbaka sin huspeng och får, precis som alla utan nya pantbrev, betala för sin konsumtion.
Marknaden kommer tvärtom att ta fart. Mäklarna kommer jubla igen när efterfrågan möter utbudet på realistiska nivåer.
Har svårt att tro att dyrare lån (dvs ökad månadskostnad för låntagaren) och samtidigt sänkta priser skulle få fart på marknaden. Har ännu svårare att se varför mäklarna skulle jubla åt lägre vinst pga BÅDE trög marknad och sänkta priser…
Grejen är att ingen kommer att vilja ändra på några spelregler – före valet. Regimen vi har är handlingsförlamad, skulle lika gärna kunna ställa in ett gäng med koner, skulle inte göra bort sig som t ex Lööf eller Enström.
Men har ingen funderat på hur krav på amortering i praktiken ska kunna införas? Hur ska lagtexten se ut?
Verkar ju rätt enkelt att komma runt det. Tex amortera x kronor per år så höjer banken lånet med samma summa varje år.
Dock skulle nog åtminstone en del dra sig för den typen av upplägg och amortera på riktigt.
//Håkan
y-x+x=y dvs vad är vitsen med detta och hur löser det problemet?
@//Håkan: Skulle det vara så att bankerna inte vill ha amorteringar och att det är lätt att ta nya lån så är det klart lätt att gå runt amorteringskraven. Nu vill bankerna ha amorteringskrav för att minska riskerna och de låntagare som utgör störst risk kommer att ha svårt att ta nya lån för att betala amorteringarna. Har man stabil inkomst och låg belåningsgrad så kommer amorteringskravet inte spela någon roll precis som 85% lånetak inte påverkar dessa.
@Axel: Om bankerna tyckte risken var för stor så skulle de inte ge så stora lån till att börja med. Det är ingen skillnad på första lånet och bankomatlånet ur ett riskperspektiv för banken.
Bankerna vill ta marknadsandelar också och körde på så länge det gick men inser nu att riskerna och kapitalkraven ökat. Swedbank var ju först ute med amorteringskrav men vill inte göra detta ensidigt. De märkte att de tappade kunder när de var först med att införa amorteringskrav på det över 70/75% och vill hellre ha en branchstandard så att de inte tappar marknadsandelarna som de tagit. Länsförsäkringar verkar ha hoppat på tåget också. Fler lär följa och när tillräckligt många banker är för amorteringskrav lär Swedbank och andra införa det och hoppas att det endast är högriskkunder som de tappar till mindre mer riskbenägna banker.
Då löser det sig ju utan lagar. Antingen är Swedbank onödigt försiktiga, eller också tjänar de långsiktigt på sin minskade marknadsandel. Detta är en bedömning de ska göra och stå för de konsekvenser det medför.
Skulle inte förvåna mig om i stort sett samtliga banker inför krav på amortering utan att det blir lagkrav på det. Politikerna kanske är rädda att ta ett beslut om detta så de kanske ökar kapitalkraven på bankerna ännu mer vilket tvingar alla banker att införa amorteringskrav. Politikerna kommer stå med ryggen fri vid kommande val och bankerna kommer få ta smällen i media men BLK kommer likväl fortsätta gå till bankerna och låna pengar.
Ja, resultatet blir nog det motsatta isåfall – det blir i det läget givetvis vanligare och mer accepterat att gå och använda bolånet som bankomat (för att återhämta amorteringarna och varför inte lite till medan man ändå håller på) genom att höja det vart fjärde-femte år när man behöver ny bil etc.
Jag hittade en enda välskriven kommentar till detta inlägg. Det skrevs av ANALYSING till svar på Wofsers kommentar.
Till alla som klagar på att "banken ska inte lägga sig i", läs ANALYSINGSs inlägg och inse att staten redan är involverad. Har du lån idag tacka staten för att du fått en "free lunch".
…å andra sidan är det ju inte den viktigaste frågan i världen direkt, vem bryr sig utanför tullarna?
Då är det mer spännande med muterade fjärilar i och kring Fukushima, nånting som var riktigt sällsynt i Tjernobyl.
http://www.nature.com/srep/2012/120809/srep00570/full/srep00570.html
…men det är ju bra med kärnkraft…vi behöver verkligen den.
Ja, det gör vi. Och de muterade fjärilarna kommer antagligen visa sig vara felaktig forskning.
Varför anses det vara sådana överpriser? En bostadsrätt kostar inte mycket mer än motsvarande hyresrätt netto. Men vissa lägenheter mitt i stan kan jag hålla med om är rejält överskattade prismässigt.
Köte själv en stor tvåa strax söder om söder för 1,5 år sedan för 1,8 milj. Netto kostar den 7000 kr/mån räknat på en snittränta på 5%.
För mig får gärna priserna gå ner en del närmsta 3-4 åren då vi ska köpa större om 3-4 år.
Då skall man som sagt ha i åtanke att BR är subventionerad genom ränteavdraget – dessutom verkar inte BLK ha samma inställning till risk som en hyresvärd har (och tar betalt för). Dessutom är det säkert inte alla som räknar in underhållet i sin budget.
Räknar man in dessa två-tre faktorer inser man att det är överpriser och att dessa beror på bland annat att BLK kan bjuda 40% högre priser än vad de annars hade kunnat göra ifall de fick betala sina räntor själva. Dessutom bjuder de högre för att det alltid finns någon som vågar dra på sig större risker i sitt boende.
Sparandet har ju ökat senaste 1-2 åren och det är väl dessa pengar bankerna (swedbank iaf) vill lägga vantarna på och de vill göra så medelst 'amortering'?
Pröva att spara till din br så förstår du kanske varför det "anses vara sådana överpriser?" Kanske klarar du att få ihop 3 miljoner lagom tills ni behöver större. Lycka till.
Man kanske kunde rädda Sveriges hushåll genom att devalvera kronan kraftigt samtidigt som man inför amorteringskrav. Om man deklarerar att "från och med idag är kronans värde halverat och från och med imorgon så gäller lagstadgad trettioårig högsta amorteringstid på alla bolån så får förvisso bankerna en smäll, i a f om de har sin upplåning i utlandet, men det får an ta, men samtidigt så blir folkets belåningsgrad reducerad till en uthärdlig nivå (statsskulden också)
Jag vet att en sådan devalvering vore förknippad med många andra problem, men som med allt annat så får man göra en cost/benefit anlys.
Det går inte att devalvera en flytande kronkurs. Vi behöver låsa vår valuta till något i så fall och sedan försöka försvara denna. Skulle vi halvera värdet av vår krona så skulle vår (hela Sveriges, alla företag och privatpersoners) förmögenhet också halveras och alla våra företag, fastigheter och annan fast egendom skulle reas ut för halva priset till utländska intressenter. Tror nog att det inte skulle leda till några direkta fördelar och stora nackdelar.
Ja det vore ju trevligt för oss övriga som varit smarta ifall hälften av våra pengar försvann.
Cornu har du några siffror på hur många procent av skulderna som är bostadslån ???