Medvetna sabotage mot tågtrafiken?

Det finns en etablerad doktrin där man inför ett maktövertagande i ett land låter diversionsförband (=sabotörer etc) successivt vänja landet vid att infrastrukturen är eftersatt och icke tillförlitlig. Man börjar med lite till synes oskyldiga elavbrott, avbrott i tågförbindelser, avgrävda telekablar och strejkande TV-master.

Successivt ökar man frekvensen i avbrotten. Kokar grodan genom att långsamt höja temperaturen. Folk vänjer sig och accepterar till slut att strömmen kommer och går, att telefonerna ibland inte fungerar, och att det är tillfälligt avbrott på TV-sändningarna. Allt som ett led i en klassisk maskirovka.

Så när man väl slår till lyfter ingen på ögonbrynen, utan tänker att det är helt normalt att tågen inte går, att strömmen har gått och att telefonerna strejkar. Drar täcket över huvudet och somnar om när det strategiska överfallet eller maktövertagandet sker. När strömmen och TV:n är tillbaka så är det under en ny regim. Perfekt läge kan vara i det politiska kaoset efter ett valresultat utan tydlig regeringsmajoritet, dvs kanske om lite drygt två veckor.

Kanske skickar man just nu in sina spörschaller som lastbilschaffisar som råkar dra ner järnvägskablar. Till en början. Därefter kan man göra annat. Och med lastbilarna kan man också smuggla in ett och annat.

För när det gäller tågtrafiken är vi nu helt invanda vid att tågen står stilla. Så vem reagerar på att kablar idag först har rivits ner i Skåne. Sedan i Jönköping. Och som grädde på moset i Falköping, och effektivt stoppat i princip hela tågtrafiken söder om Dalarna!

Man får vara tacksam över att vi inte har något värnpliktigtförsvar längre. För i det gamla invasionsförsvaret så var det snabbchartrade tåg som skulle ta pansarsoldaterna från Göteborg till ÖB:s klubba i PB9/MekB9 Skaraborgsbrigaden i Skövde, eller till Hangarfartyget Västergötland. Eller köra stockholmare upp till Luleå, Arvidsjaur, Östersund och Boden.

Så hade de här avbrotten skett för 15 år sedan hade det definitivt framstått som ett angrepp på Sverige.

Idag finns inga fältförband längre. Idag finns inga 800 000 värnpliktiga som snabbt skall flyttas från sina bostadsorter till mobiliseringsområdena i närområdet till brigadupprättande regemente.

Så det finns ingen vits med att utföra de här tre samtidiga sabotagen. Om det inte är för att testa hur långt man kan gå helt öppet utan att det svenska försvaret reagerar, liksom man gjorde när man i timmar uppehåll sig med utländska krigsfartyg inne på svenskt vatten utan reaktion. Men vad skall man göra? Till synes helt legitima utländska lastbilschaffisar kan man ju inte stoppa från att komma in från andra EU-länder.

Ett alternativ är att det är flygbolagen som ligger bakom, för vem vill sätta sig på tåget när det här har blivit rutin? Eller är det en del av valrörelsen? Alliansregimen som har ner ledningar för att misskreditera den rödgröna axelmaktens tänkta satsningar på järnväg. Eller axelmakten som har ner ledningarna för att visa att det satsas för lite på järnväg? Är det goa LO-medlemmar som krattar manegen för en vänsterkupp vid en valförlust för den rödgröna axelmakten?

Nej, antagligen är det bara en svart svan. Om det rivs ner en ledning i veckan normalt, en dag av sju, så bör det hände en gång var 343:e dag att det rivs ner tre ledningar på samma dag. Är det varmt här inne? Nja, inte mer än det brukar. Eller?

Fast man kan ju undra när det sker på tre perfekt utplacerade platser för att slå ut all järnvägstrafik i triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö?

Nej, nu skall jag se till att alla hushållets batterier är fulladdade och att alla vattendunkar är fyllda.

Snart går strömmen. Hoppas ni hinner läsa det här innan någon gräver av ka

Tillägg 2010-09-01: Sabotagen/haverierna/tillvänjningen inom infrastruktren fortsätter idag den 1:a september. Bloggrannen Musik@Centrifugen sammanfattar. Bland annat har hela Gotlands strömförsörjning brutits, polisens växel havererat och det är nya avbrott i tågtrafiken. Det är även störningar i mobiltelefonitrafiken. Det hela är som taget ur regelboken för hur man tillvänjer fårket inför ett maktövertagande eller strategiskt överfall.