Ekonomisk integritet

I lördags fanns ett tänktvärt inlägg på SvD:s ledarsida, som handlade om ekonomisk integritet, aktuellt bland annat genom stoppandet av Swift-avtalet.

Men stoppet av Swiftavtalet är förstås bara hyckleri från EU:s sida. Vi har redan lagar som innebär att vi måste berätta för banken var pengarna kommer ifrån om man vill sätta in över 10 000:- kronor, detta i en publik lokal där andra kunder kan höra. Och vid ett basbelopp skall man dessutom visa upp verifikat (=kvitton etc) på varifrån pengarna kommer.

EU-länder som t ex Tyskland köper mer än gärna stulna bankuppgifter om sina medborgares konton i Schweiz.

Och på sina håll diskuteras det att helt avskaffa analoga kontanter och ersätta dessa med någon form av fullt spårbara elektroniska transaktioner. Tills vidare tänker bankerna ytterligare sätta stopp för användandet av kontanter genom att ta bort några tusen uttagsautomater. Istället skall vi allt mer hänvisas till kortsystem som hackats, och där alla våra transaktioner lagras.

Det handlar inte om att man inte har rent mjöl i påsen, utan om att staten och bankerna inte skall titta i vårt privatliv. Listan över vad som är privat, men helt vitt är precis hur lång som helst, t ex sjukhusbesök och mediciner. Information om att man köper medicin och betalar symboliska avgifter på vårdcentraler och sjukhus hamnar hos banker, som ibland ägs av försäkringsbolag.

Ibland stiftas lagar för att staten verkar vilja oss väl, men det blir ändå så fel.

Som jag uppfattar det så är ingen ansvarig för ekonomisk rådgivning, om man inte upprättat ett (skriftligt) avtal om sådan rådgivning. Om du investerar fel baserat på ett blogginlägg, text i ett Internetforum eller en tidningsartikel, eller ett tips vid fikabordet, så kan ingen annan än du själv lastas för detta.

Men för att vara ekonomisk rådgivare så övervakas man av Finansinspektionen, och måste kartlägga hela kundens ekonomi samt tar reda på hur kunnig kunden är inom just ekonomi, samt förstås upprätta ett avtal om rådgivning. Detta är tvingande för de ekonomiska rådgivarna, som oftast har som syfte att sälja in någon mystisk försäkringsinvestering.

Problemet med detta är att i praktiken frågar man alltså först hur mycket mjölk kon har, och sedan tar man reda på hur lätt det är att mjölka kossan. Lagstiftningen gör alltså här att den som vill ha ekonomisk rådgivning, även hos banken, först måste visa precis hur mycket tillgångar banken kan blåsa dig på, och sedan visa hur lite du kan om ekonomi, dvs hur lätt det är att lura dig. För ditt eget bästa.

Tvärt om så borde man som rådgivningskund ha rätt att hålla tyst om vad man har för ekonomisk situation. Fast å andra sidan, värnar man sin ekonomiska integritet kanske man inte skall söka rådgivning?

För att återknyta till kontanter, det faktum att det finns de som använder kontanter för svarta affärer eller kriminell verksamhet skall inte straffa majoriteten av laglydiga och hederliga skattebetalare.

Vi skall alla ha rätt att få genomföra transaktioner manuellt, analogt och anonymt.

Det är vår rättighet. Kanske något för Piratpartiet att fundera över, och tillämpa på ett program för en ekonomisk politik, vilket de annars förstås helt saknar.

I SvD:s ledare förs en analogi fram att vi drar för gardinerna i sovrummen, fast vi inte har något att dölja. Det kanske vi inte har, men i sovrum kan saker pågå som är privata och som sådana är vår rätt att dölja. Än så länge.