Den svenska blockpolitkken har skapat lata, inkompetenta och bortskämde politiker, som uppför sig som småbarn enligt devisen ”får jag inte bestämma tänker jag inte bestämma något, pilutta dig va!” I vuxna länder har man minoritetsregeringar som söker hoppande stöd i enskilda frågor och budgetposter, vilket leder till bredare folkligt stöd och att fler väljares röster blir hörda. Men det är förstås jobbigt att inte alltid få som man vill som skattepengdiande politiker.
Svensk blockpolitik borde förpassas där den hör hemma, dvs på samma politiska kyrkogård som Folkpartiet (”Liberalerna”).
Som det är nu ska lata och inkompetenta bortskämda politiker tvunget få bestämma allt eller inget och inte behöva kompromissa, söka stöd för sina reform och politik, eller … rent av inte ändra något när det inte finns stöd för det. Blockpolitiken går ut på att man i fyra år med säkerhet ska få bestämma allt, och speciellt hota med att budgeten går inte att få igenom annars.
I vuxna länder skakar man på huvudet åt den svenska barnsligheten och kör återkommande med minoritetsregingar, som istället söker brett politiskt stöd i enskilda frågor, vilket gör att inte bara ett politiskt block är de som bestämmer i fyra år. Det ger dessutom bredare väljarinflytande – man får som röstande på ett parti inte bestämma allt, men ibland får partiet man röstade på vara med och bestämma, förhoppningsvis i någorlunda proportion till mängden röster i rikdagen. Detta stärker demokratin, istället för att som nu tvingas gå med handen knuten i fickan i fyra år.
Statsbudgeten hanteras med fördel genom att man bryter upp den i flera delar som klubbas var för sig, och på så sätt inte behöver ha en och samma majoritet för alla delarna. Sådant alla partier i riksdagen påstår sig vara överens om, som försvaret, mer resurser till polisen och rättsväsendet mm är enkelt att bryta ut, och de övriga får man hitta hoppande majoriteter för.
Regeringen tillsätts genom att riksdagen inte röstar emot talmannens förslag till statsminister, som sedan bildar regering. Statsministern behöver inte ens vara vald till riksdagen, än mindre ministrarna som alla kan vara teknokrater för att undvika partipolitiskt bjäfs, men vitsen med att göra politisk karriär är att till slut få en ministerpost och tillhörande ministerpension, samt sedan en karriär som rådgivare och lobbyist och hysta in pengarna i sitt bolag för att inte störa statsrådspensiones garanterade skattepengdiande*. Så att våra politiker skulle avstå från ministerposter till fördel för faktiskt kunniga teknokrater kommer förstås inte ske. Är du ny här, eller?
Att ha minoritetsregeringar kräver att man har kompetenta politiker som inte uppför sig som bortskämda snorungar, och sådana har vi trots allt inte i Sverige. Att vi fortsätter med blockpolitik bekräftar bara inkompetensen, latheten och bortskämdheten. Men annars: död åt blockpolitiken.
I övrigt får man väl citera bloggläsaren Gormenghast**:
”Att låta Sagan om Ringen vägleda finanspolitiken är garanterat mindre skadligt än att låta Das Kapital eller Atlas Shrugged göra det.”
*hata slumpen att Tidölaget så här inför valförlusten ändrat egenföretagares 3:12-regler så de kan ta ut 600 000:- SEK i utdelning från bolaget lågbeskattat varje år utan att sabba statsrådspensionen eller 50 000:- SEK per månad, istället för tidigare ca 170 000:- (eller ngt sådant) per år
**obskyr popkulturell referens
