Svensk upprustning av totalförsvaret pågår aktivt och situationen är mycket bättre än allmänt känt. Aktivt arbete pågår med krigsplaceringar, repövningar och anskaffande av förmågor och planering inför ett kommande storkrig, på en nivå vi inte sett sedan kalla kriget. På grund av ansvarsprincipen och kommunalt och regionalt självstyre är tillämpningarna olika, vilket är positivt då man därmed kan lära sig av de goda exemplen istället för att alla gör samma fel.
Det pågår mycket under ytan, som sällan får uppmärksamhet, men som man om man är aktiv inom området hela tiden stöter på.
Personer som är utbildade till brandmän, men inte längre jobbar som det krigsplaceras i räddningstjänsten. De kallas även in på repövningar för att repetera sina kunskaper och färdigheter i praktiken. Det genomförs också i övningsverksamheten övningar och samövningar med andra myndigheter med scenarion från krigstillstånd eller antagonistiska situationer. Alla inom räddningstjänsten går också en utbildning RUB räddningstjänst under höjd beredskap.
Kommuner genomför planläggning och anskaffning av förmågor för den stora krisen eller kriget. Exakt implementering varierar. Minst en av Sveriges bäst förberedda kommuner ska t ex rent av anskaffat automatkarbiner till sina skyddsvakter att använda vid höjd beredskap, och har i praktiken återinfört ett driftvärn.
Höjd beredskap kanske låter vardagligt, men det handlar om krig där vi har begrepp som skärpt beredskap, där man börjar ställa om samtidigt som ordinarie verksamhet fortsätter, och högsta beredskap där all samhällsverksamhet riktas om till totalförsvaret. Det senare är att likställa med krigstillstånd, även om högsta beredskap låter mindre dramatiskt och även kan tillämpas inför ett väntat snart krigsutbrott.
Samtidigt gäller kommunalt och regionalt självstyre och det är alltså upp till dessa att enligt ansvarsprincipen och närhetsprincipen inom svensk krishantering implementera förmågorna. Då vi föreläser för en del kommuner – antingen direkt för berörda instanser som räddningstjänst, eller för allmänheten i form av bibliotek och liknande, så stöter vi på en hel del beredskapssamordnare som gärna delar med sig om de lokala åtgärderna. Inga hemligheter förstås och det mesta finns klubbat i kommunala beslut för var och en att läsa enligt offentlighetsprincipen.
När Lena och jag föreläste för Bygdegårdsföreningen och Hembygdsföreningen i grannbyn Hyssna förra veckan så redogjorde Marks kommun för några av åtgärderna inför de ca 80 åhörarna. Beskedet var där att det kommit påbud från Stockholm om att förbereda den kommunala verksamheten för att klara sig i två veckor helt utan yttre försörjning, inklusive ström, bränsle och mat och att kriget kan vara här inom tre år.
Ansvarsprincipen gäller att alla har ansvar för samma saker vid kris eller krig som normalt, så du som hushåll är fortfarande ansvarig för din egen mat, men om du exempelvis har kommunalt VA är det kommunen som ansvarar för det. Egen brunn och avlopp så är det ditt ansvar.
Kommunerna behöver alltså säkra den kommunala verksamheten och servicen.
I vår kommun Mark betyder det att man tittar på vad är minimal kommunal service. Exakt vad detta är sades förstås ej, men kommunalt vatten- och avlopp, sophämtning, skolor, förskolor och gruppboenden och hemtjänst borde ingå i detta. En del annat kanske kan vänta några dagar eller veckor, som kultur- och fritidsaktiviteter, bygglovsverksamhet, stödjande av näringslivet, turism etc mm.
Kom ihåg att förskolepedagogerna och lärarna (särskilt i lågstadiet) är några av de allra viktigaste personerna vi har för svenskt totalförsvar – kan inte barnen vara på förskolan och i skolan så kollapsar samhället när deras föräldrar inte kan gå till sina jobb. Sjuksköterskor kan inte jobba på sjukhuset, poliser kan inte kontrollera misstänkt aktivitet, linjemontörer kan inte laga skadad strömförsörjning osv. Att samhället ska klara krisen och kriget förutsätter att alla kan gå till jobbet, även om arbetsuppgifterna kan ändras under särskilt högsta beredskap. Och de som inte har ett jobb har också viktiga sysslor och uppgifter att fylla. Kommunerna måste ta sitt ansvar för att barnen tas om hand som vanligt.
Marks kommun har därmed lagt en budget för att kunna lösa den minimala kommunala servicen vid krig. Det innefattar anskaffande av matlager till den kommunala verksamheten, stora containerbaserade kraftverk för strömförsörjning av kritiska institutioner och bränsle till dessa för fjorton dagar. Ska jag spekulera kanske man samlar skolbarn till vissa skolor som har överskott av klassrum och istället inte strömförsörjer en del mindre skolor. Det kan vara mer effektivt att skjutsa barnen med skolbuss än att hålla varenda skollokal öppen.
Sedan är det osannolikt att kommunen som fastlandskommun skulle vara helt isolerad i fjorton dagar, men sådana förberedelser gör att man t ex kan hantera återkommande stora strömavbrott under flera månader likt i Ukraina.
Tillsammans med i fallet landsbygdskommunen Mark så planeras också trygghetspunkter i samarbete med hembygdsföreningarna. Dessa har lokalkännedom, lokala kontakter och lokaler. Trygghetspunkter ska likt i Ukraina kunna stödja befolkning som inte kan klara sig annars, t ex via uppvärmda lokaler, möjlighet att koka vatten mm. Om det även likt i Ukraina inkluderar Internet och wifi låter jag vara osagt, men kommunikation är en kritisk verksamhet för all krishantering.
Sverige har ett av världens starkaste civilsamhällen och i princip alla svenskar är med i någon eller några föreningar. Dessa är likt i detta exempel med hembygdsföreningarna en utmärkt starktpunkt för lokal motståndskraft och trygghet.
I fallet Hyssna hade man till trygghetsgruppen t ex rekryterat in bland annat två fd officerare, bara för att visa på vad för kompetens man via lokalkännedomen kan uppbringa. Arbete med en trygghetsgrupp pågår även i vår egen by.
På andra orter och i andra kommuner kanske man utgår från idrottsföreningar istället.
I våra städer kanske biblioteken kan vara en bra utgångspunkt för trygghetspunkter. De är redan i kommunal regi, är vana vid att ta emot besökare och har gott anseende och är etablerade i samhället, samt kan erbjuda sysselsättning i form av böcker.
Förberedelser pågår alltså också hos regionerna, t ex med uppbyggnad av förråd med läkemedel och sjukvårdsmateriel. Reservkraft har akutsjukhusen sedan tidigare, men kanske fyller man upp med mer bränsle nu?
Men ansvarsprincipen gäller. För hushåll, företag och organisationer gäller att själva vidta planering och anskaffande av förmågor. Det behöver inte ens vara kostsamt. För ett kontor kan det handla om några möten och sedan åtgärder som telefonlistor på papper, nödchatgrupp via extern tjänst som Signal, och kanske planering att vid skärpt beredskap jobba hemifrån eller att de anställda alltid tar med sig sina datorer hem för att vid högsta beredskap jobba hemifrån, eller vara redo att jobba hemifrån om huvudarbetsplatsen bombas under natten. Inventering av vilka som är krigsplacerade på annan verksamhet så man vet vilka som lämnar vid högsta beredskap. Eller reservkraft för kritisk verksamhet, vilket förstås inte är gratis. Men vad kostar det om verksamheten havererar när kriget är här? Vems butik klarar sig bäst – den med reservkraft som kan hålla igång verksamheten eller den som måste stänga?
Företag kan också teckna avtal med Pliktverket för att själva krigsplacera totalförsvarsviktiga tjänster på det egna företaget. Det kostar inget, men är lite administrativt arbete med några avtal att skriva på och listor med personnummer att skicka in, samt besked om krigsplacering till den anställde.
För civilsamhället gäller detta också. Många bor t ex i civilsamhällets bostadsrättsföreningar. Även där kan lämpligen styrelsen påbörja krigsplanering och fundera på vad som kan vara kritiskt. Är fastigheten belägen så att det sker kontinuerlig pumpning av dag- och markvatten? Har man beredskap för att upprätthålla detta vid längre strömavbrott? Kan man ha reservkraft för att försörja fjärrvärmens cirkulationspumpar, ventilation mm? Kan man värma eventuell gemensamhetslokal om det inte går med resten av byggnaderna? Nu kanske många föreningar drar sig för kostnader, då det påverkar avgiften och därmed värderingen av bostäderna, men bostadsrättsföreningar skulle kunna vara en utmärkt utgångspunkt för mikrolokal motståndskraft. När strömmen är borta i veckor kommer medföljande skador inte höja värdet på lägenheterna …
Oavsett pågår en rejäl uppryckning av svenskt totalförsvar, mycket mer än vad som syns och svensk beredskap är om inte fullgod så enormt mycket bättre än bara för något år sedan. Att implementeringarna är olika pga självstyret och ansvarsprincipen är en styrka, inte en svaghet. Förutsättningarna varierar lokalt och regionalt och inget säger att någon i Stockholm vet bäst hur motståndskraften ska ordnas lokalt. Bättre att man kan lära sig av de goda exemplen.
Kom ihåg att alla är vi människor, inklusive experter och beslutsfattare. Vi är alltså inte felfria. Fel kommer begås, beslut kommer ibland vara suboptimala eller rent av felaktiga, men ofta kommer de vara bra och kommer gå att dra lärdomar av. Men det allvarligaste felet är att inte göra något alls.
Åtgärderna kommer vara till nytta även vid nästa större civila kris, inte bara när kriget är här. Kom ihåg att Frankrike beordrat sin sjukvård att senast mars 2026 kunna ta emot 50 000 sårade Natosoldater från allierade länder. Beskedet från Stockholm var alltså att kriget kan vara här inom tre år. Det betyder att det kan vara här redan i vår, likt Frankrikes påbud.
En kris är en övergång från ett normaltillstånd till ett annat. Krisförberedelserna behöver klara denna period. I Ukraina är normaltillståndet nu krig och det råder därmed inte generellt en kris längre, vilket det gjorde våren 2022. Att helt isolerat klara sig i fjorton dagar ger styrkan att klara tiden för omställning från den gamla vardagen till den nya, då väldigt få kommer vara helt isolerade någon längre tid.
Den som har ögonen öppna kan också ibland notera säkerhetshöjande skarpa åtgärder och bemanning, som förmodligen beror på underrättelseanalyser av hotbilden som allmänheten inte får ta del av, utan bara berörda myndigheter eller företag. Kom ihåg att Ryssland för ett aktivt hybridkrig mot oss och alla haverier inom svensk infrastruktur sker inte av sig självt. Genom aktiva förebyggande åtgärder avvärjda sabotage märker vi inte av alls – det bästa är att försöken inte sker alls pga åtgärderna, men det betyder inte att hotet inte var skarpt. Ryska agenter har startat bränder i Polen och Baltikum och Ryssland och har försökt spränga transportflygplan i Tyskland genom att skicka sprängladdningar med budfirmor. Detta är bara sådant som är allmänt känt och inte avvärjts förebyggande. Tro inte att beväpnade skyddsvakter finns utan anledningar.
