Public Service/SR:s DAB-kanal P3 Star är en låtlista på cirka 130 låtar, som upprepas dygnet runt, blandat med lite jinglar om ”bara bra musik” (nej). Något motivation för att en sådan kanal ska motivera DAB, eller alls existera, finns helt enkelt inte när det finns 10 000-tals låtlistor på t ex Spotify.
Latest in mediakrisen
Muteborgs lokalblaska Stampen/GP, en del av den sk Göteborgsandan, har rekryterat unga högerkvinnan Alice Teodorescu till chef över ledarredaktionen. Hon utlovar att spränga åsiktskorridoren, vilket fått ledarskribenter hos Stampen/GP som inte tycker att man får ha bredare åsikter att sjukskriva sig i protest. Vänsterdominerade mediasverige rasar.
Regeringen avser att tillsätta en utredning om hur gammelmedias tidningar ska räddas. Man gör alltså precis samma misstag som under tekokrisen och varvskrisen, och tänker pumpa in skattepengar i en döende bransch.
Mediabranschen behöver förändras, en del aktörer kommer dö. Andra kommer växa, nya aktörer kommer in.
Det är som det ska vara. Bara det att en tidning hänvisar och citerar mig som ”en försvarsbloggare”, utan att våga namnge av rädsla att lyfta fram en konkurrent, säger det mesta.
Man ska inte slänga goda pengar efter dåliga. Branscher som trots skattepengdiande i form av statligt presstöd är på väg att gå under och befinner sig i kris, ska inte ha mer skattepengar. De ska ha mindre.
Att sedan media råkar vara just media och därmed kan framhäva och överdriva sin egen viktighet är en annan sak.
Ingen media som ägnat sig åt sk Twitter-journalistik eller Facebook-journalistik, dvs skrivit artiklar baserat på vad någon tweetat eller Facebookat, borde få ett enda öre i presstöd. Ska presstöd utgå, ska det utgå till någon form av kvalitet. Och det är fötter på marken, gammal hederlig boots-on-the-ground. Riktig journalistik.
Därtill är det makten som ska granskas. Media ägnar sig allt mer åt att jaga privatpersoner, helt utan allmänintresse, t ex Aftonbladets uthängningar av Flashbackprofiler. I samma stund man gör en sådan sak, eller skriver artiklar om kändisar eller föredettingars kärleksliv, så har man förklarat att man är irrelevant och saknar existensberättigande. Att skriva en artikel om hur en före detta politiker delar säng med en fd kändis är inte att granska makten. Det är trams.
En journalist på en tidning har nu efter omfattande kritik från bland annat ”en försvarsbloggare” frågat Försvarsmakten hur mycket utrustning försvaret har. Svaret är att Försvarsmakten inte själva vet, trots att man t ex för ett antal miljarder infört systemet PRIO, som ska hålla koll på allt.
Gammelmedia har nu etablerat att de ska omnämnas i allmänna ordalag, som t ex en tidning eller en journalist, då de väljer formuleringar som ”en försvarsbloggare”. Man behöver inte ens ange vem man citerar tydligen. Inte mig emot, det är inte en tidning som får fler läsare av det i mediakrisens Sverige.
En journalist på en tidning skriver:
”En försvarsbloggare skrev att Sverige inte hade 134 Gripenplan som [tidningen] angett, utan 98 – eller ännu lägre. ”Operativ förmåga är 62 JAS-plan, inte [journalistens] 134, även om det också finns uppgifter om 72.”
Visserligen tog sig nu journalisten i kragen och frågade Försvarsmakten, som dock sade att såväl 24 som 4 haubitsar är lika riktiga svar. Enda logiska slutsatsen av att både 24 och 4 är lika riktiga är att de är fel, och att det korrekta svaret är noll förbandssatta haubitsar, tre för utbildningsbruk, en med skjutförbud, och övriga är under ombyggnad och helt oanvändbara.
”När [tidningen] frågar om den korrekta siffran för antalet artilleripjäser är 4 eller 24 blir svaret: ”Siffran 4 är lika rätt eller fel som siffran 24”.”
Fast enklast är väl att presstjänsten helt enkelt inte vet. Frågan är om någon alls vet?
Siffrorna hos en tidning är nu mer korrekta än förut. Dock missar man (=Försvarsmaktens presstjänst) att två av 100 JAS-plan faktiskt förolyckats och är skrot, så 98 ska det vara. Men operativ effekt är högst förbandssatta 62 – 72, vilket dock antagligen är uppgifter Försvarsmakten inte vill skylta med. Högst gäller, då dimensionerande är basbataljoner och flygbaser, vilket mer ger oss säg 16 JAS-plan i operativ effekt.
 |
| Kuppförsvaret redo i morgonsolen.
De fyra pluggade kanonerna är inte de fyra haubitsar som en journalist nämnt i en dagstidning. Kuppförsvarsflygeln är under renovering. Hört att det är en försvarssatsning. Antagligen leder det till högre marknadshyror, så Försvaret måste satsa ännu mer på marknadsmässiga hyror. Läget är bland Sveriges bästa, så det lär kosta. Bra för Sverige, bra för Skaraborg! Foto: Jag |
Siffrorna om 56 stridsvagnar är förvisso korrekta, men operativ effekt är 42 stridsvagnar. Det är tre stridsvagnskompanier om 14 vagnar var. Tillkommer 14 vagnar stående i depå på Gotland, men de ska bemannas av samma personal som övriga 42 stridsvagnar. Om det finns rekryterad personal till ens 42 stridsvagnar.
Men en journalist på en tidning ska ha all heder för att faktiskt gått ut och gjort en sorts pudel och korrigerat till mer korrekta uppgifter.
Om en halvtimme ska jag infinna mig i Riksdagen och delta i Försvarsradion i regi av Göran Pettersson (m). Lägger ut länk till detta när podcasten är ihopredigerad och publicerad.
Vill passa på att påminna om boksignering hos SF-bokhandeln i Stockholm klockan 17:30 – 18:30 i kväll. Ni hittar dit genom att gå rakt upp från tunnelbanestationen Gamla Stan och sedan omedelbart svänga vänster. Ta på er kläder. Nu på morgonen såg alla metrosexuella Stockholmare ut att frysa – förvridna ansikten, uppdragna axlar, stela rörelser. Snälla någon, heter det Fjollträsk eller var det bara -2 grader ute?
I en tid där mediakrisen gör att vi får allt mer billig Twitterjournalistik, där ”journalister” gör artiklar av vad personer skrivit på Twitter, är det uppfriskande att läsa riktiga reportage utifrån riktigt journalistiskt fotarbete. Ett sådant reportage hittar man i senaste numret av Aller Media/Café, som skickat den unga journalisten Annica Ögren och fotografen Anders Hansson till Azovbataljonen och fronten utanför Mariupol. Obligatorisk läsning av många anledningar.