I slutet 2009 fanns det ca 7 420 000 myndiga personer i Sverige om man skall tro SCB, dvs personer som är 18 år eller äldre.
Som ingen missat så ökade svenska folkets skulder med ca 53 miljarder kronor det senaste kvartalet. 53 000 000 000 SEK.
Latest in löner
Eftersom läsarna vägrar acceptera att det skulle vara en bostadsbubbla trots att bostadspriserna dragit ifrån inflationen rejält, så följer nu en graf där bostadspriserna för villor och fritidshus justerats för hushållens disponibla inkomst, inklusive inkomst av kapital.
Definition enligt Wikipedia:
”[Disponibel inkomst] beräknas som summan av de skattepliktiga inkomsterna (löner och bidrag) och skattefria bidrag, minus skatt och övriga negativa transfereringar.”
Kort sagt, pengar du har kvar efter skatter och bidrag och som skall användas till boende, mat, konsumtion, sparande. Din disponibla inkomst helt enkelt.
Siffrorna jag använder för nedanstående graf är också justerad per hushåll, dvs det tar hänsyn till fördelningen singelhushåll och huruvida bägge jobbar heltid, deltid eller inte alls. Även aktievinster etc är med i inkomsten.
Ändå ser bostadspriserna ut så här.
Det tål att upprepas: Bubbla. Faktum är att grafen följer den tidigare inflationsjusterade grafen hyfsat.
Sedan ca 1997 har priserna på villor stigit med 65% i förhållande till disponibel inkomst om nu någon undrade.
Med månadskiftet juni-juli så är det dags för mig att rulla över Wibblekontot till lönebuffert och därmed sätta en ny lön för de kommande tolv månaderna.
Jag ackumulerar mina inkomster efter skatt juli – juni, och tar sedan ut detta de nästföljande 12 månaderna, och inkomsten är 100% prestationsbaserad, som alltid för personer utan anställning. Presterar jag inte blir det heller ingen lön, även om det finns en liten grundplåt i utdelningar ifrån Kanadatrusterna. Dessa kommer antagligen minska kring årsskiftet i takt med att trusterna förvändlas till företag under det kommande halvåret.
Av realiserade kursvinster och tradingvinster tas högst 1/3 ut och sätts på Wibblekontot. Den största enskilda kursvinsten kom med budet på Harvest Energy Trust i höstas, och de gångna 12 månadernas största tradingvinster kommer från spekulation i fallande elpris i mars via Bear El H.
Inkomstfördelningen ser ut som följer.
Löneförhöjningen blev ca 11%, men så var det också ett bra börsår, även om det varit segt med vinsterna sedan april.
Som man ser kan jag inte leva enskilt på vare sig företaget (inklusive bloggen), trading eller utdelningar även om det finns en del orealiserade vinster på aktiesidan fortfarande, främst i onoterade bolag, men även t ex i Peyto Energy Trust (TSX:PEY.UN).
Den största ”inkomsten” är dock osynlig, den uteblivna utgift det innebär att inte ha några lån. Summan av icke-utgifterna för studielån, bostad, skog och fordon överstiger lönen. Nu blir förstås inte uteblivna utgifter inte pensionsgrundande, men det är det mesta av ovanstående inte heller eftersom i princip alla uttag ur företaget baserar sig på räntefördelning, och aktier är aldrig pensionsgrundande.
Det väsentliga är dock att dessa uteblivna utgifter för boende, studielån och fordon är ett sätt att säkra vinster. Det är min variant av Talebs sätt att säkra vinster och rädda dem från kommande svarta svanar. Lösta skulder är alltid lösta skulder, vad som än händer på marknaden.
Statsminister Fredrik Reinfeldt får en löneförhöjning på ca 3.7% och och det får även övriga statsråd. Och nej, man skall inte få stora löneökningar för att göra sitt jobb. Gör man sitt jobb räcker det med inflationen, dvs ca 1.2%.
Nu vet ni vilken lägstanivå som gäller och som ”är bra för Sverige”. Har ni fått lägre så skrattar våra politiker bara er i ansiktet, för av era lägre lönelyft så betalar en del just statsrådens höjda löner.
Alla ni som sliter och jobbar så ni kan betala skatt förtjänar betydligt större löneökningar än den kostnad som våra ministrar bara utgör, en minuspost för samhället. Glöm bort allt snack om att hålla igen lönerna för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Reinfeldt med bihang har satt ribban. Rätt av statsråden hade varit att ta sänkta löner för att leda och vara föregångspersoner.
Får tyvärr inte fram uppgifter om vilka tre personer som sitter i statsrådsarvodesnämnden, annat än att ordföranden heter Ove Nilsson och att dessa utses av riksdagen. Statsråd skall också få en garanterad inkomst efter de slutat sitt uppdrag.
Anser för övrigt att såväl statsråd som riksdagsmän- och kvinnor endast skall få en svensk medellön. Att ta uppdraget att styra landet skall vara ett kall, inte ett sätt att bli rik, och med en svensk medellön så får de också känna av hur undersåtarna har det. Riksdagsmän behöver inte ens vara närvarande i riksdagen vid voteringar, uppenbarligen. Men snabbaste sättet att spara in pengar på riksdagen vore att reducera den till 23 personer, fler behövs inte.
Feta katter…
Komikerna och kommunisterna i (v)änsterpartiet ställer återigen krav på sextimmars arbetsdag med bibehållen lön.
Jag skrattar så jag gråter. Allt det innebär är att (v) visar att de är fullkomligt normalbegåvade och inte ens har grundläggande ekonomiska kunskaper, vilket man bör ha om man skall läsa Karl Marx ”Kapitalet”. Fast läskunniga eller räknekunniga är väl (v):s medlemmar antagligen inte.
Hur skall en prisökning per arbetad timme på 33% göra att fler får jobb? Allt det skulle innebära är 33% i inflation och en försvagad krona med motsvarande andel, alternativt att vi blir av med de flesta internationellt konkurrensutsatta jobb i Sverige. Man kan inte konkurrera med låglöneländer genom att höja lönen med 33%. Staten, kommuner och landsting kan inte anställa 33% fler utan att få in 33% mer i skatt.
Hur hade (v) tänkt att det skulle fungera för mig som egen företagare? Jag skulle ju behöva höja mina priser med just 33% för att kompensera för att jag nu skall dra in lika mycket pengar på sex timmar istället för på åtta. Fast i (v):s värld är det ju alltid någon annan som skall betala. Som egen företagare blir det kunderna som får betala.
Gärna kortare arbetsdag, men då skall lönen sänkas med lika mycket som arbetstiden. Eller rent av ännu lägre, eftersom det blir större administrativt overhead för arbetsgivarna att ha fler anställda, ex fler arbetsplatser, fler löneutbetalningar etc för samma produktion av varor, tjänster eller välfärd. Så enkelt är det. Allt annat är kommunistiska utopier.
Roligast av allt är att kommunisten Lars ”jag kallar mig inte kommunist, men är det ändå” Ohly gärna vill bli finansminister i en eventuell rödgrön axelmaktsregims regering.