LAS

I en artikel hos IDG.se tonas problemet med Facebookande, twittrande och förmodligen även bloggläsande arbetstagare ned av doktoranden Roland Paulson, som titulerar sig expert på tomt arbete. Inte eget tomt arbete utan andras får man förmoda.

Tomt arbete kallar han all den där dötiden då man inte är produktiv.

Jag vet inte om jag håller med honom att det inte är något problem när folk bara dödar tom tid på jobbet genom Facebookande. Arbetstiden ägs av arbetsgivaren, och har man inget att göra bör man åtminstone utföra något som tillför arbetsgivaren något. Kanske är en del av Internettiden att se som nätverkande och kontaktbyggande, som ju tillför något. Men att hänga på Aftonbladet kan knappast ses som kontaktbyggande, snarare fördummande och med det dubbel stöld från arbetsgivaren.

Istället borde den tomma tiden gå åt att läsa någon facklitteratur, eller utveckla metoder eller annat som tillför arbetsgivaren något.

Något felaktigt nämner Paulson att Google har helt fri tid för sina anställda. Men jag har för mig att det är fel. Vad Google har gjort är sagt att 20% av tiden för deras utvecklare är “innovation time”, där de anställda får hitta på vad de vill. Men Google äger frukterna av deras innovationer, och ur det har ca 50% av Googles nya tjänster kommit, inklusive Gmail och Adsense for Content. Att de anställda helt fritt disponerar sin arbetstid handlar det inte om, bara att 20% skal gå åt till att efter eget huvud utveckla nya saker.

Detta är inget nytt. I en artikel i Wired från 1998, dvs innan Google ens slog igen och alla fortfarande använde Alta Vista, så framgår det att 3M:s utvecklare, forskare och ingenjörer fick 15% av sin tid att disponera fritt efter eget huvud.

Att jag länkar till Wired är ingen slump. För rätt många år sedan läste jag en artikel i Wired om just ett bolag som hade helt fri arbetstid och arbetsplats. Naturligtvis i USA där man också kan bli sparkad över en natt. För ett system under helt eget ansvar fungerar inte med LAS. Företaget, minns tyvärr inte vilket och jag hittar inte artikeln, så det går inte att kontrollera om det gått i konkurs än, reglerade inte sina anställdas arbetstid alls. De behövde inte ens dyka upp på jobbet. En säljare spenderade hela sina dagar på golfbanan med bärbar dator och mobiltelefon. Så länge han fick sitt jobb utfört så kvittade det var och när han utförde det.

Tillägg: Hittat liknande artikel hos Business Week, där det handlar om amerikanska Best Buys högkvarter i Minneapolis. Best Buy är en av USA:s största återförsäljare av hemelektronik… Om de fortfarande tillämpar metoden låter jag vara osagt, artikeln är från 2006.

Inte genomförbart i Sverige förstås. Upptäcker man att en anställd helt slutat prestera så kan man inte sparka honom enligt LAS, iaf inte utan att det kostar. Det skulle dock vara fullt möjligt för ett modernt företag helt utan egna anställda, där alla är konsulter, förutsatt att man har kontrakt där konsulten kan sägas upp på dagen, och att man inte fakturerar per timme utan per kalendertid.

De anställda stormtrivdes iaf med det helt flexibla arbetet, och sedan företaget införde helt flexibel arbetstid och valfri arbetsplats hade produktiviteten ökat. Dessutom hade man kraftigt kunnat minska ner på administrationen, då allt man behövde göra var att betala ut löner en gång i månaden. Och sparka folk som inte skötte sig får man förmoda. Rent socialdarwinisistiskt kommer man till slut få en arbetsplats med folk som fungerar i den miljön, och när de inte längre fungerar så får de omgående sparken.

Tillägg: Best Buy har uppenbarligen överlevt.

Det finns egna företagare arbetar på det här sättet även i Sverige, i vissa branscher mer än andra. Speciellt i assymetriska branscher som t ex inom media som musik eller författande (sk svart svan-arbete). Inga arbetstider 8-17 där inte. Får man inget vettigt gjort som egen företagare så överlever man inte heller, så incitamentet finns där. Prestera eller slås ut.

Man kan även hitta arbetssättet bland doktorander som Roland Paulson själv gissar jag, åtminstone om det inte rör sig om sk “industridoktorander”. En doktorand på en akademisk institution har sina papper och avhandlingar att prestera, och fem år på sig att göra detta, med olika avstämningspunkter på vägen, samt risken att de varje år kan bli släppta om de inte presterar. Vissa fasta punkter i tillvaron finns dock, som de kurser som doktorander går. Men inte sällan kan de ta 10-14 veckors “semester” över sommaren, då hela institutionen “går hem och jobbar” när man inte längre håller i någon grundutbildning.

Fri arbetstid och fri arbetsplats ger också en del andra möjligheter för ett företag, speciellt när det gäller lokaler. Man kan avskaffa traditionella kontor, och istället ha flera mindre kontor närmare de anställda. Ett mindre företag med några 100 anställda kan ordna mindre lokaler nära de bostadsområden dit anställda inte sällan råkar klustra sig av inkomstnivåskäl, eller längs pendlingslederna istället för att sitta i en flådig lokal centralt. Centralt kan man behålla en representationslokal dit man kan ta kunder och ha en stor logotyp på fasaden, och där ledningen och säljorganisationen kan husera (när de är på plats och inte jobbar från golfbanan eller segelbåten). De mindre lokalerna kan användas för möten eller om olika projekt behöver sitta tillsammans periodvis. För större sammankomster kan man hyra tillfälliga konferenslokaler någonstans. I övrigt går allt annat att hantera via tele- och videokonferenser.

Eventuellt finns det ett kryphål i LAS. Här är jag inte säker, men LAS gäller eventuellt per enskild geografisk arbetsplats. Jobbar du på distans hemifrån kan du alltså bli uppsagd även om du är den först anställda i företaget. Distansarbetare borde därmed ha ett incitament att jobba mer och bättre än andra.

Naturligtvis fungerar detta inte på alla slags verksamheter. Men min personliga åsikt är att om alternativet är att folk hänger på Facebook eller läser det här blogginlägget, så tycker jag det är bättre att de går hem och gör det än att de sitter på arbetet utan att prestera. Gäller även svenska myndigheter och våra skattepengar.

Känner någon till en svensk eller internationell arbetsplats där anställda har fri arbetstid och fri arbetsplats, samtidigt som de har fast lön? Eller är detta en utopi? Är det bara riksdagspolitiker som i Sverige helt fritt disponerar sin arbetstid och arbetsplats, och inte ens behöver vara närvarande när de skall rösta i Riksdagen? (Daytraders i egen bok är ju inte anställda av någon.)

Tillägg 2: Jag har träffat en högre utländsk chef för ett världsledande IT-bolag, som bosatt sig med sin svenska fru i Sverige, trots att hans kontor ligger i ett annat europeiskt land. Han arbetade helt på distans hemifrån efter eget huvud, men å andra sidan så gjorde även hans underordnade det, utspridda över hela Europa, så det var meningslöst att sitta på en viss plats. Det blev förstås en hel del resor också, men det hade det blivit oavsett.

Tillägg 3: Best Buys upplägg kallas ROWE, results only workplace, och har en separat website där man kan läsa mer. “ROWE – Where people are paid for productivity, not time spent at work.” Det hela drivs av CultureRx, en avknoppning från Best Buy, som alltså rent av slår mynt på sin metod för arbetstidsfritt arbete. Citat:

“ROWE recognizes that life is an individual experience and that no two lives are identical — and leverages this to achieve better performance from each individual. ROWE is not Flextime. ROWE is not Telecommuting. ROWE is not Job‐Sharing. ROWE is not about allowing your people to work from home a couple of days per week.

In a Results-Only company or department, employees can do whatever they want whenever they want, as long as the work gets done. No more pointless meetings, racing to get in at 9:00 am, or begging for permission to watch your kid play soccer. No more cramming errands into the weekend, or waiting until retirement to take up your hobbies again. You make the decisions about what you do and where you do it, every minute of every day.”

Kanske något för (mp) och (v) att driva på den svenska lagstiftningen så att det blir möjligt även för andra än riksdagspolitikerna? Fast det är nog lite svårare att införa på en gammal go arbetarfabrik, så (v) hänger nog inte med på tåget, speciellt som nog LAS inte bör gälla ROWE-arbetsgivare. Å andra sidan så presterar ju inte våra riksdagspolitiker något av värde, och är kanske snarare ett bevis på att deras variant av metoden inte fungerar i Sverige?

ROWE hittar man också på Twitter under #ROWE.

Tillägg 4: Realtid.se har skrivit lite om ROWE för någon månad sedan i form av ett utdrag ur en bok.