LAS

Mona Sahlin, som kallar sig för en av ”vi äldre” vid 52 års ålder, vill förstås att folk skall jobba längre. Enligt uppgifter i intervjun med henne i SvD så jobbar vi numer i 35 år, och etablerar oss på arbetsmarknaden vid 28. Pensionsåldern blir alltså 63.

Genom att prata om ”vi äldre” så antyder förstås Sahlin att pensionsåldern behöver höjas. Men det skall förstås alltid gälla ”de andra”. För väldigt få tackar nej till tidig pension när arbetsgivaren erbjuder detta för att göra sig av med övertalighet minst en gång per konjunkturcykel, som är 5-10 år. Dessutom tillåter ju lagstiftningen att man tar ut pension innan 65.

Det är bra med frihet och flexibilitet, och jag tycker att man skall ha kvar just den friheten och flexibiliteten.

Nej, Mona Sahlin, problemet är inte den tidiga pensionsåldern. Problemet ligger i att ungdomar idag etablerar sig på arbetsmarknaden i snitt vid 28 års ålder. Ungdomar förresten… I min värld slutar man vara ungdom och blir vuxen på riktigt vid 20 års ålder, detta av en så arbetarklassanledning som att man då får köpa Explorer på Systembolaget. Småvuxen blir man dock redan vid 18.

Att sitta och dra runt i nio år efter gymnasiet är problemet. Det är framför allt ett resultat av att 12 år av socialdemokratiskt vanstyre 1994-2006 har tvingat in ”ungdomar” i utbildning för att dölja arbetslösheten. För många innebär detta först ett antal år på kommunal vuxenutbildning för att läsa upp betygen eller läsa in de behörighetskrav man av lättja inte läste på gymnasiet, sedan ett antal år på en eller flera högskole- och universitetsutbildningar, allt finansierat av staten och välfärden.

Om vi istället kunde trycka ner inträdet i arbetslivet till 23 års ålder, gymnasiet + fyra års högre utbildning, så kan vi sluta tjata om att folk pensionerar sig för tidigt.

En metod att åstakomma detta med är att skrota LAS, och därmed låta unga vuxna etablera sig i arbetslivet till nackdel för de äldre. Ett annat sätt är att sluta dalta med utbildningstramset. En väg att gå är att man drar ett övre sträck för vid vilken ålder staten finansierar folks vidareutbildning. Det kan dock slå fel, utan istället kan man helt enkelt begränsa antalet år någon kan få statsfinansierad utbildning och studiemedel till totalt fem år. Möjligen med undantag för enskilda utbildningar som kräver längre utbildning, ex läkarlinjen. Men det är ett litet undantag.

Och sluta med de tramsiga tankarna om att man skall behöva eftergymnasial utbildning för enkla jobb, t ex bankkassör. Förr räckte det med tre års gymnasium för att jobba på bank. Det var på 80-talet, men på den tiden var det förstås lite högre krav i både grundskola och gymnasium, som nu i allt större utsträckning snuttifieras till fritt val och fritt styrd utbildning. Fram till 90-talet så baserade sig svensk grundskola och framför allt gymnaiset på att utbilda det antal personer som behövdes till olika utbildningar baserat på de krav som arbetslivet ställde, inte för att förverkliga dem själva.

När ungdomar, barn, själva plockar ihop sin gymnasieutbildning så är det inte konstigt att de inte kommer ut i arbetslivet förrän vid 28 års ålder.

Nej, höj gymnasielärares lön kraftigt så man öppnar för de som tröttnat på att jobba i ”ute i verkligheten”. En möjlighet att gå tillbaka och överföra sin kunskap till nästa generation, och satsa på att ge Sveriges ungdomar världens bästa grundutbildning. Mycket av högskole- och universitetsutbildningen kan flyttas ner på gymnasienivå, istället för som idag flytta upp gymnasieutbildningen till högskolan med ”förberedande år” och allt mer förenklade kurser etc.

En metod för att uppnå detta är att ta bort tramset om behöriga lärare. Jag tar fram min enorma cluebat och viftar med den hotfullt i luften. 99% av alla lärare på högskola och universitet är ”obehöriga”, dvs har inte någon pedagogisk utbildning, undantaget kanske någon veckas introduktion. Kan vi på våra finaste utbildningar klara oss utan pedagoger så kan vi också skicka in ämneskompetenta och erfarna människor till grundskola och gymnasium, utan att kräva att dessa först bygger upp ytterligare studieskulder och slösar bort ännu mer tid i utbildningssystemet för att bli ”behöriga”. Mitt förslag är helt enkelt att de ”gamla” som Mona Sahlin helt enkelt går tillbaka till gymnasiet som lärare, med ett helt liv av erfarenhet bakom sig. Med äldre bakom katedern så kanske det kan bli lite ordning och struktur också, plus att de inte blir distraherade av det egna familjelivet och istället har uppnått ålderns lugn? Dessutom skall de ”gamla” bara härda ut några år som lärare, och kan alltså brinna ut rejält för att sedan gå i pension. Ett sista hurrah!

Varför skall man för övrigt ha behöriga lärare i en gymnasieskola där allt mer av tiden är lärarlöst eget arbete, som består i att ladda ner texter från Internet och skriva om dem lite grann? För tre års utbildning i Google-sökningar känns det lite onödigt att kräva att lärarna skall vara behöriga pedagoger.

Och vill inte ungdomarna ha utbildningar som efterfrågas av samhället, så kan de slippa utbilda sig helt och börja jobba med lågavlönade okvalificerade jobb istället för att balter och polacker skall göra det. En 16-åring kan också röja skog eller sopa golv, och rent av billigare än polackerna. Fast i Sverige måste man gå tre år på gymnasiet för att få röja skog, annars gnäller facket.

Utbildning är kraftigt överskattat. Det är resultatet som räknas.

Men tyvärr har samhället fått för sig att man måste ha högre utbildning.

Så vem står i vägen för en rejäl reform? Jo socialdemokratin själv. Nämligen facket. Vilket blir ytterligare en stötesten i vad som behövs ändras. Minska fackets makt.

Kort sagt:

– Skrota LAS
– Minska fackets makt
– Begränsa antalet år med statsfinansierad utbildning
– Höj utbildningsnivån kraftigt på gymnasiet
– Ta bort kraven på ”behöriga” lärare

Nu tar vi ett steg bakåt. Låter ovanstående vettigt?

Då skall man vara medveten om att socialdemokratin aldrig kommer kunna genomföra en enda av ovanstående punkter. Istället kommer de fortsätta tjata om höjd pensionsålder, trygga i vissheten att ingen av deras väljare ändå kommer orka jobba till den höjda pensionsåldern. Utan det skall som alltid ”någon annan” göra.

Höjd pensionsålder är att skjuta problemet framför sig. Ta istället tjuren vid hornen och börja i rätt ände. Börja med ungdomarna. Men det kräver förstås handlingskraft och rejäla reformer redan idag, och inte någon gång i framtiden.