Dags för lite sans och balans här på bloggen. Här följer kommunistiska partiets manifest, inläst av Sveriges store och populäre kommunist, miljonären Sven Wollter. Lyssna, njut, kräks.
Latest in kommunism
Den totalitära diktaturen Nordkorea har tagit ett nytt grepp för att krossa den groende svarta marknadsekonomin i landet. Man har helt enkelt gjort fiatpengarna värdelösa, så alla får börja om ungefär lika fattiga. Fast kanske inte alla. Eliten får vi förmoda klarar sig alldeles utmärkt ändå.
Och några av de nordkoreanska entreprenörerna hade nog redan tidigare växlat över sina vinster till åtråvärda utländska valutor eller ännu hellre insmugglat guld eller silver.
Våra pengar är liksom Nordkoreas pengar fiatpengar, dvs bygger enbart på förtroende. De är bara värda något för att vi tror det. Det enda pengar som lagligt betalningsmedel duger till är att betala skulder. Ingen får neka att en skuld betalas i det lagliga betalningsmedlet. Exempelvis kan inte en restaurang vägra ta emot pengar som betalning för notan, men en affär kan vägra sälja en sak till dig även om du vill betala med t ex svenska kronor här i Sverige för du har ingen skuld till affären.
I slutändan är allt våra pengar duger till att betala den yttersta skulden, nämligen skatt.
Jag brukar understryka att man har aldrig tagit en vinst eller är aldrig rik på riktigt förrän man faktiskt gjort något reellt med de där pengarna, köpt något realt eller för den delen konsumerat dem. För innan dess är de bara siffror på en depå eller ett bankkonto, eller papperslappar i en maddrass. De har endast ett värde därför att vi har fiat i den, tilltro.
Liknande händelser som i Nordkorea har vi sett förr och vi kommer få se dem igen. Man kan frysa alla bankkonton och ta säg 5%, eller rent av 50% av behållningen i värnskatt. Man kan göra sedlar och mynt ogiltliga, även om mynt pga allt högre råvarupriser åtminstone är värda några ören.
Det är endast med riktiga pengar, dvs fysiskt guld och silver som du själv har i näven, som man inte kan göra så här. Inte ens guldmyntfot är något bot, vilket t ex USA:s upplösande av Bretton Woods visade. En guldmyntfot är bara något politiker tillfälligt har tills de finner det för gott att upplösa den.
I slutändan äger man bara det man själv har fysisk kontroll över.
Fallet Nordkorea visar också med all tydlighet att sk kommunism inte fungerar och aldrig kommer fungera. Individens drivkraft att få det personligen bättre är och förblir för stark. Vi är inte kollektiv, utan individer. Kan vi ta oss runt systemet och skaffa oss ett bättre liv så gör vi det. Tills staten sätter ner foten och drar ner oss på en kontrollerbar nivå igen.
Men kommunism kommer aldrig att fungera i ett större sammanhang än vår naturliga gruppstorlek, den utökade familjegruppen eller som mer vanligt idag, familjen eller det egna hushållet. Kommunisten tar därför alltid till våldsmedel för att bibehålla illusionen och drömmen om den kommunistiska utopin. Endast genom förtryck kan ett kommunistiskt system upprätthållas utanför den naturliga familjegruppen.
Däremot skall vi vara medvetna om att det samhälle vi själva lever långt ifrån är en marknadsekonomi. Vi är i allra högsta grad en socialistisk blandekonomi, även i USA. Även om marknadsekonomins förespråkare själva inte ser det.
Vi är själva alla förtryckta av systemet, även om det sker med ett vänligt leende istället för bajonetter.
Det har de senaste dagarna återigen blivit pinsamt tydligt att kommunistkramaren Jan Myrdal, son till volkhemsbyggarna Gunnar och Alva Myrdal, är att likställa med vilken förintelseförnekare som helst. Han fortsätter helt utan självkritik att förneka att det skett några folkmord i Kampbodja/Kampuchea (och berättar även stolt hur han angav en tysk i Afghanistan 1958, med resultat att denne kanske blev avrättad), och hävdar att alla döda beror på USA och CIA. Pol Pot-regimen kallar han altjämt för ”sina vänner”. Trots allt var han där och käkade middag med Pol Pot, och det var ju trevligt. Alltså skedde inga massmord. Byt nu ut Pol Pot mot Hitler, och USA och CIA mot ”den internationella judekonspirationen”, så finner man att Jan Myrdal inte är något annat än en förintelse- och folkmordsförnekare.
Debatten förs just nu på Newsmill, där den intresserade kan följa hur Jan Myrdal kommer gå till historien som en av de värsta historierevisionisterna i Sverige. Hans resekamrat Gunnar Bergström har åtminstone fått distans nog att genomskåda bluffen och ta till sig fakta om det kommunistiska folkmordet, medan Myrdal vill gå ner som kuf. Annat han gjort är t ex försvarat Kina-kommunisternas massaker på Himmelsak Fridens torg som ”nödvändigt”. Det röda går aldrig ur kommunisten.
Men det är en helt annan debatt. Vad som väckt liv i debatten är den svenska myndigheten Forum för levande historias film ”Middag med Pol Pot”, som tagits fram i undervisningssyfte för våra skolbarn. Wisemans Wisdom pekade ut var man kunde hitta den på Youtube. Jag lägger in den nedan.
Det här handlar alltså om att en svensk myndighet tar fram en film som ironiserar en enskild svensk individ, dvs Jan Myrdals förnekelse av att det skulle skett något folkmord i Kampuchea.
Det kan jag kanske leva med, men det är kanske inte så konstigt att den gamle kufen går i taket. Filmen är sevärd och riktigt rolig, i den mån man kan skämta om folkmord.
Men vad jag reagerar på är att det är en ironisk film. I min lilla värld som ironisk 70-talist, vilket säkert även filmens manusförfattare och regissör också är, så är förstås ironi skitkul. Men jag är såpass allmänbildad att jag vet att ironi inte är en bra metod att bedriva undervisning på. Ironi är inte en bra härskarmetod. Ironi är inte en bra ledarskapsmetod.
Stryk ironin. En och annan elev, även på högstadiet eller gymnasiet, kan välja att ignorera ironin och ta det som sägs bokstavligt. Speciellt de kommunistkramare som behöver ha svart på vitt och fakta. De som behöver se massgravarna, de ungdomar som pga historielöshet hyllar kommunismen idag.
Nej, som skattebetalare är jag lite upprörd över att svenska skattepengar gått till att producera ett ironiskt angrepp på Jan Myrdal. Producera ett riktigt angrepp istället. Eller är detta vad modern undervisning är reducerad till idag? Glättiga ironiska reklamfilmsparodier? Burkade meddelanden på 2 minuter, och sedan är det vidare till nästa folkmord?
Naturligtvis skall filmen ses som en del i en större läroplan och utställning, men jag anser fortfarande att man inte skall använda ironi som undervisningsmetod. Dåligt omdöme från Levande Historia. Så på de punkten håller jag med Jan Myrdal, men tycker att man kunde producerat ett hårdare angrepp på honom. Själv skriver han följande om reklamfilmsmakare: ”sådana personer som gör reklam mot betalning är andens stjärtgossar om de är män och intellektets horor om de är kvinnor”. Trevlig prick, Jan Myrdal (denna mening var ironisk, förlåt). Man får förmoda att när Jans älskade revolution kommer så är reklamfilmare den elfte kategorin som skall upp mot väggen för att avrättas?
Vad man sedan kan fråga sig är varför Anne Applebaums suveräna och skrämmande bok Gulag inte finns översatt till svenska? Måhända är förlagen fortfarande i vänsterns kontroll, men åtminstone borde väl den liberala bastionen Timbro kunna ge ut en översättning? Varför är det så känsligt att översätta den boken till svenska?
Resultatet från min ovetenskapliga undersökning kring åldern på de som ägnar sig åt fildelning är nu klart. Åldersfördelningen ser ut enligt följande:
Nu säger den förstås ingenting i sig, utan man måste ha data för hur åldersfördelningen normalt är på bloggen. Och den ser ut enligt följande, enligt Tailsweeps demografiundersökning.
Nu matchar det inte perfekt, rent av inte alls, men en sammanställning skulle se ut enligt följande
16-25 13 procentenheter av 3% fildelar
26-35 24 procentenheter av 18% fildelar
36-45 29 procentenheter av 17% fildelar
46-55 7 procentenheter av 18% fildelar
56-65 4 procentenheter av 21% fildelar
Över 65 2 procentenheter av 11% fildelar
Slutsatsen skulle i så fall vara att i åldern 16-45 så fildelar nästan alla. I intervallet 46-55 fildelar 39%. I intervallet 56-65 fildelar 19% och över 65 fildelar 18%. Åtminstone av mina läsare. Knappast bara ungdomar alltså.
Detta är väldigt förenklad matematik förstås, och felet ligger rimligtvis i att jag inte frågade efter åldern på de som inte fildelade.
Men en slutsats är entydig. Fildelning handlar inte om ungdomar. Och när den Reinfeldt-ledda regimen sagt att de inte skall jaga en hel ungdomsgeneration, så har de gjort en grov felbedömning när de väl nu börjat jaga ovanstående generationer. Eller så menar gammelpolitikerna och gammelmedia att alla under 45 år är att betrakta som ungdomar när de talar om att det är ungdomar som fildelar.
Då går det som det går i gårdagens rätt glädjande val. Ett antal punkter var mycket glädjande, och det fanns egentligen bara lite smolk i bägaren.
1. Kommunisterna ifrån vänsterpartiet fick storstryk, och föll från 12.7% till 5.6% samt tappade ett mandat. Härligt!
2. Piratpartiet knep ett mandat, men missade två. Partiet är störst av enmandatarna.
3. Miljöpartiet gick framåt.
Anarkokapitalisterna miljösocialistpartiet liberalerna (akml) fick inte så många röster tyvärr, men ett ras för kommunisterna, tillsammans med framgången för (mp) och (pp) och även framgång för (fp) ligger dock i linje med (akml):s linje. Fast tyvärr avviker (fp) kraftigt från miljösocialistlinjen via kärringen. Fast hon byter väl parti när hon väl såsar i Bryssel igen. Enda bakslaget var väl egentligen att just Marit Paulsen blir kvar i parlamentet och att EU-kritiska (jl) åkte ur parlamentet helt.
Piratpartiets Rick Falkvinge kallar sig rent av för ultrakapitalist, vilket ligger i linje med de anarkokapitalistiska idealen. Att luckra upp det tillfälliga monopol som upphovsrätten innebär är ju en ultrakapitalistisk tanke. Monopol utgår ju som bekant alltid från staten, och är alltså en socialistisk eller fascistisk konstruktion.
För att återknyta till fildelningsfrågan, så var enligt SVT:s vallokalsenkäter Piratpartiet det största partiet i åldersgruppen 20-30 år. Större än moderaterna, större än socialdemokraterna. I takt med att partietablissemanget blir allt äldre och senilare, så är detta ett rent hot mot de etablerade partierna, som rimligtvis måste tänka om lite.
Nu är förstås Piratpartiet så mycket mer än fildelning, som inte ens är deras huvudfråga. Men lovar man att inte jaga en hel ungdomsgeneration, för att sedan göra bland annat just detta, så får man svar på tal.
Mest svar på tal får centern, som inför riksdagsvalet hade profilerat sig som för integritet och frihet på Internet, frågor där man nu helt har tappat väljarnas förtroende. Med all rätt.
Om det vidriga Lissabonfördraget genomförs mot folkviljan i Europa, och Sverige alltså upphör att existera som suverän nation, så får vi trösta oss med att ett av tröstmandaten Sverige då får i parlamentet kommer tillfalla Piratpartiet.
Att resultatet i hela EU var en rörelse bort från socialism är glädjande. Trots, eller kanske tack vare, finanskrisen, så ropar alltså inte EU:s folk på mer statliga regleringar och mer socialism, en väg som redan lett oss ner i fördärvet.
Resultatet från valet kan inte bortförklaras. Väljarna har alltid rätt. Tänk på det, gammelpartier.
Käre Lars Ohly, Sverige kan inte leva på en inhemsk marknad. Att satsa på den ensamstående mamman som inte har råd att gå till tandläkaren eller köpa en ny jacka kommer inte stimulera svensk ekonomi. Speciellt som den där jackan är gjord i en sweatshop i Indien eller Kina.
Vad som kan stimulera svensk ekonomi är ökad konkurrenskraft för Sverige internationellt. Det uppnår man inte med höjda skatter och höjda bidrag. Det uppnår man med stärkta statsfinanser, sänkta transfereringar och sänkta skatter. Men även med bättre utbildning för de duktiga, och sänkta löner för de mindre duktiga.
Lars Ohly tror kanske att om vi höjer a-kassan med några procent så kommer Sveriges arbetslösa köpa 300 000 nya Volvobilar om året och skapa jobb i Sverige?
Nåja, kommunister har aldrig haft någon koll på verkligheten.
Karl Marx, som Lars Ohly väl känner till, skrev om jord, arbete och kapital som basen i en ekonomi. Bidrag finns inte med. Det är genom hårt arbete med våra produktionsmedel (”jord”) och med arbetade kapital som vi kan skapa tillväxt och välstånd. Inte med lån. Inte med bidrag.
Äldre artiklar