Göteborg Energi

Innan vi kan sammanfatta läget så behöver de sista spelpjäserna ut på spelplanen. Peak oil. Peak gas. Peak coal.

Utvinningen av ändliga naturtillgångar når förr eller senare sin kulmen, sin produktionstopp, sin peak. Därefter faller produktionen, oavsett hur mycket det finns kvar av naturtillgången. Detta fenomen beror på att man först hittar och utvinner de lågt hängande frukterna.

När man exempelvis började utvinna den första oljan i USA på 1850-talet så använde väldigt enkelt teknik, och man lyckades borra 21 meter djupt. Och på medeltiden utvann man bland annat olja i Baku vid Kaspiska Havet, genom att gräva gropar och låta oljan sakta fylla dessa.

Någon olja på 21 meters djup hittar man inte idag. Kanske på 2 100 meters djup, och det ute till havs. Och defintivt inte genom att gräva en grop i marken.

Det är också sannolikt att man hittar de större oljefälten först när man går in i en region. Det är dels mer uppenbart var de finns, och det är de som ger bäst betalt. I allt högre grad måste man idag alltså hitta många fler oljefält än förr, då de stora fynden redan är funna. Det som i media trumpetas som storfynd hade inte lyft någons ögonbryn för 50 år sedan.

M King Hubbert, som myntade begreppet peak oil, lyckades förutse när USA:s oljeutvinning skulle få sin regionala peak med några månaders precision, trots att han förutsåg detta över ett decennium i förväg. För den globala peaken sade han att den skulle komma efter år 2000.

Lätt högkvalitativ olja, light sweet crude, peakade år 2001. Konventionell olja peakade år 2005. Sedan dess har inte oljeutvinningen ökat nämnvärt, däremot har produktionen av konventionell olja fallit, och istället är det naturgasvätskor, natural gas liquids (NGL), som kompenserat produktionsfallet för oljan. NGL ser man i slutet av ett oljefälts liv, och är rätt kortvarig utvinning.

Enligt IEA faller produktionen i befintliga oljefält mellan 6% och 9% varje år, och måste alltså kompenseras med ny produktion.

Hade oljepriset inte rasat hade vi fått se många projekt med ny produktion, som kunde skjutit fram peak oil till efter 2010. Men många av dessa projekt har nu lagts i malpåse som olönsamma, eller får helt enkelt inte finansiering. Istället kommer de komma igång mer utspritt över tiden, och peak oil kommer några år tidigare än annars.

För att trycka upp priset på olja har nu OPEC avsiktligt minskat sin oljeproduktion, vilket ger upphov till något som ser ut att vara en peak i produktionen de senaste åren. Frågan är hur länge OPEC:s produktionsminskningar varar, och om de kan återupprätta produktionen igen. Kritiker menar att produktionsminskningarna är nödvändiga för att oljefälten skall återhämta sig, då man stressproducerat från dem de senaste åren. Nu får man en tids respit att utföra kompletterande åtgärder och reparationer för att möjligen bibehålla framtida produktion ett tag till.

Under tiden faller övrig oljeproduktion globalt. Man kan fundera på om en återupprättad produktion från OPEC kommer kunna ersätta övrig fallande produktion framöver, eller om perioden 2005-2008 var global peak oil.

Situationen är liknande för fossilgasen och kolet. Medan någon form av konsensus för peak oil finns runt 2010, så ligger samma bedömningar för fossilgas runt 2015. Det fåtal som tittat på kolet får en peak i tonnage runt 2020, men tonnaget får hela tiden sämre kvalitet. Ett ton kol är inte alltid samma sak som ett annat ton kol.

Det finns ett fastställt samband mellan ekonomisk tillväxt och energiutvinning. Det finns också ett samband mellan prisspikar i priset på olja och efterföljande recession.

Ekonomisk tillväxt leder till kapacitetsbrist, som ger symptomet stigande priser. Kapacitetsbristen gör att ekonomin inte kan expandera, även om det finns ett glapp på några år medan man gör effektiviseringar i ekonomin. Jag hävdar att den utplanade oljeproduktionen sedan 2005 är vad som utlöst recession och finanskris. Det gick att sträcka ekonomin i tre år efter oljeproduktionen inte gick att öka längre, men sedan kraschade den och alla de ohållbara konstruktioner som byggde på evig tillväxt. Hade man haft evig tillväxt kunde man fortsatt leka pyramidspel med subprimepapper och annan felprissättning av risk, men föga överraskande är inte tillväxten evig i en ändlig värld.

Varje varaktigt försök för ekonomin att återhämta sig kommer klubbas ner av oförmågan att öka oljeproduktionen. Peak oil, peak gas och peak coal innebär också peak economy. Det finns en liten reservation här, relaterat till Kondtratievcykler. Citerar mig själv:

Framåt 2025-30 kommer nya teknologiska landvinningar och effektiviseringar av det ekonomiska systemet leda oss in i en ny A-fas och en vår för den globala ekonomin.

Jag är alltså hoppfull över att vi om 15-20 år kommer kunna få se en återhämtning i ekonomin. Det går att avvänja sig från de fossila beroendet, men det tar tid. Det går inte fort som optimisterna tror, och det tar tid för olika teknologiska landvinningar att nå kritisk massa.

Frågan är bara vilken nivå återhämtningen av ekonomin sker från? Hur lågt skall vi först gå i reala termer?

I morgon måndag sammanfattar jag läget på spelbrädet och kommer med lite vansinniga och enligt de flesta orealistiska prognoser. Därefter blickar vi framåt och tar oss an möjligheterna istället för problemen.