företagande

I förrgår presenterades Italiens fd premiärminister och tidigare ECB-ordföranden Mario ”Super Mario” Draghis rapport om EU:s framtida konkurrenskraft. Bland annat anser den att EU-länder ska köpa europeisk försvarsmateriel istället för amerikansk när så är möjligt och att innovativa små och mellanstora företag ska få regelförenklingar.

Rapporten heter The future of European competitivneness och tillgänglig på engelska borde till och med svenska journalister kunna skriva om den, om det inte vore för att de är upptagna med USA:s inrikespolitik istället för inrikespolitiken i den union som Sverige ingår i. Dock krävs det att man läser lite mer än ett pressmeddelande, så det kanske inte hinns med.

Rapporten identifierar tre punkter för att öka EU:s konkurrenskraft internationellt och gå från stagnation till innovation, tillväxt och med det välstånd och bättre liv för alla i unionen.

Den första punkten handlar om innovation och att omfamna teknikutvecklingen inklusive inom AI och stödja entreprenörsskap istället för att dränka det under alla tunga EU-lagar och regleringar. Den andra punkten handlar om att upprätta en gemensam plan för energiförsörjning och att kliva bort från beroendet av fossila bränslen. Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina och de fossilbränslepriser de medförde har varit en väckarklocka för ett tidigare ryssgasknarkande EU. Den tredje punkten handlar om säkerhetspolitiken och att minska de geopolitiska riskerna genom att sluta vara bereonde av andra länder inte bara för energi, råvaror och t ex mikrochip, men också (amerikansk) försvarsmateriel.

När det gäller försvarsmateriel och försvarsindustrin föreslås bland annat en europeisk preferensprincip, där man ska köpa i första hand europeisk försvarsmateriel istället för att vara beroende av utomeuropeiska länder som kan ha sina egna agendor (läs: USA). Rapporten skriver som förslag:

”Introduce a reinforced European preference principle and substantive incentive mechanisms to valorise European defence solutions and excellence over non-EU solutions. A European preference principle could be introduced in the form of political commitment or through reformed public procurement legislation, which would indicate that EU solutions would need to be considered as first options. Substantive incentive mechanisms of financial nature to buy and procure European solutions could be supported by EU funding under existing or new instruments. Targeted eligibility criteria could give access to funding only for solutions provided by EU-based companies, similar to the mechanisms used by the European Defence Fund (EDF) and the proposals under the European Defence Industry Programme (EDIP).”

Lagar om offentlig upphandling behöver alltså uppdateras till att EU-alternativ ska prioriteras.

Uppföljande förslag anger också att eventuella amerikanska lösningar ska tillverkas i EU och därtill få användas fritt och överföras fritt.

”Improve coordination and combine the acquisition of US systems by sub-groups of EU Member States. Demand aggregation in this case would aim to achieve better terms and, where needed, European specifications of US defence products, including local production and support, freedom of action rights, customisation and IPR transfer. To partly rebalance trade in defence, the EU and its Member States could further promote the use of European defence solutions within NATO.”

USA pekas alltså specifikt ut här.

När det gäller företagande och innovation så drunknar idag företag i att även det minsta företag måste följa samma regler som internationella miljardföretag med egna juridiska avdelningar och administration. Exempelvis kan man se på GDPR som gäller lika oavsett om man är ett nystartat techföretag med tre anställda eller ett gammalt industribolag med 30 000 anställda.

Det ska dock inte gälla alla företag utan det handlar om SME:er (dvs small and medium enterprises) där jag är osäker på exakt var gränsen går, och man ska också klassas som ett innovativt bolag (IEC- innovative european company). En IEC ska definieras på kriterier som kvalifickationerna hos de anställda, pengar man lägger på forskning och utveckling och ägande av immateriella rättigheter. Företag av denna typ ser också ut att bli någon form av EU-företag med central registrering istället för som idag registrering i varje land.

Ett citat:

”Adoption of the IEC status would provide companies with access to harmonised legislation across Member States concerning corporate law, insolvency procedure, as well as a few key aspects of labour law and taxation, to be made progressively more ambitious. Innovative European Companies could operate in all Member States through subsidiaries without needing to incorporate separately in each one. An innovative European Company will have a single digital identity valid throughout the EU and recognised by all Member States. Registration will be centralised at the EU level.”

Detta skulle förstås kraftfullt förenkla för EU-företag att expandera dit det finns kompetens utan att behöva starta nya bolag, och skatte- och arbetsmarknadsregler ska också harmoniseras.

IEC-SME:er föreslås också få fördelaktig behandling vid offentlig upphandling för att på så vis kunna få tillgång till allmänna medel för sin expansion.

Sveriges techsektor tas för övrigt upp som ett positivt exempel med dubbla produktiviteten ot EU-medlet och att man för innovation behöver ett socialt skyddsnät, eller ”shared prosperity”, vilket förstås ger en trygghet att våga satsa. EU föreslås arbeta för sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare.

Rapporten sågar för övrigt EU:s nuvarande paradigm och visar på att välståndsökningen i USA har varit dubbelt så stor som EU sedan år 2000, och alltså snarare ett hinder för välstånd än en möjliggörare.

Exempel ges på att 60% av företagen i EU anger att EU:s regelverk hindrar investeringar och 55% av SME:er anger regelverkens hinder och administrativa börda som deras största utmaning. Rapporten ger GDPR och reglerna för återvinning av förpackningar som exempel.

Med över 500 sidor som ska översättas till förståeligt språk så finns förstås en stor risk att allt rapporten gör är river upp lite i ankdammen, och sedan fortsätter allt som vanligt, dvs mot allt tyngre regelbördor som fortsätter göra att EU hamnar på efterkälken enligt devisen US innovates, China replicates, EU regulates. Att rapporten föreslår att man ska satsa på självbehärskning och undvika att öka bördorna för företag går förstås rakt emot allt EU gjort och står för och det finns nog många som sitter och bevakar sina vallgravar för att detta ska fortsätta.

Som jämförelse kan man ta den anglosaxiska sfären där t ex småföretag i England är undantagna från momsredovisning eller i Australien där man slipper bokföring de första fyra åren, bara en platt skatt på pengar man tar ut ur bolaget.

Själv har jag bara skummat rapporten och det krävs en del att översätta formuleringarna till vad de faktiskt innebär. Många har i media börjat citera varandra om att rapporten handlar om att EU måste skjuta till mer skattepengar, men rapporten är djupare än så. Totalt finns ca 170 rekommendationer.

Chatham House påtalar att rapporten säger att enskilda länder (hej Sveriges regering) inte behöver vänta på EU, utan kan läsa rapporten och ta till sig och implementera rekommendationer på egen hand. Att förenkla för nya företag torde vara en lågt hängande frukt för svensk del. Många av dem drar ändå inte in några skattepengar de första åren.

Men frågan är alltså om EU förmår att ändra kurs, eller bara kommer fortsätta hamna på efterkälken. Alla vill förstås väl, och bara min ytterligare regel införs så blir allt bra …

Överlag är min personliga åsikt att inga nya lagar ska få stiftas utan att två befintliga lagar tas bort. Men så är jag liberal och anser att friheten ska öka, inte ständigt minska. Inte ens ett utbyte att varje ny lag ska ta bort en gammal går nog att uppnå, och under lagar och regler dränks vi till slut ner. Att vara politiker är trots allt att via lagstiftning utöva förtryck