Finland

Sverige och Finland har nu skrivit avtal med finska Sako, som kommer leverera nya automatkarbiner till bägge ländernas försvarsmakter. För svensk del blir det automatkarbiner i både kaliber 5.56×45 och 7.62×51, samt skarpskyttegevär i 7.62×51, ett automatgevär i 12.7×99 och ett prickskyttegevär i 8.6 Lapua Magnum. Automatkarbinen ska börja introduceras från 2025 och framåt, medan prickskyttegeväret och automatgeväret kommer redan 2024.

Mer information finns hos FMV som tyvärr skriver att automatkarbinen i kaliber 5.56 är ett självskyddsvapen, vilket betyder att Försvarsmakten och FMV går vidare med att införa 7.62 som automatkarbin för de som har strid som huvuduppgift, som skytte- och jägarsoldater. Innebörden är att funktionsförband och fordonsbesättningar kommer få det mindre och lättare självskyddsvapnet.

Som kriget i Ukraina visar så kommer i en duellsituation den enhet som får slut på ammunition först att förlora och man kan helt enkelt bära mycket mindre av 7.62 än av 5.56, vilket betyder att man kommer tvingas avbryta striden före en motståndare med exempelvis den ryska kalibern 5.45.

FMV:s tidslinje uppger att prickskyttegevär PSG 8.6 införs 2024, liksom det nya automatgeväret som ska ersätta nuvarande AG 90 “Barret”.

Självskyddsvapnet i kaliber 5.56 införs 2025 och automatkarbinen i 7.62 2026, vilket väl är samtidigt som en skarpskytteversion av det vapnet införs.

Turordningen för införandet på förband bestäms av Försvarsmakten.

De som faktiskt varit i strid mot den dimensionerande kvalificerade motståndaren Ryssland menar generellt att det är antalet skott man bär med sig som avgör striden, inte grovleken på kalibern. Ingen står kvar när man skjuter 5.56 på dem och är de i skydd är det ändå bara de oskyddade armarna och huvudet (ansiktet) som man ser om de skjuter tillbaka, och där ger 5.56 lika bra effekt som 7.62, men har pga fler skott större chans att träffa. Dessutom kan kroppskydd som skyddar mot 5.56 även klara av 7.62.

Vi förbereder oss alltid för förra kriget och 7.62 är väl tänkt för Långbortistan-doktrinen och kriget mot terrorismen med korta eldstrider mot beväpnade bönder, och inte för att stånga sig blodig mot ryssen på slagfältet dygnet runt. Som exempel från Ukraina gör en kulspruteskytt av med erfarenhetsmässigt 1 000 – 2 000 patroner i timmen vid stridskontakt i försvarsstrid (jag har en mer exakt siffra, men den går jag inte ut med). Logistiken – både personlig och på förband – blir rejält mycket större för 7.62 än 5.56.

Betänk att det finns positioner i fronten där ryssarna anfaller dygnet runt. Det landar då på 24 000 – 48 000 patroner för en enskild kulspruta på ett dygn i försvarsställning.

Rent konkret men förenklat så väger en patron 7.62 ca 25 gram och en patron 5.56 ca 12 gram. 48 000 patroner går på 1 200 kg i fallet 7.62 och 576 kg i fallet 5.56. Nu handlar detta visserligen om en kulspruta och inte en automatkarbin, men man kan retoriskt (dvs svara inte) ställa sig frågan om svenskt försvar planerat och förrådslagt så mycket ammunition för veckor av krig, samt har en logistikapparat som kan få fram den mängden ammunition dagligen till varje skyttegrupp (som i Sverige generellt har minst en kulspruta). Som vi ser i Ukraina kan man inte förlita sig på just-in-time och att någon fabrik kan producera ammunition i samma takt som man bränner av den.

Förenklat tar 7.62 dubbelt så mycket vikt och plats som 5.56 och det blir en halvering av medhavd eller framkörd ammunition och därmed en halvering av tiden man kan vara i strid. En svensk skyttesoldat kommer också behöva ladda om oftare och därmed avbryta eldgivningen, då man kommer ha färre skott i magasinet.

En stor fördel med att välja Sako, om än oprövat, är att det sker inom FISE-samarbetet. Därmed får vi en lokal produktion, service och reservdelar som är beroende av korta försörjningslinjer, som vi via Haparanda dessutom i teorin klarar av landvägen.

Det är också en stor fördel att ha samma vapen som en granne, då vi därmed kan nyttja varandras instruktörer, blanda förband på ett annat vis eller stödja varandra med logistik, service och reservdelar. Det handlar om långt mer än bara en Nato-kaliber, för vilket man kunde valt vilket vapen som helst.

Finnarna tar också sitt försvar på blodigt allvar, då landets överlevnad som granne till Ryssland hänger på det.

Med en ny automatkarbin får man åtminstone hoppas att den är utformad för det fulla krigets krav och inte är tänkt för att patrullera länder i tredje världen, utan ska klara timmar och dygn av konstant strid.

Även Försvarsmakten har en kortare artikel.