Internetoperatören Bahnhof avslöjar att regeringen planerar utökad datalagring, en datalagring baserad på ett nu upprivet EU-direktiv, som bröt mot de mänskliga rättigheterna.
 |
| Bahnhofs VD Jon Karlung |
Latest in datalagring
EU-domstolen har nu förklarat att den svenska ensidiga datalagringen av teleoperatörernas kunders trafikuppgifter är olaglig. Den baserar sig på ett EU-direktiv som förklarades olagligt, men svenska staten och två regeringar har ändå behållit lagen.
Så har myndighetssverige slutligen åkt över det sluttande planet i frågan om övervakningen av medborgarnas aktiviteter på Internet. Med hot om vite på 5 MSEK kräver nu Post- och Telestyrelsen (PTS) att Internetoperatören Bahnhof lämnar ut uppgifter till polisen, oavsett lagstöd och misstankegrad.
Bahnhof har sedan tidigare haft en enkel blankett (PDF) för myndigheterna att fylla i när de vill begära ut uppfiter, där det framgår att om begäran inte har stöd i lagen, 27 kap §19 rättegångsbalken, så kommer man inte lämna ut uppgifterna. Bahnhof har sedan tidigare en text i ärendet.
Nu leker alltså PTS riksdag här och sätter sig över lagen. Kanske dags att ställa en fråga till ansvarig minister, om svensk lag gäller?
Ärendet finns sedan tidigare i EU-domstolen, som står över svensk lag sedan Lissabonfördraget, men PTS anser att de och Polismyndigheten alltså ska stå över även detta.
Mest fascinerande är att inte polisen lagt ner hela ärendet pga brott kan ej styrkas eller spaningsunderlag saknas, som t ex när jag i i just december blev utsatt för kortbedrägeri. Då fanns det ändå en adress dit varorna skickats, som polisen kunde besöka utan att behöva begära ut några uppgifter från någon alls eftersom butiken ifråga frivilligt och omedelbart lämnat ut dessa till mig.
Vi åkte alltså just över kanten på det sluttande planet. PTS och Polismyndigheten vill alltså att Internetoperatörerna ska lämna ut precis allt de begär, oavsett misstankegrad eller ett brotts omfattning. Trots att lagen säger något annat.
För två veckor sedan skrev Bahnhofs VD Jon Karlung en debattartikel om behovet av digitala sprängkistor när ryssen kommer. Detta för att förstöra datalagringslagens personuppgifter. Men de digitala sprängkistorna behöver vara mer omfattande än så.
Bahnhof har alltid profilerat sig för intregritet och mot övervakningsamhllet, så det är rätt naturligt att det är just mot datalagringsdirektviet Karlung vänder sig.
“Det här gäller särskilt datalagringen. Här finns känsliga personliga uppgifter och medborgarnas privata kommunikation. Datalagringen är på många sätt ett färdigt komplett kartotek över oss alla – vilka grupperingar vi tillhör och vilka vi brukar prata med. Datalagringen innebär en kartläggning som i värsta fall blir ett verktyg för att servera en främmande makt medborgarna på ett silverfat. Hotet kan komma från andra länder eller oönskade inhemska regimer – eller helt enkelt någon okänd faktor som vi just nu inte kan föreställa oss.”
 |
| Serverhallen Pionen. Foto: Bahnhof |
Karlung föreslår och har tillämpat teknologi för att snabbt radera de enligt datalagringslagen (ej direktivtet, då det inte längre gäller, men de övervakningsivrande svenska regeringarna håller fast vid lagen ändå) lagrade personuppgifterna.
Resonemanget är förstås korrekt, dvs att datalagringens loggar över privatpersoners kommunikation med andra, utgör ett utmärkt personregister för en ockupationsmakt.
Men det är inte den enda databasen. Alla våra myndighetsregister är också sådana databaser. Ockupationsmakten vill direkt ha tillgång till vapenregistret, för att snabbt kunna få tillgång till alla som har vapen och kan vara ett hot mot ockupationsmakten.
Skatteverkets data över inkomster, bankernas transaktionsdata, sjukvårdens journalsystem, partiernas medlemsdatabaser, tidningsredaktionernas e-post osv är alla utmärkta personregister för en ockupationsmakt att ta kontroll över. För att inte tala om svenskarnas e-postlådor. Eller Facebooks serverhallar.
Digitala sprängkistor behöver alltså omfatta långt mer än vem som kommunicerar med vem och när. Bahnhof och Karlung har en viktig poäng här. Det är inte bara hamnen i Slite som behöver sprängtunnlar för snabb demolering.
Faktum är att detta kan vara ett argument för att lagra uppgifter i molnet. I molnet utomlands, därtill krypterat. En svensk exilregering behöver förstöra allt data i Sverige, men ha kvar tillgång till den från utlandet.
Som privatperson kan man åtminstone välja att lägga sin e-post hos utländska leverantörer som Google. Dock har Google serverhallar i Finland, vilket är mer utsatt än Sverige, så det är inte helt självklart. När det gäller Amazons molntjänster kan man åtminstone välja i vilket land man ska lagra sitt data, medan det är osynligt i fallet Google, och antagligen handlar om närmaste geografiska plats, dvs Finland, för svensk del.
En sak är säker – en ockupationsmakt eller icke-demokratisk kommande svensk regim har via all lagrad data ett helt fantastiskt läge. DDR:s Stasi, Sovjetunionens KGB eller Nazitysklands Gestapo skulle snabbt kunna utföra sitt arbete och koncentrera alla som matchar slagningar i lämpliga omskolningsanläggningar. Anläggningar man antingen lämnar inprogrammerad med den rätta läran eller inte alls.
Svenska myndigheter behöver förbereda hur man snabbt ska kunna förstöra sitt data på ett säkert och permanent sätt.
Detta inlägg kan bara publiceras vid en tidpunkt på dygnet.
“Den som offrar frihet för säkerhet, förtjänar ingetdera och kommer förlora bägge” – Benjamin Franklin
Piratpartiet och datalagringsdirektivets övriga kritiker varnade från första stund för ändamålsglidning. Den ändamålsglidningen har nu bekräftats, då en tidning rapporterar att Skatteverket använder denna tänkta anti-terrorlag för att jaga skattebetalare, trots att EU:s datalagringsdirektiv skrotats då det bryter mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Skatteverket begär numera ut tusentals uppgifter om främst telefonsamtal och användande av mobiltelefon för privatpersoner, för att fastställa om de kanske eventuellt begår skattebrott. Detta trots att datalagringsdirektivet bara ska omfatta brott med minst två års fängelse, och var tänkt att förhindra terrorbrott.
Istället har alltså direktivet blivit till ett allmänt hjälpmedel för myndigheter att med mobiltelefoner spåra svenska folkets rörelser och privata telefonsamtal.
 |
| Foto: Skatteverket |
EU har fått skrota sitt direktiv, då det bryter mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som bland annat innebär frihet från insyn i privat korrenspondens. Men eftersom Sverige som alltid ska vara bäst i klassen har man behållit direktivet som lag i Sverige.
Totalt begär svenska myndigheter ut 10 000 uppgifter i månaden, dvs en övervakning som saknar historiskt motstycke i Sverige. Av dessa ska ca 10%, eller 1 000 uppgifter per månad, vara Skatteverket. Stötvis har Skatteverket begärt ut uppgifter om 5 000 personer åt gången, utan skälig misstanke om brott, bara för att hitta vilka som kan tänkas misstänkas för skattebrott.
Ej heller ska de som övervakats blivit underrättade om detta, vilket man skulle bli i enlighet med direktivet.
Några signaler från regeringen, inklusive det tidigare övervakningskritiska Miljöpartiet, om att riva upp datalagringslagarna finns förstås inte. Makten framför allt. Oavsett regering, så ser man alltså ett självändamål i massövervakning av ej brottsmisstänkta medborgare. Även den som har rent mjöl i påsen får alltså uppgifter inbegärda från Skatteverket, inklusive till vem, när och varifrån man ringt privata telefonsamtal. Uppgifter om hur Skatteverkets personal sedan hantera dessa mycket känsliga personuppgifter finns förstås inte.
Nyare artiklar