bostadsbubblan

Hur kan investeringsklimatet i en värld utan tillväxt se ut? Ett svar kan vi finna i de senaste årens allt tätare tillgångsbubblor.

Även i en värld utan varaktig ekonomisk tillväxt kommer det finnas branscher, företag eller tillgångar som visar upp tillväxt. Samtidigt innebär inte utebliven global tillväxt att allt befintligt kapital, både realt och monetärt, utraderas över en natt. Det kommer fortfarande finnas kapital att placera, t ex pensionspengar, även om överskottet av dessa över tiden blir allt mindre vid utebliven tillväxt.

Vi har i västvärlden de senaste decennierna fått se allt mindre ekonomisk tillväxt, speciellt det senaste decenniet. Detta trots inträdet av Internet som allerstädes närvarande infrastruktur, som alltså ändå inte klarar av att ordna bibehållen ekonomisk tillväxt. Även Internet drar ju resurser, samtidigt som man använder mer energi för färre arbetstillfällen via den produktivitetsvinst som datorer innebär.

Istället har vi sett allt fler och tätare tillgångsbubblor, t ex inom bostäder, men också snabba uppgångar i råvarupriser. Ett typiskt exempel är oljepriset sommaren 2008, som helt klart var i en bubbelvärdering och sedan kraschade brutalt.

När det inte finns ekonomisk tillväxt så kommer kapital söka sig till de allt färre sektorer man bedömer ska ge avkastning och vi får se bubbelvärderingar. För varje bubbelkrasch kommer sedan kapitalet att utraderas och det blir mindre och mindre tillgångar som kan söka sig till nästa bubbla.

Drömmen om de snabba pengarna från perioden 1980 – 2000 dröjer sig fortfarande kvar och så kommer nog ske under överskådlig tid, så länge bankerna fortsätter tjata om aktier och att sitta still i båten. Men jag gissar att vi kommer få se fler och tätare bubblor i framtiden.

En marknadsbubblas anatomi

Kom ihåg att det oftast finns en fundamental anledning till starten på en bubbla, men att värderingarna sedan lämnar allt sunt förnuft därhän.

Vi kommer även i en värld utan tillväxt få se hur regioner som U-länder kommer ha ekonomisk tillväxt när de konkurrerar bort en stagnerad utvecklad värld. Om tio år kanske alla ska investera i Afrikas ekonomier. Även om det finns en fundamental grund för detta kommer man relativt snabbt få se övervärderingar och sedan en manisk bubbla. Det samma kommer gälla eventuella nya teknikområden i framtiden.

Smarta pengar behöver i framtiden identifiera var nästa maniska bubbla kommer utspela sig, gå in tidigt, vilket i sig kommer dra igång bubblan, och sedan gå ur när den allt fattigare allmänheten går in i den maniska fasen. Att hitta en analysmetod för att identifiera potentiella framtida bubblor kan vara mycket lönsamt.

För varje krasch kommer allmänheten att bli allt mindre rik och mer och mer tillgångar kommer koncentrera sig till allt färre. Allmänheten kommer på grund av utebliven tillväxt ha allt mindre att spekulera i de senare bubblorna, så man kan vänta sig att de blir mindre och mindre. Frågan är bara hur stora snedfördelningarna av tillgångar kan bli innan folk får nog och via revolution, beskattning eller expropriering tar smarta pengars tillgångar. I sig kan detta innebära att de smarta pengarna måste säkras utanför det finansiella systemet, t ex i guld.

Men även i en värld utan tillväxt kommer en allt mindre mängd investerare och spekulanter kunna tjäna pengar på marknaderna på bekostnad av alla andra. En sak är säker. Den som lyder bankernas råd om att sitta still i båten blir en förlorare.

Se även tidigare inlägg om att investera för peak oil.

De senaste 100 åren har vi infört illusionen om välfärdsystem i västvärlden, inklusive drömmen om pensionen. Detta var ett kostnadseffektivt sätt att stoppa de kommunistiska revolutionerna som man riskerade att drabbas av i 1900-talets början. För kapitalägarna blir det därför avgörande att i framtiden reformera välfärdssystemen så att massorna håller sig lugna. Men välfärdsystemen måste samtidigt bli hållbara och anpassade till en värld utan tillväxt, som exempelvis mitt förslag kring medborgarlöner. Nuvarande system är och förblir inte hållbara. En annan variant är att kapitalägarna ser till att styra sina vinster till att upprätthålla billig matproduktion, för när folk blir hungriga så tröttnar de. Det har vi sett i den ”underbara” arabiska våren. Subventionerna av jordbruket i västvärlden är ur det perspektivet helt logiskt. Så länge vi uppfattar att vi kan köpa (för oss) billig mat och äta oss mätta och har våra TV-apparater, så slipper vi revolutionen. Möjligtvis kommer folk gnälla på Facebook, som i form av kanal för att ventilera ut sitt missnöjde via likes kan vara värt sin enorma energikostnad för besuttna.