Foto: T-Roc runt Gran Canaria

Efter att ha klarat av att bila ett varv runt öar som Island (2016), Tasmanien (2020) och Gotland (2020) samt Fårö (2022) så var det nu dags för en vända runt Gran Canaria på en mikrosemester på två nätter. Inte lika fantastisk bilkörning som Island, men desto mer spännande och valet för en T-Roc Cabriolet var helt rätt bortsett från att den var manuellt växlad, vilket var spännande i bergspasset från Mogán till Roque Nublo. Hyr en liten bil om du inte bara ska köra motorväg. Även då faktiskt, då det är trångt överallt.

Hyrbilen landade på en T-ROC Cabrioulet från TopCar. Ett hårt tips är att inte hyra från Cicar. Det gjorde nämligen alla andra. Kön till att registrera sig för sin bokade bil där handlade om timmar, och välj glädjen när du sedan ser att man därefter får köa en halvtimme för att få ut nyckeln i garaget. TopCar hade ingen kö. Och som vanligt – förboka inte någon helförsäkring via någon bokningsfirma, utan betala den direkt hos biluthyraren så blir det dels billigare och så skiter de (iaf på Gran Canaria) i att besikta bilen efteråt.

Runt två tredjedelar av kusten går det motorväg. Ny, fin och bättre än svensk dito, men det är ju inte riktigt därför man hyr bil. Visserligen går det snabbt och lätt med en avstickare till t ex Playa del Ingles och Dunas de Maspalomas, men det är väl ungefär det.

Det roliga är delarna bortom motorvägen, från i vårt fall Puerto de Mogán till Roque Nublo och sedan Firgas.

Här hade vi turen att kunna sammanstråla med goda vännerna och fina författarkollegorna Sammy Jeridi, Caroline Grimwalker och Leffe Grimwalker över en bit mat på Que Tal By Stena, vilket var en utmärkt fine dining-upplevelse. Sedan lite udda att ha en norsk krögare uppväxt i Gôtlaborg.

Morgonen därefter blev det bilkörning som hette duga. Smala ringlande bergsvägar med avgrunddjup, hundraåttiogradiga svängar utan sikt och utan möjlighet att möta andra fordon. Det mesta kördes på ettans eller tvåans växel.

Sådant här får ta sin tid. Hade man motorcykel fanns det antagligen utmärkta tillfällen att köra ihjäl sig, vilket man nog även kunde göra med bil. Oftast saknades det räcken och de som fanns hade nog inte stoppat den som glömde svänga.

Nackdelen var möjligen att det saknades platser att stanna och ta foton, då vägen var för smal och risken att plötsligt bli påkörd av mötande trafik för stor.

Stighöjd rakt uppåt blev väl runt 2 000 meter, eller något sådant, då vi i princip började vid havsytan nere vid Puerto de Mogán.

Första riktiga stoppet blev Roque Nublo, vilket blev en fin promenad.

En fin promenad på någon kilometer och några hundra meters stighöjd. Därifrån kunde man se hela vägen till Teide på Teneriffa. Där uppe har vi dock redan varit 2017 senast.

Kvällen och natten spenderades i Firgas.

Lite udda var att i villan vi hyrde så parkerade man bilen i vardagsrummet, varpå Sveriges samlade bygglovshandläggare och brandskyddsingenjörers hjärnor nu exploderar.

Stora huvudattraktionen får ändå sägas vara Barranco de Las Vacas och de fantastiska stenformationerna där. Bara att parkera bilen och gå en promenad på en kilometer genom ravinen så når man destinationen. Extra spännande är att det inte är skyltat var den ligger och att det saknas alltså också beskrivningar, samt att den är avsiktligt felplacerad på Google Maps. Felaktiga vägbeskrivningar har liksom blivit en grej gällande platsen, men nu har ni iaf sanningen.

Inget för personer med funktionsutmaningar, olämplig ålder, dåligt tålamod, vätskebrist eller lågt blodsocker dock. Och inga strandsandaler, utan riktiga fotriktiga trekkingskor.

Det var väl ungefär det man hann med på två nätter. Som vanligt kan väl normala turister lägga en vecka på ett varv runt valfri ö, men det är en sport att klara det på 2-3 nätter och vem har tid för mer?

T-Roc Cabriolet var ju en kul liten bil. Synd att det inte finns några elbilar som är cabriolet. Dock fungerar ju cab sådär på svenska breddgrader om man inte har plats i uppvärmt garage vintertid, men annars hade en T-Roc cabbe med dragkrok varit en utmärkt andrabil. Om den hade haft riktig fyrhjulsdrift, vilket jag betvivlar och som är ett krav för en dragbil så här på landet.

Så Subaru XV:n får finnas kvar som andrabil och dragbil.