Gudrun Schyman eldar upp 100 000:- SEK i hundralappar i Almedalen och det blir mediastorm och ramaskri, när folk tycker att hon kastar (eller eldar) bort partiets pengar. Men allt detta visar är att Schyman har förstått Almedalen, medan de som får moralpanik inte har gjort det.
Lobbyist-Sverige lägger ut 100-tals miljoner på Almedalen, kanske miljarder. Enda skillnaden är att Schymans eldning av pengar är lite mer synlig. I övrigt har hon ju en lång karriär som politruk, och kan egentligen inget annat än att elda upp andras pengar, så vem är överraskad?
Och det fungerar. 100 000:- SEK köper inte så här mycket reklam, och många PR-byråer sliter nu sitt hår över att de inte tänkte på det först. Den självtitulerade PR-experten Paul Ronge är t ex kritisk. Inte konstigt, han ville hellre att hans firma skulle få 100 000:- av (fi) för att pilla sig i naveln och producera en Powerpointpresentation som endast närmast sörjande skulle se.
Nej, jag applåderar Schymans trix så till den grad att jag ger henne gratis uppmärkamhet på bloggen.
Härnäst ser vi fram emot att Skattebetalarna eldar upp 750 000:-, med motiveringen att “vi budgeterade 1 MSEK för Almedalen, och vill på det här viset visa att 75% av budgeten skulle försvunnit i skatter och sociala avgifter”. Svenska Afghanistankommitén kunde eldat upp 10 000 USD och sagt “vi vill på det här viset visa hur mycket USA lägger på att ammunition i minuten i Afghanistan”. Vänsterpartiet kan elda upp 40 000:- SEK och säga “så här mycket vill vi öka skatteuttaget på en tvåbarnsfamilj för att finansiera vårt förslag om 100 miljarder till välfärden” osv.
Och PR-byråerna hade blivit utan jobb. Klart klubben för inbördes rosévin blir upprörda.
Nu vill förstås (fi) uppmärksamma att kvinnliga chefer får lägre lön än de manliga chefer som generellt jobbar fler timmar i veckan än sina kvinnliga kollegor (13 timmar mot 10 timmar om dagen, eller något sådant).
Men jag ser det som att Schyman vill påvisa det omöjliga med vårt valutasystem byggt på en ränta som kräver evig tillväxt i en ändlig värld, och hur inflation skapas genom att mängden pengar ökar. Genom att elda upp 100 000:- så har hon faktiskt minskat penningmängden och gjort sitt för att bekämpa inflationen, och som sådant bör hon applåderas. Där steg tanten i aktning. Får döpa något efter henne.
Andra penningbränningar vi minns (OK, inte de flesta) är när K Foundation eldade upp 1 MGBP (Wikipedia). En miljon brittiska pund 1994. I princip alla pengar konstnärsgruppen hade tjänat på sitt nedlagda “band” The KLF. Till min besvikelse ser jag att Aftonbladet också kände till detta, så jag var inte först att påminna om tilltaget.
Över 10 000 000 kronor alltså. Där ligger Schyman i lä. Resultatet blev en 63 minuter lång film på det hela, samt en tegelsten de gjorde av askan som blev över. Finns tyvärr inte på nätet, och är antagligen inte så upphetsande. Stillbild finns dock på Wikipedialänken ovan. Får bli lite musikvideo istället.
Det är ju viktigt att konst och kultur får kosta. De som gruppen var skyldiga pengar tyckte det var mindre roligt.
26 kommentarer
Snart helt värdelösa Fiatpengar. Gudrun är på förhand.
Sedeleldning såg man också i Tyskland på 1920-talet.
Om jag inte minns helt fel så är det väl ett brott att förstöra pengar på det sättet?
/Gerry
För KLF kanske, men jag tror inte det är det i Sverige.
Men visst är det så. Det är ju politiker/centralbanker/banker som vill ha ensamrätt på att reglera penningmängden.
På den tiden när sedlar verkligen var pengar var de försedda med följande text: "Sveriges Riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å [sedelns valör] Kronor med guldmynt enligt lagen om rikets mynt av den 30 Maj 1873."
En femkronorssedel kunde alltså lösas in mot en femkrona i guld, vars vikt var (och är) två gram. Två gram guld kostar idag med god marginal 500 kronor, och en krona har alltså bara några promille kvar av sitt ursprungliga värde. Jag kan inte se något skäl till att det ska vara olagligt att elda upp sedlar som Sveriges Riksbank har gjort nästan värdelösa.
Bra talat guldnisse, mer av den varan
Det finns inget av moral eller moralpanik i mitt inlägg. Det finns bara ett förakt för överklassen, dess hantlangare och deras obehagliga fasoner. Oavsett om Schyman förstått Almedalen eller inte. Den aspekten är fullständigt ointressant för mig. Hennes parti och dess ekonomi skiter jag också fullständigt i.
Antar att du hyser samma förakt för (v), (mp) och (s), som var och en "bränner" åtminstone en miljon var på Almedalsveckan. Schymans eldning är bara lite mer konkret.
En del går genom livet och hyser omtanke om sina medmänniskor. Andra lever kvar på 1800-talet och talar om överklass och föraktar andra människor. Andra föraktar invandrare. Man gör väl det man mår bäst av antar jag.
Jag skulle vilja ha din mejladress!
Mejla mig på [email protected]
Vänliga hälsningar Elin
Shyman goes SChumpeter. Kreativ förstörelse.
En krona var bestämd till 0,44803 gram. En femkrona var alltså 2,24015 gram, om man skall vara petnoga…
Borde inte en person som jobbar på en PR-byrå vara kunnig när det gäller sociala medier och kanske hitta en mailadress på en blog? Ett tips är att du tittar uppe till höger.
Att bränna hundratusen riksdaler är ett hån mot alla behövande som Gudrun Schyman påstod sig företräda som Vänsterledare! Står hon inte för någonting, eller har hon bara bytt ideologi? (Vilket är samma sak.) En av de största statsmännen någonsin, Winston Churchill, som under sin politiska karriär gick från Tory till Labour tillbaka till Tory igen sade:
”Det finns män som byter parti för principers skull, andra byter principer för partiets skull!”
Ska man tolka det som att Gudrun Schyman är raka motsatsen till en statskvinna? Varför tror hon att vi ska applådera när hon bränner upp 100 kilo? Det borde bli rättsliga åtgärder!
Roger Klang, Lund Scaniae Sverige
@Anonym 17.06
Inte helt rätt. Guldhalten i de gamla mynten som man kunde lösa in sina sedlar mot är .900, så i en femkrona som väger 2,24 gram så är guldvikten omkring 2,01 gram.
Här är en bild på två amerikanska dollarsedlar:
http://4.bp.blogspot.com/_hyHwt_C0BQQ/Sjb75syJOsI/AAAAAAAAAC0/6yd42z7CLNw/s1600-h/2+dollar+bills.jpg
Den ena är en vanlig Federal Reserve Note och den andra är en så kallad United States Note. Notera de små olikheterna mellan sedlarna i texten som står på dem och som gör hela skillnaden. Will pay to the bearer on demand!
http://americansjourney.blogspot.com/2009/06/us-money-will-pay-to-bearer-on-demand.html
Du skriver:
"Nu vill förstås (fi) uppmärksamma att kvinnliga chefer får lägre lön än de manliga chefer som generellt jobbar fler timmar i veckan än sina kvinnliga kollegor (13 timmar mot 10 timmar om dagen, eller något sådant)."
Har du någon källhänvisning så skulle jag uppskatta den!
Ja PR skapande är det ju definitivt. 🙂
Roger Klang, lustigt att man blir upprörd om hon eldar upp pengar, men inte om hon köper annonsplats för samma pengar eller ger dem till en PR-konsult som skickar lite mail för pengarna.
KLF burn a million quid-dokumentären ligger på youtube, upplagd av KLF själva. http://www.youtube.com/watch?v=2_GjZ7i4A6M
KLF spikade även upp 100 000 pund på en tavla. Den blev av konstkännare värderad till mindre… Tror att KLF delvis ville visa på hur konstig hela grejen med pengar egentligen är men även på det faktum att om de bränt pengarna på droger i stället hade ingen reagerat. De fick iallfall mycket skit för det de gjorde.
Ojoj fantastisk musik och musikvideo!
Den tolvan snurrade i flera omgångar på varje spelning när jag var DJ i början av 90-talet! Strobben & rökmaskinen fick jobba hårt också.
Att de dessutom ifrågasatte papperspengar redan på den tiden kände jag inte till! Något jag själv började göra först för ca 5 år sedan.
En annan rolig historia med de där lirarna är att de hade samplat en bit av ABBAs Dancing Queen i något av sina musikprojekt. Stikkan hade fått reda på detta och skickade omedelbart in en stämningsansökan mot herrarna i KLF.
De reagerade genom att proppa sin beggade polisbil full med alla singlar av låten och tog färjan till Göteborg, körde direkt hela vägen till Stockholm utan paus till Stikkans kontor för att ge honom alla skivor, eftersom han ansåg sig äga rättigheterna.
Klockan var dock 6 på morgonen och Stikkan låg väl hemma i sin kåk i Djursholm och slaggade. Killarna tröttnade då och körde tillbaka mot Göteborg för att åka hem till UK igen. Utanför Vårgårda tvärnitade de dock på E20 och sprang ut på en åker med alla skivor för att tända eld på dem! Bonden som ägde åkern fick syn på dem och tog sitt gevär och sköt varningsskott i luften!
Våra hjältar fick eld i baken, sprang tillbaka till bilen, körde till färjan och hem till UK. Väl hemma svor de att aldrig sätta sin fot i Sverige igen eftersom alla var så ogästvänliga där ….
Cornucopia? sade:
"Roger Klang, lustigt att man blir upprörd om hon eldar upp pengar, men inte om hon köper annonsplats för samma pengar eller ger dem till en PR-konsult som skickar lite mail för pengarna."
Roger svarar:
Ja, men om hon gör det så arbetar pengarna, de försvinner inte. De återgår i det ekonomiska systemet och dyker upp någon annanstans och genererar skattepengar. Håller du inte med?
Roger Klang, Lund Scaniae Sverige
Roger Klang, pengar försvinner på samma sätt när någon betalar tillbaka ett lån, eftersom pengar skapas av lån. Därmed skall folk bli precis lika upprörda varje gång någon amorterar, eftersom pengarna då försvinner från det ekonomiska systemet.
Kanske därför de flesta inte amorterar på sina lån?
DJ, KLF använde upp alla pengar från skivorna på sina videoproduktioner, och hade aldrig tänkt ha kvar något. Men efter de lade ner musiken så fortsatte pengar att rinna in från utlandsförsäljningen (i England drog de in alla sina skivor, men utomlands gick inte det juridiskt) tog man och eldade upp dem enligt ovan.
http://di.se/Default.aspx?pid=210369__ArticlePageProvider
En artikel om PR-byrån bakom idén och var pengarna kom ifrån.
@Cornucopia? sade:
"pengar försvinner på samma sätt när någon betalar tillbaka ett lån, eftersom pengar skapas av lån. Därmed skall folk bli precis lika upprörda varje gång någon amorterar, eftersom pengarna då försvinner från det ekonomiska systemet."
Men pengarna går ju tillbaka till banken med ränta, som banken i ett senare skede lånar ut till någon annan, och så fortsätter det tills nästa kris då en del av pengarna försvinner. Och så börjar det om igen med delvis nya pengar.
De flesta pengarna finns kvar och en del försvinner, men nya skapas med konjunkturuppgången och som tillförs systemet. Och låt oss inte glömma att alla lånade pengar går till konsumtion, DVD, bil, båt eller hus. Det enda som går förlorat är värdet på pappret på annonspelaren, DVD:n, bilen etc., resten går till skatter, löner, investeringar och sådant. Eller är jag ute och cyklar?
Roger
Jag menade naturligtvis att själva pappret och naturtillgångarna gick förlorade, inte värdet på det!
Nej, jag menade att själva pappret och de processade naturtillgångarna gick förlorade, inte pengarna.., ah jag vet inte vad jag menar, pengarna kanske går förlorade i ett längre perspektiv? Men inte så kort perspektiv som en kapitalvara typ en DVD-spelare, eller ens en bil, men däremot ett hus. Och som sagt, skapas det inte nya pengar hela tiden, ibland fortare än de hinner försvinna sett i ett nationalekonomiskt perspektiv?
Vad man gör med sina egna pengar är faktiskt upp till var och en. Att någon vill elda upp dem är ingen stor sak. Blir man bli upprörd över hur många måltider det ger till hemlösa skall man bli lika upprörd när någon går och köper champagne på krogen; för hur många munnar hade inte det mättat. Och att dricka champagne på krogen för några tusen satt i relation till en hungrig uteliggare är rätt fjuttigt… Eller spruta ut champagnen i stället för att dricka upp den. Eller att åka ut med stora motorbåten och dra på för fullt och förbruka några tusenlappar bara för att visa att man är rik.
Vad jag inte kan förstå, Rosenlind och Cornucopia, är hur någonting annat än pappret till reklamskylten, champagnen eller bränslet till motorbåten försvinner. Pengarna som man har använt till att betala för dessa fortsätter ju att gå runt i systemet, det är bara varorna som förbrukas.