Riksbankens vice ordförande Per Jansson säger till Reuters att de svenska bolånebankerna har överskattat hushållens betalningsförmåga. Problemet är hushållens övriga utgifter och att bankerna alltså förutsätter att hushållen alltid kommer kunna betala sina räntor (Schibsted/SvD). Som konsekvens av detta behöver bankerna mer än dubbla sina riskvikter för bostadslån.
Riskvikterna för bostadslån, som styr hur mycket eget kapital banken måste sätta åt sidan vid utlåning, är idag 15%. Per Jansson säger till Reuters att dessa behöver höjas till 35% (Reuters), vilket alltså mer än dubblar kapitalkostnaden och hur mycket kapital bankerna behöver ha som säkerhet vid utlåning till bostadslån. Det skulle innebära höjda bolåneräntor när bankerna behöver kompensera för sina ökade kapitalkostnader.
Det kan också finnas en risk att bankerna behöver ta in mer eget kapital, t ex via nyemissioner från aktieägarna, eller behålla mer eget kapital i form av sänkta utdelningar, om riskvikterna höjs.
Tillägg: Det verkar som att bankernas norm för att bolåntagare ska kunna betala räntorna är att dessa ska kunna leva på existensminimum, ungefär som Kronofogdens “kunder”. Banken kommer få sina räntebetalningar även vid 4-5-6-7-8% ränta, men det är knappast ett tillvaro på existensminimum som Stockholmsfamiljen tänkte sig när de tog 5 MSEK i lån för sin villa… Jag har sedan länge påtalat något liknande – BLT må klara av att betala den där räntan de slår sig för bröstet att banken sade att de klarade av, t ex 6 – 8 %, men inte så mycket mer. Ordet låneslav passar mycket bra in här, även om en bra slavägare försökte vara någorlunda mån om sina slavar, som ändå var en form av eget kapital. Frågan är om banken bryr sig om sina låneslavar, annat än att räntan kommer in som den ska?
64 kommentarer
Frågan är väl om vi gillar blodkorv eller ej?
Han jämför utgifter med kostnader-och tror inte vi är beredda att leva snålare för att bekosta räntan.
"Han sade att bankernas skattningar av levnadsomkostnaderna för ett hushåll med två vuxna och två barn ligger 45 procent lägre än de "verkliga" kostnaderna, såsom de redovisas i SCB:s undersökning om hushållens utgifter. För hushåll med två vuxna utan barn är skillnaden 55 procent."
Gillar blodkorv. Och är skuldfri.
Det bästa av två världar.
Känns som en statistisk/ekonomisk anomali.
Vad säger banken om det?
Om jag förstått det så tittar väl banken på samma schabloner som kronofogden. Om hushållens kostnader ligger 50% över dessa så är det varken bankens eller kronofogdens problem. Blodkorv, ärtsoppa är bra att ha i repertoaren när banken insisterar på att man skall betala räntan…
"Radhusbiff" heter det, lärde jag mig av en man som köpte nytt hus typ 1988-1989 nån gång.
Nyttigare än det mesta så vi hade nog sparat in mycket på folkhälsan om fler åt blodpudding.
Har blogger anpassat guit till nya iphån guit?
Nytt kommentarsgränssnitt på alla plattformar ser det ut som.
Det gäller att snabbt anpassa till defaktostandard så försvinner konkurrentens fördel. Den fete katten får svårt att hinna ifrån den hungrige hunden. Läste någonstans att Iphone är mycket mer dominerande i Sverige än i resten av världen.
Tänk på att billigare varor, som blodkorv, blir dyrare om efterfrågan ökar. Existenminiminivån förändras sannolikt inte, så det blir tuffare än det är nu under alla omständigheter.
Det finns inte många hushåll som är beredda att käka blodkorv under lång tid. Riksbanken vill ju ha hushåll som är långsiktigt kapabla att hantera sitt boende.
Jag tror det är bättre att de främsta egen-bostads-spekulanterna säljer av sina dyrare boenden och skaffar något med mindre hävstång i belåningen, vilket lättar på trycket för våra politiker på sikt.
Problemet är att någon måste köpa. Som kollektiv är det svårt att minska hushållens exponering mot de dyraste bostäderna, utan att någon gör förluster. Förhoppningsvis äter en tillhörande prisnedgång bara upp kontantinsatserna, men det finns som bekant de som har över 85% i belåning.
Behövs alltid någon greater fool som kan köpa…
Det borde bli ett moment 22, så länge köparen har likvärdig inkomst är han ju lika belånad han?
Ja. jag menar inte att de (som inte kommer först ut genom dörren) får sina pengar tillbaka helt och hållet. En amorteringstakt, om det nu kommer amorteringskrav, som möjliggör viss utlåning utan att den totala lånestocken ökar i storlek, kommer att sänka den möjliga köpesumman då det tillkommer en ny post i kalkylen banken måste sätta upp. En del hushåll får problem med att hitta nästa boende, men det finns faktiskt hyresrätter att hitta även i Stockholm om man kan bo utanför de "fiiina" områdena. Människan hittar lösningar, och många kommuner som idag inte anses speciellt attraktiva kan stimuleras positivt av detta.
Kan förresten tillföra ytterligare en anekdot om en bekant som snabbt fick hyresrätt, återigen i Göteborgsområdet. Det tog ca tre månader att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt, inflyttning blev sedan fyra månader senare. Visst, sju månader kvar i villan innan hemcashningen, men papper på förstahandskontrakt tog bara tre månader.
Ben Dovers kommentar lyser på en ytterligare rolig syn på Lars EO:s virrigheter; om dagens bostäder skall räknas som en tillgång mot våra skulder, så syftar han då på att vi säljer våra bostäder till utlandet vid en kris? Annars blir ju nettoeffekten för "Sveriges" tillgångar noll…
Undrar om vi kan lägga ut någon miljon bostäder på tyska Hemnet?
Det finns säkert tiotusen tyska bögar som är sugna på ståndsmässiga bostäder i det natursköna och liberala Skandinavien.
Hmmm.. det området, om de siktar in sig på ett visst område, håller nog stånd i utbyte mot deras pengar. Men är det lagligt?
Nä, att hålla i nåns stånd i utbyte mot pengar kan nog inte anses som lagligt.
Cornu,
Utveckla "Göteborgsområdet" för det förstahandskontraktet och vad det låg på i form av kr/kvm i månaden. Tvivlar dessutom på att det handlar om någon del av "Göteborgsområdet" man vill vistas särskilt länge inom heller…
Nej, det var ett område man vill vistas. Förvisso nybyggd hyresrätt med tillhörande i praktiken marknadsmässig hyra, så många kan nog nobbat lägenheten pga hyran. Mer än så säger jag inte, eftersom det är privat.
Det är dock en avvägningsfråga. En del föredrar kanske säg 12000 i hyra och noll i skuld än 3 miljoner i skulder, 5000+ i räntor per månad, 1000:- i löjligt låg amrotering och 4000 i drifts och underhållskostnad på villa för en summa på 11000:-. En tusenlapp högre boendekostnad och noll risk. OK, tre månadshyror i risk a 36000:-.
Amortering är dock ingen kostnad, men likväl…
Cornu,
Ok, tack, det var minsann inte många bönor du spillde, men då vet jag och drar mina egna slutsatser som är samma som tidigare: Det är fullkomligt omöjligt att få tag på en vettig hyresrätt i första hand i en av Sveriges storstäder.
Ah, du definierar "vettig hyresrätt" som en 4:a på 120 m2 för 4000:- SEK i månaden på Bästa Adressen. Ja, det kommer du aldrig få tag på. Däremot kan du få tag på hyresrätter mycket enkelt om du inte uppför dig som ett bortskämt barn. Nöjer du dig med en nybyggd lägenhet på t ex Eriksberg, så är det inga större problem.
På grund av bekvämlighet, brist på ansvar, avsaknad av finansiell risk så ska hyresrätter ha högre månadskostnader än BR eller villor. Fast de flesta missar ju 1000 – 5000 i underhålls och reparationskostnad för villan och 1000:- SEK för lägenheten.
@klarsynth
Med samma resonemang är det också fullkomligt omöjligt att få tag på en vettig BR eller ÄR i en av sveriges storstäder (kan även gälla mat och jobb också).
@Cornu, @Anonym,
Nej, jag pratar om förstahandskontrakt utan ockerhyra (dvs. max ca 15% högre än motsvarande bostadsrätter i samma område skulle kosta mig per månad) i innerstadslägen. Inget annat.
Och nej, det är inget "4.000 för 120 kvm" gnäll över det som du vill få det till Cornu.
@klarsynth
Då pratar jag om BR/ÄR utan ockerpris (dvs. max …), att bara sådär lite godtyckligt sätta var gränsen till ocker hjälper ju inte så mycket – sätter man en sådan gräns för lågt så är det klart att man inte kan komma över något inom rimlig tid utan att betala ockerpriser.
Problemet är alltså när man sätter gränsen till ockerpriser under marknadspris – då kommer man ha svårt att hitta det man vill köpa utan att betala ockerpriser.
@Anonym,
Ok, låt oss förenkla utmaningen: Försök hitta ett förstahandskontrakt öht i Göteborgs, Sthlms eller Malmös INNERSTAD (ej närförort eller liknande eller rentav ghetton) helt oberoende av hyresnivå. Dvs. vilka ockerhyror som helt godtages.
Hittar du något, så hojta till och länka. Väldigt nyfiken på om du får några träffar… ;=)
Så så länge du inte kan få tag på en lägenhet i innerstaden på några månader, så är det omöjligt att få ett hyreskontrakt? Vi är nästan 10 miljoner människor i Sverige idag. Du menar att det ska finnas 10 miljoner lägenheter i våra storstäders innerstäder?
Skärp dig. Eriksberg (Stockholmare kan tänka Hammarby Sjöstad, Malmöbor Västra Hamnen) duger gott.
Du behöver inte hyra en minibuss – det gör väl inget att marknaden är såpass satt ur spel att det inte går att hyra någon om du inte stått i kö sen barnsben. En Fiat Punto duger gott.
Cornu,
Nu spelar du bara Allan och argumenterar som en 4-åring.
Nej, självklart menar jag inte "att det ska finnas 10 miljoner lägenheter i våra storstäders innerstäder". Var får du det ifrån? Men när det i princip inte finns en enda, så är det ett rätt uppenbart problem och det tror jag ärligt talat du inser också…
@klarsynth
Tydligen hade cornu ett exempel på någon som hittat lägenhet inom loppet av månader. Eftersom jag inte har anledning till att signa upp mig på en HR som argument så har jag heller ingen avsikt att ta din utmaning (NB dock att det inte på något sätt bevisar din tes).
Tillägg: Märk även väl att jag invände främst mot ditt argument att du krävde att hyran inte fick vara marknadshyra. Det är normalt på en marknad att om man som köpare bjuder under marknadspris så får man vänta länge på att få köpa.
@Jeppen: Långa bostadsköer är ett tecken på att marknaden är satt ur spel genom hyresreglering. Man dikterar helt enkelt att hyran skall ligga under marknadspris vilket leder som sagt att köparen får vänta på att få köpa. Ett annat tecken är förekomsten av vinstgivande andrahandsuthyrning och svartkontrakt.
Blodkorv med bacon och lingonsylt, är en verklig fin maträtt, inget ont om den 🙂
Dock måste någon köpa resten av grisen också. Inte lönsamt att slakta om allt man kan sälja är en slaktrest i form av blodet.
Lär dig av massajerna, man behöver inte döda grisen för att ta ut lite blod ur den.
Enligt centralbankernas centralbank BIS är kraschen nära förestående. Enligt BIS har centralbankerna tappat kontrollen över skulderna…
http://investmentwatchblog.com/bis-the-most-powerful-bank-in-the-world-announces-the-crash/
Tveklöst. Tyckte det här inlägget på ZH med jämförelsen med Weimar är rätt talande.
http://www.zerohedge.com/news/2013-09-23/qe-worked-weimar-republic-little-while-too
Något år till, sedan är det garanterat kört.
De sociala oroligheterna som vi redan ser i Grekland, Spanien mfl lär garanterat söka sig hit så småningom när jobbskatteavdrag, RUT, ROT och KROG och alla andra "stimulansåtgärder" inte längre fungerar för den sovande svensken som lär få ett abrupt uppvaknande. Vi får se hur länge Löfvén efter nästa val lyckas hålla dem sövda. Hej å hå.
@klarsynth
Något år till, den har vi hört rätt många år nu… speciellt av guldbuggarna på Zerohedge.
En liten fråga: Vad är ett rimligt pris för en bostad? Man räknar med en byggkostnad på 17000-22000 per kvm, många bostadsrätter i huvudstaden säljs för över 60000, köper man ett hyreshus får man betala c:a 20000 beroende på skick och läge.
Känns som att ett rimligt pris är vad vi kan betala långsiktigt; dvs hålla våra skulder på en bekvämt låg nivå samt inte öka denna nivå mer än våra löner, BNP etc ökar. Beroende på hur duktiga vi är i den övriga ekonomin kan vi då stoppa in mer eller mindre sjösten från Italien (?) / eget arbete beroende på om vi har råd att lyxa till det eller istället behöver stoppa in eget arbete för att få ihop boendet (med plastmattor i badrummen) över huvud taget.
Ett hyreshus kan ju få ett värde beräknat baserat på dess realistiska hyresintäkter, det köper man inte för att bo i (oftast, tänker jag mig, bor man inte i det hyrehus man själv äger även om det är en smidig lösning)
Det är inte helt ovanligt att små privata hyresfastighetsägare själva bor i sina hyreshus. Åtminstone var det inte det på 80-talet. Idag känner jag få hyresfastighetsägare personligen.
Cornu,
Många gör det i sina små hyresfastigheter till de inser att det handlar om 24/7 för att byta glödlampor åt gnälliga hyresgäster.. Känner två som gjort den erfarenheten the hard way och flyttat ut.
I närheten av oss har det kommit en ny tjänstebil… M2 mäklare har flyttat in i hyreskassern, ser inte ens ung ut.
Mäklare som flyttar in i hyresrätt är visseligen bara en anekdot, men en illavarslande sådan.
Han kanske har skiljt sig och behövde bostad snabbt?
… men det ska ju inte gå att få hyresrätt snabbt säger "de"?
Lika illa som när volvoarbetaren inte har råd med Volvo längre.
Jag kan fixa fotobevis.
Kul. Kommer dock anonymiseras av mig i form av dolda nummerplåtar och adresser osv.
Min erfarenhet (från Sydvästskåne) är att det visst går att fixa hyresrätt snabbt om man är av europeiskt ursprung, ensamstående över 30 med fast inkomst och kanske t o m en slant på banken. Extra bonus, så klart, om man känner nån på fastighetsbolaget.
OT på OT
Denna artikel i Arbetarskydd är obligatorisk läsning för alla uniformsfetischister och/eller juridiknaivister.
”En polis isolerades från sina arbetskamrater i två år, en annan blev av med sin vapenlicens och omplacerades. Båda efter att ha kommit med förbättringsförslag. En undersökning från Polisförbundet visar att sex av tio poliser inte vågar framföra kritik av rädsla för repressalier.”
Polismyndigheten är en kroniskt sjuk organisation som inte är i stånd att bota sig själv. Det behövs intervention från en ny, parallell åklagarmyndighet, som enbart ägnar sig åt åtal av kriminella poliser och deras indoktrinerade beskyddare i ledningsgruppen. Det sjuka behöver opereras bort, och man börjar lämpligen uppifrån för att sedan arbeta sig metodiskt nedåt i hierarkin. Alternativet är att blunda och hoppas på att denna degenererade organisation på något mirakulöst sätt ska kunna ändra sitt DNA. Det går inte. Det blir inte bättre med tiden. Avgående ledningar ersätts med klonade kopior – de andra, de som verkligen vill förändra, får ruttna i någon källare till de säger upp sig frivilligt.
Det är till denna myndighet vi anförtrott samhällets hela våldskapital genom att ge dom monopol på allt våldsutövande.
När blev våldsmonopol lika med åtalsimmunitet i svenska domstolar – så är det nu.
När blev en nedlagd anmälan lika med ett löst fall – så är det nu.
Skev, skevare, polismyndigheten.
Naiv, naivare, allmänheten.
Lat, latare, medierna.
Vad sägs om lite granskande journalistik (någon annan än Niklas Orrenius?)? Eller kanske en jourhavande präst på Aftonbladet dit alla poliser med samvetskval kan vända sig? Eller varför inte båda? Ja, jag vet. Det är inte optimalt, men något måste vi väl ändå göra? Eller ska detta domstolsfrälse få tolka och skipa våra lagar efter eget huvud – i maskopi med passiva och inställsamma åklagare – varje gång de skyddar någon blåklädd sadist som löpt amok eller en förhörsledare som, med kameran avstängd, sätter ord i munnen på den misstänkte genom att ställa ledande frågor?
Idag är åklagarmyndigheten och polismyndigheten två oscillerande juridiska entiteter som hamnat i självsvängning – en slags resonans där den stigande amplituden på deras självförhärligande tillsammans med den, av media, ej ifrågasatta inkompetensen hela tiden förstärker deras känsla av att stå ovanför lagen – allt till priset av ett vobblande rättssystem där individen allt mindre uppfattar rättvisan som blind.
De dysfunktionella sidorna av polismyndigheten har hittills tolererats därför att straffsatserna varit skrattretande låga i internationell jämförelse, men vad händer framöver när straffsatserna skärps och livstid verkligen blir ett straff då individen sitter i fängelse tills denne dör? Priset blir högt för den oskyldigt dömde när t.ex. felaktig bevisinsamling inte får ifrågasättas av poliser med ett samvete. Denna myndighet har byggt en kultur kring omertà, istället för den transparens som kännetecknar alla andra svenska myndigheter.
Obvious haverist is obvious.
Priset som vi, allmänheten, fått betala har framgått med all önskvärd tydlighet – tänk på den mördade portugisen i Husby (länk till en av mina tidigare kommentarer i ämnet), eller rättsskandalen med Sture Bergwall. I nämnda artikel i Arbetarskydd kan vi läsa att det också finns ett pris att betala för alla de som sökt sig till polishögskolan i tron att myndighetens reklam var ärligt menad. I reklamen ser man en myndighet som belönar oförvitlighet, självständigt tänkande och initiativtagande. Det är en lögn som framgångsrikt tillägnas unga människor som inte vet bättre och som ännu inte hunnit bli cyniska. De som ser igenom lögnen söker sig inte dit, eller så gör de det men blir avvisade.
Bara rätt sorts lögnare får bli poliser – de som sätter kåren före samhället.
Det föds man inte till, det lär man sig. En född lögnare är oftast en individualist. Polismyndigheten behöver idealister med god karaktär. Av det goda behåller man viljan att samarbeta och offra sig, d.v.s. fallenhet för hierarkisk lydnad, resten täljs bort. De av knastigt virke får ligga till sig i ett fuktig källarkontor till de mjuknat moralmässigt eller möglat själsligt. Vilket som går bra.
Jag har för mig att sossarna genom någon praxis fått till det att poliser inte får yttra som om sin arbetssituation utan det får endast forskare göra. Motiveringen var något med rättssäkerhet och forskares opartiskhet, men det känns mer som något hämtat från Sovjet.
Tja, majoriteten av de som söker skuldsanering (Kronofogdens existensminimum) klarar inte sin skuldsanering. Detta beror givetvis på att existensminimum är för lågt satt, bla för att man använder sig av KPI – som gravt underskattar inflationen för den som har lite pengar. (Den som lever på existensminimum köper otroligt få elektroniska produkter – eller åtnjuter (åtminstone hittills) den låga räntan, vilka är de delposter i KPI som drar ner KPI för närvarande.)
Det kan givetvis också bero på att man ställer massa krav på att lyx skall inkluderas i existensminimum. Det finns gott om människor här i landet som visar att man mycket väl klarar sig på det som blir över när Kronofogden gjort utmätning på lön, eller det som soc bidrar med eller liknande.
Eller också beror det givetvis på att de hamnat i skuldsanering från början, annars hade de ju inte hamnat där….
Cornucopia, ett litet tillägg:
Det är kapitalkravet i relation till värdet på riskvägd utlåning som styr hur mycket banken minst måste ha i eget kapital.
Om värdet på riskviktadad utlåning bestäms till 15% skall och myndigheternas kapitalkrav på bankerna är 10% så ger det att 1,5% av ett bolån på en miljon kr finansieras av bankens egna pengar. D.v.s om ett bolån är på en miljon kr ger det en kapitaltäckning på 15.000 kr. Resten, upp till 98,5% av lånet finansieras av bankens upplåning.
Om avkastningskravet på bankens eget kapital är 15% ger det en vinst på 2.250 kr per utlånad miljon efter kostnader. (0,15×1.000.000×0,10)=15000
(0,15×15000=2.250 kr)
Skulle riskvikten öka till 35% så ökar kapitalkravet till 35.000 per utlånad miljon kr. Om bankens avkastningskrav är oförändrat (15%) måste vinsten öka upp till 5.250 kr.
För en bolånetagare innebär det en räntehöjning på 0,3% eller 3.000 kr i ökad räntekostnad per lånad miljon före ränteavdraget.
Vänligen sluta med nyanserade kommentarer.
Och eftersom bolån är ungefär halva marknaden tvingas Riksbanken sänka med 0.15% allt annat lika, en direkt gåva till bankernas balansräkning som ligger där och gror i väntan på minskad kapitaltäckningsgrad i framtiden.
Bostadspris-boomar är alltid politiska. Precis som prishaverier!
Cornu: "BLT må klara av att betala den där räntan de slår sig för bröstet att banken sade att de klarade av, t ex 6 – 8 %, men inte så mycket mer."
Ränta och inflation är intimt sammankopplade. Med en ränta på 8% kan man anta att inflationen är bortåt 5-6%. Det betyder att "BLT" visserligen kanske får leva spartanskt år 1, men att det är ett snabbt övergående problem. Med en sån inflation stiger nämligen årslönen nominellt med cirka 30,000:- varje år för ett par med en sammanlagd månadsinkomst på 50,000:-/mån.