Är Jan Guillou alltid dåligt påläst?

Jan Guillou far ut i en mycket förvirrad krönika hos Aftonbladet, som innehåller en lång rad lättbevisade felaktigheter. Huruvida hans tes är rätt eller inte behöver man inte diskutera, men samtliga hans exempel visar sig vara fel och det blir pinsamt uppenbart att Guillou över huvud taget inte läst på och uttalar sig om saker han inte vet något om.

Kjell Häglund har gjort en fullständig sammanfattning av den långa raden av faktafel i Guillous krönika, som ni hittar här på Facebook. Inledningen:

“Jan Guillous huvudsyfte med att skriva krönikor verkar vara att trycka till ideologiska meningsmotståndare genom att intimidera, med en blandning av överklassig härskarteknik och ren skolgårdsstrategi där den som slår fulast och hårdast vinner.Jag tror, helt ärligt, att Guillou njuter av känslan av att få överhanden just GENOM att ljuga och smäda. Att använda hederliga argument skulle inte ge honom samma tillfredsställelse. En enklare teori är väl att han helt enkelt skiter i att göra research eftersom han inte behöver. Aftonbladet trycker allt han skriver utan att fråga om fakta stämmer.”

Ett typexempel på både härskartekniker och direkta felaktigheter är detta stycke:

“En mycket känd deckarförfattare har ett sådant motiv i höstens bok. En mindre känd deckar­författare har redan gett ut en bok med titeln ”Almedalen har fallit” som handlar om hur muslimerna ­angriper Almedalsveckan i stor ­skala. Boken hyllas i Svenska Dagbladet av en kolumnist, tillika örlogskapten, som med en rysning tänker på att ”det i onsdags var fyra år sedan det vedervärdiga attentatet på Utøya”.”

Här namnger alltså inte Guillou de han angriper, och förminskar dem därmed. Och hade Guillou läst “Almedalen har fallit” skulle han nog lagt till ett antal adjektiv och adverb till det stycket, då det är en bok med många brister, som man likt i fallet Guillous egna genreböcker lämpligen väljer att ignorera. Men framför allt så finns det inte ett ord om islam eller muslimer i boken.

Tvärt om är det högerextremistiska terrorister i boken, även om den stora behållningen med boken är epilogen där det avslöjas vad som egentligen pågick – och inte heller det hade något med islam eller muslimer att göra.

I själva verket ägnar sig Guillou åt rasism i sin krönika. Hans rasism består i att han förväntar sig att vita (män) alltid kommer låta terrorister vara muslimer. Nåja, Erik Lewin gråter säkert hela vägen till royaltyavräkningen över att fått sin bok omnämnd i en krönika hos Guillou.

Läs nu Kjell Häglund sammanställning av hur alla exempel i Guillous krönika är felaktiga. Det är uppenbart att Guillous “research” inte existerar och att denne äldre herre fortsätter slarva på samma sätt som han slarvat och skarvat med fakta under hela sin karriär. Å andra sidan skriver han, liksom jag, skönlitteratur. Men den bör stanna i böckerna och inte i hans kolumner.