Fredagsmys: En liten tur på betesmarkerna

Så var det dags för lite härligt fredagsmys igen. Och vad kan vara härligare än en liten trevlig promenad i den strålande sommarsolen, som enligt prognosen ska vara kvar här utan regn i ytterligare minst tio dagar på raken. 

Artrik betesmark klassad som särskilda värden, tillika fornlämning från stenåldern.

Mina betesmarker är klassiska svenska betesmarker, odugliga för odling pga tunn jordmån och sluttningar. Det handlar i princip enbart om kuperad mark, annat än några tämligen små inägor, som antagligen har använts för att slå hö förr i tiden. Ett tecken är att man byggt stengärdesgårdar av stenarna.

Det är alltså den typ av artirik betesmark, där man hittar lika många arter som i Amazonas regnskog, och som endast kan ge mänsklig föda via djurhållning (till veganernas förtret). Större delen av marken var klassad som särskilda värden av länsstyrelsen, på den tid jag fortfarnade sökte EU-stöd för landskapsvården^1.. Men det kan snabbt bli torrt på grund av sluttningar och tunn jordmån.

Den så kallade “Fornhagen” är klassad som fornlämning, då den består av olika terasser uppfärda på stenåldern, för att kunna odla här uppe på berget, som då stack ut som en udde i en fjord. Notera skillnader i färg beroende på framför allt skuggningen av träd.

 Ytterligare en anledning till att marken inte går att använda till odling.

Förr i tiden innan instängslingsreformerna kunde man släppa djuren för fäfot i skogen sommartid. Murar och gärdesgårdar var för att hålla ute djuren, så man kunde odla, inte hålla dem inne som idag.

På markerna finns fortfarande träd kvar. Även om dessa dricker rejält med vatten, så ger de skugga. Normalt för djuren, nu också för gräset, som bara är grönt i skuggiga lägen nu.

Grönt frodigt gräs i skuggigt läge.

Så det finns fortfarande bete på de ca tre inhägnade hektaren (varav cirka en är skogsbete, och fortfarande ganska grönt).

Överlag är jag skeptisk, trots en minimal djurbesättning. Inte osannolikt blir det utslaktning av allt i höst. Inte bara riskerar betet ta slut redan i augusti-september istället för november, det går i princip inte att få tag på vinterfoder, även om jag har några månaders lager över från förra året. Lönsammast (=minst förlust) är att slakta ut och sälja höet.

Jag har två ytterligare hagar i reserv, som inte är hägnade än. Det handlar väl om cirka 0.7 hektar mestadels sly, blåbärsris och en del gräs. Blir bra artrika ängsmarker efter några års bete. 

Skulle ta 2-3 dagars arbete att hägna in dem. Dock ska stängslingsmateriel vara slut i Sverige nu, pga allt desperat hägnande av nya marker i torkans spår. En utväg jag ändå funderat över är att riva avdelare mellan olika hagar – djuren går ändå på fritt fodersök nu för att självotpimera och fritt kunna hitta svalaste lägena – djuren vet bäst själva. River jag avdelare kanske jag kan stängsla reserverna med begagnat staketmateriel. Sedan är det ett jobb att riva och bygga stängsel i 30+ grader och full sol. Inget i jämförelse med att släcka skogsbränder däremot.

Men vi får väl se. Tiodagarsprognosen nu är återigen noll regn och upp till 32 grader varmt. Kanske håller inte betet ens till augusti. Kanske går det bra att hemslakta (=lagligt) besättningen även i rötmånaden, då det knappast kan sägas vara fuktigt i år.

I framtiden kan man tänka sig att låna ut markerna till andra som behöver bete. Eller så gör jag som politiken vill och planterar igen markerna med monokulturell granskog istället. Det man ser från gården går ju att putsa på några timmars arbetsinsats om året, så det är inte så att jag kommer lida speciellt mycket av att göra granskog av resten.

Markerna har brukats sedan stenåldern. Men inget varar för evigt och det enda som är säkert är förändring.

Så fortsatt mysig fredag till er alla i den underbara sommarvärmen!

^{1. Har inte sökt EU-stöd på många år nu. Därmed får jag göra som jag vill och slipper ha pettimeterinspektörer som räknar om ytan varje år beroende på hur fel deras GPS mäter för dagen, och bötfäller mig för att ha angett några hundra m2 fel. Oavsett har ju inte Jordbruksverket inte lyckats betala ut stöd till jordbrukarna sedan 2014 och får nu böta stöden tillbaka till EU. Så inte ens EU-stöd till jordbruket får vi av EU, om nu någon undrar varför bönder lägger ner. Sveriges EU-avgift är netto alltså avsevärt högre än angivet, eftersom stöden går tillbaka som böter till EU.}