Mitt skrivtempo

Jag brukar generalisera när jag föreläser om mitt bokskrivande och säga att jag dubblar tempot för varje månad jag skriver en roman, och alltså skriver halva boken sista månaden. Här följer lite empiri i form av statistik.

Sedan årsskiftet 2017 – 2018 har Scrivener historik för hur mycket man skriver, så det finns intakt data för min roman Fallet och framåt att titta på. Höstregn var redan skriven till hälften när den mjukvaruppdateringen kom, så den romanen och tidigare böcker utelämnas här.

Utfallet varierar en del och Fallet avviker också då det var tidigare deadline än sista januari där och romanen även var kortare än mina övriga. Målbilden är 100 000 ord, vilket ger runt 400 sidor och vad som känns som en ordentlig bok att hålla i. Utfallet brukar bli någonstans runt 90 – 95 000 ord i praktiken. Min längsta roman är Höstsol (2017) med ett råmanus på 132 683 ord, och det märks speciellt i pocketboken där texten är väldigt liten. Stjärnklart är näst längst med 114 579 innan strykningar.

Alla siffror här avser råmanus, dvs innan redaktörens förslag på ändringar, vilket sällan påverkar särskilt mycket i slutändan. Redigeringen sker dock i ett versionshanterat Worddokument som genereras från Scrivener, och där redaktören inför sina förslag, vilka numera brukar landa på 1-2 förslag per sida. Oftast triviala som uppdelningar av meningar osv. Minns att när jag skrev Stjärnklart så låg redaktörsförslagen på 10 – 15 synpunkter per sida, så antingen har jag blivit bättre på att skriva med åren – man lär sig trots allt av redaktörernas förslag – eller så har redaktörerna gett upp. Men med 400 sidor och 15 förslag så är det alltså 6 000 synpunkter att ta ställning till. Dagens 400 – 600 är mer hanterligt och som författare har man ju upphovsrätten och granskar dem alla. Generellt säger man ja till kanske 90-95%, nej till en del eller gör en egen annan ändring.

I alla fall ser skrivandet per månad ut som följer.

Som man ser följer detta ganska väl en dubbling per månad och tittar man på oktober så ser det också ut som att jag fått bättre disciplin med tiden och t ex gått från 2 789 ord i Fallet hösten 2018 till 10 440 ord för Satellithjärta denna oktober.

Redovisningsavdelning Marviken i grönt sticker ut i att jag kom igång sent där, och är också den roman i urvalet där jag skrivit mest på slutet. Att 83% av romanen skrevs på två månader kan förstås bidragit till att den också är väldigt bra om jag får säga det själv, och förmodligen svårslagen i min karriär som författare om än som kontrafaktisk science fiction lite mer nischad.

Som ni ser är det lite slattar med skrivande i februari och mars, och detta är dels saker jag kommer på efteråt, och dels synpunkter från mina testläsare som ska in innan råmanuset går vidare till förlaget för omvandling till bok. Förlaget i sin tur kan ha övergripande synpunkter, som t ex i fallet där jag skrev till en del i maj för att göra romanen längre. Nu är de inte med i statistiken pga äldre version av Scrivener, men i Stjärnklart ströks två och ett halvt kapitel, varav ett (“Insulin”) återfördes i Stjärnfall, och i Stjärnfall och Höstsol lade jag till ett lite lugnare framåtblickande sista kapitel då bägge de romanerna slutade på max tempo med en cliffhanger innan och förlaget tyckte att läsaren behövde kunna få andas ut lite. Ja, det finns ett och ett halvt opublicerat kapitel från Stjärnklart …

Tittar man istället på ackumulerat skrivande får man kanske en bättre helhetsbild och ännu tydligare att min disciplin blivit bättre med åren, trots att jag också täcker kriget i Ukraina med totalt sett ökad arbetsbelastning från tidigare 60 – 80 h i veckan till nuvarande 80 – 100 h.

Dubblingen av romanens längd sista månaden blir tydlig, men också trenden i bättre disicplin där med orange Drönarhjärta som undantag man ser en tydlig progression i hur mycket en roman är skriven till sista december.

Satellithjärta är alltså den roman jag skrivit mest på till och med december hittills, men den har också visat sig bli längre än jag ursprungligen trodde på grund av handlingen. Vi får se om det blir den längsta romanen i Hjärtaserien. Återigen kommer den skilja sig från övriga romaner i serien och följer min ambition i att de inte ska upprepa sig, utan skilja sig i handling och karaktär.

Förhoppningsvis är omslaget på Satellithjärta spikat snart, då det bara är detaljer som behöver justeras kvar.

Jag har också ny förläggare på romanen då Jennifer Lindström, som varit min förläggare sedan Midsommargryning, går vidare från Norstedts till att bli skönlitterär chef på Mondial. Istället kommer förläggaren – tänk projektledare som samordnar författare, redaktör, sättning, korrektur, tryck, marknadsföring, omslag mm – hos Norstedts vara Karolina Ek. Jag önskar Jennifer lycka till med ett stort tack för tretton år av lyckat samarbete och ser fram emot fortsatt arbete med Karolina.

Åter tillbaka till Scrivener mellan bloggandet.