Största terrorbombningen mot Ukraina någonsin, minst två mördade, inklusive spädbarn – regeringskansliet bombat i Kyjiv – ryskt raffinaderi i brand

På begäran, återpostar gårdagens inlägg, avsnitt 84 om bl a Centralförsvarstanken och mycket annat.

Varför vet vi så lite om historien – och vart leder då analysen? (forts)
Avsnitt 84. Kulturkanon lanserad, självförsvar, självbestämmande, Göta Kanal

Varning. Ett kulturmaffiainlägg, utan rapsodiska snärtigheter, utan utropstecken, långt och bitvis ringlande.

Regeringen har mottagit förslaget om en svensk kulturkanon, en tipskatalog för den som saknar guide till svensk självförståelse eller önskar läsa av de milstolpar som, inte utan ansträngning, lett till landet som både prålar i självgodhet och självförnekelse, landet som från Danmark-Norge importerat Jantelagen.

Projektet har, inte oväntat, från början kritiserats för att vara nationalistiskt. Vi närmare granskning, bl a det som vi ägnar oss åt här, kan skönjas starka och vitala impulser utifrån, t o m danska, det astronomiska uret i Lunds domkyrka blev väl inte svenskt förrän efter freden i Roskilde 1658? ”Nationalistiskt” ger en bismak av chauvinistiskt, vi undviker att falla i den polemiska källan, däremot kan vi gärna använda ordet patriotiskt, vilket är en helt annan sak, kärlek till moderjorden. Det är den vägen vi går längsefter här, i historien, i självrådigheten och dess försvar, för att slutligen svalka upprymda känslor badande i Sveriges Blå band, Göta Kanal.

Sjung till Herrens ära en ny sång, hans lov från jordens ända, ni som far på havet, likaså allt som är i det, ni havsländer med inbyggare.
Jesaja 42:10

-0-0-0-

Detta avsnitt har, i den långa marschen mot fullständig klarhet om sakernas tillstånd, nummer 84. Nummer 83 publicerades förhastat utan indexering, men tematiskt sammanhängande med kommitténs förslag om Viggen. Detta avsnitt finns publicerat här 3 september kl 1337.

-0-0-0-

Ett litet land som Sverige, och som de flesta andra, är omgärdat av andra nationer runt omkring, stundtals fredliga, stundtals med kränkande landaptit. I det senare fallet gäller det att urskilja åtminstone tre slag, normalfiender, arvfiender och ärkefiender. Den första kategorin är fåtalig, med de två senare återkommande aggressiva, arvfienden Danmark som hela tiden traktat också efter den svenska kronan sen Drottning Margareta, men som slutligen fick ordentligt på tafsen med att avstå Norge till Sverige 1814.

Men norrmännen fick sköta sig själva, och unionen blev inte alls någon kompensation för att östra rikshalvan, Finland, förlorades till ryssen fem år tidigare. Tvärtom, Ryssland, ärkefienden, kröp närmare Sverige och höll Åland som ett brohuvud riktad rakt mot Sverige hjärta, Stockholm. Nu blev goda råd dyra.

Ärkefiendens istångenhållande, ryssen, är naturligtvis en följetong för sig, där Sverige från tid till annan varit suget på att hälsa på långt in i främmande mark. “Thet är helsosammare binda sin häst wijdh sin Fiendes gärdzgårdh, än han binder wijd hans”, sa Johannes Rudbeckius. Över tid gick det inte fullt så bra.

-0-0-0-

Illustrationen på omslaget till rapporten Kulturkanonkommittén överlämnat till regeringen pryds av en illustration av ett kullager, det sfäriska kullagret, en svensk uppfinning. Det går en rät linje över tiden därifrån och bakåt – där vi slutligen ska hamna – Göta Kanal. Men först då en översikt över den geopolitiska och geoekonomiska belägenheten av Sverige i 1800-talets början.

-0-0-0-

Ryssland hade spjutspetsen riktad mot centrala Sverige, och när senare stambanan skull dras i Norrland lade man den för säkerhets skull långt in i landet för att inte nås inom portén av ryska pansarskepp, järnvägen gick inte genom kuststäderna, man kom ihåg härjningarna 1719-20.

Men i andra änden? Där satt dansken på ett guldägg, Öresundstullen som de höjde nu och då och kanonerna på Kronborg hade svårt att missa. Tullen avskaffades inte förrän 1857 där Sverige fick betala svindlande 1,28 miljoner danska kronor som fick betalades av med 32 000 per halvår under 20 år.

Sverige var ett exportberoende land omringat och avskärmat av allt annat än såta vänner. Och hur skulle landet med biskop Esaias Tegnérs ord år 1811 göra med “att inom Sveriges gräns erövra Finland åter”?

-0-0-0-

Baltzar von Platen var sen 1801 direktör för Trollhätte kanal med begränsat djupgående till 2 meter och med för små och trånga slussar. Han lanserade lagom till finlandsförlusten 1809 förslaget om Göta Kanal för kungen och riksdagen, och fick startskott. Han skickade ut lantmätare, nivellörer, som stakade ut olika alternativ, förhandlade med bönderna för markavträde, de fick rita om.

Så kommer teknikimport och industrihistoriska beslut. Thomas Telford kommer från bygget av Caledonian Canal, har med sig fem verkmästare, föreslår von Platen att använda järnramar till slussportarna, Bergslagen kunde nu blåsa järn som var bättre än brittiskt. Bröderna John och Nils Ericsson, söner till bergsprängaren Olof som sprängde slusskammare vid Forsvik i västgötadelen, antogs som kadetter i Flottans mekaniska kår, fick de så småningom börja på Kanalskolan i Tåtorp – den första högre tekniska utbildningen i Sverige. De två kom sedan att uträtta tekniska storverk, inte minst John som arbetade nära Baltzar von Platen och sedermera skapade världens första fungerande fartygspropeller för ångfartyg. Nils byggde Sveriges järnvägar.

-0-0-0-

Samtidigt var rysskräcken kvar i Stockholm. Von Platen föreslog en defensiv linje, var riket i fara så skulle musslans princip gälla och råda, tillbakadragenhet och slutenhet. Han startade fästningen i Karlsborg, dit kung och riksdag skulle fly tillsammans med guldreserven (ja, en del flyttades faktiskt dit under andra världskriget). Plenisal för riksdagen skulle vara Garnisonskyrkan, med en centralt placerad, 500 kilo tung ljuskrona med 276 bajonetter. Kyrktornet torde vara ett av de få som inte kröns av ett kors, tupp eller åskledare, den har en örlogsflagga.

Genialt, fri transportled åt öst och väst, lättförsvarat, fortifikation och infrastruktur förenad.

-0-0-0-

Alla som sysslat med innovation och driven kompentensväxt vet att fragmenten av svaga klossar måste restruktureras, ges synergier, öka basen, bygga testbäddar med låga trösklar för att gå till fullskala. Och det man inte har får man köpa. Det gjorde von Platen, tog in engelsmannen Daniel Frazer, ångpumpsexpert, och anlade Motala Verkstad 1822, den svenska verkstadsindustrins vagga. Där frodades namn som Kockum, Bolinder och Munktell, kanalen blev färdig och verkstaden började bygga fartyg på löpande band.

-0-0-0-

Kulturkanonrapporten betonar att deras förslag är öppna för nyfikenhet, fönster mot andra perspektiv, reflektera över flöde in och flöde ut, att fördjupa självbilden i historiskt perspektiv och inse att tankar, impulser, kunskap och fantasi inte har några nationella gränser.

Det går en rak linje från Göta kanal – Motala Verkstad till kullagret vi började med här, inte utan stickspår in och ut, och vägen helt rimlig att dra ut till nutid, men också en klar slutsats – hur är det kören sjunger i Csardasfurstinnan: ”Helt utan kvinnor det nog inte går”?

Vi Cornucopianer, som kanaliserar varje öken och befruktar varje stäpp, inser att när det verkligen gäller så klarar vi inte allt själva: ”Helt utan britter det nog inte går”.

Då vi nu lagt nationalismen bakom oss rycker patriotismen fram ur rockfickan, det är dags att påminna om att Göta kanal är världens tredje längsta kulturhistoriska minnesmärke. Längre är bara Kinesiska muren och Canal du Midi i Frankrike. Bronsmedalj är också medalj.