Region Gotland har i en hemställan till Socialstyrelsen begärt hjälp med stöd och samordning från Socialstyrelsen för att planera evakuering och alternativa sjukvårdsplatser för regionens patienter vid krig. Till skillnad mot resten av landet kan inte regionen bara flytta sina patienter till grannregioner vid krigshändelser, då man är en isolerad ö.
I hemställan till Socialstyrelsen skriver regiondirektör Peter Lindvall att Gotlands “utsatta geografiska läge och säkherhetsläget i omvärlden” har gjort att man börjat arbete med att skapa en plan för evakuering från Visby Lasarett i händelse av en masskadesituation eller krig.
Dock är Gotland en ö som därmed saknar grannregioner att få stöd från, vilket resten av Sverige har.
“Hänsyn behöver även tas att transporter till och från ön är mycket sårbara för störnignar och avbrott, som till exempel kan orsakas av en storm. Det behöver därför finnas en förmåga att evakuera patienter inte bara från ön utan även från Visby lasarett till annan/andra platser på ön.”
Det konstateras att det saknas alternativa lokaler idag, även för uppsamlingsplatser för triage, omlastning och vidaretransport.
Man begär stöd från Socialstyrelsen för detta och skriver:
“En evakueringsplan bidrar även till Rgion Gotlands beredskap för att kunna utföra vård i krig, däribland upprätthålla nödvändiga funktioner, kompetenser och vårdnivåer.”
Begäran om stöd kan nog läsas som att merkostnaderna för Region Gotland är så stora att de inte kan hantera detta inom ram. I resten av Sverige kan man sätta patienter på chartrade bussar eller sjuktransportfordon och helt enkelt köra dem någon annanstans i händelse av krigshändelser. Det går inte på Gotland, som står och faller med Visby Lasarett.
Vid ett anfall mot ön kan man också förvänta sig att Ryssland kommer försöka skära av kommunikationerna till ön, vilket gör det ännu svårare att evakuera och ökar behovet av alternativa och utökade vårdplatser vid krig.
Som vi sett i Ukraina är dessutom sjukvården, sjukhus och ambulanser prioriterade måltavlor och skyddas inte av folkrätten och krigets lagar när Ryssland står för angreppet.
Foto: Pickup-Jonas, stöd hans leveranser av pickuper och utrustning på Paypal
Tvärt om kommer de isolerade sjukvårdsresurserna på Gotland sannolikt direkt anfallas av Ryssland med distansbekmåning vid ett angrepp.
Det är alltså inte bara Gotlands särskilda militära behov som behöver extra resurser – vilket man fått i och med Stridsgrupp Gotland och numera Gotlands regemente – utan även totalförsvaret behöver särskilda förstärkningar på ön.
Hemställan finns inte publicerad på nätet, utan har begärts ut som offentlig handling. Det hela är sannolikt ett utfall av den totalförsvarsplanering som ska ske i Sverige, vilket inkluderar krigsutbrott, och det kommer antagligen identifieras fler brister runt om i landet i samband med att detta sker. Gotland kan tänkas vara sårbart även för annat än sjukvården.
37 kommentarer
Bra att man nu verkar förhålla sig till omvärldshändelserna och planera inför framtiden…
Har det inte varit vid ett antal tillfällen när hela Gotland blivit strömlöst på grund av, som det hetat, skador på elförbindelsen till fastlandet? Jag hoppas innerligt att det finns mer än en fysisk förbindelse…
Också möjligheterna till kommunikationer (telefoni, Internet, radio, TV, …) är något som nog med fördel kan ses över. Nu är ju förstås Starlink inte längre ett alternativ men att helt förlita sig på ett fåtal knippen fiberkablar till omgivande fastland är nog inte heller att rekommendera och torde vara relativt enkelt att göra något åt även om det nog är en större uppgift att ta sig hela vägen till en kommunikationsinfrastruktur som i någon mån är dimensionerad också för krig. Det gäller både militära och civila behov — kanske inte minst civila behov, tänk bara något så “enkelt” som bank-ID för att kunna logga in på 1177.se.
Även Öland borde väl ha liknande utmaningar?
Borde fungera med fasta radiolänkar som alternativ för Gotland. Avstånden bör vara hanterbara, även om även radiolänkar kan slås ut eller störas ut.
Är inte avståndet till fastlandet för långt för att fast radiolänk skall fungera? Eller funkar fast radiolänk även om det inte är fri sikt mellan stationerna?
Nej det fanns länk dit tidigare lite problem med fading över vatten, fixades med flera parapoler
Förutom vad Kallekula skrev 18:25, så tittade jag mest på skoj på diverse relevanta avstånd. Alla avstånd i kommentaren är ungefärliga och inget av det här ska tolkas som att dessa är de bästa platserna, eller ens lämpliga platser, att bygga på. Det är ett rent hypotetiskt resonemang.
Mellan norra Öland och västra Stora Karlsö utanför Gotlands västra kust är det fem mil.
Från Stora Karlsö till Ekstakusten på Gotland är det ytterligare en mil.
Inget av det borde inte vara några som helst problem att överbrygga med markbunden mikrovågslänk.
Några alternativ skulle kunna vara södra Gotland till någonstans i höjd med Greda, Hallnäs/Persnäs eller Arbelunda/Kårehamn på Öland. Det är sju mil. Borde inte heller vara några större problem att överbrygga med radiolänk, men eventuellt får man offra lite överföringskapacitet.
Mellan Öland och svenska fastlandet skulle man behöva överbrygga från 1,5 mil (Mönsterås – Lofta, Ödängla – Bruddesta, …) och uppåt. Återigen inga som helst problem för en radiolänk.
Här har jag bara tittat på sträckorna över vatten. Det är så klart valfritt om man vill nyttja radiolänk också över land eller om man vill gå via kabel (läs: fiber) på land. Aspekter som kan spela in där är terräng och möjligheter att sätta upp relästationer.
Fördel med radiolänkar över vatten jämfört med över land är att det är tämligen fri sikt över vattnet, så det handlar mycket om att man ska komma upp en bit så att motstationen inte ska hamna under horisonten. Jag har inte räknat på vad det blir i höjd över marken men för några mil borde det räcka fint med några tiotal meter. Vi pratar alltså om några fackverksmaster och någon till varje mast hörande liten söt Attefallsteknikbod för att gå från kabel till radio och tvärt om. Kostnad för det om man vill ha några olika för redundans kanske någon miljon möjligen några miljoner. Lägg till det skälig ersättning för markrättigheter om man inte kan bruka mark där man redan har rättigheter, och lite diverse överklaganden från miljöorganisationer som oroar sig över den grönvikska bräcktruten; jag har svårt att se att det skulle överstiga ensiffriga miljontal kronor i investeringar och kanske lika mycket i juristkostnader.
Fädning går att lösa med starkare signal, antenner med större riktverkan, acceptans för lägre överföringskapacitet under dåliga förhållanden, nyttjande av flera frekvensband med olika egenskaper i olika typer av väder, och/eller flera geografiskt åtskilda men sammanlänkade antenner på respektive sida. Inget av det är någon ny teknik, allt är välkänt och används sedan länge.
Vi kan spekulera för oss själva på kammaren för ryssen är väldigt intresserad av sådan här informationen.
+
Jag övervägde faktiskt precis den aspekt du tar upp Sjunkbomben 16:47 (och strök en del funderingar i den kommentar som jag till slut postade, av just det skälet) men bedömde till slut att värdet av att lyfta frågan (alltför många tänker nog över huvud taget inte ens på att det är en fråga!) är väsentligt större än informationsdelgivningen till fi (som garanterat redan känner till detta i mer detalj än jag redogör för i min kommentar då det varit i svensk nyhetsmedia när det varit aktuellt). Jag håller fullständigt med om att man inte ska ge fi överskottsinformation, och det finns absolut ämnen och detaljer som inte lämpar sig för diskussion i öppna forum även om de inte är försvarsmässigt hemliga eller ens omfattas av formell sekretess på något sätt; men man måste också kunna diskutera relevanta aspekter på aktuella och historiska händelser.
Ja det fanns ett fortifierat krigssjukhus fram till ca 2000-talet då våra allvetande styrande plomberade det med stor entusiasm.
De gjorde ett “bra” jobb, snabbt gick det. Det är som vi vet lättare att förstöra än att bygga upp. Nu är det upp till bevis om att bygga upp vår trygghet igen, på alla punkter.
Regionerna bör läggas ner när det gäller sjukvård, kanske ett ärende för den nya säkerhets samordnaren att sätta tänderna i. Regionerna har bevisat flera gånger att dom inte ens har förmågan att få fram handsprit.
Nummer 2 är att bygga upp försvarsmaktens mobila sjukvårdsresurser.
Jag tycker nog man kan gå längre än så och avveckla allt vad kommuner heter när det gäller sånt som riksdagen beslutat om. Det är ju rätt rimligt att riksdag och regering tar ansvar för att se styra upp, finansiera och se till att det de beslutat om blir av.
Vi har ju EU… Vad ska vi med en riksdag och regering till? 😉
Knepig fråga faktiskt, vissa saker funkar bra med central styrning och vissa funkar bra i en decentraliserad styrning.
Jo, men nu är det inte så att EU sitter och bestämmer vad våra skattepengar går till, iaf inte sååå mycket. Men principen bör gälla även där kan jag tänka mig – det EU bestämmer skall EU också se till att finansiera och genomföra.
Om det nu är så att vissa saker funkar bättre med decentraliserad styrning så bör man ju ha decentraliserad styrning och inte riksdag och regering pekande med hela handen. Fortsätter man som man gör nu med riksdag och regering pekar med hela handen och kommunalt “självstyrande” som skall utföra så riskerar det bli pankaka av det hela (och en regering som skyller ifrån sig, men då det funkar tar de gärna åt sig av äran).
Notera att centraliserad styrning är inte samma sak som att man förlägger verksamheten till stockholm. De myndigheter som det finns behov av har verksamhet lite här och var.
När det gäller kommunala självstyrande så borde man inskränka kommunernas uppgifter till sånt som de faktiskt har mandat att besluta om själva efter kommunens egna preferenser. Så är det inte riktigt nu för kommunernas huvudsakliga uppgifter.
Ja staten har ju en historik av att sköta sig väl… Försvaret? Polisen? MSB? Transportstyrelsen? Posten? Vattenfall? Arbetsförmedlingen? Svenska kraftnät?
Sedan har vi det som på pappret ligger på kommun/region men där staten lägger sig i för mycket. Skolan är ju i princip redan statligt genom full styrning av resurserna och ingen vetorätt för t.ex. friskolor. Kommunen borde givetvis få bestämma själva över vem de vill ha som utövare och kan lägga ut skolor på privata bolag om de så önskar och behovet finns.
Centralisering gör det förvisso enklare att peka ut vems fel någonting är men ökar administration och risken att en dumskalle på fel ställe får en alldeles för stor påverkan. Det kommer fortfarande vara en politisk styrning bara det att de har ännu mindre koll på detaljerna, är längre från verksamheten och är längre från medborgarna som drabbas.
Mitt förslag är att göra tvärt om. En mycket tydligare de-centralisering av verksamheter med ett större mandat i det lokala ledarskapet och en mindre statlig tvångströja. Då blir det också väldigt tydligt för människor lokalt vad region- och kommunval faktiskt innebär. Det är även trenden inom näringslivet där man hanterar sina egna satsade pengar.
Att staten inte alltid har skött uppgifterna exemplariskt innebär ju inte per automatik att någon godtyckligt vald annan organisation hade varit bättre. Fundera att tag hur det hade funkat om nämnda hade legat på kommunen med den bristande samordning som det skulle kunna innebära.
Jag tror du missförstår lite vad centralisering i sammanhanget avser, eller kanske förstatligande är det ord som beskriver vad jag menar. Det är alltså INTE frågan om att någon skall sitta på central position och detaljreglera hela organisationen. Det handlar om att det är staten som är huvudman och det är inom statens budget det hela finansieras.
Administrationen som behövs utöver behöver alltså inte vara så omfattande och risken för en dumskalle på fel ställe skulle få för stor påverkan är jag inte överdrivet oroad för. Det är ju inte helt riskfritt bara för att man skippar en centralledning.
@Joppen:
Vad snackar du för goja, självklart har alla regioner handsprit – och hade det under pandemin också tack vare gott samarbete samt proffsiga och kreativa inköpsorganisationer.
Vad är du ute efter egentligen – en liten flört med Ebba som inte fick gehör för denna fråga hos varken väljarna eller något annat parti?
Hej G
Handsprit var slut vid fågelinfluensa krisen och vid covidkrisen, enkla saker som visir, munskydd handskar saknades vid covidutbrottet.
Det tog lång tid innan detta var upp and running. 0 beredskap, sen löstes problemen för att industrin gick in och styrde upp det, typ Absolut, Essity t.o.m försvarsmakten medans regionerna bara skyllde ifrån sig.
Nu raljerar jag lite och förenklar grovt.
Detta vara små kriser jämfört med ett krig, tro inte regionerna klara ett krig, inte rätt mindset.
Konstigt att du missade detta, det var ju i nyheterna hela tiden?
@Joppen:
Det du talar om hände i flera av Sveriges 290 kommuner, inte i de 21 regionerna (enstaka undantag kan finnas).
Alla regioner basar för ett eller flera sjukhus, har väl fungerande hygienrutiner och använder enorma mängder handsprit och skyddsutrustning (handskar, visir, munskydd) även när det inte pågår pandemier. De har också stora och resursstarka inköpsorganisationer samt ett väl upparbetat samarbete med både varandra och med statliga aktörer. Det var för det mesta inköpsavdelningarna som styrde upp inköp från alternativa inköpskällor, inte tvärtom. Däremot var man mycket tacksam för de fungerande erbjudanden man fick, och utvecklade samarbete med nya leverantörer som man i flera fall har kvar även efter pandemin.
Jag kan nämna att i min egen region (en av de absolut värst covid-drabbade i Sverige) fanns under pandemin handsprit t.o.m. i mötesrum och (som vanligt) på toaletter även för rent administrativ personal utanför sjukhusen.
I kommuner (och i ännu högre grad på privata vårdboenden) var det annorlunda. Många är små och använder inte särskilt mycket skyddsutrustning till vardags. En del hade inte ens basala hygienrutiner på plats – de som alltid ska finnas för att hantera magsjuka och influensor).
Risken med att förstatliga sjukvården är att man i sparsamhetens namn kommer att lägga ner ännu fler sjukhus. Efter några årtionden kommer det bara att finnas vård i Stockholm-Uppsala, Göteborg, Malmö-Lund och kanske Umeå.
Det skulle innebära att man ju fördelar skattepengar från den avlägnsa landsbyggden till förmån för storstäderna. Förvisso är det sånt som det allmäna sysslar med hela tiden, men frågan är vilken mån folk runtom i landet finner sig i att man inte får valuta för SINA skattepengar?
Notera att det inte behöver betyda att man förbjuder någon att bedriva sjukvård i annan regi. Risken är dock att när andra aktörer plockar upp pinnen så ser staten kanske att det funkar ganska bra ändå och drar in resurserna. Det finns väl endel områden där staten av tradition hållit i taktpinnen, men som på senare tid volontärer eller andra gått in och styrt upp och tillgodosett något behov och kanske staten till följd av det tagit tillfället i akt och minkat anslagen? Eller kanske inte, jag har inte kollat upp det så noga med anslagen, men det övriga förekommer.
Det finns ingen evidens för att handsprit minskar smittspridningen av Covid-19.
Jättebra. Men vågar någon sig på en ”livet efter kriget”? Ryssland borde ha ganska slut på muskler om ett år? Är det inte risk att vi igen rustar för något som inte kommer komma? Våra omloppscyklar på nedmontering och återuppbyggnad av försvaret synkroniserar dåligt med omvärldssituationen?
Fast en plan om skiten träffar fläkten är klart något som hör till sunt förnuft..
Fördelen med NATO är ju att vi förbinder oss till 2%. Det borde leda till stabilitet.
Men jag är orolig för att vi kanske har lite för bråttom just nu. Utredningssveriges kvarnar borde få mala på i lagom takt. De vapen industrin och beställarna i slutet av kalla kriget har ju visat sig vara riktigt bra i Ukraina (utan att bli för stöddiga. Jag tror att utlandsuppdragen under mellanåren avslöjade en hel del brister också. Typ kroppsskydd, helikoptrar och fordon).
Vi borde som minimum vänta tills erfarenheterna i Ukraina har smälts och anpassats till svenska förhållanden.
@johannes. Håller med. Å ena sidan beskrivs Rysslands totala militära sammanbrott, slut på stridsvagnar, artilleri m.m., samtidigt eldas det på med rädsla för att Ryssen inte kommer att stanna “innan Lissabon”, om vi inte upprustar utav bara f**n. Varför ska vi offra miljarder på ett försvar som inte behövs, då fienden är passiviserad?
Får inte ihop det. Synpunkter? Är Ryssland fortfarande en militärmakt att räkna med eller inte?
Det vi skulle rusta upp för är inte Ryssland just nu (de är rätt så upptagna med annat som det är; även om de fortfarande skulle kunna ställa till med en hel del oreda även på andra ställen så har de knappast resurserna till stora offensiver också mot andra motståndare just nu) utan för Ryssland om 5-10-15 år.
En försvarsmakt är som en hemförsäkring. Ingen (eller okej, väldigt väldigt få) tecknar en hemförsäkring i förhoppningen att hemmet ska brinna ner eller att man ska drabbas av en vattenskada, men när det väl brinner eller tillvattenledningarna i köket på tredje våning brister medan man är på semesterresa så är man j*igt glad över att man tecknade den där försäkringen och har sett till att betala den.
Att stärka svensk sjukvård generellt är en no-brainer.
1. Effektivitet. Beläggningsgrader på 115 % är ineffektivt. Sjukvårdspersonal tvingas jonglera patienter och vårdplatser. Enligt forskningen är beläggningsgrader 85-90 % mest effektivt.
2. Personalförsörjning. Den onda cirkeln platsbrist-personalflykt/utbrändhet-mer platsbrist är efter pandemin akut. Jämför försvarets flygförare. (Plats = BEMANNAD säng + utrustning). Bryts ej cirkeln får vi bemanna upp med enbart nyutexaminerade + utländsk personal utan språket och utan kunskap om Sveriges system.
3. Resiliens. Sjukvårdspersonal klarar 115 % bemanning i krig eller kris. Om beläggningen är 85-90 % i vackert väder. Om utgångsläget hade varit 85-90 % hade pandemin inneburit ett stimulerande ’stresstest’ i stället för en sannolik nådastöt för svensk sjukvård på kort till medellång sikt.
*beläggning* inte bemanning under punkt 3.
Japp, bemanning/personalförsörjning borde vara det allra mest kritiska som aldrig borde ha tillåtits fallera. Jag brukar förslå att det skall bemannas upp så det inte är några problem med julhelg och sommarsemester, under resten av året finns det då marginal för vidareutbildning osv. Och ja det är svårt att åstadkomma.
“Beläggningsgrad” är väl en sån där httepåsiffra som kan betyda vad tusan som helst. På vissa barnkliniker kan de t.ex skicka hem patienterna på “permission” utan att skriva ut ungarna (då får barnen vara hemma men kan tas in igen direkt om något försämras).
I det läget behöver inte en officiell överbeläggning vara ett problem.
På en annan klinik så kan samma siffra betyda att det verkligen ligger folk i korridorerna och vården är under alla kritik.
Samma sak med köstatistik. När t.ex operationsmetoder blivit bättre så kan köerna öka eftersom fler ställs i kön. Samtidigt som man opereras tidigare och tidigare i förloppet så ökar kön pga man ställs i kön tidigare och tidigare (Ett gammalt exempel är gråstarr). Å andra sidan kan man ha en onödig kö där folk dör för att behandlingen kommer igång för sen. Men allt jämförs med samma köstatistik.
Den här typen av siffror blir livsfarliga när de hamnar hos media eller politiker som inte känner till alla skillnader mellan olika “beläggningsgrad” eller “kötider” utan drar felaktiga slutsatser och kräver åtgärder som bara gör saken värre.
Jag vet inte riktigt om jag har en poäng med inlägget. Mer än att det är svårt att dra slutsatser av siffror i stil med “beläggning”. Och slänger man på lite köteori (telefonväxlar/vägar) så krävs det nog betydligt mer slack i systemet än vad en genomsnittlig beläggning på 85-90% ger om man skall klara ojämnheter i beläggning. I alla fall för t.ex akutvård som inte kan planeras.
@Cornucopia,
En hovsam kommentar:
– Det heter inte offentlig handling, utan allmän handling. Det förra är, enligt mitt förmenande i vart fall, talspråkssvenska och där till dåligt sådant.
Allmän handling och offentlig handling är inte samma sak. En allmän handling är en handling som inkommit till eller upprättats av en myndighet. Om en allmän handling inte beläggs med sekretess så blir det en offentlig handling. Det finns alltså massor av allmänna handlingar som inte är offentliga handlingar. I det här fallet är det alltså en offentlig handling som avses, eller en offentlig allmän handling om man så vill.
Då fick man lära sig något och skämmas en smula!
Tack för lektionen!
Sorry för oprecist och inkorrekt påpekande
Ähh. Skriftspråkssvenska:
“där till dåligt sådant”
En gute håller maven.
Vi har ju en minister för civilt försvar nu, kanske är ett uppdrag för honom att reda ut?