Gråzonen: Påverkansagenter och inflytelseagenter är ett kryphål – fullt lagligt att agera åt främmande makt

Det ser ut som att det är fullt lagligt att agera påverkansagent eller inflytelseagent åt främmande makt. Att använda sin grundlagsskyddade yttrandefrihet för att gå en diktatur som Kremls eller Kinas ärenden är fullt lagligt, och svensk psykologiskt försvar gör dessutom ingenting om det är en svensk medborgare som står för yttrandena, då man bara agerar mot utländsk påverkan.

Mäktigare än svärdet, särskilt om den är byggd i keramiskt skottsäkert material och har slipade kanter

Jag begick Twitter igår och skrev följande:

“Att bli rekryterad som påverkansagent av främmande makt torde vara omöjligt att straffas för juridiskt, åtminstone i fredstid. Yttrandefriheten säkrar detta, dubbelt upp om man dessutom är journalist och åtnjuter publicistiskt skydd och källskydd.

Man är ju inte en spion som hämtar in uppgifter åt främmande makt, och man utför inte heller några fysiska sabotage. Vid krig kan man däremot bli åtalat om man uppmanar till fanflykt och motsvarande.

Att vara påverkansagent åt främmande makt är som jag tolkar det idag inte brottsligt så länge man håller sig inom yttrandefrihetens ramar.

Enda möjligheten till konsekvensutsättning av rekryterade påverkangsagenter är social och karriärmässig, samt att man kanske inte kan bli säkerhetsklassad och därmed utestängs från vissa jobb.

Om främmande makt däremot rekryterar pensionärer, t ex tidigare företagsledare, diplomater, politiker etc som har viss räckvidd och anseende, så finns det ju inte ens någon risk för inkomsten, som är garanterad av staten via pension.

Samtidigt är ju skickligt rekryterade påverkansagenter inte ens nödvändigt medvetna om att de agerar agent åt främmande makt, utan de kanske bara framför åsikter de får till sig via en gammal god vän.

Bra måltavlor att rekrytera som påverkansagenter är svenskar som spenderar mycket tid – gärna många år – utomlands, gärna isolerade från Sverige och svenska förhållanden. Helst vill man rekrytera sådana som har räckvidd i Sverige – kändisar, journalister, diplomater.”

Så länge man inte ägnar sig åt uppvigling eller uppmanar till fanflykt (att som krigsplacerad desertera, vägra inställa sig vid mobilisering, lägga ner vapnen eller fly landet etc) är det alltså fritt fram att helt öppet gå Kremls ärenden. Man har rent av skydd av yttrandefriheten och som journalist åt grundlagsskyddad media åtnjuter man dessutom grundlagsskyddat källskydd så myndigheter får inte ens efterforska varifrån uppgifter kommer.

Det svenska psykologiska försvaret, tidigare MSB och snart med en separat egen myndighet, får inte ens agera mot svenskar som agerar på uppdrag av Kreml. Man får endast agera på utländsk påverkan vilket måste ske från utanför landets gränser, möjligen från en ambassad i Sverige. Man får knappast ens agera mot utländska journalister på svensk mark.

Det journalistiska undantaget som gör att journalister får kartlägga och dokumentera skyddsobjekt ska dock försvinna runt årsskiftet, så faktiska spioner kan inte längre under skydd av journalistik insamla uppgifter.

Att vara spion och agera agent åt främmande makt genom att samla in och delge sekretessbelagda uppgifter är olagligt i Sverige och man kan dömas för spioneri. Att förmedla främmande makts propaganda och budskap åt andra hållet är det dock inte, men kan orsaka ännu större skador.

Samtidigt ska man komma ihåg att pengar är en dålig motivator. Den som motiveras av pengar kan alltid bli mer motiverad av någon annan part som erbjuder mer pengar. Istället är rekrytering av agenter ofta inriktade på att hitta andra motivatorer, även om pengar är ett sätt att skapa ett formellt skuldförhållande. Rekryteringen av agenter (agent = agerar åt främmande makt) är ofta en lång process. Personer som i långa perioder befinner sig utomlands, t ex diplomater och utrikeskorrenspondenter, är tacksamma mål genom att bygga upp vänskapsband lokalt, ge hjälp och vänskapliga tjänster. UD är dock medvetna om detta och svenska diplomater roteras bland annat därför löpande för att minska risken för rekrytering via över tiden allt starkare lokala band.

Även svenskar som jobbar utomlands är förstås tacksamma måltavlor för långsiktig rekrytering, men de värdefullaste påverkansagenterna är de som har en plattform att sprida sin påverkan på hemma i Sverige. Förr var det främst journalister, debattörer och politiker, men idag kan man nog även räkna in Internetkändisar med många följare i sociala medier som lämpliga att försöka rekrytera. Även politiker och politiska tjänstemän som kan agera inifrån beslutsprocesserna i den svenska demokratin är förstås högvilt då de har en plattform rakt in i makten, om än inte till allmänheten. Jämför Conny i min fiktiva roman Drönarhjärta.

Den bästa påverkansagenten vet antagligen inte ens om att vederbörande går Kremls ärenden, även om det är uppenbart för var och en kunnig som skådar beteendet. 

Oavsett, att gå Kremls ärenden är alltså inte olagligt om det handlar om att sprida Kremls propaganda, så länge agenten undviker hets mot folkgrupp, uppvigling eller uppmaningar till fanflykt. Detta är en lucka hos en demokrati, och som alla sårbarheter så kommer de nyttjas av de som vill oss illa. 

Antagligen är det ett pris vi måste betala som demokrati, men det betyder inte att man måste bidra till att ge påverkansagenterna en plattform. Därav rensar jag exempelvis friskt här i kommentarsfältet, vilket är det enda jag kan göra.

I övrigt har psykförsvarsdelen av MSB tagit fram en bra broschyr Att möta informationspåverkan (PDF), förvisso främst riktat mot företag, myndigheter och kommuner, samt tillhörande kurser. Kapitel 3 och framåt redogör för hur du kan identifiera informationspåverkan och i vilka former den kan komma. Sidan 26 listar illasinnad retorik (argumentationsfel) som ofta förekommer på Internet, mycket vanligt är whataboutism och gish gallop.