Risk för elbilsflopp när Volvo släpper fossilbilsdesign som elbil

De första recensionerna av Volvos första riktiga elbil Volvo V40XC Recharge dyker nu upp hos de inställsamma sykofanterna i den svenska pressen. Det är naturligtvis höga betyg som gäller, men man kan konstatera att räckvidden är undermålig, sannolikt på grund av att Volvo likt Audi valt att släppa en elbil i fossilbilsdesign, fast motorutrymmet inte längre kräver hög front. Det finns således en risk för elbilsflopp när man inte låter elbilarna vara elbilsdesignade. Priset på XC40 Recharge är också obegripligt högre än Polestar 2 och knappt någon skillnad mot Tesla Model Y, med betydligt längre räckvidd och superchargernätverk.

Polestar 2, inte Volvo XC40 Recharge

Att motorjournalisterna inte vågar såga Volvo eller egentligen något annat bilmärke som betalar för reklam och bjudresor är sedan gammalt. Man vill ju inte bli utestängd från förhandsvisningar och bjudresor, sk accessjournalistik, och framför allt inte från reklamintäkterna,

Således ger DI Weekend Volvos nya elbil XC40 Recharge fyror i allt utom ekonomi, för 19 av 25 möjliga poäng. Relativt sett är det en sågning, men elakare än så vågar man inte vara. 

En sak man kan fråga sig varför man väljer det omständiga namnet XC40 Recharge, och inte bara XC40E eller något som alla orkar uttala, men det är väl någon marknadsavdelning som jobbat på övertid får man förmoda. 

Vad man kan notera är följande från DI Weekend:

“Efter att ha hunnit över Tjörnbron och fått nosa lite på södra Bohusläns höstprakt har det fulla batteriet hunnit bli nästan halvtomt. Men vi har inte kört mer än 12 mil. Det kan förklaras av hög fart på motorväg och flera stopp-start-övningar.”

Detta skulle ge blott säg 25 mils räckvidd på fullt batteri (vilket man normalt aldrig laddar) vid motorvägskörning för XC40 Recharge. Det kan jämföras med att en Tesla (S eller 3) klarar uppåt eller över 45 – 50mil i motorvägsfart även vid bara 90% ursprunglig laddning för att skona batteriet. Orsaken kan bara hittas i den dåliga strömlinjeformen som Volvo behållit från fossilbilsvarianten, där motorn tar en massa plats, eller så har man helt enkelt kassa drivlinor.

Audi har likartade problem med sin E-tron, som slukar energi i mängd jämfört med Tesla Model X på motorvägsfarter.

Just vid långfärd kommer alltså fossilbilstillverkarnas elbilar ha extra kass räckvidd, då nackdelen med den fossila designen slår högst i högre farter.

Tesla, och även Hyundai och Nissan har istället gett sina elbilar en bättre strömlinjeform med lägre fronter, då motorutrymmet inte behöver vara särskilt stort när man gör en riktig elbil, medan fossilbilstillverkarna inte vågar ta steget fullt ut. Då har ändå Tesla lyckats få in en större frunk än Audi och Volvo i deformationszonen som det fd motorutrymmet ändå behöver utgöra för att klara modern säkerhet.

Det finns en allvarlig risk för elbilsflopp när svenskarna kastar sig över Volvos elbil, där fossilbilister med räckviddsångest får sin ångest besannad så fort de väljer motorvägen.

DI anmärker annars bara på ett tjutande ljud vid körning och att XC40 Recharge  kostar mer än Polestar 2, som är baserad på samma plattform och teknik. Skillnaden är logotypen i fronten, namnet och att Volvon är högre och därmed har ännu sämre luftmotstånd och kortare räckvidd. Att Tesla Model Y bara är 20 000 kronor dyrare missar DI förstås att nämna. Att det kan bero på att Tesla inte köper reklamplats hos DI är säkert bara en slump.

Volvo XC40 Recharge P8 kostar 699 000:- SEK, Polestar 2 kostar 659 000:- och Tesla Model Y Long Range 719 900:- SEK. Då får betydligt längre räckvidd, en elbil designad från början som elbil och inte i fossilbilskostym, plus Teslas Superchargernät, fullt fungerande OTA och app, och programvara som har många år på nacken om man väljer Tesla Model Y. Men det är klart, det står inte Volvo på den och Tesla betalar inte för reklam i tidningarna.

Fast Volvo kanske inte egentligen vill sälja bilen, utan den släpps bara för att uppfylla EU:s kvotkrav på miljöbilar.