Partiet som kallar sig “Liberalerna” kanske lyckas överleva ett riksdagsval till efter att Erik Ullenhag hoppat av sin kandidatur till partiledare. Därmed bör saken vara klar att tidigare integrations, jämställdshets- och bidrädande utbildningsminister Nyamko Sabuni blir partiets nästa partiledare. Hon anses vara mer höger än Ullenhag och den så kallade JÖK:en, där Liberalerna agerar dörrmatta åt regeringen Löfven, kan därmed riskera att falla.
 |
| Det ståndaktiga partiet Liberalernas logotyp. |
Nyamko Sabuni ser alltså ut att bli nästa partiledare för det krisande partiet som kallar sig “Liberalerna”. Partiets roll i riksdagen är numera främst att vara dörrmatta åt regeringen Löfven-Lövin, och föra allt annat än den borgerliga politik som man gick till val på.
I opinionsundersökningar har partiet fått ner till som lägst 2.7% (Inzio februari 2019) och hade åkt ut ur riksdagen om det hade varit val på de siffrorna. Opinionen har rasat sedan man gjorde den sk JÖK:en, dvs en skriftlig uppgörelse om att stötta en socialistisk regering Löfven-Lövin och gå emot den borgerliga politik man gick till val på.
Tidigare partiledaren Björklund har klivit åt sidan och en intern strid har uppstått mellan främst Ullenhag och Sabuni. Ullenhag tog över som integrationsminister efter Sabuni, som ett utfall av den öppna gränsens politik som Reinfeldt införde som motreaktion mot att SD kom in i riksdagen 2010. Ullenhag anses generellt ha gjort ett direkt kontraproduktivt jobb, om inte uppgiften var att motverka integration av inflyttade till Sverige.
 |
| Avgående Jan Björklund. |
Sabuni anses vara mer höger och även mer hårdför när det gäller migrations- och integrationspolitik. Därmed finns en möjlighet att partiet kan hålla sig kvar i ännu ett riksdagsval, men avgörande är förstås om man fortsätter driva undfallenhetens dörrmattepolitik i JÖK:en, eller om man river upp överenskommelsen. Kanske rycker man den 2021 inför det efterföljande valåret, eller börjar med utspel mot den politik man själva stöder. Återstår att se om partiets tilltänkta väljare i så fall är så lättlurade som partiet tror.
Står JÖK:en fast spelar det nog ingen roll vem som är partiledare för “Liberalerna”. Ett första steg bör vara att proklamera att man vill omförhandla JÖK:en och kräva Löfven till förhandlingsbordet, annars kliver man av och stöder ett misstroendevotum mot statsministern och gör sig redo att fälla regeringen. Utan handling lär inte partiet kunna lyfta sig i håret.
Nu återstår att se om det blir något omtag för partiet. T ex skulle man kunna börja föra liberal politik, och locka till sig liberala väljare i den mån det finns några sådana kvar i Sverige.
Möjligheten finns, men om det är önskvärt är frågan.
Vad jag vet är inte Nyamko Sabuni riksdagsledamot, och ersättare för en avgående Jan Björklund ska tas från nästa person på valsedlarna (tror jag). Så Liberalerna kommer ha en partiledare som inte kommer kunna delta i debatter i riksdagen, och behöver vara någons gäst för att ens kunna vistas i lokalerna (om hon inte anställs som politisk sakkunnig eller sekreterare åt någon riksdagsledamot). Möjligtvis går detta att lösa på något vis, men vem som helst kan inte kliva in om någon kliver av. Frågan blir också hur det blir med författningsskyddet av henne (Säpo) då hon inte är folkvald.
53 kommentarer
En nyhet man är kluven till.
För att?
Är "man"? Är du säker på att du talar för människor generellt? Eller menade du egentligen "En nyhet jag är kluven till"?
Re. Unknown
Baserat på opinionsundersökningar så är det fler som föredrar den politik som Sabuni förefaller stå för så "man" är ett väl valt ord. Samtidigt så är det många som tycker L är ett meningslöst parti som de gärna ser försvinner, därav kluvenheten. Fler frågor?
@Carmania Ja, med den logiken så är man kluven till om Liberalerna ens ska vara i riksdagen. Man är även kluven i frågan om Socialdemokraterna ska ha egen majoritet. Finns mycket man är kluven till, enligt din definition.
Tror Folkpartiet, trots namnbytet, nu blåst sina väljare en gång för mycket faktiskt.
Förr kunde bekymrade moderater lägga en stödröst på partiet, men numera hör man dessa hoppas på att "skitpartiet försvinner". Dvs, de kommer nog inte kunna förvänta sig några stödröster från högerflanken, och vänsterväljare lär ite heller dyka upp.
Deras enda chans är nog att i ord och särskilt i handling, så snabbt som möjligt visa vart skåpet ska stå. Och stå för det. Oavsett.
Lösningen kan förstås vara att ge sig ännu djupare in i JÖKen, och hoppas på att det lockar vänsterväljare.
Var eller vart? Menar du vart skåpet ska flyttas, eller var det ska stå?
@unknown
Jag lämnar tolkningen fri. Skåpet ska hursomhelst ställas någonstans, och fp/liberalerna har nu till nästa val att vara extremt tydliga om detta, om de vill ha några väljare kvar.
Re Unknown
Fundera på uttrycket "märka ord är den svages sätt att hävda sig".
Man kan kasta om bokstäverna i Liberalerna och få Arierballen. Är det en tillfällighet?
Det förklarar den nya symbolen
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Situationen med partiledare som inte är riksdagsledamot har förekommit tidigare, var väl bl.a så med Göran Hägglund den första tiden han ledde KD om jag inte minns fel. Och för Liberalerna hade det inte heller spelat någon roll om de valt Ullenhag eftersom han inte heller sitter i riksdagen, han är ju (eller har i alla fall varit) ambassadör.
Stefan Larsson: Och för L kan vi gå tillbaka till Maria Leissners tid som partiledare där hon aldrig satt i Riksdagen som partiledare. Stefan Löfvén för S är ett liknande exempel på partiledare som vid tillträdet inte satt i Riksdagen.
Karlsson, din gamla sjöbuse, det är som om jag skrivit inlägget själv. Är du på Fregatten på Värnhem nån gång så bjuder jag. Eller du är kanske mer en Nobes-kille?
L kan nog hitta en bra nisch med högerliberalism, alltså libertarianism. När det gäller jökandet så är väl fortfarande regering + C + V största block även utan Fp?
Killgissar att en del socialliberaler nu lämnar för S och C. Kan Sabuni locka tillräckligt många från Kd, M och Sd för att kompensera? Det kan avgöra regeringsfrågan 2022.
Jag är tveksam faktiskt, det är ju just de väljarna som Björklund et.al. bränt rejält med JÖK:en.
Tror FP/L har större chans med C-väljare och högersossar. Men det är klart, vissa väljare med kort minne…
Knappast om nu Sabuni går högerut. Ett flöde av väljare från S till SD, och från M till L kan ge ny regering 2022.
Vad spelar det för roll var de går ifall de hamnar under 4%-spärren? Alltså de är redan under i opinionsmätningarna och av rapporteringen att döma så verkar partiet vara rätt splittrat.
Var samma med Ebba när hon valdes.
Jag kan iofs ha röstat på KD, men är i grunden ingen KD anhängare, men jag tycker EBT och Kd gjort det bra med att vara raka och tydliga med vad de vill, och det har gett resultat.
Fast de fallerade ju sedan vad gäller övergång från ord till handling. Lex anhörighetsinvandring. Sedan skylls nedgången i opinionsundersökningar på KD:s (Aduktussons) äventyr vad gäller abortfrågan, som enligt massmedia med pressstöd är sveriges ödesfråga nummer ett.
Löfven sätt väl heller inte i riksdagen när han blev ledare för S, så det är inget nytt där…
Punkterna i Januariavtalet är väl just sådana som betecknas som liberala i Sverige. Skulle vara konstigt att gå i opposition mot det. Det är väl i så fall vem som leder regeringen de skulle kunna gå i opposition mot, inte sakfrågorna i avtalet.
Sossarna tjänar på valet av Sabuni som ledare. Moderaterna har väl inga väljare över att avvara för att kompensera för det tappet. Kanske kan L locka några från C istället; de som hellre ser en liberal politik med ökade regleringar för de som flyttar hit från andra länder.
Vad gäller SD så tror jag inte att man med enkelhet kan lämna den mörka sidan. Den uppoffring som krävs för att välja att rösta på SD skojar man inte bort så lätt, för det är tufft att erkänna att det pris man betalt, investerats felaktigt.
En partiledare som är kvinna och sätter alliansen i första rummet, samtidigt som hon ska säkra makten åt sig själv i en miljö av två tydliga stridande partifalanger. En person som i sin vilja att göra det uttalar sig otydligt och motsägelsefullt i media, i takt med att vissa partikamrater undergräver hennes makt. Känns den beskrivningen igen?
Kommer Liberalerna behandla Sabuni på samma sätt som Moderaterna behandlade Batra? Kommer Sabuni vara ledare för Liberalerna ända fram till nästa val?
Sabuni är iofs inte AKB, samt har erfarenhet som minister; vad gäller Sabunis hudfärg är det väl bara extrem-vänstern som lär bröla "Sängkammar-flicka" och dylikt; får man hoppas.
Undrar vem som tar över L och vad det är för parti om typ 12 år när hon avgår då (Björklund har suttit så länge).
Går inte att veta men jag skulle inte bli förvånad om Liberalerna bytt på nytt inom tre år.
Efter att Björklund sprängde borgarna så är det endast klädsamt att L får ökenvandra i tio-tjugo år sådär. Det kan också vara så att Bertil Ohlins parti, bortom partistödet, inte längre har något att leva för.
Historien kommer fälla avgörandet om vem som spräckte borgerligheten. Skulle inte förvåna mig om äran tilldelas samme man som enade den, nämligen Reinfeldt.
Lätt att dra en linje från hans avgång till moderaternas uppgörelse i DÖ, till KD:s uppror mot densamma, till AKB:s högersväng, till Centerns och Liberalernas distansering, till valförlusten 2018 och Alliansens sönderfall inför öppen ridå.
Hon satt inte I riksdagen när hon blev invald i regeringen heller.
Finns inga krav på att en minister ska sitta i riksdagen, i själva verket lämnar de sina riksdagsplatser när de blir ministrar.
Såvitt jag vet så finns heller inget krav på att de skall lämna sina riksdagsplatser när de blir ministrar heller.
Vad som oroar mig med Sabuni är hennes som ny riksdagsman dokumenterade omdömeslöshet när hon motionerade om obligatorisk underlivskontroll av alla unga tonårsflickor för att hitta förekomst av könsstympningar, där hon i den efterföljande debatten först ville göra kontrollen obligatorisk även för pojkar och sedan ändrade sig till att göra denna kontroll, som ju syftade till att hitta lagbrytare, frivillig … Förhoppningsvis har hon blivit klokare sedan dess! Källa: Bl a https://www.expressen.se/debatt/kontrollera-underlivet-pa-alla-hogstadieflickor/
Tvålen in i skrevet.
Sabuni (=tvål på arabiska)
L är fortfarande obetydliga. Skulle de byta fot och ansluta sig till det nya sk konservativa blocket så blir ändå mandatfördelningen:
– V+S+Mp+C = 175 mandat
– L+M+Kd+SD = 174 mandat
… med det lilla problemet att det krävs att V _och_ C röstar _för_ alla regeringens förslag.
Ser knappast det hända inom t ex:
– Skatter
– Företagande
– Arbetsmarknadspolitik
– Bostadspolitik
Se bara på vad som hände vid budgetomröstningen. C och V måste aktivt rösta för samma sak för att stoppa ett L+M+KD+SD-förslag. I många frågor kommer de inte att göra det.
I akt och mening att stoppa Åkesson från att kunna tillskansa sig mer makt lär nog Annie rösta för förslag som Sjöstedt röstar för, efter vissa förhandlingar givetvis.
Ullenhags totala misslyckande som migrationsminister borde göra honom omöjlig som partiledare då förtroendet torde vara förbrukat. I alla fall utanför partiledningen.
Sabuni vill jag inte uttala mig om då jag känner till henne för lite.
Vad är det som Ullenhag gjorde som du är missnöjd med?
Som integrationsminister åstadkom han inget av värde. Och det är vad du åstadkommer av värde som räknas inte vilken position du innehar eller vad du har gjort eller inte gjort.
Om hans motståndare inte har något konkret att komma med borde han kunna vara lugn. Vuxna människor behöver komma med alternativa förslag som har en chans att lyckas om de ska kunna spela det kortet bland liberalerna.
Politisk diskussion om integration handlar på sin fördummade nivå sällan om just integration, utan om helt andra frågor. Eller diverse orealistiska förslag som den som föreslår dem inte är beredd att genomföra.
Verkligheten är att integration sker genom långsiktigt arbete som ger möjligheter för invandrare att studera, jobba och knyta personliga kontakter med etablerade svenskar. Och som jag förstår det är det precis vad Ullenhag jobbade för.
Sen finns det absolut misstag som gjorts av både regeringar som letts av moderater och sossar. Svårt att skylla alla dessa på Ullenhag dock.
Ullenhag var obrottsligt lojal och vars främsta prestation var de taffliga försöken att dölja misslyckandena.
Ja, Alliansen krävde ju att man satte regeringens politik framför den egna. Dess existens klarade inte inre opposition.
Och just integration är ett brett område som inkluderar allt från bostäder, skola, social ersättning och arbetsmarknad.
Iblandekonomi: dessa möjligheter finns ju redan. Ändå så har vi rätt tydliga problem på sina håll. Det räcker tydligen inte att ge möjligheten…
Anonym: Ingen regering har prioriterat integrationen högst, och låtit den inkräkta så mycket som skulle behövas på andra intressen. Det är anledningen till att problemen kvarstår.
Väljarna är svekfulla på det viset. De kräver integration, men motsätter sig åtgärder som leder till integration. Många verkar tro att integration ska uppstå genom något magiskt trolleri samtidigt som de blir nervösa så fort något kan tolkas som att svensk kultur förändras så att integration underlättas.
Har du tex funderat på varför man inte kan läsa arabiska som modernt språk på högstadiet? Skulle säkert hjälpa oerhört mycket om bara 5% av vanliga svenska ungdomar behärskade språket i alla fall lite grann. Men vi har ju inte kunnat läsa finska heller, så det är väl fortsättningen på en stolt tradition att hellre anpassa sig till Europas stormakter.
Eftersom ombuden skulle rösta på Ullenhag så . . . .
Kommer Sabuni att klara av Styrelse , eliten i partitoppen och ombuden, som sannolikt inte är Sabuni:aner, blir det en Juholtare, alla i eliten är emot partiledaren, bara medlemmarna är Sabuni:aner men i demokratisk anda så bestämmer eliten, alltså Styrelse, arbetsgrupp, valberedning, ombud, inte medlemmarna.
Nils Lindholm: Vad kan ses så har i alla fall valberedningen sedan tidigare rekommenderat Sabuni!
Maria Leissner fick sitta på en stol i en av gångarna i plenissalen och följa debatterna.
Den stolen blev sedemera känd för att ha frätskador. Marias PH-värde låg åt det sura hållet får man förmoda?
Det är hur lätt som helst för L att komma över 4 procentspärren, om man bara lärde av historien. Det gäller bara att satsa på en fråga där övriga partier lämnat walk-over. Det insåg Leijonborg på sin tid med kravet på språkkunskaper. Nu är "ödesfrågorna" migrationspolitik och rätten till abort redan inmutade. En fråga som verkar vara helt ointressant för dagens politiker att diskutera, är den ständiga deprecieringen av kronan. Att ifrågasätta Riksbankens politik, att ifrågasätta varför staten gynnar lånande men bestraffar icke-spekulativt sparande kunde vara en lämplig fråga för L. Detta skulle vara helt i Bertil Ohlins anda. Ohlin skulle aldrig acceptera vansinnigheter som negativ ränta i en högkonjunktur. Visserligen skulle man skrämma bort en del som har stora lån, men det finns tillräckligt med folk som inte har några lån, och som i 10 år nu sett sina bankbesparingar ätas upp bit för bit på grund av Riksbankens jakt på inflation.
Är lite komiskt att L/C kan tvinga igenom massa förändringar från S och sedan när de är genomförda kan de bara hoppa av samarbetet så sitter S där…….