Kataloniens självständighet: “Det fanns ingen plan”

“Spanjorerna avskyr oss och kallar oss fisförnäma.”

Bloggen har besökt Barcelona och Katalonien och träffat katalanska separatister (=vanliga väljare som vågade gå och rösta trots spanska polisens angrepp). Beskedet från separatisterna är att EU-landet Spanien nu håller politiska fångar och att arvet från diktatorn Franco i allra högsta grad är levande. Samtidigt syns inte en enda spansk flagga i Barcelona.

De allerstädes närvarande katalanska flaggorna och kraven på demokrati.

Barcelona är en stad där spanska flaggan lyser med sin frånvaro. Från något eller några fönster på många bostadshus hänger istället den katalanska flaggan, blandat med banderoller med krav på demokrati.

I det i Spanien olagliga självständighetsomröstningen röstade hela 92% för självständighet för Katalonien. Valdeltagandet var dock låga 43%, men de katalanska separatister bloggen träffade var tydliga med varför.

“Den spanska polisens syfte med angreppen mot vallokaler och valförrättare innan och under valet uppnåddes. De flesta vågade helt enkelt inte gå och rösta, rädda för att bli nedslagna eller arresterade.”

Minnet av Francodiktaturen finns fortfarnde kvar, även i yngre generationer som fått berättat om den för sig från sina föräldrar. Separatisterna menar att den spanska statliga polisen bär vidare traditioner och värderingar från Francotiden, vilket också visade sig inför och under den formellt sett olagliga folkomröstningen.

Mer flaggor.

Katalonien var området dit den industriella revolutionen kom först i Spanien och välståndet i regionen har sedan dess alltid varit större än i resten av landet. Enligt katalanerna handlar det egentligen om en slump och beror inte på att katalaner skulle vara bättre än andra. Särskilt som regionen sugit till sig arbetskraft från resten av Spanien, och få idag kan kalla sig rena katalaner. De jag träffade hade inte katalanska föräldrar, men ser sig som de flesta som fötts i Katalonien ändå som katalaner.

Katalanerna menar att resten av Spanien avskyr dem och menar att katalaner är fisförnäma och anser sig vara bättre än spanjorer.

Detta har bidragit till att man tröttnat på att bära upp resten av Spanien ekonomiskt och vill ha sin egna stat.

Barcelona.

Vid mina frågor om hur man tänkt sig med EU-medlemskapet och Nato, och om man då framöver skulle betala en hög avgift till EU istället för till Madrid, som i sin tur skulle få ökade bidrag från EU:s strukturfonder när Spanien blir fattigare utan Katalonien, så är svaret bara ett.

“Det fanns ingen plan.”

Hur självständigheten egentligen skulle gå till var inte genomtänkt. Skulle man söka medlemskap i EU? Skulle man alls ha ett försvar och därmed kunna vara med i Nato?

“Katalonien har ingen armé, så vi kan inte gå med i Nato.”

I de flesta länder är huvudstaden rikast, men i t ex USA hittar man den rikaste delstaten i Kalifornien, som på många vis bär likheter med dagens Katalonien, kontra resten av landet. Inre Spanien kan liknas vid amerikanska Mellanvästerns fattigare delstater, präglade av jordbruk.

Folkomröstningen uppfattar jag som naiv, men samtidigt är det tydligt att katalanerna vill ha sin självständighet. Madrid uppnådde dock sitt mål genom att minimera valdeltagandet via polisens angrepp mot vallokaler, funktionärer och väljare. Valdeltagandet om 43% gör att valresultatet kan bortförklaras som illegitimt, även om 92% röstade för självständighet.

Madrids svar har också varit stenhårt. Separatisterna menar att hälften av den katalanska “regeringen” sitter nu i fängelse som politiska fångar, medan den andra halvan har flytt till Bryssel. Spanien har begärt dem utlämnade för brottet separatism, men Belgien har svarat att det inte är ett brott i Belgien och inte lämnat ut dem. Trots allt har Belgien sin egen interna diskussion om separatism med flamländarna i norra Belgien, och man vill inte slänga ved på den potentiella brasan genom att förbjuda sådana önskningar. Inte heller i Sverige är separatism ett brott (vad jag kan se).

Beskedet från separatisterna är att EU-landet Spanien nu håller politiska fångar, för den förbjudna tanken om katalansk självständighet. Detta bespottas för nationalism, men att vara spansk nationalist är inte förbjudet, utan bara katalansk dito.

Demokrati!

Känslan jag får är att katalanerna har sagt sitt och att arbetet kommer fortsätta mot självständighet, även om det nu behöver genomföras seriöst och på allvar istället för naivt och utan plan. Katalanerna ser Madrids reaktion med polis och politiska fångar som en bekräftelse på att arvet från Franco lever än idag och att Spanien inte är en demokrati.

Självständighetsfrågan har för katalanerna blivit frågan om demokrati råder i Spanien. Och vi kan räkna med att det sista ordet inte är sagt i frågan, även om man fortfarande återhämtar sig från folkomröstningen och efterföljande gripanden. Kataloniens parlament har upplösts av Madrid.

Livet går vidare i Barcelona. Julskyltningen är uppe trots att det är slutet av november.

I Barcelona är annars allt lugnt. Ingen anmärkningsvärd närvaro av polis eller militär, och det enda som märks är katalanska flaggor överallt. Och inte en enda spansk…