SvD:s nya sajt – dödsryckningar från patienten?

Schibsted/SvD har rullat ut en ny websajt, som förstås hyllas av journalistkåren. Jag anser dock att sajten är en kraftig försämring, och frågan är om det handlar om dödsryckningar från patienten.

Alla läser förstås sajter olika, och en stilren design ser kanske seriös ut, men jag ser bara tomma vita pixlar. Vill jag se tomma vita pixlar kan jag öppna ett nytt, tomt webläsarfönster. Personligen vill jag ha så mycket och snabb information som möjligt på minsta möjliga yta. Det levererar inte SvD.se längre. Upptäcker att jag istället går in på “en tidning” för att få nyhetsuppdateringar efter frånvaro från skärmen.

Unika webläsare hos SVD.se sedan i höstas. För att förtydliga trenden börjar inte grafens Y-axel från noll.

SvD:s besökssiffror är i princip linjärt fallande sedan i höstas. Antalet unika webläsare kan sägas ha minskat med ca 25% under perioden. Nu var det förstås valrörelse i höstas, men som motanekdot har mina egna trafiksiffror på unika webläsare^1. ökat sedan i höstas, trots att det var en valhöst med tillhörande trafik.

Det blir nu intressant att se om man kan öka antalet unika läsare igen. En variant är att öka antalet sidvisningar i de fall reklamen baserar sig på sidvisningar. Med så mycket utrymme bortslösat, som kunde länkat till ytterligare innehåll, är jag mycket tveksam till om det kommer ske.

Dock säger 25% minskad trafik inget om intäkterna. Man kan lyckats höja annonspriserna motsvarande, vilket jag betvivlar – 25% minskad trafik innebär att man måste lyckas höja priserna med 33% för att kompensera. Vilket inte känns sannolikt. Annonspriserna är i min uppfattning inte tillbaka till de nivåer som gällde innan den akuta finanskrisen 2008, även om de återhämtat sig något.

Man kan tänka sig att SvD stirrat på gamla klassiker som Slate, som redan på 90-talet satsade på mycket vitt och lättläst innehåll. Men Slate är mångfaldigt effektivare på att använda skärmutrymmet till andra länkar, reklam och artiklar. 

Avgörande för den nya, i media hyllade, sajten blir om man ökar reklamexponeringarna. Annars är det fjorton månaders utvecklingsarbete och pengar i sjön. 

Ska man raljera kanske de vita tomrummen reflekterar tomrummet i innehållsrik och intressant journalistik. Synd tycker jag, då SvD varit min favorit bland riks- och storstadsmedia och faktiskt har en del bra innehåll, skarpa ledare och krönikörer. Det är inte det att jag vill besöka “en tidning” efter att de citerat mig och kallat mig “en försvarsbloggare”, och inte ens länkat. Men tydligen måste jag. Å andra sidan finns Public Service/SVT och Public Service/SR, vars nyhetssidor tilltalar mig mer än SvD:s nya sajt.

Oavsett, att på mindre än ett år tappat 25% av besöken måste kännas. Någonstans.

^{1. Unika webläsare kallas unika besökare hos SIS Index, där ni hittar min officiella trafikstatistik. Förra veckans ca 95 000 unika besökare här på bloggen enligt SIS Index är exempelvis mer än vad hela Affärsvärlden lyckas med enligt KIA Index, ca 91 000 unika webläsare, och något mindre än Sundsvalls Tidnings ca 98 000. Skulle jag betala X antal tusen kronor om året för att även hittas hos KIA Index skulle Cornucopia? ligga runt #90 i storleksordningen bland Sveriges största sajter i indexet, sorterat på unika besökare. SvD har förstås fortfarande 14x så många unika besökare som jag hade senaste veckan. Tittar man exempelvis på myndighetsspanaren Creeper är detta den mest besökta sajten i nya medier och det samma på mediaspanaren Mediacreepers topplista.}