Utmärkt tillfälle att återupprätta totalförsvarets oljelager

Med oljepriskraschen har ett utmärkt läge att återupprätta totalförsvarets oljelager infunnit sig. Men de flesta av de tidigare bergrummen för detta har avvecklats.

Oljepriset är nu under 50 USD. Visserligen har USDSEK rusat, men oljan är ändå billigare än på länge.

I en fantasivärld hade Sverige kunnat ta ett snabbt beslut om att återupprätta totalförsvarets oljelager, som var en del i det ekonomiska försvaret när vi fortfarande hade en totalförsvarsidé. Numera har vi en oljereserv som vi ålagts att hålla som medlemmar i OECD-ländernas energivakthund IEA. 

Detta oljelager stäms bara av en gång i kvartalet och kan i teorin vara noll där emellan. Lagret får delvis befinna sig utomlands, och ska hållas av svenska raffinaderier och ett antal andra aktörer. Listan hittar man som PDF här. Lagret motsvarar 90 dagars oljeimport, men bruket av denna reserv styrs inte av Sverige, utan av IEA. Dessutom är delar av oljan processolja hos raffinaderierna, som skulle behöva stänga ner om man använde den, vilket leder till långa återuppstartstider. 

Hela gummiklausulen om att ha oljelagren utomlands väcker misstankar om att vi i själva verket delvis har pappersolja på lager – terminer eller andra löften om leveranser.

Med lågt oljepris hade vi haft en chans att återupprätta egna lager utöver det IEA ålägger oss att hålla. Nu är det dock både tom i ladorna och ont om kvarvarande oljelager i berg. Jag vet dock minst ett sådant som moderniserats de senaste åren, och fortfarande är aktivt. Så aktivt att åtgärder tagits för att dölja det för allmänheten efter att anläggningen råkade bli väldigt offentligt synlig.

Antagligen är anläggningen idag bara en mindre bränsledepå åt Försvarsmakten, och har lager av främst diesel, bensin och flygfotogen. Det är åtminstone glädjande att vi har kvar minst en sådan i bergrum i landet, då själva lagret bör vara säkert från bekämpning av fienden. Själva pumparna som TOLO-fordon eller enskilda fordon i Försvarsmakten ska tanka från är dock oskyddade. Man får hoppas att det finns alternativ under berg.

Oavsett skulle ett beslut om återinförande av ens delar av totalförsvarets ekonomiska försvar först kräva 3 – 4 år av utredningar, 1 – 2 år av handläggning av lagstiftningen och dessutom kräva finansiering som inte finns.

Under Göran Perssons (HSB) regim sålde Sverige av hela vårt ekonomiska försvar, och fick in några kronor på det hela. Dock har den efterföljande avvecklingen av tillhörande anläggningar antagligen kostat mer än vi fick in på HSB:s tid, och avvecklingenfortsätter belasta försvarsbudgeten. Om någon undrar varför Sverige till nästan dubbla kostnaden bara får en liten bråkdel av Finlands försvarsförmåga, så beror det bland annat på att försvarsbudgeten fortsätter betala för avveckling och avskrivningar på anläggningar som inte längre används, eller rent av redan gjorts obrukbara eller rivits. Det hade antagligen varit billigare att bara behålla dem i malpåse – då hade vi åtminstone fått något för pengarna anläggningarna kostar.