Ebola är inte en potentiellt global pandemi

Det nuvarande Ebola-utbrottet i Västafrika är förstås tragiskt och har skördat hundratals liv, men det finns ingen risk att Ebola ska bli en global pandemi. Ebola är nämligen att betrakta som en blodsmitta, eller vad vi i dagligt tal kallar för en könssjukdom. Kort sagt sker inte spridningen som exempelvis influensa.

Så alla som kontaktat mig, viftande på armarna över Ebolautbrottet, ni kan lugna ner er.

Detta är en blogg, konsultera en professionell medicinsk rådgivare och smittskyddsläkare, och lita inte på det jag skriver här. Allt jag skriver här är förstås förenklat.

Till en början har det pågående utbrottet drabbat länderna Guinea, Liberia, Sierra Leone och ett enda nigeriansk fall (på grund av resa). Tillsammans har dessa tre länder (ej medräknat Nigeria med sina 175 miljoner invånare)  20 miljoner invånare och drygt 800 fall har rapporterats, eller 0.04 promille av befolkningen under fem månader. HIV/AIDS är en betydligt större och mer systemhotande sjukdom i Afrika än Ebola och antagligen dör fler i den ofta rätt kaotiska trafiken i dessa länder under samma period.

Ebola dödar runt 90% av de smittade och inkubationstiden är ca tre veckor, dvs man blir sjuk tre veckor efter man smittats. Smitta sker genom att man utbyter kroppvätskor med en smittad. Det klassiska sättet är genom omslutande sex, men man kan också smittas om man äter dåligt lagat kött från smittobärande djur. Regionalt i Afrika spelar dessvärre begravningssederna in, då hela familjen och alla släktingar gemensamt ska torka rent den dödes kropp, och med Ebola kan man säga, förenklat, att man blöder internt och det kommer blod ur alla kroppsöppningar. Det finns alltså en överhängande risk för smitta i samband med begravningsritualer, vilket också drabbar begravningsentreprenörer, personal på bårhus och förstås sjukvårdspersonal. På underfinansierade afrikanska sjukhus kan man också smittas av återanvända nålar etc. En patient kan förstås också hosta blod på någon, som smittas genom att få det i mun eller ögon. Dock blir man först dålig och kommer bli sängliggande innan man hostar blod. Någon risk för att en smittad person helt plötsligt hostar ner dig med blod vid fikabordet på jobbet är i princip noll – personen kommer inte orka gå till jobbet vid det laget. Anhöriga kan förstås lätt smittas vid vård i hemmet, t ex där sjukvård inte finns.

Smittspridningen av Ebola kan alltså anses vara beroende av fattiga förhållanden och underfinansierad sjukvård. Detta gäller inte oss i väst, även om 90% av smittade lär dö även här. Om någon tar hit smittan från Afrika, kommer antalet smittade vara ännu färre än 0.04 promille^1..

Att sedan svensk intensivvård och smittskydd skulle gå på knäna är en annan fråga. Stängda sjukhus, inställda operationer, stängda akutmottagningar, och eventuell smittad sjukvårdspersonal etc skulle vara det som skördar offer, inte Ebola i sig. Worst case skulle vara om någon alfahanne eller alfahona tar med sig smittan från Västafrika och oskyddat ligger runt maximalt i 21 dagar. Så är man det minsta orolig, ha inte sex med någon som varit i Västafrika de senaste 21 dagarna… Och gå inte runt och bit folk. 

Ebola är förstås en extremt farlig sjukdom, men den har ingen potential för att bli en global pandemi. Den är inte ens en lokal pandemi i Västafrika, där det garanterat dött mångfaldigt fler av andra sjukdomar, som AIDS och malaria under tiden för det nuvarande utbrottet.

Så sorry, ni som tror på jordens undergång: Nej, inte den här gången heller.

^{1. 0.04 promille av Sveriges 9.5 miljoner stora befolkning är för övrigt 380 personer, eller ungefär lika många som dödas i trafiken per år. Vanlig influensa dödar tusentals svenskar, främst äldre, varje år.}

Tillägg: Gambia ligger i Västafrika, men är inte drabbat. Än. Kan vara värt att tänka på för de svenskar som åker dit för sexturism. Första eventuella utbrottet i västvärlden kan mycket väl komma med en återvändande sexturist.

Tillägg 2: Enligt en läsare som gått Försvarsmaktens SkyddC-kurs Specialinstr CBRN, B-delen, så sade Smittskyddsinstitutet i princip samma som ovanstående på den föreläsning som läsaren gick på 2004 hos Karolinska Institutet. Föreläsningen ifråga hölls av en sjuksköterska från SMI, som själv varit i Afrika och behandlat Ebolasmittade. 

Själv har jag en värnpliktig CBRN-specialistutbildning på (ur minnet) 4 – 6 veckor från 1991, och hade kompanihuvudansvar för CBRN, även om det hette ABC på den tiden (senare NBC, idag CBRN), om någon undrar över mina kvalifikationer.