”Det räcker inte att privatisera, det gäller att privatisera på rätt sätt.” – professor Magnus Henrekson i Magasinet Neo
Obligatorisk lördagsläsning är en intervju, främst kring skolan och privatiseringen av välfärden, med nationalekonomen och VD:n för Intitutet för näringslivsforskning Magnus Henrekson. Han sätter fingret på att våra borgerliga politiker har missuppfattat fira, korrekt reglerade, marknader och att försvara företagarintressen.
En korrekt avreglering och eventuell privatisering sker med styrmedel, som gör att man får en korrekt marknad. Inte att man som nu får friskolor där den som ägnar sig åt högst betygsinflation och minst undervisning får flest elever och tjänar mest pengar.
”Det handlar till stor del om ideologi, och att delar av borgerligheten missförstår marknadsekonomi. Till vänster i svensk politik har man haft för vana att säga att allt som bedrivs i offentlig regi är bra. Inom borgerligheten verkar folk stundtals tro att privatisering är svaret på allt.”
Läser man mellan raderna så är denna missuppfattning grunden till att alliansregimen kommer förlora valet i september. Man har helt enkelt sopat rent för en missnöjesreaktion, med icke-fungerande marknader, gödda av reglerade skattepengar, som vårdpeng eller skolpeng. Det har varit viktigare att privatisera än att skapa fungerande marknader.
”Det jag inte begriper är hur borgerligheten har kunnat ge vänstern det här öppna målet. Borgerliga väljare tycker att fria marknader är något gott. Hur kan man sjabbla bort skolmarknaden på det här sättet?”
Henrekson konstaterar också att eleverna kan allt mindre när de börjar på universitet och högskolor. De klarar inte ens av de obefintliga mattekraven för att läsa till nationalekonom, utan utbildningarna får göras lättare och lättare. Henrekson menar rent av att vi aldrig kommer bli bra på matte igen i Sverige, då vi helt enkelt har för usel skola och eleverna blir så dåliga på matte att de inte ens kan bli mattelärare framöver.
”Han förklarar vilken kompetens Sverige skulle behöva: Svenska elever läser för lite matte för att bli mattelärare, eller för att bli ingenjörer och utveckla nästa generations Scanialastbilar.
– Sådan kompetens saknas i Sverige. Vi kommer inte att kunna få fram den inhemskt heller eftersom skolan är för dålig.”
Ord och inga visor, och en mycket läsvärd artikel som antagligen sticker i ögonen på toknyliberaler, som tror att allt privat per automatik är bra. Antalet bra citat är tjogvis, läs själva.
Vad gäller fungerande marknader, så är exempelvis central betygssättning enbart via nationella prov, en väg att gå. Då kommer skolor tvingas fokusera på att bli bäst på undervisning och kunskapsförmedling, inte bäst på att sätta betyg. Men samtidigt måste man då ha mekanismer för antagning till skolor, som i någon form behöver kvoteras utifrån betyg – annars kan en gymnasieskola välja att bara ta emot de bästa eleverna från högstadiet, och därmed slå sig för bröstet över sina höga betyg. En annan variant är centrala antagningsprov med strikta kunskapskrav istället för betyg för att komma in på en högre utbildning.
35 kommentarer
Problemet med dålig styrning av skolan försvinner nog till större delen om vi uteslutande använder oss av antagningsprov till nästa nivå av utbildning, inga antagningar på inflaterade betyg utan istället visade kunskaper.
Simsalabim.
Fast som det är nu måste högskolorna sänka kraven, antagningsprov skulle bara göra att ingen blir antagen, då de inte klarar kraven…
Helt riktigt, den momentana effekten blir av det slaget, men snart skulle det förhoppningsvis uppkomma en konkurrenssituation där vissa skolor så sakteliga kan visa på högre antagningsgrad för sina elever relativt andra skolors elever och därmed bli attraktiva.
För dem som vill plugga vidare vill säga, vilket inte är alla.
Vad jag har hört så får universitet och högskolor endast i undantagsfall använda antagningsprov… Så var det i alla fall 1995.
Det stämmer nog och varför det är så förstår jag inte. Finns det något vettigt skäl att avstå den mest effektiva och rättvisande metoden?
Intressant, när bokstavsmänniskor får chansen så hamnar de i en oväsentlig detaljdiskussion direkt. Bara just den där detaljen kommer att fixa problemet, speciellt om man förbjuder… Kanske, bara kanske, man skulle fundera på övergripande principer. Extrahera dessa och verkligen bidra till något användbart. Förmodligen får jag på skallen för den antydningen.
Är det bara jag som inte förstår Neu Tral's inlägg?
Mycket bra artikel, faktiskt. Sätter så att säga fingret på problematiken. Att man inte införde central-rättade prov igen i samband med "privatiseringen" av skolan är helt sanslöst, egentligen.
Sedan kan man kivas om det där med "privatisering", det känns ju mer som att man har skapat en gigantisk korporat skattepengs-diar-maskin. Privata företag är ju sådana där folk betalar själva. Man kunde i teorin – istället för att ge barn en skolpeng – ge skatteavdrag till föräldrar som själva finansierar sina barns utbildning. Det skulle lyfta över ansvaret på att barnen får en utbildning tillbaka dit den hör hemma, nämligen hos föräldrarna. Månne kommer någon socialdemokrat då skrika att man måste ge tilläggsbidrag till föräldrar som inte tjänar så mycket. Fair enough.
Sedan argumenterar jag naturligtvis helt teoretiskt här, fick jag välja skulle jag uppenbarligen skrota hela skiten omgående och låta folk göra som de själva fann bäst. Men eftersom jag bara har 0.0001% av befolkningen med mig på det spåret kan jag väl kosta på mig ett och annat pragmatiskt resonemang också.
För att vara en artikel från någon som inte har sett det anarkistiska ljuset så var den mycket bra som sagt. Bra mycket bättre än nyliberala inlagor om att allt blir per automatik bättre om man lägger ut statlig inkompetens på entreprenad……
Folk för mindre utbildning och högre betyg – vad mer kan en maktpsykopat önska?
Jag vågade inte skicka länken till dig!!!!!! Trodde du skulle bli förbannad för att det finns viss folkhemsfundamentalistisk propaganda i den.
Tino tipsar på sin blogg.
Tino tipsar om godbitar i sin blogg.
http://www.tino.us/2014/05/magnus-henrekson-i-neo/
"exempelvis central betygssättning enbart via nationella prov, en väg att gå."
Problemet med detta förslag är att det i ett svep skulle exkludera alla elever med särskilda behov så som: ADHD, ADD, Autism, Aspberger, språkstörning och liknade NPF problematik.
Nationella prov ställer hårda specifika krav på att kunna läsa snabbt, att inte bli stressad av tidspress och förmåga att kunna formulera sig i skrift. Allt detta oerhört svårt för de flesta barn med NPF problematik. De behandlas förbannat dåligt redan idag och skulle sannolikt behandlas ännu sämre med ett system helt baserat på dagens typ av nationella prov.
Barn med svårigheter måste också få möjlighet att kunna prestera på det sätt som passar dem, precis som begåvade barn.
Går att åtgärda med en speciell intagningssgrupp för dem till högskola, eller låta de gå om igen etc. Inte så smart att ställa krav på alla utifrån de svagaste. Det går ju såklart att ordna skolor för begåvade elever istället. .. Realistiskt är att utnyttja sammhällets resurser på bästa sätt.
För övrigt är det nog ett större problem med dålig disciplin i klasser för dessa elever både andra disciplin och deras egen. Samma gäller också för mobbning som de ofta är utsatta för.
Har man medicinsk diagnos och tillhörande intyg så får väl provtillfället anpassas efter detta. Finns ingen anledning att alla andra ska sänkas till en kravlös nivå för det.
För övrigt, har barn svårigheter med att läsa, räkna, skriva, så ska de förstås ha lägre betyg i detta. Inte få något extra enkelt nationellt prov som ger dem lika höga betyg som andra.
Livet är dessvärre inte rättvist. En del klarar sig bättre, andra sämre.
Skolan är t ex inte anpassad till pojkars sätt att lära, ska då pojkar få enklare nationella prov?
Jag föreslog senare skolstart för pojkar, även könsseparerade klasser och två skolstarter – en per termin. Många bokstavsdiagnoser sätts felaktigt på barn för att de är omogna, ofta födda sent på året.
Man kan förstås även ha separata klasser för personer med neurologiska syndrom, så undervisningen sker med deras miljökrav, sk särskilda klasser.
Sen får man inte glömma att avundsjuka och rättvisa är siamesiska tvillingar.
För att inte tala om personer som är födda med lägre IQ än normalt. De bör också få anpassade nationella prov, så de kan få lika många rätt som andra. Orättvist annars om bara ADHD-folk etc ska få enklare förutsättningar.
I IQ- frågan är jag lite kluven. Faktiskt så anser jag att ett vettigt samhälle bör kunna hantera alla varianter av IQ. Det är faktiskt så att alla smarta är lika beroende av de osmarta som tvärt om. Ditt påstående har otrevliga undertoner från historien. Jag utgår från att du helt enkelt inte tänkte innan du satte fingrarna på tangenterna. Lite väl mycket moll i accordet för vara trovärdigt.
Anledningen till att det skär sig här, Neu Tral, är att vi har krav på prestation bredvid krav på medmänsklighet och jämlikhet. Kraven på prestation vet du nog mycket väl vad det handlar om. Allt från att få bra betyg, till att lära sig något, bli bra på något, tillföra samhället något, betala räkningar, få bokslutet att gå ihop. Det måste presteras. De som presterar bättre belönas. Det här försvinner inte. Kommer inte försvinna. Cornu har så obarmhärtigt rätt i att det är hål i huvudet att tro att du kan kvotera in någon med lägre IQ att utveckla avancerad medicinskteknisk utrustning. Kom inte dragandes med "otrevliga undertoner" för det är så förljuget. Du skulle aldrig låta någon som inte är absolut bevisat kunnig få operera din fru, ditt barn. Varför skulle de få tillverka bilen du ska köra i?
Skillnad i begåvning och intelligens bland människor är ett faktum helt omöjligt att bestrida.
Om du vill öka nivån av medmänsklighet och jämlikhet i samhället så kommer du ingen vart genom att införa enklare prov som kan göra ngn med lågt IQ till ingenjör. Du kommer helt enkelt inte nå det målet med de medlen.
Jag försökte själv på teknisk fysik, men kan ärligt säga att jag inte har den rätta sammansättningen av synapskontakter för den utbildningen, de yrkena och den nivån av problemlösning. Jag kan se att det finns de som har det och jag skulle aldrig vilja kvoteras in på deras arbete, för jag skulle göra ett mycket sämre jobb.
Varför ska det här vara så svårt för människor att acceptera? Alla är inte lika intelligenta. Faktum.
Och ja, det kommer alltid vara jävligt svårt att ge underbegåvade en meningsfull sysselsättning och ansvar, på ett sätt som inte är nedsättande. Det är en del av den hårda verkligheten, att vi inte kommer kunna hantera sådant perfekt, eller ens särskilt bra kanske. Vi kommer heller inte kunna hantera brottslingar och kriminalitet bra. Vi kan låsa in dem. Och tusen andra dåliga lösningar på problem som uppstått för att vi har ett samhälle vi inte har utvecklats för. Det blir inte bra. Det blir bara mer eller mindre komplicerat och sideffekter av oönskat slag A-Z eller inom någon annan exotisk domän.
Jag har lösningen på orättvise-problemet.
I det militära har man specialister såsom läkare, sjuksköterskor och diverse andra yrkeskunniga individer som utnämns till löjtnanter, majorer eller t o m överstar.
För att alla ska vara medvetna om att dessa personer t ex inte kan leda bataljonsstrid har man s k baccis-grader, med vita eller röda streck, som visar att graden är på låtsas.
Personer med handikapp kan få likadana betyg – ett MVG med ett rött streck under, så att alla vet att det inte är ett riktigt betyg. Alla blir glada och nöjda.
Bortom den svarta humorn finns det en ganska obekväm frågeställning som mänskligheten som enhetlig entitet inte är mogen att hantera. Bara det faktum att vi existerar i alla former från hjärnaktivitet kokt grönsak till något av det mest vackra och sofistikerade som vi känner till i universum.. Glidande skala! Problem redan där.
Vi har inte metoder sofistikerade nog att entydigt kunna differentiera mänskliga förmågor och begåvningar, lära känna vår hjärna, så vi har samma typ av trubbiga, okunniga hantering av verkligheten på det området som inom ekonomin, eller för all del politiken.. Det är ett hafsverk, en blandning av självbedrägeri, otillräcklighet, romanticism och genvägar.
Det där är egentligen inget problem.
Skolan ska, i en idealisk värld, utmana alla till gränserna av sin förmåga. Att göra 100 m på 23 sekunder kan vara en jätteprestation om man bara har ett ben. Så enkelt är det.
Det är när ideologin, avundsjukan, partipolitiken och i viss mån det dåliga ledarskapet gör sin entré i skolan som det blir problem.
Jag håller helt med dig om att det är skolans uppgift.
Kanske är de sakerna du nämner de grundläggande problemen också. Frågan är dock om de går att separera från skolan, eller från något överhuvudtaget – realistiskt sett.
Å ena sidan kan man ha en egen kanske en lite ineffktiv organisation som producerar hyfsat, å andra sidan kan man outsourca och potentiellt få en suborganisation som producerar på topp.
Med den egna organisationen kan folk göra det som de tycker fungerar, medan den outsourcade gör vad de kan för att tjäna pengar. Därmed ställs det exceptionella krav på kravställarna, att de verkligen tänker igenom vad det är som de vill ha, och skapar incitament för det.
Att bara säga att om man outsourcar något så blir det bättre och sedan släppa tyglarna är ett säkert recept på katastrof. Vill man outsourca verksamhet måste man skapa ett långsiktigt samarbete där kunden och producenten nästan lever i symbios.
Misslyckas man hamnar man i en situation som i USA där advokater och liknande istället kan tälja guld med morakniv. Det är en hårfin skillnad mellan en parasit och en partner.
Typ: http://www.liberaldebatt.se/2014/02/fram-trader-miljopartiet-liberalerna/ , men det är nog mer att "Realisterna" träder fram. Konformitet mot ideologi är ej bra oavsett vilken den är. Hur ser tex en politik som baserar på sig på ”Biophysical economics” ut?
Som von Moltke uttryckte det:
"Strategy is a system of expedients. It is more than science, it is the translation of science into practical life, the development of an original leading thought in accordance with the ever-changing circumstances."
Roligt att läsa kommentarer på Schlaugs hemsida … http://schlaug.blogspot.se/2014/03/fran-mps-sprakrorsteam-vi-liberaler.html
Sjukvården har samma problem men den organisationen är mer sluten så där märks det inte på samma sätt som exempelvis skolan, i skolan kommer fler och fler till slut märka att eleverna inte lär sig.
Man borde titta mer på idrotten, hur lyckas idrotten motivera och få idrottare att prestera. Och de gör det samtidigt som de som deltar tycker det är roligt
Vill inte låta högfärdig här men inledningen med Henrekson´s citat låter som en skamfylld självklarhet men även som en retorisk efterkonstruktion. Redan från dag 1 stod det klart att Reinfeldtska etablissemanget skulle sälja ut våra egendomar på ett bedrägligt sätt. Vilken idiot som helst med kunskap om köp och försäljning av rörelser förstår betydelsen av "marknadsvärdering av tillgångar liksom avkastningsvärdering. När man säljer ut för att privatisera och skapa en helt ny marknad är säljaren, i vårt fall alla svenskar, genom deras ombud, regeringen etc, skyldig att prissätta efter ett förväntat marknadsvärde. När det saknas skriver man som ägare/patentinnehavare eller innehavare av andra rättighetsvärden, in avtalsklausuler som säkerställer att säljaren/ägaren att priset för den sålda egendomen justeras när väl marknadsvärden har skapats(dvs en marknad har uppstått). Det Reinfeldt&Co har gjort skulle ur ett bolagsrättsligt perspektiv behandlas som bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Vitsen med privatiseringen var inte att sälja snabbt utan för att skapa en ny marknad där de nya ägarna skulle visa att de kunde driva verksamheten bättre än det offentliga. Därför förutsätts de driva verksamheten med marknadsmässiga ingångsvärden. Inte genom att köpa kontinuerliga garanterade statliga ersättningar som överhuvudtaget aldrig prissattes förrän köparna visste vad värdet av dem var men där säljaren var aningslös. Och som saknade prisjusteringsklausuler.
Själva utförsäljningsprocessen är bara ett av flera exempel på hur den okunnige Reinfeldt&Co hoppats på den "osynliga handen" som marknadsprocessor. I själva verket har man inte visat någonstans för sina medborgare att man ens gjort en studie i hur en framtida marknadssituation kunde se ut. T.ex innebär inte en privatisering per se att det inte ska finnas tydliga regler från början hur hur verksamheten får bedrivas. Och det gäller särskilt vad beträffar ev sanktioner och möjligheten för staten att återreglera offentligt.
Reinfeldt har visat att man bakom draperierna har valt samma nyliberala linjen somRyssland utsattes för när oligarkin bildades. Underpriser är bara ett exempel. Man undrar stillsamt om Anders Åslund varit med ännu en gång och förstört.
kudos rttck
+10
Varför diskuterar vi utförsäljningarna på allvar först på senare år och inte redan 2006? Eller åtminstone under processen? Politiker måste tvingas ta ansvar bortom valen samt att vi börjar diskutera återinförandet av tjänstemanna-ansvaret. Det försvann när politikerna startade sin resa mot en ny karriär-klass.
http://armstrongeconomics.com/2014/05/24/mark-twain-on-politians/
BD är en av de roligaste på den här bloggen. Du är en av de vettigaste.
Kommer svenskar att utkräva ansvar för det här? Känns väldigt otroligt.
Vilken är den typiska reaktionen när en vanlig medelsvensson har åkt på en blåsning? Man tänker att det kunde varit värre, och bättre att inte bråka, och så går man vidare.
Det finns många fina fördelar med att inte vara stolta, tuppiga som folkslag, men det har sina baksidor också.
Kanske skulle jag förtydliga att vi till och från diskuterat privatiseringspolitiken sedan 2006 men INTE i termer hur den skulle genomföras. Där var det totalt tyst vilket är mycket förvånande. Förmodligen beror det på att t.ex skolan och vården inte är statens primära uppgifter. Ändå var det regeringen/staten som bestämde om privatiseringen. Ett vakuum förelåg alltså som media inte brydde sig om.