Försvaret av Gotland utgår från fastlandet!

“Man behöver för helvete inte sitta på bron för att försvara den!” – kn Fredrik Geijer, P 4 Skaraborgs regemente, kompC 8:e pansarskytte, “Rudolf Ludvig Etta”, Pb 9, 1991

I paniken över Rysslands postmoderna invasion och annektering av Krimhalvön höjs nu nästan samstämmiga röster att Gotland måste försvaras. Bland de som inte vill basera trupp på Gotland hittar vi vår käre ÖB, för vilket han fått “viss” kritik. Men försvaret av Gotland måste faktiskt i det moderna kriget utgå från fastlandet och att basera flyg på Gotland höjer inte Sveriges beredskap eller försvarsförmåga.

Som bloggrannen Statsmannen korrekt påpekar ligger Gotland och Visby med Visby flygplats (F 17G) inom porté för både Iskander-robotar och för S-300 luftvärn, baserat i Kaliningrad. Alternativa baseringsplatser för svensk incidentberedskap på Malmen utanför Linköping eller det normala F17 Kallinge ligger åtminstone utanför räckvidd för Iskander-E. Malmen ligger rent av utom räckvidd för Iskander-M. Att flytta flyg till Visby flygplats gör dem snarare sårbarare. Flytten av incidentrote med spaningskapslar och automatkanoner till Visby är en medial åtgärd, med måltavla svenska folket, inte något annat. Ungefär som Putins förnekande av rysk trupp på Krim har målgruppen ryska folket, inte de som kan ta till sig fakta.

Jag får en massa frågor från sura rysskramare om hur många miljarder jag vill rusta upp försvaret för. Svaret är enkelt – det behövs inga ökade anslag för att rusta upp det svenska försvaret. Vad som behövs är kompetens och att man upphör med dräneneringen av försvaret. För drygt halva den svenska försvarsbudgeten sätter Finland in ett sju gånger så starkt försvar som svenska IO2014, när den är bemannad tidigast 2023. Svenska försvarets problem är främst ett enormt hål i huvudet i form av felsatsningar, dyra IT-system, internfakturering där Försvarsmakten först lägger hundratals miljoner eller miljarder på att bygga anläggningar, som sedan Fortifikationsverket tar över gratis och sedan hyr ut tillbaka till den som betalade för skiten. Man betalar en miljard för att byta batterier på 42 stridsvagnar medan Finland istället köper in nya modernare för nästan samma pris. Svenskar är nämligen urbota korkade och tycker att lagen om offentlig upphandling ska följas även om endast ockerbud kommer in. Listan över systemfel kan göras längre och den har skildrats här och på andra Försvarsbloggar. När Försvarsmakten sparar pengar tas dessa tillbaka av staten istället för att satsas inom försvaret.

Antagligen är det en kulturell fråga som sitter djupt i väggarna på Högkvarteret, Försvarsdepartementet och FMV. Rimligtvis kommer denna kultur av inkompetens inte att upphöra. Bästa lösningen är att sparka alla och låta finnarna ta kontroll över den svenska försvarspolitiken och det svenska försvaret. Sveriges försvar sker ändå till siste finne.

För övrigt är det inte bara Försvarsmakten som lider av denna systeminkompetens. Det samma gäller t ex skolan och mycket annan svensk skattefinansierad verksamhet.

Men tillbaka till frågan om Gotland. 2009 – 2013 har jag researchat och skrivit två detaljerade fiktiva storsäljande böcker i ämnet, Midvintermörker och Midsommargryning. Jag vill påstå att jag åtminstone har viss koll på ämnet, även om allt är baserat på öppna källor.

Det gamla invasionsförsvaret av Sverige behövs faktiskt inte. Vi behöver istället ett modernt försvar anpassat till det moderna kriget. Första världskriget liknade inte något tidigare krig. Andra världskriget liknade inte första världskriget. Vietnamkriget liknade inte andra världskriget. Gulfkriget liknade inte Vietnamkriget. Och Irakkriget liknade inte Gulfkriget. Och Krimkrisen liknar inte Irakkriget.

Det moderna kriget sker med distansbekämpning, små kvalificerade elitförband, genom det strategiska överfallet och genom ett medialt psyopskrig. Detta skildrar jag i mina bägge böcker, de fiktiva Midvintermörker och Midsommargryning.

Vi ser det på Krim, som följer regelboken för ett strategiskt överfall. Spetsnazförband intog parlamentet och tog kontroll över flygplatserna. Sedan flyger man in förstärkningar. Psyopskriget pågår för fullt.

Jag har sagt det förr – om IO2014 hade varit bemannat, övat och korrekt utrustat, med tillhörande infrastruktur i form av bassystem så är organisationen i princip tillräckligt för svenska behov. Någon invasion är nämligen inte aktuell, vare sig idag eller i framtiden. Det finns inget i ett inkompetent Sverige som någon vill ha. Istället handlar det i teorin om begränsad geografisk kontroll.

Det klassiska scenariot är numera Gotland, där Ryssland (eller NATO) i ett skymningsläge kan vilja säkra ön för att nå kontroll över Baltikum. En variant är att delar av Skåne, t ex Falsterbonäset, besätts för att få kontroll över passager genom Öresund. Till detta kommer förstås möjlig distansbekämpning av det svenska fastlandet. En variant är en konflikt på Nordkalotten och kring Barents hav eller Arktis, där baser i Norrland kan vara avgörande.

Det räcker alltså att Sverige kan försvara en plats. Framför allt måste Sverige ha ett skalskydd -marin, flygvapen, luftvärn och kustartilleri.

Inledningsvis några generella ändringar jag skulle utföra om jag var diktator.

1. Svenskt artilleri är baserat i sin helhet i Boden. Boden skyddas av 350 000 finnar. Den ena artilleribataljonens materiel ombaseras till skyddade mobbförråd i södra Sverige, utanför Iskander-porté. Lämpligen till några av alla de bergrum med lastbilskapacitet som håller på att överges. Den andra bataljonen får väl motvilligt stå kvar i Boden för övnings- och utbildningsändamål.

2. Motsvarande sker med luftvärnet, som också grupperas ut i bergrum istället för att utgöra kryssningsrobotmål i Halmstad. Ja, bergrummen behöver utrustas med lämplig ventilation och avfuktning, men för att inte snabbt slås ut av distansbekämpning så duger inte plåthallar. Det fungerade under det gamla 80-talet, men idag släpper man även bomber på 150 km avstånd och kryssningsrobotar är standard.

3. I möjligaste mån bör förstås också övrigt armémateriel flyttas till bergrum. Bergrummen på Ärna ska användas för flygvapnet.

4. Krigsflygbaser återupprättas i volym, främst hos Hangarfartyget Västergötland. Kallinge och Hagshult är bägge inom porté från Iskander-M. Med dagens mobila basorganisation så bör det duga med att asfalten på gamla baser återställs, t ex Moholm-Bällefors som används improviserat i Midvintermörker, men även Råda, som idag används för övningsbruk.

5. Musköbasen återtas och ska bli den svenska huvudbaseringen av flottan, eller åtminstone basera hälften av marinen i sina bergrum. Muskö ligger till skillnad mot Karlskrona inte inom porté för Iskander. Utbildning etc kan förstås finnas kvar i Karlskrona, men krigsorganisation och basering ska utgå från Muskö, där även åtminstone halva flottan ska vara baserad till vardags. Det som finns i Karlskrona överlever bara de minuter det tar för en Iskander att nå Marinbasen från Kaliningrad.

Rysk förmåga

Gotland, Blekinge och i fallet Iskander-M även stora delar av Småland och Skåne hotas av den semiballistiska robotsystemet Iskander från Kaliningrad. Karta nedan.

Alla kartor baserar sig på Wikipedias karta över Sverige. Licens är public domain.

Räckvidd för Iskander-E och Iskander-M från Kaliningrad.

Räckvidd för Rysslands strategiska luftvärn i Kaliningrad. Ser nu att jag skrivit fel – inre cirkeln ska vara S-300 (SA-20). Orkar inte omarbeta grafiken dock.

Vän av ordning påtalar att Ryssland inte kan se över horisonten och upptäcka lågflygande svenskt flyg, så våra JAS-plan på Hagshult och Kallinge, eller på F 17G blir inte omedelbart nedskjutna innan de gått upp i höjd. Det är riktigt.

Därför har man med all sannolikhet sina flygande stridsflygledningscentraler och radarflyg uppe, i form av sina Mainstay. Nedan ser vi en kraftsamling där man håller tre Mainstay i luften samtidigt. Detta är vad som sker i Midvintermörker, vilket drar rejält med resurser i form av lufttankning och ytterligare Mainstay att rotera med.

Räckvidd för tre stycken Mainstay.

Notera att detta är en mycket aggressiv gruppering, likt den som sker i Midvintermörker. Om planet söder om Gotland inte är så långt fram hamnar både Hagshult och Malmen utanför radarräckvidd och aktiviteten där blir “osynlig”. Fartyg kan dock upptäckas på längre avstånd än så här, vilket inte är relevant i lilla Östersjön.

Med framskjutna Mainstay kan man plocka upp svenskt flyg så fort det lyfter från F 17 Kallinge eller F 17G Visby och plocka ner dem med luftvärn från Kaliningrad.

Mainstayplanens radarräckvidd är också den praktiska räckvidd inom vilket rysk stridsflyg kan verka fullt ut. Man vill generellt inte använda egen radar utom när man faktiskt är i strid, då det får det egna stridsflygets positioner att lysa upp som fyrbåkar i nattmörkret.

Kort sagt är Gotland, och även Blekinge, synnerligen olämplig basering av svenska förband. Men med en modernisering av svensk förmåga kan vi försvara Gotland ändå.

Svensk teoretisk förmåga på Gotland

Vissa saker kan vi inte försvara oss mot. I Midvintermörker landar man Spetsnaz på Visby flygplats, ombord på civilt flyg, som begär landningstillstånd på grund av rökutveckling i kabin. Finns inget man kan göra åt det – det går inte att skjuta ner civilt flyg.

Sverige behöver alltså kvalificerad trupp på Gotlands mark för att kunna slå mot flygplatsen, som kan falla via denna enkla trojanska häst. Dessutom har Gazprom personal på Gotland, som i Midvintermörker dessutom “råkar” tjänstgöra i Spetsnaz… Så illa är det förhoppningsvis inte i verkligheten. Men “ny” personal kan skickas in i god tid.

Är då tunga mekaniserade förband rätt lösning? Mitt svar är visst, men det är inte nödvändigt. Som jag visar nedan kommer Ryssland nämligen inte genom ett skalförsvar med tyngre förstärkningar, vare sig till sjöss eller via luft, om vi har ett fungerande skalförsvar.

Det räcker att vi dubblar hemvärnet på Gotland till tidigare två bataljoner, samt gör dessa till slagkraftiga insatsbataljoner.

Låt ett kompani per bataljon vara ett hemvärnsunderstödskompani. Sätt gamla Robot 70 och 120 mm granatkastare med STRIX-granater i dessa kompanier. Ordinarie insatskompanier (infanter) tillförs pansarvärnsrobot Bill-2, som nu ska bort från försvaret. Med hemvärnets klassiska glesa gruppering kommer man ha tillräckligt med luftvärnsrobotar för att hindra ytterligare landningar av transportflyg och med granatkastare kan man göra livet på flygplatsen “rätt surt”.

Dock kan inte ens två insatsbataljoner ta tillbaka flygplatsen, utan för det krävs det mekaniserade förband, likt i Valdemar Atterdag-kapitlet i Midvintermörker. Å andra sidan har vi ett stridsvagnskompani i en rykande krater till plåtskjul, med förinställda Iskanderkoordinater. Skulle man tillsammans med två hemvärnsinsatsbataljoners lätta infanteri ha ett kompani överlevande stridsvagnar (en Iskander slog ut 28 stridsvagnar i Georgien – 14 svenska i ett plåtskjul på Gotland lär möta samma öde, liksom all annan tung utrustning som placeras på Gotland – ÖB har rätt). Däremot kan glest grupperat hemvärn klara sig utmärkt. Man kan inte sätta en Iskander i huvudet på alla hemvärnsmäns bostäder.

Målet med ett försvar är inte krig, målet är att kriget aldrig sker. Två hemvärnsinsatsbataljoner på Gotland kommer göra det alldeles för dyrt att ge sig på Gotland, när vi har övrigt skalförsvar.

Svenskt teoretiskt skalförsvar

Till en början så måste man inte sitta på något för att försvara det. Man försvarar inte bron med bajonett, likt Sven Dufva. Man försvarar med eld och rörelse.

Nu låg jag på pansarskytte, varifrån inledande citat kommer under en tidig befälsövning på en av kompaniets stridsuppgifter någonstans i Sverige. Pannbenen till värnpliktiga plutonchefer hade i rättvisans namn inte fått adekvat utbildning vid tillfället, även om vi pärmbärare på stad- och tross fnittrade åt det hela då vi redan lämnat förslag på flankerande gruppering för att försvara bron. Fientligt pansar ska nedkämpas med flankerande eld, inte mot det kraftigare frontalpansaret.

Gotlands försvar utgår från fastlandet.

Framöver kommer vi få radarjaktroboten Meteor, med en räckvidd på 100 km. Svenska JAS-plan kan från fastlandet nedkämpa transportflyg som går in för landning mot Gotland. En bit över Östersjön kan JAS-plan plocka ner ryska transportplan långt innan de når Gotland, oavsett om dessa utgår från St Petersburgsområdet (t ex luftlandsättningsförbandet VDV i Pskov) eller Kaliningrad.

Det tar några minuter att på låg höjd från baseringar på Hangarfartyget Västergötland nå det svenska östkustbandet, eventuellt snabbt ta höjd, skjuta iväg de sex Meteor som JAS 39 E/F kan bära (eller de fyra som nuvarande JAS 39 C/D kan bära) och sedan sticka hem igen.

Nedanstående illustrerar vad några rotar JAS kan nå. Som vi ser täcker man in Gotland utan att knappt behöva lämna fastlandet.

Svensk täckning med Meteor, utifrån baseringsmöjligheter i Västergötland, Hagshult, Kallinge, Malmen och Ärna. Ytterligare en felskrift. Ska vara BVRRAAM. Tänk det populära trailerljudet. BVRRAAM!

För att motverka detta måste Ryssland ha ett antal Mainstay i luften och en omfattande egen jaktskärm, som måste leta sig in över svenskt fastland för att på egen hand upptäcka svenskt flyg i tid. Mainstayplanen kommer vara mycket utsatta.

Speciellt om vi uppgraderar vårt luftvärn till de Aster 30 som finns i Midsommargryning. Se nedan.

Notera att här är inte ens något luftvärn baserat på Gotland, men glöm inte att teoretiska Rb 70 hos hemvärnet för korträckviddig nedkämpning och självförsvar.

Sveriges åtta Rb 77/97 Hawk har är bytts ut mot åtta Aster 30, grupperade på Öland och fastlandet.

Räckvidd och täckning 8x Aster 30

Ingen motståndare kommer vilja gå väster om Gotland om det ser ut så här. Luftvärnet verkar 24/7 och livet kommer bli extremt surt för det ryska jaktflyg som måste ligga långt fram för att kunna hindra svenska motangrepp med jaktflyg.

För sjötransporter har vi redan idag robot 15 till våra JAS-plan, även om övning lämnar en del att önska och Rb 15 är i behov av modernisering.

Under tidigare Meteor-skärm kan man skydda Gotland och har gott om tid på sig att sänka eventuella transporter.

Räckvidd Rb 15 från JAS över Östersjön

Ovanstående är en bra bit ut över Östersjön. Men redan från fastlandet kan JAS-planen verka, från låg höjd, motsvarande Meteorinsatserna ovan. Eller ett återtaget lastbilsburet kustrobotartilleri. Välj själva, på kartan nedan kallar jag det hela för Rb 15 KA. Inte heller någon basering på Gotland.

Räckvidd sex Rb 15 KA

Problemet här är som ni ser att hamnen i Slite inte nås med Rb 15 från fastlandet. Men Visby skyddas. Vad man däremot inser är att svenska JAS-plan inte behöver långt ut från fastlandet för att kunna skydda Slite.

Tillägg: Skulle vi uppgradera till Rb 15 Mk III, så fås 200 km räckvidd och man kan nästan nå till hamnstaden Baltijsk i Kaliningrad.

Rb 15 Mk III från fast mark (eller flyg över fast mark).

En variant, som vi ser i Midsommargryning, är att Archersystemen mjukvaruuppgraderas och integreras mot sjömålsradar, som vi ändå behöver för ett återtaget Rb 15 KA. Nedan visas räckvidd med nuvarande Excaliburgranater, 60 km. I Midsommargryning har man den fiktiva Excalibur II med 80 km räckvidd. 

Här görs ett undantag som exempel och fyra Archerpjäser är grupperade på Gotland, vilket dock innebär att de antagligen omgående nedkämpas i sina plåtskjul av Iskander-robotar.

Annars spärrar Archer med Excalibur effektivt av hela passagen mellan Öland och Gotland och skyddar Visby från angrepp från Östersjön söderifrån.

Avgörande blir likt i Midvintermörker istället Slite hamn.

Nu har jag inte gått in på ubåtar här. Har vi tillräckligt många u-båtar, kan vi ständigt ha en u-båt i aktiv tjänst, bestyckad med skarpa torpeder. Innan den är borta är det extremt riskabelt att försöka sig på sjötransporter till Gotland.

Nu kommer inget av ovanstående bli verklighet, men detta är ett teoretiskt exempel på hur Gotland faktiskt försvaras från fastlandet. Vilket kräver främst uppgradering av luftvärnet och absolut kräver fler användbara krigsflygbaser. Archer och Rb 15 KA är tillval.

Dock upplever svenska försvaret alltså total systemkollaps och ovanstående förblir teoretiskt. Några ökade försvarsanslag behövs inte, “bara” en fungerande och prisvärd organisation. Och nej, fler IT-system löser inte kollapsen.

//Rudolf Ludvig Trea, jävligt uppfattat, slak k*k.

Tillägg: Noterar nu att Carl Bildt är inne på liknande tankegångar om skalförsvar i Östersjön. Fokus på JAS 39 med Meteor och ubåtar. Säger inte emot, men luftvärnet behövs också. Korrekt säger han också att idag handlar det om “snabba insatser med små styrkor”, dvs samma som jag skriver om.