EU:s statsskulder 2011

Detsamma kan ju sägas om BLT innan banken ändrar uppfattning om värdet på kåken. Att vara skuldsatt till skorstenen innebär normalt ingen nettoskuld och resonemangen är alltså att detta skulle vara en sund ekonomisk situation?
Att ha en nettoskuld brukar i andra sammanhang kallas för att vara konkursmässig! Man kan ju undra hur en bank skulle ställa sig ifall ett bolag som är konkursmässigt kommer in och vill låna pengar, tror du kreditgivarna resonerar på ett annat sätt bara för att det är en stat (som har rätt att sätta reglerna för avbetalningen) som vill låna?

Sen bör man ha i åtanke att man kanske inte i ekvationen skall räkna med tillgångar som av en eller annan anledning knappast låter sig avyttras. Detta innebär att man som land, företag eller privatperson alltid skall se till att man har tillräckligt med eget kapital (dvs nettotillgångar).

Här är förresten lite matteliknande bokstäver rörande sektorbalans-tänket jag hänvisade till ovan (Anonym Apr 24, 2012 01:54 AM) Jag skulle tycka det vara mycket intressant om du(cornu) ville skriva ett inlägg rörande detta. Jag tycker det verkar som man kan få många intressanta perspektiv på skuldproblematiken i Europa genom detta synsätt. Vad tycker du?

GDP = C + I + G + (X – M)

C = consumption

I = investment

G = government spending

X = exports

M = imports

Or stated differently;

GDP = C + S + T

C = consumption

S = savings

T = taxes

From there we can conclude:

C + S + T = GDP = C+ I + G + (X – M)

If rearranged we can see that these sectors must net to zero:

(I – S) + (G – T) + (X – M) = 0

(I – S) = private sector balance

(G – T) = public sector balance

(X – M) = foreign sector balance

Nu är jag inte särskilt kunnig egentligen i nationalekonomi, men jag tror inte det är en förutsättning att penningmängden är konstant för att ovanstående ska stämma. Om den offentliga sektorn väljer att spendera mer än den tar in genom skatter så går ju den offentliga sektorn med underskott oavsett om den väljer att finansiera underskottet genom obligationslån eller genom att ex trycka nya sedlar. Liknande borde det vara med den privata sektorn. Om den privata sektorn sammantaget spenderar mer än den har i inkomst genom att ta upp lån vilka ökar penningmängden så går den ju i alla fall med underskott och sambandet borde hålla.

02:35
Det du förblindar dig på är att man måste hantera resurser över tid och inte från år till år.
Dessutom har du förvillat dig en ekvation som i sin natur alltid ska bli noll likt en balansräkning. Detta skall man skilja på från att bli fattigare eller rikare.

Annorlunda uttryckt kan man säga att budgetunderskott i den offentliga sektorn vid en handelsbalans på 0 alltid motsvaras av ett lika stort nettosparande hos den privata sektorn(företag och hushåll).

Med det i minnet tycker jag att man kan problematisera mycket som sagts kring skuldproblematiken i Europa och även rörande Sverige vid 90-talskrisen.

Båda kriserna föregicks av snabbt på grund av kreditexpansion stigande tillgångspriser som efter en tid kollapsade. Den privata sektorns skulder var när bubblan sprack höga och motsvarades efter kollapsen av lägre värderade tillgångar. Det rationella för alla dem i privat sektor som har höga skulder och lågt värderade tillgångar är att använda inkomst för att betala av skulder alltså nettospara (Om den privata sektorn har marginaler för att betala ner skulder) Med beaktande av sambandet ovan leder nettosparandet till underskott i den offentliga sektorn.

Då kan man fråga sig om det är bra eller dåligt med ökande underskott i budgeten eller om staten måste göra någonting åt det. Här på bloggen brukar det ofta framföras att den privata sektorn har för höga skulder. Jag håller med dvs det är alltså bra om den privata sektorn amorterar ner något av de enorma skuldberget.

Men samma personer skriver också att det inte går att ha budgetunderskott för då blir statsskulden allt för hög. Staten måste betala av sina skulder annars väntar enorma räntor, nedgraderingar och slutligen konkurs "den som är satt i skuld är inte fri" osv. Alltså måste staten måste göra allt för att minimera sina underskott. Då återstår bara att skyffla över underskotten på utlandet genom att exportera mer. Det lyckades man kanske att göra i Sverige efter 90-talskrisen men betänk att det då var en stark världskonjunktur och Sverige hade en rörlig växelkurs. De skuldtyngda länderna i Europa lär inte kunna göra samma resa som Sverige gjorde med fast växelkurs(Euro) och dålig fart i världskonjunkturen.

Det blir således något av ett moment 22.

En lösning skulle kunna vara att låta staten gå med underskott, men inte finansiera det på obligationsmarknaden utan exempelvis Euroländerna lånar direkt i ECB och Sverige i Riksbanken tills sysselsättningen och den privata sektorns skuldsituation kan stabiliseras.