Dubya. Double you. W. Oftast använt som en referens till den amerikanska ex-presidenten George W Bush.
Men dubya kan man också passande nog titulera ekonomin. Många bedömare talar om en W-formad återhämtning, alltså först en liten uppgång i ekonomin eller på börsen (som ligger före ekonomin i stort), och sedan ner mot nya bottnar igen.
Nu sållar sig Nouriel Roubini också till dubya-skaran, och talar om att situationen i Europa är riktigt allvarlig. Sverige är tillsammans med Österrike, Tyskland och Italien på listan över länder vars bankväsenden tungt exponerat sig mot Östeuropa.
Sedan kan man förstås tillägga att vi har våra alldeles egna PIGS-länder inom EU, med stora ekonomiska problem, dvs Portugal, Irland, Grekland och Spanien.
Kanske dags för en nordisk förkortning för länder i Europa som inte räknas till kontinenten, förutom brittiska öarna? Finland, Island, Norge, Sverige. FINS? SNIF? Fast vad dessa länder har gemensamt förutom geografin och delvis överlappande kulturarv vet jag inte.
På Island står det väl inte så bra till. Sverige återstår att se. Norge drabbas av lägre oljepriser, och Finland liksom Sverige av nedgångar i skogsindustrin och även inom telekom. Från isländska bekanta har jag fått lite rapporter om läget där, och det är väl generellt inte helt muntert. Många som överbelånat sig, och visserligen skaffat det finaste av allt, men nu finns det inga köpare när tillgångarna behöver avyttras. Snif.
Vill man leta efter ett lite större dubya så har vi ett från börstoppen i mars 2000, med mitten av dubyat 2007, och sedan dess är det nedåt som gäller. Hela uppgången till 2007 kan betraktas som ett enda stort bear market rally, artificiellt drivet av statligt sänkta räntor och medföljande belånings- och konsumtionsorgasm.
60-talets bearmarket höll på i sexton år, och då har vi sju år kvar… Om man nu inte vill anse 2007 som början, även om det bara var nominellt man såg indexrekord på börsen, justerat för inflationen var börstoppen fortfarande år 2000. Även mätt i SEK toppade t ex de amerikanska börserna år 2000, justerat för dollarindex syns klart den första halvan av ett stort dubya.
Är det någon mer än jag som är trött på tjatet om gröna skott, green shoots? Skit är skit, oavsett vad man kallar det.
2 kommentarer
Gröna skott, jo tjena. Mig lurar inte etablissemanget, vare sig de heter FED eller IPCC.
Bernanke och Ingves är bedårande barn av sin tid.
Än är inte bear market rallyt slut, det tar slut den dan ingen förväntar sig att det ska ta slut och folk inte frågor om de ska våga köpa aktier utan vad de ska köpa för att inte missa tåget.
Nog för att överoptimism kan leda till bubblor – men nu är ni väl dystopiska anser jag !
Ekonomin har i all modern tid iaf uppfört sig som "w" eller "sinuskurvor" – dvs. lågkonjuktur, högkonjuktur osv osv – med olika bransta backar och olika långa perioder.
Generellt sett så vara dock de riktiga topparna och dalarna bara 1-2 år. Framförallt brukar konjukturen vara rätt likartad, i nedgång börjar det med råvarorbolag, sen industrierna, byggnadsbolag följt av konsulter/bemanningsföretag, sedan tjänstesektorn och offentliga sektorn- och sen går det upp i samma ordning.
Just nu har tjänsteföretagen sett en nedgång under våren, och samtidigt börjar en del av industrin ev. ana en ljusning – mao tecknen är klassiska på att detta faktiskt kan vara vändpunkten.
Och även om oljepeaken kan innebära problem så tror jag inte den påverkar konjukturerna, den kan dock påverka höjden på "backarna" – och ev hur lång/kortvarig en svängning är. Troligast är dock att vi anpassar oss ganska snabbt om vi i tid uppmärksammar att en övergång till andra energikällor behövs.
Jag tror inte en sekund på att det på morgonnyhetern a en dag meddelas att: "nu är oljan slut – sorry" – utan vi kommer se en stadig uppgång av priserna, som får till följd att alternativ kommer efterfrågas, och utvecklas allt eftersom.
Det enda jag är rädd för är om klåfingriga och naiva politiker inte inser att energi kommer vara framtidens stora fråga, och att "sparande" bara funkar för att ge oss lite respit, ett utbyggnad av nya kraftverk är absolut nödvändig, och vill man inte ta till kol (som det till skillnad från olja finns rätt gott av) så är kärnkraft den snabbaste och billigaste vägen till mängder av energi ! Vid och sol är bra komplement och ger lite redundans i systset, men sol funkar inte i norden som primärkälla – och vind funkar inte pga sin opålitilighet utan en bas som kan köra 24/7 !
Förutom det faktum att vindkraftverkens verkliga effekt ligger på ca 20-25% av den installerade effekten – dvs det blir 100000 tals vindkraftverk för att klara energihållningen bara i Sverige…
/K