Nouriel “Dr Doom” Roubini menar numera att oljepriset är det största hotet mot världsekonomin, så USA:s exploderande statskuld och skuldkrisen i Europa har flyttats ner till tredje och andra plats.
Latest in Nouriel Roubini
I inget mindre än provinsialblaskan GP kan man idag läsa lite om Nouriel Roubini, en av de tre Dr Doom, som nu förväntar sig en kollaps av euron. Rent av ett sammanbrott av hela eurosamarbetet. PIGS in space riskerar att bli fröet till nästa kris.
Det är förstås intressant, med tanke på att ECB menar att ett land inte kan överge euron utan att också lämna hela EU.
Från USA fick vi fantastiska BNP-siffror idag, +5.7% för fjärde kvartalet. Rejält över förväntningarna. Men detta är förstås främst drivet av stimulanspaket, och tillväxten är nog högst blodfattig utan dessa stimulanser och nollräntor som råder. Svenska börsen reagerade förstås som vanligt med glädjefnatt, OMXS30 +1.99%. Men i USA stiger Dow Jones med bara +0.56% och Nasdaq med +0.39 och S&P-500 med 0.53%. Inget vidare på så fantastiska siffror.
Börsen sägs som bekant ligga före konjunkturen, och de siffror vi fick idag får man se som vad som prisades in under 2009 års börsåterhämtning. Men den betydligt mindre hurtiga börsen i USA idag antyder att det finns ett fortsatt underliggande säljtryck.
Man skall inte heller glömma att USA är mästare på att manipulera statistik, och sedan i tysthet revidera ner den i efterhand vilket förhoppningsvis inte ger några genomslag i nyheterna.
De uppgångar vi ser än så länge idag ändrar inte att det ser ut att bli en teknisk säljsignal i veckocharten för bl a DJIA. Det krävs ännu kraftigare uppgångar för att trenden skall stanna kvar på neutral där. Men några index kan nog nu hålla sig kvar på neutralt läge, och kanske inte ge säljsignal förrän nästa vecka, baserat på veckocharten. OMXS30 ser nu ut att inte ge en hård blankningssignal för tillfället. Dow Jones och S&P TSX indikerar fortfarande blankningssignal om de inte vänder upp lite mer.
Å andra sidan så kanske vi nu inte får en hård säljsignal i alla börsindex, vilket hade varit ganska signifikant. Kanske nästa vecka? Lite ljusare, men ingen upptrend.
Så BNP-siffrorna ändrar ingenting, utan understryker att det är en återhämtning i lånefinansierad statlig respirator.
E24 envisas fortfarande med att inte införa Twingly, så jag drar mig normalt för att länka till dem då det inte ger mig något.
Nu har man åtminstone en uppföljande artikel kring de tre Dr Doom man skrev om i vintras, dvs Peter Schiff, Marc Faber och Nouriel Roubini.
Dessa tre herrar förutsåg i god tid finanskrisen, och speciellt Peter Schiff fick som återkommande slagpåse i amerikanska media utstå rätt mycket spott och spe åren innan, men skrattar bäst som skrattar sist.
Det väsentliga i E24-artikeln är att ingen av dessa herrar har ändrat ståndpunkt. De menar att vi bara sett början på krisen, och att den än så länge är en blek skugga av vad som komma skall.
Peter Schiff överväger för övrigt att kandidera till amerikanska senaten, men det är väl osannolikt att hans rätt dystra budskap kommer samla speciellt många röster. Att allt kommer bli värre är inte riktigt vad folk vill höra från någon de tänker rösta på.
Vill man titta på någon statistik så kan man ju alltid titta på arbetslösheten i USA.
Arbetslösheten följer förstås konjunkturen med viss fördröjning, men den har åtminstone inte börjat vända ner. Man måste dessutom hålla koll på hur de här siffrorna fungerar. Har man varit arbetslös för länge i USA, så syns man inte längre i statistiken, så det är naturligt att den plattar till sig efter en tid.
Drar arbetslösheten iväg igen får vi dock facit på att ekonomin dyker vidare, men det vore förstås konstigt om inte de tusentals miljarder med stimulanspaket som man pumpat ut i ekonomin inte skulle ge någon tillfällig effekt, även om det främsta resultatet förstås är ett exploderande budgetunderskott. Glöm inte att enbart de amerikanska stimulanspaketen uppgår till mer än dubbla inflationsjusterade kostnaden för andra världskriget.
Men börsen har ju stigit, så allt är glatt och muntert och nu är det återhämtning som gäller? Eller har Dr Doom, Dr Doom och Dr Doom rätt? Igen?
Trots allt har vi bara försökt bota symptomen, och inte gett oss på sjukdomen.
Dubya. Double you. W. Oftast använt som en referens till den amerikanska ex-presidenten George W Bush.
Men dubya kan man också passande nog titulera ekonomin. Många bedömare talar om en W-formad återhämtning, alltså först en liten uppgång i ekonomin eller på börsen (som ligger före ekonomin i stort), och sedan ner mot nya bottnar igen.
Nu sållar sig Nouriel Roubini också till dubya-skaran, och talar om att situationen i Europa är riktigt allvarlig. Sverige är tillsammans med Österrike, Tyskland och Italien på listan över länder vars bankväsenden tungt exponerat sig mot Östeuropa.
Sedan kan man förstås tillägga att vi har våra alldeles egna PIGS-länder inom EU, med stora ekonomiska problem, dvs Portugal, Irland, Grekland och Spanien.
Kanske dags för en nordisk förkortning för länder i Europa som inte räknas till kontinenten, förutom brittiska öarna? Finland, Island, Norge, Sverige. FINS? SNIF? Fast vad dessa länder har gemensamt förutom geografin och delvis överlappande kulturarv vet jag inte.
På Island står det väl inte så bra till. Sverige återstår att se. Norge drabbas av lägre oljepriser, och Finland liksom Sverige av nedgångar i skogsindustrin och även inom telekom. Från isländska bekanta har jag fått lite rapporter om läget där, och det är väl generellt inte helt muntert. Många som överbelånat sig, och visserligen skaffat det finaste av allt, men nu finns det inga köpare när tillgångarna behöver avyttras. Snif.
Vill man leta efter ett lite större dubya så har vi ett från börstoppen i mars 2000, med mitten av dubyat 2007, och sedan dess är det nedåt som gäller. Hela uppgången till 2007 kan betraktas som ett enda stort bear market rally, artificiellt drivet av statligt sänkta räntor och medföljande belånings- och konsumtionsorgasm.
60-talets bearmarket höll på i sexton år, och då har vi sju år kvar… Om man nu inte vill anse 2007 som början, även om det bara var nominellt man såg indexrekord på börsen, justerat för inflationen var börstoppen fortfarande år 2000. Även mätt i SEK toppade t ex de amerikanska börserna år 2000, justerat för dollarindex syns klart den första halvan av ett stort dubya.
Är det någon mer än jag som är trött på tjatet om gröna skott, green shoots? Skit är skit, oavsett vad man kallar det.