Ibland dyker det upp kritiska röster mot att investera i aktiebolag med ändliga resurser. Ofast råvarubolag inom t ex olja eller gruvnäringen. -“Hur kan du köpa aktier i något som tar slut? Köp Ericsson eller Nokia istället, som är framtiden.”
Svaret är förstås enkelt. Råvarubolag värderas utifrån ett nuvärde på deras ändliga reserver. Om nettovärdet på bolagets tillgångar t ex är 1000 MSEK, så kanske bolaget värderas till 700 MSEK vid aktuellt råvarupris. Man köper så att säga 100:- SEK för 70:-. Står råvarupriserna stilla går det helt och fullt att räkna ut hur lönsam en sådan investering är. Och ingen investerar i en råvarusektor om man tror att priset på råvaran skall falla.
Råvarubolag behöver inte heller marknadsföra sin produkt, men lider förstås av en konjunkturbaserad efterfrågan som man inte kan göra så mycket åt. Det finns också svarta svanar, dels kan råvarupriset kollapsa, såväl som gruvor eller oljeplattformar, men man kan också göra stora nya fynd som snabbt driver upp nuvärdet.
Och naturligtvis satsar råvarubolagen också på expansion, genom att prospektera efter nya fyndigheter eller köpa andra bolag.
Men för Ericsson eller Nokia är det inte på det här viset. De har inga förutsägbara inkomstströmmar alls. De måste ständigt utveckla nya produkter och marknadsföra dessa för att alls försvara sina värderingar, samtidigt som de måste vara bättre än konkurrenterna. Inom råvarubolag kanske man kan tala om kollegor, men inom tekniksektorn så är det konkurrenter istället.
Och utvecklas inte Nokia så dör Nokia. Det har vi sett nu. Nokia har helt blivit omkörd av Apple och iPhone, samt övriga konkurrenters iPhone-imitationer. Trygga Nokia utvecklades inte. En aktiekurs baserad på att man presterade som förr kunde inte motiveras och aktien har aldrig direkt återhämtat sig från finanskrisens fall, som också sammanföll bra med iPhones segertåg över världen.
Så nu sparkar man VD:n. Inte för att det hjälper, bara för att man byter VD trollar man inte över natten fram en iPhone-dödare. Det visar åtminstone på att styrelsen är medveten om problemet med den stagnerande kolossen.
Nokia blev för svulstigt, blev för bekvämt och blev för framgångsrikt. Yngre och hungrigare vargar sprang om den gamla alfahannen.
Så teknikbolag är inte alls nödvändigtvis framtiden. Teknikbolag förutsätter att de kan fortsätta och utvecklas och år efter år försvara sina marknadsandelar med nya spännande produkter.
Går jag in på Nokias hemsida så hittar jag 57 olika telefoner. Apple har en enda. Den tilltalar inte alla, men hur kan Nokia öht komma fram till att det finns en marknad för 57 olika telefoner? Kanske behövs det fem eller sex olika modeller i utbudet. 1-2 olika ungdomstelefoner, 1-2 olika vuxentelefoner och 1-2 olika företags/proffstelefoner. Och kanske en stöt- och vattentålig för utsatta jobb. Tänk er kostnaden för att utveckla och underhålla 57 modeller?
Naturligtvis är det så att Apple rider på att slippa erbjuda 57 olika modeller till övriga marknadssegment, och det är en kostnad som Nokia får ta. Apples enda skyldighet är att tjäna pengar och ha nöjda kunder. De måste inte ta kostnaden för att erbjuda telefoner till kreti och pleti (inget illa menat med det uttrycket), utan satsar istället på vad som är lönsammast.
Men när man investerar i en teknikaktie så måste man vara medveten om att förr eller senare springer en ny eller gammal, men framför allt hungrigare och innovativare konkurrent förbi.
En dag kommer Apple bli omkörda, precis som Microsoft nu allt mer förpassas till ointressets bakgård och endast lever på ett de-factomonopol på operativsystem till PeCee, omsprungna av bolag som Google eller Apple vad gäller innovationsförmåga.
Så frågan skall inte vara hur man kan investera i råvarubolag med ändliga tillgångar. Frågan är hur man kan investera i teknikbolag som hela tiden måste återuppfinna sig själva för att motivera sin värdering? Ett råvarubolags tillgångar kanske räcker i 10 år. En mobiltelefonmodell i ett år.
En liten teknisk analys av Nokia kanske?
Tittar vi långsiktigt så går det inte ens att peka ut var finanskrisen inträffade, och ännu mindre var återhämtningen från börskraschen inträffade.
I det korta perspektivet så kom en köpsignal i Nokia för några dagar sedan.
Man kan anta att uppgången har berott på viskningar om VD-byte. Den sista candlesticken är intradag från idag, och frågan är om vi inte ser en klassisk buy the rumour, sell the news. Efter den initiala glädjen över en sparkad VD så knackar eftertankens kranka blekhet på dörren, och någon iPhone-dödare finns inte i sikte.
Det är därför antagligen för sent att köpa nu. Nokias golgatavandring fortsätter. Och det finns gott om elaka svarta svanar som kan slå till mot jätten. Gott om hungriga och snabba bolag där ute.
Lustigt nog tar man in en VD från Microsoft, ett bolag som aldrig lyckades slå in någon succé eller revolution på mobiltelefonfronten. En gammal dinosaur vänder sig till en annan gammal dinosaur och hoppas att två dinosaurer skall kunna överleva snabba och anpassningsbara däggdjur som Apple, som mer än gärna profiterar på det som de långsamma reptilerna lämnar.
