Med kommande finskt och svenskt Natomedlemskap förändras det säkerhetspolitiska läget runt Östersjön helt och Fredens Hav blir ett Natoinnanhav, där den ryska Östersjöflottan i princip inte längre kan verka och inte kan försörja ett anfall mot Sverige. Sverige kommer behöva satsa mer på arméstridskrafter i Norrland för att stödja Finland och Norge, samt på flygvapnet, marinen och luftvärnet, medan arméstridskrafterna i södra Sverige mer än väl kan slå de små styrkor som Ryssland kan få över Östersjön och som kommer få slut på ammunition och drivmedel inom ett dygn.
Med Natomedlemskap kan det inte längre ske några isolerade anfall mot Sverige, utan att dra in Nato och med det är Östersjön stängd för rysk trupp, flotta och den logistik som är nödvändig för att understödja en landstigning med trupp i Sverige.
I praktiken kan Ryssland om man når strategisk överraskning och samtliga Natoländer inklusive Sverige blundar kanske få två bataljoner på svensk mark, t ex Gotland. I verkligheten kommer de sänkas innan de ens når fram. Men når de fram, så är det det enda man gör och man får klara sig med den ammunition och det bränsle man har med sig, vilket torde räcka ungefär ett dygn.
Mot sig har man 18:e stridsgruppen Gotland, samt antagligen 31:a luftburna bataljon som understödjer specialförbandet Särskilda operationsgruppen, som omedelbart flygs in, samt 2:a amfibiebataljon som sprintar över med sina stridsbåtar. I en andra våg kommer en svensk mekbrigad via färja, antagligen först som en bataljon från Skaraborgsbrigaden. Vid det laget har inte Ryssland längre ammunition eller bränsle, då som man ser på kartan ovan all form av transport – både med flyg eller med fartyg – kommer löpa gatlopp och bekämpas från alla håll av övriga Natoländer i Östersjön. Svenskt stridsflyg kommer – ursäkta uttrycket – bomba skiten ur eventuellt brohuvud på Gotland.
Dessutom kan man räkna med att Natoförband också anländer inom 48 timmar, och hjälper till att städa upp de sista ryssar som gömmer sig, oavsett om det var en landstigning mot svenskt fastland eller Gotland, medan den ryska Östersjöflottan är parkerad på Östersjöns botten. Det inkluderar amerikanska marinkåren från sina förplacerade förråd i Tröndelagens bergrum.
Det enda som möjligen finns kvar är ryska ubåtar, men Östersjön är inte Svarta Havet, utan det är litet, trångt och svårt att gömma sig och går inte heller att fly utom räckhåll för flyg eller sjömålsrobotar.
Även ett försök att via ett strategiskt överfall ta Gotland för att hindra Nato från att förstärka Baltikum vid ett ryskt anfall mot Estland, Lettland och Litauen kommer alltså misslyckas och skjutas bort inom ett dygn.
Svenska arméstridskrafter är i form av Södra Skånska Brigaden, Skaraborgsbrigaden och den kommande Mälarbrigaden starka nog för att slå de 1-2 bataljoner som Ryssland kan landsätta i Sverige vid ett Natomedlemskap. Till det har vi Norrlandsbrigaden.
Vad som återstår för Sverige är att delta i att hjälpa våra Natoallierade om dessa angrips. Antagligen kan vi skicka Skaraborgsbrigaden till Baltikum när Östersjön är rensad, men i första skedet blir det 2:a amfibiebataljon och 31:a bataljon och Särskilda operationsgruppen. Skaraborgsbrigadens personal kan sedan roteras med Skånebrigaden och Mälarbrigaden, som är kvar i Sverige och säkrar baserna.
För Sverige kommer vara ett basområde för svensk stridsflyg och Natos stridsflyg för att understödja Baltikum, Finland och Norge. För detta behöver vi mycket mer luftvärn. Inte för att Ryssland lyckas lokalisera baseringen av flyg – de klarar inte ens av det i Ukraina – utan för att skydda civila mål, då Ryssland kommer försöka terrorbomba för att skrämmas. Natotrupp kommer ha med sig eget luftvärn för de basområden man kommer nyttja, likt man redan har i Polen, men Sverige måste kunna skydda civila prioriterade mål för Ryssland, som våra sjukhus.
Svenska flottan behöver utöver befintliga ubåtar, sjömålsrobotar på våra korvetter och tung kustrobot, fokusera på i prioritetsordning 1) ubåtsjakt 2) minröjning 3) eskort inklusive luftvärn och 4) expeditionär förmåga i form av större militära transportfartyg motsvarande de danska. 4) är lågt prioriterat då vi kan samarbeta med andra Natoländer på den punkten, men vad den ryska flottan kan åstakomma är att minera Östersjön, samt ha kvar ubåtar som försöker sänka förstärkningar av Baltikum. Ryskt flyg kommer snabbt skjutas bort, men särskilt de svenska hamnarna behöver luftvärnsskydd – det är osannolikt att Ryssland kommer ha kvar sensorkedjor som kan hitta fartyg till havs efter de första dagarnas distansbekämpning av rysk förmåga utan man får nöja sig med att slå mot hamnarna.
Vad Sverige däremot behöver är utökade arméstridskrafter i Norrland – detta för att kunna understödja Finland och Norge. Norrlandsbrigaden och åtminstone en av jägarbataljonerna kommer gå till våra Natoallierade Finland och Norge för att försvara dessa. Vi skulle behöva en Norrlandsbrigad till för att kunna rotera med, eller kraftsamla.
Sverige behöver fokusera på våra styrkor på relativt våra grannar – det är stridsflyg och marinen för att uppträda i Östersjöns trånga innanhav, samt förmåga att med arméstridskrafter uppträda på Nordkalotten. Stridsflyg och marin råkar tacksamt nog vara stora delar av svensk försvarsindustri.
Med Natomedlemskap står vi inte längre ensamma och Ryssland kan omöjligen sjö- eller luftvägen försörja ett anfall mot Sverige. Östersjön har blivit ett Natoinnanhav, där Ryssland bara är en gäst och kommer bli bortskjuten så fort de lämnar hamnarna i Baltijsk och Kronstadt eller lyfter från sina flygbaser.
Ryska Svarta Havsflottan förstärktes innan anfallet mot Ukraina den 24:e februari, men inte ens då klarar den av att försvara sig mot ett land utan flotta. Enda anledningen till att de inte helt förpassats till Svarta Havets botten är att Svarta Havet är stort nog att man kan fly utom räckhåll. Det är inte Östersjön.
Som Kreml dock visat i kriget i Ukraina så är idioti och dömt att misslyckas inte ett argument för att inte försöka. Så vi måste fortfarande kunna försvara oss mot nästa gång Kreml får feeling och tuppjuck.
Den tid då vi behövde en köttmur av värnpliktiga är förbi när vi är medlemmar i Nato – vad vi behöver nu är kvalificerade förband inom stridsflyg, luftvärn, transport, marin och yrkesarméförband för att skicka till våra allierade grannar. Med hemvärnet och de tre territorialförsvarsbataljonerna (en kommer finnas på Gotland) kommer vi kunna ytövervaka svenskt territorium mot de små möjliga upptåg Ryssland kan försöka sig på i form av illegalister, infiltratörer och femtekolonnare.
En sidotanke är att den svenska slutenheten och hemlighetsmakeriet kommer behöva lättas och vi kommer behöva bli öppnare, likt andra Natoländer. Att dölja allt för svenska folket blir i förlängningen orimligt, när vi samtidigt öppnar upp det för andra länder.
