Sveriges ekonomi är fantastisk. Allt pekar åt rätt håll. Global återhämtning. Fejkad positiv statistik från USA. Inga problem med EU:s skuldkris. Allt pekar uppåt.
Den svagaste låten på Dire Straits annars suveräna album Love over Gold från 1982 är sången Industrial Disease, där följande textrad förekommer: ”Two men says they’re Jesus, one of them must be wrong.” Lägger inte in något YouTube-klipp, eftersom det faktiskt är en riktigt dålig låt som jag inte vill förstöra er dag med.
Iaf så inom bostadsprisstatistik har vi i Sverige två källor att vända oss till. Dels Statistiska Centralbyrån, SCB, och dels partsinlagan Mäklarstatistik. Den första framstår som urtråkig och skulle göra (och gör) en betongsosse stolt. Den andra är rena lekstugan och levererar inte någon sammanställd statistik och byter vid flera tillfällen ut vilket sätt man redovisar statistiken på. Mest klassiskt är att man slutar redovisa snittpriset för bostadsrätter mitt under den akuta finanskrisen 2008.
Är det någon som faktiskt funderat på vad det är för siffror Mäklarstatistik redovisar?
För bostadsrätter är det prisförändringen i kronor per kvadratmeter. Om det främst är välbesuttna som gjort affärer i krisens spår, och köpt större lägenheter, så kan det leda till en bias för högre priser per kvadratmeter, men det är förstås osäkert. Oavsett så rapporteras inte alla affärer in i statistiken. Eftersom bostadsrätter rör sig om klubbmedlemskap och inte fastighetsaffärer så har vi tyvärr inga andra siffror att gå på, då affärerna inte finns i något register.
För villor är det annorlunda. SCB:s statistik baserar sig på affärer ifrån fastighetsregistret, och är därmed heltäckande oavsett hur affären gått till.
Men för villor är det också väldigt speciellt vad Mäklarstatistik redovisar. De redovisar nämligen ändringen i K/T-värde på inrapporterade affärer. Vid lägre volymer av affärer, eller där främst dyrare hus omsätts, så kan det slå väldigt fel. Ofta har just dyra hus ett förhållandevis lågt taxeringsvärde, och avsevärt högre K/T-värde.