”Liberté, égalité, fraternité” (Frihet, jämlikhet, broderskap)
När vi tänker på grundtankarna med vår västerländska demokrati som sammanfattar ännu ett av slagorden från den franska revolutionen 1789 det hela bäst. Frihet. Jämlikhet. Broderskap.
Latest in Libyen
I sin bok Executive Orders (Presidentens order på svenska) inför Tom Clancy något han kallar för The Ryan Doctrine, nämligen att slå personligen mot den högst ansvariga för ett angrepp. Tanken är väl att om ledaren för ett angrepp mot t ex USA ovillkorligen dödas om och om igen så kommer inte någon annan vilja ta över ledarmanteln.
Verkligheten är förstås lite annorlunda, då det sällan är en enda person som allting står och faller med. Däremot står och faller antagligen Khadaffi-regimen just med Khadaffi, som nu påstås överlevt ännu ett angrepp mot honom personligen. Som många av oss minns skedde ett sådant (påstått) angrepp redan 1986, då en adoptivdotter till honom sägs ha dödats i anfallet. Och Den Store Ledaren undkom förstås.
NATO påstår sig angripit en ledningscentral vilket ledde till att en av de söner som skadades 1986 men överlevde dödades tillsammans med några barnbarn till Khadaffi. Khadaffi själv med fru påstås kommit undan oskadade.
Min första reaktion är att Khadaffis oskadade undanflykt bara är en del av regimens propagandamytbildning kring Den Osårbare Store Ledaren. Möjligt att det var så redan 1986, dvs att han inte var i närheten att dödas. Vi pratar här om en mkt brutal diktator och det är inte ens omöjligt att han är beredd att göra lite damoffer i sin familj för att få sympatier, och t ex stationerar ut familjen vid måltavlor. Det är förstås väldigt konspiratoriskt, och behöver inte alls vara så. Har man ingen respekt för sin egen befolknings liv så behöver man inte heller ha någon respekt för sin egen familjs liv.
Men det finns ingen anledning att inte Den Osårbare Store Ledaren kommer påstås klara sig oskadd fler gånger framöver.
Oavsett så är inte Ryandoktrinen fiktiv, utan försökte tillämpas i Afghanistan mot Usama bin Ladin och till viss del i Irak. Men på bägge de platserna var Den Store Ledaren alldeles för skicklig i att hålla sitt natthärberge hemligt. Det finns ingen anledning att tro att Khadaffi skulle vara sämre på det, och därför tror jag att det är orealistiskt att Khadaffi ens var i närheten av att skadas i NATO:s flyganfall.
Occams rakblad. Om det är omöjligt att tänka sig att någon överlevde, så är den enklaste förklaringen att Khadaffi helt enkelt inte var där.
Jag tillämpar Ryandoktrinen i min bok Midvintermörker, även om det där är Sverige som är mål för doktrinen och inte tillämpare. Har också precis läst färdigt bloggrannen och SSG-utbildade reservofficeren Kaj Karlssons roman Operation Nordvind, där Ryan-doktrinen också tillämpas fast i svensk black ops-regi som respons på ett terrorangrepp. Återkommer med recension av boken i morgon, men den är mkt läsvärd och finns att köpa hos Ord & Bok för 137:-, Adlibris för 149:– eller Bokus för 140:– även om det för tillfället blivit någon bugg om tillfälligt slut, vilket ter sig osannolikt då boken släpptes i fredags. Tillägg: Tydligen har distributören för tillfället problem med sitt IT-system, men Operation Nordvind är alltså inte slutsåld. Än.
I Syrien slaktar regimen sin protesterande civilbefolkning rätt fritt just nu. Möjligen att man undviker att likt Libyen sätta in flyg och helikoptrar, men annars finns det ingen återhållsamhet alls. Stridsvagnar mot civila, hundratals döda etc.
Nu tog det visserligen upp till en månad innan FN:s säkerhetsråd fick nog i fallet Libyen och godkände ett ingripande, rätt eller fel.
Så varför får Syrien hållas? Svaret stavas förstås olja.
Via The Oil Drum får vi bekräftat att Saudi-Arabien vara snackade när de sa att de hade reservkapacitet att ersätta den oljeproduktion som föll bort pga inbördeskriget i Libyen. Saudi-Arabien ökade sin produktion något innan inbördeskriget bröt ut, men ingenting i reaktion på själva konflikten. Se nedanstående graf från TOD:
Värt att notera är att Saudi-Arabien inte ens klara av att öka sin produktion tillbaka till tidigare värden från så sent som 2008. Ovanpå det så har landets inhemska konsumtion ökat än mer, så tittar man på den relevanta oljeexporten så är den nu ännu lägre. Libyens oljeexport föll med ca 1 000 000 fat olja per dag. Saudi-Arabien ökade samtidigt med ca 100 000 fat olja. Så var det med den saken.
Bluffen är nu synad. Det finns ingen reservkapacitet, utan det är bara trams från Saudi-Arabiens sida. Som jag konstaterat tidigare måste de säga att de har reservkapacitet för att täcka upp all världens möjliga problem för att inte USA:s skyddande hand i bl a FN:s säkerhetsråd skall tas bort från den stenhårda totalitära diktaturen i Saudi-Arabien.
Den globala oljeexporten peakade redan 2005, sedan dess måste världens importländer slåss om allt mindre tillgänglig exportolja.
Vi ser även facit i oljepriset och priset för dieseln och bensinen vid pumpen.
Kjell Aleklett har benådats att få skriva en debattartikel om peak oil hos Schibsted/SvD och konstaterar att politikerna har varit helt ointresserade av frågan och att han själv (och vi andra) har haft helt rätt i prognoser kring peak oil.
Aleklett påpekar att trots att politiker påstår att Sverige minskat sitt oljeboerende så har vi ökat oljeberoende transporter med 83% och han glömmer att påtala att vi idag även importerar stora mängder varor som förbrukat olja utomlands. Sverige är om man räknar in importen av färdigföräldade varor mer oljeberoende än någonsin och bara en normalbegåvning tittar enbart på importen av oförädlad råolja och slår sig för bröstet över minskat oljeberoende.
Nu kommer antagligen Alekletts artikel falla för döva öron hos makthavare. Det är upp till individerna att göra nödvändiga anpassningar och förberedelser inför det som komma skall. Vissa saker saknar politiker mod och kompetens för att ta tag i.
För det finns inte ens någon reservkapacitet för att hantera så lite oljeproduktionsbortfall som från Libyen. Bluffen är synad, korten är på bordet. Peak oil är här och problemen har inte ens börjat på allvar än.
Som vanligt dyker det upp argument om att ekonomisk tillväxt är nödvändig för en positiv utveckling och standardhöjning hos världens fattiga, senast nu i Sydsvenskan.
Det är helt korrekt. Skall levnadsstandard och välstånd öka krävs det i praktiken ekonomisk tillväxt, dvs ökat resursutnyttjande i en ändlig värld.
Problemet är att även om man ideologiskt vill se hela världen höja sin levnadsstandard via ekonomisk tillväxt så är det helt enkelt inte möjligt. Det finns nämligen ingen hållbar tillväxt, det finns ingen evig tillväxt i den petriskål som är vårt jordklot. Så oavsett om vi vill att alla skall få det lika bra som oss så går det inte.