KPI

Som väntat steg årstakten på konsumentprisinflationen i november och med 11.5% är det den högsta siffran sedan en enskilda månader 1990 och 1991. Annars får man gå tillbaka över 40 år till 1981 för att hitta prisökningar på denna nivån, fast nu utan den tidens reallöneökningar. Matpriserna steg med 18.1% på ett år.

KPI mäter en kollektiv klumpsumma av hushållens konsumtion, sänkt för att alla produkter hela tiden blir bättre och alltså billigare fast de stiger i pris, samt substituerad så att om något går upp i pris köper man något annat som inte gick upp lika mycket. En fixerad korg konsumtion som inte tar hänsyn till att din mobils kamera har högre upplösning skulle visa på betydligt högre prisökningar.

Riksbanken använder KPIF och därmed har media och beslutsfattare också gått över till detta, men KPIF skiter i att hushållen behöver betala räntor och har ändå mindre koppling till de faktiska prisökningarna än KPI.

KPIF ökade med 9.5% i årstakt, medan KPI som inkluderar stigande bolåneräntor ökade med 11.5%.

Enskilda komponenter steg förstås mer och det handlar om sådant man inte kan tacka nej till. Livsmedel steg med 18.1%. Elen steg med 36.8% och drivmedel med 23.6%.

Annat som sticker ut men man kan avstå är möbler med 20.5% prisökningar och andra inventarier och hushållsartiklar med 15.4%.

Sist vi såg så här hög KPI-ökning var 13.1% i februari 1991. Vi hade även 11.5% i september 1990, men annars landar man dryga 41 år tillbaka i tiden till augusti 1981.

Skillnaden på den tiden var dock att svenskarna hade reallöneökningar, dvs fick lönehöjningar som översteg inflationen, men idag får man inte det utan får 1-3% höjd lön. Således biter inflationen hårdare idag och ”inflationen betalar mina lån” gäller inte heller eftersom man inte via reallöneökningar får utrymme att amortera mer. Idag får hushållen istället mindre utrymme för amorteringar och inflationen ökar hushållens skulder i förhållande till sparandeutrymme. Därtill är skulderna i förhållande till inkomster mycket större idag och hävstången på de stigande räntorna blir därför extrem, jämfört med förr.

Och den som säger att 11.5% är fel och att man ska titta på KPIF är ute och cyklar. Hushållen betalar som kollektiv räntor och KPIF är bara till för att Riksbanken ska styra mot den och undvika hamna i en självförstärkande spiral. Tyvärr är media generellt okunniga och tolkar KPIF som de faktiska prisökningarna, liksom makthavarna.

Fattigpensionären som bara har råd med mat, el och boende fick givet att detta vardera är en tredjedel av utgifterna en personlig KPI på (18.1+9.8+36.8)/3=21.6% det senaste året. Generellt gäller att ju sämre din ekonomi är, desto högre är dina personliga prisökningar då det är sådant man inte kan avstå som ökar mest.

I övrigt har jag från företagare i livsmedelsbranschen att de anmält ytterligare prishöjningar på mat, som kommer i vår med ICA:s och Axfoods krav på föranmälan om prishöjningar. Det handlar om påslag på 10-20%. Sedan får vi se om ICA-handlaren absorberar en del av detta eller för allt vidare till kund.

KPIF är för övrigt över Riksbankens prognos, så räkna inte med några räntesänkningar. Snarare kan Riksbanken tvingas höja räntan ytterligare.